det svinet

Hagamannen är gripen. Finns en hel del angående detta som många tycker är värt att diskutera. Jag har bara en sak att berätta. Svinen på mitt jobb har tidigare utbrustit med beundran i rösten:
"-Hagamannen, det är en riktig karl det."
Är det någon som undrar varför jag vill komma därifrån?

nazilayout?

Varje gång jag går utanför min dörr möts jag av en rad suspekta skyltar. Det är Home som vill att vi sak sälja våran lägenhet. Men varje gång jag ser dem börjar det rycka i min gamla antifascist-tarm. Skyltarna ser nämligen exakt ut som SverigeDemokraternas skyltar alltid har gjort. De är också uppsatta så där retligt högt upp på lyktstolparna. Och jag vill bara dra ner dem, varje gång. Har home´s reklamansvariga inte alls någon koll? Eller, ännu värre, är det just det de har? Är det antingen så att det sitter någon på Home och flinar i skägget för att de sprider rasistpropaganda i smyg, eller är det just oss gamla avdankade antifascister de vill åt? Uppenbarligen har ju deras reklam fastnat i mitt huvud. Och nu har de fått lite alldeles extra uppmärksamhet. Varsågoda, Home!
p.s nej, jag menar självklart inte att anklaga någon mäklarfirma för att vara varesig nazis eller rasister. det är ju bara på skoj.

strejk? inte utan mitt jobb!

Det strejkas i Frankrike. Generalstrejk rent ut av. Och jag tycker att de har så jävla rätt, vad det verkar. På ekot idag hörde jag dock något som nästan fick mig att tappa tron på världen/revolutionen. De intervjuade en fransk man, som det enda han kunde häva ur sig var en jävla massa gnäll om att han kommit två timmar för sent till arbetet och inte visste hur han skulle komma hem, eftersom det inte skulle gå några pendeltåg. Stanna hemma då för fan. Det är ju liksom det som är meningen med en fet strejk. Och om han nu var en så pass stor idiot att han höll med om förslaget på slakten av arbetsrätten, och inte ville strejka, kunde han väl njutit av en dags ledighet? Påtat lite i trädgåren eller nå´t? Som vilken vettig människa som helst. Inte gnällt! Framförallt inte i radio.

Go systembolaget go!

Systembolaget säger sig vara i lite kris. Ingen vill riktigt handla där, men man är ju så illa tvungen om man inte kör med smuggel. Och smuggel är det fler och fler som dricker. Så vad ska Bolaget göra?
Jag har svaren!
För det första: Fick i helgen höra en historia av min Brorsnor. Han hade kommit över en plats på Systemets Wiskyprovning. Denna provning utfördes i butiken! De fick sitta på varsin pall i en gång och smutta. Och fick inte ens gå på toa själva. Med anledning av detta kommer här råd nummer ett: En whisky-provning ska inte kännas som besöket på ett fängelse med lysrörsmysljus.
Tips nummer två kombinerar Systemets på-fötterna-kommande med den goda folkbildningstanken som verkligen kommit i skym undan de senaste åren. Jag tänker som så här, att ett av problemen med att folk dricker billig tysköl är att de inte har vett på att uppskatta god öl. Därför borde hela sveriges befolkning strax efter sin tjugoårsdag tvingas på en finölskurs. Där de fick lära sig hur gott det kan vara med en god Staropoamen vid rätt tillfälle, där de fick göra sig av med sina fördomar att Guiness inte går att dricka för att det är mörkt, eller vad de nu har för bisarra argument. Efter det skulle ingen vilja dricka pissöl från vare sig Tyskland eller Danmark längre. Och för att ekonomin inte skulle spela in i valet och kvalet mellan smuggeläckel och finöl, ska kursen vara gratis och priset på finölen subventlioneras med medel tagna ur Anitras ficka. För hon har minsann en man, som har lön så det räcker till henne med. Annars kan hon börja odla sina egna grönsaker.

Inget är som väntans tider

Nu har jag äntligen fått en beräknad nedkomst.
Onsdag eftermiddag närmare bestämt. Känns spännande, lite overkligt. Har väntat så länge nu att jag nästan inte kan tro att det är sant. Har varit en hård väntan. Men nu. Att jag äntligen sak få hålla i Underverket. En alldeles egen! Bara min! Inget lån här inte. Dopnamnet blir Margot. Så ska hon få heta, min alldeles egna lilla bäbisdator. Oj vad det ska bloggas från den!

Reserapport Glasgow och Edinburg eller ja, jag har varit där men jag vet inte hur det stavas.

