Marit var hur bra som helst. Så klart. Den bästa. Som alltid. Man får nog inte riktigt erkänna det, men jag måste säga att jag får en liten gråtklump i halsen, så bra är det.
Tyvärr var hennes band... så där. De fick inte riktigt till det igår, inte riktigt vad Marit förtjänade.
Bilden? Näää... det var inte alls jag som smusslade upp kameran trots fotoförbud. Inte alls.
Här, här och här finns fler hyllningar från min blogg. Och här finns en till som var där. Som jag såg, men som var spårlöst försvunnen när jag skulle säga hej. Typiskt.
3 kommentarer:
Nähä nähä nähä? Såg du mig i min blåprickiga klänning? Så roligt och så synd att jag försvann så fort!
Vi borde totally träffas och nära vår Marit-kärlek.
Nästa Marit-konsert får vi boka en ordentlig date!
It's a deal.
Skicka en kommentar