Ironin bara skvätter omkring mig den här förmiddagen. Jag står och bakar bullar till ett möte med representanter från näpo. Som ett fåfängt försök att sona gamla synder? Eller som något att ta sig för, hålla i händerna, knåda ut. För en som varit livrädd för snuten sedan fyra års ålder bir det här inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar