Stina Nordenstams cover på Purple rain. Fysantan så bra. Finns på hennes skiva People are strange.
Pete Molinari. Som till vår stora lycka spelar på Pustervik om några veckor! Det lyssnas flitigt på honom här hemma. Varje dag, flera gånger om dagen. Ibland låter han som Bob Dylan, ibland som en stor, tjock soultant från 60-talet. Snygg är han också. Något av en tjejtjusare, konstaterade Rekan oroligt. Men jag ska hålla mig i skinnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar