Punkt slut.

Det sägs att det tar sju år, så är hela kroppens alla celler utbytta. Och man är en ny människa. Inte flång ny, för några av cellerna har ju hunnit bli några år, men ändå på något sätt lite fräschare, lite bättre än innan.
Jag har inte haft den här bloggen i sju år. Fem däremot, snart.

Så. Nu har jag också blivit så där hip och modern med blogg.
Först tänkte jag att man verkligen måste ha ett syfte och vara en väldigt intressant person med otroligt massa roliga saker att berätta om. Men så läste jag runt lite och upptäckte att det inte var så. Inte alls. Man kan vara hur jävla tråkig som helst. Tur.

Jag har tyckt en massa, känt en massa, fotograferat en massa, varit med om en massa. Sagt upp mig. Gift mig. Fått jobb. Flyttat. Och det största av allt. Blivit förälder. Fått det där högt efterlängtade barnet. Och det är precis så stort, så fantastiskt, att jag inte är samma människa som innan. Efter en lång, och på många sätt overklig, graviditet, och en förlossning som jag fortfarande blir lite ledsen av att tänka på, men som hur den än blev gav det mest fantastiska resultatet, så är det inte bara Max som är ny. Det är jag med. Och ursäkta de stora orden, men precis så är det.

Bloggen är inte heller vad den har varit. Det är glesare mellan inläggen, de handlar om andra saker. Därför är det lagom att sätta punkt nu.
Hejdå Buskisbloggen.



Hej någonting annat. Jag återkommer när jag lyckats skrapa ihop tillräckligt mycket hjärna för att förstå det nya!

Dumsnåla

Förutom att Liberoklubben förutsätter att alla som går på deras reklam och är snålisar som vill ha blöjrabatt och byta till sig saker de kanske egentligen inte vill ha, är kvinnor, förutsätter de också att medlemmarna är ganska så präktigt okunniga. Eller vad sägs om den här instruktionen, för att man ska få sin man att läsa en artikel om att han kanske borde starta en "pappaklubb"?:

Så kan du få din partner att läsa det här:
Skriv ut den här sidan och ge den till din partner.
Kopiera den här sidan till ett tomt dokument och skicka den till din partners e-postadress

Åh, hade jag inte samlat så väldigt många poäng att jag snart kan byta till mig den där älgen, hade jag kanske gått ur, i ren protest. Men det är ju snart dags att få up&go-boxen, och gratis är ju gott.

Ny vagn

Än så länge har Max under hela sitt liv färdats i den här vagnen, en Teutonia Fun som vi blocketfyndade innan han föddes. Liggdelen är dock väldigt liten, och den senaste tiden har alla vagnnedläggningar akompanjerats av illskrik i protest.
Stora killen kräver stora vagnen. Så i helgen har jag, med viss fläckborttagningshjälp av Mamma, fixat till Max nya vagn. I den här får han plats även när han har stora overallen på sig, och han kan dessutom sitta och kika. Populärt som sjutton, i alla fall under gårdagens långa inkörningsrunda. Men jag tror jag ska byta tillbaka till originalhjulen, blir så nervös att de andra ska trilla av.
Det syns inte så tydligt, men jag har skurit till ett liggunderlag att ha underst i vagnen, och klätt det med hellyhansentyg. Hela vagnen har tvättats, och så har den pyntats med ett gäng reflexer. Med mormorsrutefilten från Max Gammelfarmor blir det riktigt mysigt!

rivoman

Snälla lilla barn. Sov en liten stund, så jag kan klippa dina naglar. Vi ska ju till BVC på föräldragrupp idag, och det är faktiskt lite som att man känner sig som en dålig mamma om man kommer dit med en unge som är riven blodig i pallet. Får börja ta med mig nagelklipparen i vagnen, då det bara verkar vara utomhussovning som gäller.

ugglor i mossen

Alltså, den där ugglan. Om det nu är den här. Den dök upp på två ställen i min reader idag. Två helt olika ställen. Fingerspitzkan hade sytt, Vilda hade tatuerat. Tjusigt!

Sovstrejkarn

Försökte få sonen att förmiddagsvila ute på balkongen. Han vill nämligen bara sova utomhus på dagarna. Men så lättlurad var han inte. Konstigt, jag tyckte det såg väldigt mysigt ut!

Utan iphone men med polaroidapp (nästan)

Jag bestämde ju mig för att jag inte har råd med en iphone. Så här har jag klurat ut budgetversionen av iphonebilder: en gammal Kodak kompaktdigitalkamera med 5 megapixlar, plus ett polaroidkonverteringsprogram som jag hittade här.

De fem sjöarnas stad

Vi bor så att vi har fem sjöar inom gångavstånd. Fem sjöar. Det slår Majorna med hästlängder, i alla fall i min värld. Igår var vi på utflykt till den minsta av dem.

Ute

Jag är varauteberoende. Jag vet inte om jag blev det i och med att jag blev trädgårdsarbetare, eller om jag blev trädgårdsarbetare för att jag är uteberoende. Nu, när jag inte jobbar ute, är det lite svårt att få sitt behov tillfredsställt. Det går liksom inte att gå hur långa promenader som helst, och vad ska man annars göra ute? Idag lyckades jag dock bra. Var ute två och en halv timma, och under den tiden hann jag med att promenera, dricka kaffe på bänk i solskenet vid sjön och se en livs levande kräfta (kanske inte så exotiskt, men jag har aldrig gjort det förut, inte i sin naturliga miljö i alla fall. eller, naturligt och naturligt, den var säkert inplanterad), promenera mera, sitta på gården (i de sköna grythyttanstolekopiorna, så luxuöst) och läsa VI Läser. Nu känner jag att utomhusbehovet nog är mättat för idag.

Förresten, jag är så dålig på att ta med mig kameran ut. Idag såg jag så mycket fint (Kräftan! Kräftan!), men kameran känns för stor för att tas med i vagnen, lite för ömtålig för att ligga under och skvalpa. Det var lite därför jag tänkte skaffat en iphone, men jag insåg att jag inte har råd (eller prioriterar annat, man gör lätt det när föräldrapenningen ger en hela 7500 i månaden, när man prioriterar att snåla på dagarna). Funderar på att rota fram vår gamla kompaktdigitalkamera, eller om den bara kommer att ge mig krupp för att den är så kass. Kan vara värt ett försök.

Gör

Jag ammar. Pallar äpplen. Byter blöjor. Storhandlar. Köper nattlampa. Äter lunch både här och där. Promenerar. Sitter i solen. Tvättar. Diskar. Läser lite i Mikroslavar.