Hela resan började på Säve. Säve flygplats är inte lite B. Över hela stället vilade en aura av lågpris, och när vi väl kom på planet och jag konstterade att det var inrett i exakt samma nyanser som GeKås i Ullareds logga blev jag inte ens förvånad. Men det är ju billigt och bra, så bristen på stil och klass är förlåten.
Väl framme i Glasgow var vi vrålhungriga och åt resans första romantiska middag på Burger King. Mycket exotiskt. Under resans gång lyckades vi dessutom pricka in två besök på Starbucks, ett i Glasgow och ett i Edinburgh. Men det blir ju för mycket att äta haggis tre gånger om dagen även för den mest härdade turisten.
Glasgow var mycket trafik och en grotesk blandning av jätte-gamla och jätte-nya och jätte-smaklösa hus. PÅ kvällen siktade vi in oss på Celtics-hänget Galloway. Inte så turistigt, men mycket fotboll. Henke Larson både här och där. Området kändes lite småsuspekt och otryggt tills jag såg en traktor med plog som var ute och sandade. Då kände jag mig som hemma igen. Lite konstigt dock att han inte spred ut någon flis, bara något som mest liknade kattsand. Väl inne på en av pubarna, befolkad av ett par mycket avdankade kvinnor, gubbgäng och en avdankad hippie i cowboyhatt kände vi oss lite bortkomna. Men vad gjorde det, när jag genast blev uppraggad av hippien? Till slut blev jag räddad av bartendern, som hade ögeonen med sig och fattade att jag inte alls hände med eller lyckades förstå vad hippien försökte sluddra fram. Vi tämde våra pints rätt snabbt, och lämnde med känslan att vi varit och "misärturistat". Efter att ha ätit indiskt (ja, man kan fortfarande inte bara äta haggis), blev det ytterligare ett pubbesök. Där kom stammisarna direkt från bilverkstan, med de oljiga blåställen på sig. Charmigt.
Dag två bar det av till Botanic Garden, och allt var så vårigt att jag blev alldeles tokig. Ville ta hundra kort på de gröna gräsmattorna, de blommande vårlökarna, var till och med beredd att flytta dit och bli skotsk parkarbetare. Det var dock inte mitt resesällskap så sugen på. För att kompensera traskade vi ner i centrala stan och shoppade skivor och böcker.
Innan middagen hängde vi i den mycket kitshiga hotelbaren, med massa tavlor på karlar i kilt som krigade och en öppen spis. Mysigt värre. Skotskrutigt så klart, som hela hotellet. Drack wiskey också, så klart. Middag i West End, på ett ställe där de stackars arbetarna fick förnedra sig och bära kilt, och ägarnen var klart suspekt. Men mycket god mat.
Dag tre bar det av till den där andra staden jag ännu inte lärt mig hur den stavas. Där var vi på ett gammalt slott, krigsmuseum m.m. Och på the Wiskey Heritage, ett slags wiskymuseum. Skitcoolt. Det började med att man fick åka en tur i en typ vagn som var byggd som en whiskytunna i plast, ungeför som på spökhuset. Så kitshigt och fint! Sedan var det diverse filmer, moceller av destillerier, provsmakning och ett spöke. Går inte riktigt att beskrivas, det måste bara ses.
Sista dagen blev resesällskapet sjukt. Vi härdade dock ut en sväng på transportmuseét, som var bra mycket mer intressant och roligt än vad det låter, och en sväng på stan. Sedan var det tack och god natt.
Planet hem var en något bisarr upplevlse. Vi delade det med en massa stora, skotska grabbgäng som hela tiden drack "a bag of vodka". En riktigt bisarr företeelse. Lågpris? ja, vi sparar in på flaskorna och säljer spriten på påsar istället! Kan inte bli mycket bättre.
På det stora hela ger jag Glasgow 4,5 poäng och Edinburg 2,0. Ju mindre turisthysteri dessto bättre, som jag brukar säga.
p.s J åt haggis en gång. Jag smakade bara lite. Skitäckligt.

Tillbaka!

Ni kan andas ut, vi är tillbaka!
Kommer dock kanske inte att hinna sitta framför datorn så mycket i helgen, har ett födelsedagsbarn att fira och får besök. SKa till exempel egentligen vara och beställa tårta nu...
Tills sedan kan ni få en sak att fundera på som mina tankar har uppehållit sig vid den närmsta veckan:
Hur kan skottar (och faktiskt även irländare, det noterade jag i Dublin förra vintern), gå ute i t-shirt när det är typ noll grader kallt? Varför tycekr de att det är en bra idé att springa i shorts när en annan har långkalsonger och fryser? Hur kan de vara så härdade? Så köldtåliga?
Tänk på det ni!

semester!

