Ölkulturstadsvandring

Igår var vi alltså på ölkulturstadsvandring. Något som verkligen rekommenderas! Ett hett tips är dock att ta på sig rejält med kläder om man ska ut på stadsvandring så här års. Det var rejält kallt, vilket förtog lite av förnöjsamheten emellanåt. (Där hade långkalsongerna kommit väl till pass, men de hade jag ju skippat tidigare på dagen)

Det hela började vid Ullevi Norra. Ett stort gäng damer och gubbar, vissa ville synas mer än andra, och så ett par-tre stycken under 60. Guiden hade röstväst, något som jag tycker är otroligt komiskt efter att ha konfronterats med en sådan på mitt förra jobb. Jag har lite svårt att ta folk iklädda nätväst med datahögtalare på, seriöst. Den här var dock lite mer diskret än tidigare exemplar. Så jag blev inte hur distraherad som helst.
Vi tittade på Prippsgubbens grav, samt Wieselgrens. Wieselgren var nykterhetsrörelsekämpe, men på den tiden propagerade de för öl, för det var i alla fall bättre än brännvin. Lite som i Ryssland idag, har jag hört. Logiskt, men ändå inte. Lite som jag själv kan propagera för att mer finöl minskar fuldrickandet. Guiden berättade också om att hela området runt Stampen var täckt av bryggerier, som allt eftersom köptes upp av Pripps. Även Lyckholms och Carnieges historia gicks igenom. Och ett antal legendariska krogar. Två pubbesök var också utlovade under vandringens gång. Det första var på Ölhallen 7an (som jag alltid trott hetat sjuans ölhall), där ägarinnan berättade om ställets historia och att det är den enda ölhallen i Sverige som har tillstånd att servera starköl utan att servera mat. Samt att en kines köpte stället i början av 1990-talet och ville göra kinakrog av det hela, vilket han lyckligtvis itne fick. Vi fick dricka en öl som specialbryggts för att hylla 7ans stammisar. Det var en blandning av porter och pilsner, för de brukade tydligen beställa in en av varje och sedan blanda. Påminner lite om punktidens slattdrickande... fast mer förfinat. Och godare. Det var en helt okej öl, men mycket rostad smak och choklad, lättdrucken, men den saknade ju en del av porterns fördelar. Det är Grebbestads Bryggeri som gör den, och som jag förstod det så hette den kort och gott Ölhallen 7ans.
Efter ytterligare en svängs traskande och guidande var det dags för det sista pubstoppet, som var på Bishops Arms på Järntorget. Eller Bierhallenplatz som Järntorget kallades förr då den var full av ölhallar. Dåförtiden fanns där kägelbanor och karuseller som arbetarna kunde roa sig med, men det tyckte stadens borgare var alldeles för osedligt så de rev alltihop.
På Bishops fick vi en öl från favoritbryggeriet Dugges! Nämligen deras robusta porter Bältesspännaren. En mycket god porter, söt och karamellig, men inte riktigt så torr som de allra godaste kan vara. Tyvärr serverades den helt utan skum och alldeles för kall, så i början var det svårt att känna så mycket smaker. Det är ursäktligt i ett sån´t här fall, när det kommer en stor grupp och det ska hällas upp mycket till många på kort tid, men tyvärr har jag varit med om konstigt tempererade öl där innan. För att inte tala om den gången jag fick ett diskmaskinvarmt glas och mitt sällskap en öl som gått ut. Hon som hällde upp verkade dock vara kunnig på ölen annars.
På det stora hela är Bishops på Järntorget inte riktigt lika bra som de andra Bishops Armsen i stan. Utger man sig för att vara ett ölfinsmakarställe så tycker jag man får stå för det också. Jag hade inte gnällt om kvarterskrogen serverat ölen fel. (Eller jo kanske, eftersom just vår kvarterskorg är rätt bra på öl). Eller är det kanske så att JärntorgsBishop är upplärningsstället? Att alla får börja där, för att sedan "flytta upp" till något av de andra när de är fullärda? Eller är det bara så att jag börjar bli en ölsnobb utan dess like?