Kulturnattatips: en god sak

Sillen Stickar tipsar om en kulturnattaaktivitet som jag bara måste hejja på; Virka för gömda flyktingbarn till Rosengrenska! Kolla mer hos Sillen, här.

färgklick

Man kan ju inte vara hur färglös som helst.
Haklapp; Tradera/Åhlens, body i världens skönaste bambutyg present från familjen Ferry (du hade rätt Helena, den är hur bra som helst! Max har haft den sedan han föddes, och tyget är så stretchigt utan att sitta åt att den fortfarande sitter perfekt!), plyshbyxor från sysslingen, och sist men inte minst, färgpricken över i:et; rosabruna strumpor med blommor på, från loppis.

Kallt?

Va!?! Har det varit frost inatt? Mina stackars pelargoner!

Jag räddade in lite sticklingar, för säkerhets skull. Pelargoner inne på vintern är inte alltid så roliga, så nu låter jag moderplantorna stå ute tills de dör. Sticlingarna bor lite tillfälligt många i samma kruka, men jag tror att de tycker att det är mysigt.

Ohämmat skryt

Idag vände sig sonen från mage till rygg. Två gånger, så det var inte ens en slump. Och i förrgår började han skratta så där kluckande, på riktigt. Han är så fin att man smäller av. Vi firade med att åka till IKEA, och shoppa sovattiraljer till hela familjen. Kuddar till föräldrarna, spjälsängsmadrass till sonen. Nu kräver han spjälsovning, ingen liten vagga här inte. Åh hjälp, snart är han i puberteten.

gett upp

Idag blev ingenting som det var tänkt. Skulle varit på bokmässan, men sällskapet var visst dubbelbokat. Var ju där igår, så det var ingen störra fara. hade även tänkt pipa ner på villaägarloppisen som skulle vara på byn idag. När Villaägarnas riksförbund, eller vilka det nu var, ordnar loppis i en av alla de övergivna butikslokalerna så är jag inte den som är den. Det kanske finns en och annan moderat-pin från förra kollektionen att fynda. Men nej. För första gången sedan jag blev mamma gav jag upp. Max bara skrek och skrek så fort jag lade honom i vagnen, och när jag kommit en bit på vägen kände jag bara att näe, nu orkar jag inte mer. Så vi gick hem igen. Lipade en stund båda två, men nu ligger Max mycket nöjd på vardagsrumsgolvet och lyssnar på Majas Trädgårdsvisor, vilka hits! Och jag har ätit bulle. Man måste få misslyckas ibland.
Därför kommer det istället en bild på förra veckans loppisfynd. Jag är speciellt nöjd med den lite tunnare overallen som nog blir perfekt till våren, och med Skattkammarboken.

I kulturkofteland

Idag. Bokmässa. Och jag satt och ammade mellan Navid Modiri och Johannes Anyuru, i bkagrunden hördes Leif GW. En bra blandning.
Efter några timmar spenderade på mässan, kom en utställare fram till mig för att göra reklam för en bok, och sa
Om du läser det här (så höll han fram ett papper med pytteliten stil, ett utdrag ur en bok), så får du en delikatoboll.
Jag bara tittade på pappret, på honom och suckade.
Eller förresten, du kan få delikatobollen ändå, du ser så trött ut.
ehhh. tack.

Inte ropa hej 2

Jaha, nu har han slutat sova på nätterna också. En jobbig natt gick att ignorera, två gick att tänka att nu, nu blir det bättre, men när fyra av hem är helt miserabla, då är det inte roligt längre. Det som började gå så bra! Vart var det nu igen jag la den där nappflaskan?

Inte för att jag tror att det hjälper, men nu säger jag hejdå till kaffe på ett tag. Hellre det än att slopa alla mjölkprodukter o.s.v. Vi har dumpat minifom-dropparna, och jag tror egentligen inte att han har ont i magen, så då får det bli en okaffig diet ett tag på prov. Bönor och lök känns också ganska lätt att utesluta, men choklad, som också är en klassiker i "ta det försiktigt när du ammar"-kategorin, blir värre. Vi ska nämligen ha barnvakt ikväll. Och gå på chokladprovning.

Inte ropa hej.

Men åh, jag skulle inte skrivit det där om att allt var så lungt efter vaccinationen. ungefär i samma ögonblick som jag klickade på publicera blev Max tokledsen, och var det hela kvällen. Turligt nog hjälpte det att amma, och idag är han sitt vanliga glada jag igen, kanske lite mera sömnig.

Max tre månader

Idag blir Max tre månader gammal. Just nu sitter han i BabyBjörnen och sover, annars är det ganska sällsynt att man får honom att sova på eftermiddagarna förutom om han somnar mitt i maten eller man är ute på promenad. Dagen till ära har han fått sina första vaccinationer, och de fyra timmarna som ska gå innan man vet om han blivit påverkad av dem eller inte har just gått, och allt verkar lungt. Han var inte ledsnare eller mer svårsövd än vanligt så här dags på dygnet.

