Spexigt. Jag kan inte sova. Trots att jag inte sovit mer än max tre timmar i streck i tre veckor, kan jag inte varva ner när det väl finns en stund för sömn. I alla fall inte på dagen. Lätt att säga det där, att jomenvisst, sov när bebisen sov. När det finns så mycket annat man vill göra då, och när det är omöjligt att somna.
Det där med att pyttesmå sover 20 timmar om dygnet däremot, det är falsk marknadsföring.
Max är ju världens finaste, tur det. Lätt värt att inte sova alls!
4 kommentarer:
Känner igen det där. Hade extremt svårt att sova den första tiden efter förlossningen, vilket jag var helt oförberedd på. Hormonerna rusade. Det är tydligen väldigt olika. Min kompis sov som en stock så fort hon hade chansen.
Jag tycker det är svårt att sova på dagen, möjligen att jag kan på sen eftermiddag, men då sover sällan bebisen. Och skulle man somna till och bli väckt 5 min senare så är det mkt värre än innan jag alls sov.
Ja, men precis, det är ju det där att man inte vet när man kommer att bli väckt, då är det liksom ingen idé att somna. Turligt nog har Max någonslags känsla för när det börjar bli nog, alternativt blir även han trött tillslut, för efter två nätter med extremt lite sömn, kommer det ibland en med riktigt mycket.
uff.
sömn är ju liksom a och o. jag känner med dig Lisa. att inte kunna sova är hemskt, speciellt om man är asatrött.
Skicka en kommentar