En bra bok

I natt lyssnade jag färdigt till Johan Theorins Skumtimmen.

"En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen."

Den har så klart fått ett och annat pris, deckarvärlden är verkligen nedlusad av divere pris så att alla som ges ut kan få åtminsone ett, men det är den värd. Huvudpersonerna är långt ifrån de gamla vanliga (vilka jag i och för sig också kan uppskatta), en deprimerad, alkoliserad sjuksköterska och hennes pappa, den pensionerade sjökaptenen, och hans vänner som försöker lösa mysteriet om vad som egentligen hände då sjuksköterskans som försvann i dimman tjugo år tidigare. Det är en riktigt bra historia, med flera oväntade vändningar, och bitvis väldigt spännande samtidigt som den är stillsam. Och Gerlof, är inte det ett väldigt snyggt namn?