Gårdagens skumkrona och bottensats

Gårdagens realale-race gick finfint!
På Bishops hade de faktiskt en realale inkopplad, och inte vilken som helst heller, utan Närke Slättöl. Det är alltid en favorit, och på cask var den verkligen bra! Åh, vad gott det var med realale igen, det spreds som ett fånflin i ansiktet efter första klunken.
Bishops Avenyn är ju verkligen inget höjdarställe att hänga på. Gubbdagis, med bara en massa brötiga, dumma affärsmän. Men det fick det vara värt. Efter Närken gick vi vidare till TreSmåRum, där det också fanns realale, precis som utlovat. Det var Oceans Bitter, skitbra. Nästa ännu bättre än Närken. Serverat ur ett litet fat som stod på bardisken, så det där med att realale är så oootroooligt platskrävande att det absoluuuut inte får plats på Rover känns som snicksnack. Det får helt klart bli fler besök på TreSMåRum i framtiden, trots att det ligger på fel sida Järntorget.
Mitt i ölen ringde kompisarna från landet, och ville komma upp och andas storstadsluft. Men eftersom pubarna kändes allt för välbefolkade, styrde vi upp middag och öl hemma iställlet. Och där, mitt bland alla goda stouts och annat smaskigt, kom kvällens bottensats. En Dugges Gustavs Finger som var infekterad! Tråkigt. Jag trodde att det bara var julölen han haft problem med. Men den här började med alldeles tokmycket kolsyra, och smaken var typiskt surinfekterad. Så det var bara att hälla ut. Efter den ville vi så klart ha något riktigt smaskigt, eller så var det så att ölen i kylen började ta slut, så då plockade vi fram en av våra egenbryggda öl, våran porter. (Man vill ju gärna imponera lite på sina gäster). Och den var faktiskt bättre än förra gången vi testade den. Kul! Även om våra hembryggda är långt ifrån de fantastikst braiga ölen vi provade på Amylases vinterölsträff, så blir de i alla fall bättre och bättre. Och en vacker dag kanske vi vågar bjuda någon mer. Ska bara öva lite till först...