Med risk för att provocera somliga, som jag vet inte alls får sova så mycket som de är värda, tänker jag härmed avslöja den senaste tidens i-landsproblem. Jag sover för mycket. Eller, jag tror i alla fall att jag gör det. Jag har i och för sig alltid varit ett stort fan av att sova, men nu när det inte finns någon direkt anledning att gå upp, så har det visat sig vara smått omöjligt att snitta på under tio-elva timmar per natt.
Jag börjar oroa mig lite för vilket litet helvette det ska bli att börja jobba, om jag vänjer mig till fullo vid dessa sovvanor. Det skulle betyda att jag skulle få börja lägga mig vid halv åtta på kvällen för att sova i samma mängd som jag gör nu. Och det tycker till och med jag är för tidigt.
Jag börjar känna mig lite omoralisk, med mitt myckna sovande. Eller åtminstone oluthersk. Det är inte speciellt duktigt att inte få tummen ur och stiga upp innan lunchdags.
Frågan är om det finns någon mer anledning till att lägga av med de här groteska sovvanorna? Är det skadligt att sova för mycket? Blir man beroende, eller är det bara jag som oroar mig i onödan? Har man moraliskt rätt att sova så här mycket, eller kan kanske a-kassan dras in för att man är för slapp?
2 kommentarer:
Jag jobbade ju bara kvällar och nätter i fem år, ställde ytterst sällan klockan. Men det går faktiskt rätt bra att vänja sig av med det.
var det inte Lögnarbladet som basunerade ut att om man sover mycket blir man friskare?
jag förstår helt o fullt ditt resonemang. jag var sjuk hela julen och var därför hemma och sov som en stock från tio på kvällen till elva på morgonen, när det var som bäst. och att nu då behöva gå upp FEM! gör att jag vill döda nån, och sluta jobba omgående.
Skicka en kommentar