Max sover fortfarande inte så mycket på dagarna, men bra mycket mer än de tiominuterspass som var de enda han ville gå med på för en månad sedan. På förmiddagarna kan han sova en timme, och så några lite kortare stunder på dagen, för att sedan, efter maratontuttning, förhoppningsvis somna vid 21-22-tiden på kvällen. Sedan brukar han vakna vid 01-01:30, men då räcker det oftast att vagga honom för att han ska somna om, och så är det matdags någonstans mellan 04 och 05:30. Han har slutat med att kräva bljöbyte mitt i natten, skönt! Vid sjutiden är det ofta dags att gå upp, då ligger han och snackar och skriker för sig själv såpass att det inte är någon idé att försöka få honom att somna om.

Även om den gångna natten var ett kaos, med fem matningar och ett blöjbyte, så var det defenitivt ett undantag. Och Max har fått så pass mycket rutiner att man kan börja prata om vad som är regel och vad som är undantag. Otroligt skönt! Han föredrar fortfarande att äta ofta på dagen, gärna med 1,5 - 2 timmars mellanrum, men det börjar gå att dra ut på tiden där emellan. Han kräks ganska mycket, ibland väldigt mycket, men går ändå stadigt upp i vikt. Idag vägde han 6850 g, fortfarande två snäpp över den där normalkurvan som jag låtsas som jag inte bryr mig om, men som ändå smickrar mig när han ligger över.

Max växer över huvud taget så det knakar, kanske framförallt om huvudet (även om det är proportioneligt till resten av kroppen). Mössor hinner knappt rotas fram förrän de är urvuxna. I kläder drar han numera för det mesta 68, även om en del stora 62:or fortfarande går på. Det är lite svårt att klä honom nu, när det varken är varmt eller kallt ute. Det blir ju ganska varmt i vagnen, speciellt med vagntäcket, men han blir ändå kall om händerna, och när man har honom i selen utomhus gäller det att klä på honom lite extra. Då passar de fina stickade sockorna från gammelfarmor och gammelfarfar perfekt! De går att dra upp över byxorna, nästan till knät, och sitter väldigt bra.

Förra helgen hade vi ett väldigt fint namngivningskalas, tack alla ni som var där! Och Max tackar för alla fina presenter!

Favoriterna just nu är fortfarande frotté, mamma och pappa, och en snuttetiger. Snutten är väldigt bra, för man kan lägga den på nappen, så att nappen inte ramlar ur när han ligger i vagnen. För det där med att suga på nappen så som man ska, det har Max fortfarande inte lärt sig. Han är däremot bra på att hålla huvudet stadigt och att ha diverse ljud för sig. Om han är på rätt humör är Bumbostolen en stor favorit, och korta stunder kan det också vara spännande att ligga på mage. Eller att prata med tapeterna. Eller att se sig själv i spegeln, men det kan han bli lite blyg inför också.

Att läsa böcker, eller snarare få böcker lästa för sig, börjar också bli populärt. Nu har Max i alla fall börjat le och titta i boken när man läser för honom, till skillnad från innan då lampan var mer intressant. Favoritböckerna är Max Potta, Ut och gå och Pekboken för lite finare barn. Och så fort Max ger mig lite tid, ska jag försöka börja skriva lite om böcker för riktigt små bar på Barnboksprat. Om mina recensioner duger förstås...

Dumt

Men va fan. Jag trodde nog ändå, lite naivt så där, att det skulle vara något fler svenskar som var något lite mindre dumma i huvudet.


Förresten, efter lite mer reflektion, kan jag bara rekommendera gamla organisationskamraten Teresas blogginlägg för dagen; läs det i sin helhet här.

"Den här valrörelsen är ännu ett exempel på att det politiska samtalet i Sverige har havererat fullständigt, och att vi tydligen har droppat det där med grundläggande samhällsanalys helt. Ingenstans under valrörelsen har jag till exempel sett en enkel, saklig förklaring av varför det är konstigt att moderaterna kallar sig för ett arbetarparti. Människor med rödgröna sympatier klagar på att folk röstar med plånboken, som att det vore något dåligt att gynna sina egna intressen. Som om den borgerliga politiken faktiskt ger alla mer cash, men att man ändå ska rösta emot för att vara snäll. Som om de liberala tongångarna att socialister styrs av jantelag och Luther på axeln vore sanna. Men det är inte Luther som sitter på min axel utan Karl Marx, och han viskar i mitt öra att intresset aldrig ljuger.

Det finns inget ”samhällets bästa”. Det finns bara särintressen, eller klassintressen som de också kallas. Det är så man använde klassbegreppet en gång i tiden you know, som en samlande beskrivning av de grupper i samhället som hade liknande intressen. Den som äger företaget jag jobbar på har ett intresse av att jag ska jobba så hårt som möjligt för så liten ersättning som möjligt. Mitt intresse är det motsatta, och så är det bara. Det handlar inte om vilken sorts människor vi är."