Vi kommer att befinna oss i Glasgow nästa vecka. Kitschigare hotel än så här hittade vi inte... Kolla speciellt in den stiliga sovrumsinredningen!
Nu vankar jag mest omkring och funderar på vad jag ska ha med mig. Och ser inte fram emot att det ska snöa i Glasgow imorgon. Kunde det inte vara lite mer vår där än här? Blir till att dricka mycket finwhiskey, så löser sig allt.

friskis hjärta lena ph

Jag anar en konspiration. På var enda Friskis och Svettis-pass jag varit på, har det spelats en och samma artist. Oavsett om det var varit bas, medel, intensiv, eller 90 minuters-pass. Inte på KI passen dock, än så länge. Men det kommer, jag lovar. Och artisten är?
Lena Philipsson, så klart. Jag tror jag kräks över all schlager det är på passen, men Lena Ph är värst av dem alla. För han ska alltid vara med. Hur man än svettas och sliter så kommer hon, förr eller senare. Nu är hon dock avslöjad. Jag har genomskådat konspirationen. Lena betalar Friskis och Svettis för att få spelas på alla pass, så alla ska bli tvingade attt höra hennes låter. Och det blir som en slags hjärntvätt, man är säkert extra mottaglig under hård fysisk press. Jag förmodar att hon numera gör låtar i passande gymping-tempo.
Allt detta för att vi aldrig, aldrig ska glömma bort Lena Ph, och aldrig, aldrig våga låta bli att rösta på henne i nästa års melodifestival. För där kommer hon vara med, var så säker. Framhejad av hela sveriger gympa-entusiaster. Hjärntvättade som få.

jag sa inte

jag sa inte att jag inte tycker om chefer
jag kom inte för sent för att jag vägrat inse att jag hade gått av vid fel hållplats
jag hade inte hål på tröjan
jag spillde inte kaffe
jag sa inte nej tack till kaffe under förevändningen att jag redan hade druckit så mycket den dagen
jag lovade inte att jag snart skulle ta körkort
jag sa inte att jag är petnoga och blir irriterad om jag inte får var det
jag överdrev inte mina akademiska meriter på ett skrytsamt sätt (inte så mycket i alla fall)
jag kom inte övverens, högt för mig själv, om att jag nog inte är rätt person för jobbet

(jag sa inte heller att jag är en jobbig jävel som ställer allt på ända och inte låter mina s.k arbetskamrater behandla mig eller någon annan hur som helst.)

så jag kanske får jobbet?
men vill jag ha det?

refill oliver

Idag på hemköp såg jag något mystiskt. Oliver i plastförpackning. Ingen fin glasburk här inte, utan bara lite olja och så på med plast. Och det blev lite sladdrigt, men ändå fast. Som en så´n där liten kula med badolja, eller som en refillförpackning med tvål. Och jag ville bara klämma. Klämma och klämma, tills den exploderade. Fick skynda mig ut.

innevånare i Majorna del 1

Man ser dem komma i gäng. Alltid i gäng. Annars skulle man inte lägga märke till dem, möjligtvis flirta lite på Hemköp, så diskret att det inte ksulle märkas.
Den första tanken som slår en är: oj, hjälp, ett sån´t där läskigt gäng. Ett sån´t där läskigt killgäng som faktiskt finns här även om man skulle kunna tro att man har flyttat ifrån den delen av stan där man känner sig lite rädd om man träffar ett sån´t gäng. Man tänker på kompisen som blev muckad med på spårvagnen, på någon som tar någons mössa och slänger iväg den, på tråkigt, meningslöst jidder av killar som skulle kunna vara unga nog att vara ens feriearbetare. Så kommer man lite närmare. Ser och ler. Visst, de klär sig som om de vore femton, mest med i svängen och tuffast i stan. Men de är ju trettitvå. Småbarnspapporna med häng på byxorna. Som är duktiga nog att inte tappa bort sina egna liv, trots bäbbar där hemma. Som kanske inte skulle gå med på benämningen, men som innert inne känner att det är gött att få lite ledigt från kidsen. Som träffar sitt gäng på söndasförmiddagarna. Som hade täffats även om tisdagskvällarna, om det inte var så mycket annat. För att spela innebandy. Eller fotboll. Eller andra sådana gruppaktiviteter som passar sig för killar i den åldern. Sedan kanske de är lite rebelliska, tar ledigt tillsammans en stund till. Sätter sig och fikar. Tjuvröker lite. Försöker hålla sig från att prata om Stoltheten som finns där inne, över de som finns där hemma. För att inte låta som de småbarnspappor de är. Papporna som är koola snubbar. Glorifierade som få. Och efterlängtade. Och jag blir charmad, som bara den. Och tänker med belåtenhet att om några år, då kommer jag också omge mig med sådana killar.

då var det bekräftat

Googlar man på "tuffast i stan" är det min blogg som kommer överst i resultatslistan. Känns som en helt okej bekräftelse...

för ida e de freda yeah yeah!

