Småfnissigt

Min nya nervklämåkomma gör att jag får oändligt ont när jag skrattar. Det fick mig tillslut att undvika de allra roligaste på jobbet, ta det säkra före det osäkra och gå omvägar omkring vissa kollegor. För att jag vet att det är kört på skrattfronten annars.
Tyvärr glömde jag bort det hela när jag kom hem, och oförsiktig som jag var klickade jag glatt fram Livet och Helsingfors. Det skulle jag inte gjort. Ajajaj. Det urartade i ett slags panikskratt.

Och självklart. Får man inte skratta så gör man det. Det fnissas nästan konstant nu.