Dumt

Men va fan. Jag trodde nog ändå, lite naivt så där, att det skulle vara något fler svenskar som var något lite mindre dumma i huvudet.


Förresten, efter lite mer reflektion, kan jag bara rekommendera gamla organisationskamraten Teresas blogginlägg för dagen; läs det i sin helhet här.

"Den här valrörelsen är ännu ett exempel på att det politiska samtalet i Sverige har havererat fullständigt, och att vi tydligen har droppat det där med grundläggande samhällsanalys helt. Ingenstans under valrörelsen har jag till exempel sett en enkel, saklig förklaring av varför det är konstigt att moderaterna kallar sig för ett arbetarparti. Människor med rödgröna sympatier klagar på att folk röstar med plånboken, som att det vore något dåligt att gynna sina egna intressen. Som om den borgerliga politiken faktiskt ger alla mer cash, men att man ändå ska rösta emot för att vara snäll. Som om de liberala tongångarna att socialister styrs av jantelag och Luther på axeln vore sanna. Men det är inte Luther som sitter på min axel utan Karl Marx, och han viskar i mitt öra att intresset aldrig ljuger.

Det finns inget ”samhällets bästa”. Det finns bara särintressen, eller klassintressen som de också kallas. Det är så man använde klassbegreppet en gång i tiden you know, som en samlande beskrivning av de grupper i samhället som hade liknande intressen. Den som äger företaget jag jobbar på har ett intresse av att jag ska jobba så hårt som möjligt för så liten ersättning som möjligt. Mitt intresse är det motsatta, och så är det bara. Det handlar inte om vilken sorts människor vi är."