Och jag har upptäckt att vår närmsta pizzeria säljer HOTBURGARE. Väldigt spännande. Får man olika hot när man köper den, eller är det kanske lite som ett blommogram eller i stil med mikebikes klagomålsservice, att man kan skicka den till någon man vill hota? Jag var inte så modig, utan beställde den gamla vanliga ostburgaren. Bara burgaren. Men jag misstänker att de lärt sig känna igen min röst, trots att jag inte alls ringer dit ofta, och tycker att jag borde äta upp mig, för jag får alltid en hel jäkla hamburgertallrik. (skulle ju också kunna vara ett sätt att tjäna mer pengar, för jag klagar ju aldrig örrän jag kommit ut från stället och är på väg hem, släpandes på all pommes.) Nästa gång blir det hotburgertallrik. Eller är det någons huvud på ett fat?

(ursäkta, humorn är på topp idag)

ny vana?

Det har kommit över mig. Smygande. Idag kom jag till insikt. Jag har förändrat mitt liv. Av lika delar slump och av lathet, mest lathet kanske. Utan att ens tänka på det. Jag har börjat äta gröt på kvällen. Jag som tycker att gröt är förkastlig mat man bara behöver äta om man är tidningsbud eller möjligtvis kroppsbyggare (men då ska den vara rå. Med ägg i). Jag som hatar gröt. Men det är praktiskt! Synd bara att man inte kan ta med sig det som matlåda till jobbet dagen efter. För där går gränsen. Än så länge.

Tussilago farfara L

Och nu till något helt annat. Idag såg jag den äntligen. Den första blommande tussilagon för i år. På ett hemligt specialställe. Och jag blev lite varm i hjärtat.

demonstrera? nej tack

Jo, jag vet. Jag gör det lätt för mig att bli omtyckt. Jag ska härmed dissa feministerna. På självaste kvinnodagen. Inte precis feministerna som helhet, bara dem som får utlopp för sin ideologi på Åttonde Mars a.k.a internationella kvinnodagen. Jag ska orera helt fördomsfullt, om en bransch jag varit del av lite för länge.
Dags för några klargöranden:
Jag har mer hår på huvudet än under armarna. Jag brukar dessutom kamma mig regelbundet. Och, framför allt, jag jobbar. Jag är inte akademiker, jag bor inte i kollektiv, jag är inte hippie, jag har inte lila manchesterbyxor. Med andra ord så känner jag mig inte precis längre hemma i de demonstrationer och andra jippon som brukar försiggå lite överallt dagen till ära. Jag känner mig inte lägre bekväm med att gå upp och ner längs Avenyn, eller fram och tillbaka på Andra Långgatan och skrika saker som " du kan inte köpa horor när du dör, macho die", eller "krossa porren nu, hej!" eller sjunga "åååh tjejer". Jag skulle bara känna mig som ett cirkusdjur. Jag känner heller inte ett oemotståndligt sug att ta ut en dags semester för att kunna hänga på Kvinnofolkhögskolan hela dagen och gå på workshops där jag kan skrika mig hes redan innan kvällens demo börjat, äta punkgryta och pilla dreadds på mina s.k systrar. Jag är inte heller intresserad av att trycka tröjor med feministmärken med hjälp av potatisar. Jag tror inte att det skulle förändra världen precis. Ju mer man beter sig som ett feministfreak dessto mindre förändrar man världen. Deras värld är inte min, och kommer aldrig att bli. Den delen av dem som är arbetare är försvinnadne liten, och att det ens förekommer diskussioner om huruvida det är förtryck med parförhållanden eller inte gör mig bara trött. Deras teoretiserade, akademinska ilska som luftas en eller max två gånger om året gäller inte mig. Jag är arg varje dag, och tänker så förbli. Men jag är minst lika arg på allt från Antonia A:xon Johnsson som jag är på Göran Johansson. (För att inte tala om Gudrun Schyman. Borgarkärring säger jag bara. Aldrig att FI får min röst. Varken min, vårdbiträdernas, industriarbetarnas, städerskernas. För vi skiter i queerteori, vi känner inget behov av att få döpa våra döttrar till Olle eller att kalla våra arbetskamrater för talibaner. Något sådan kan aldrig bli relevant för andra än akademikerfeminsiterna. Och snälla Gudrun, kom nu inte och bli förvånad efter valet för att ni inte fick några röster).
Systerskap, visst. Men inte genom exkluderandet av alla som inte har dreadds/pluggar geusvetenskap/sitter nätterna igenom och skriver manifest de knappt förstår själva!

nytt nytt nytt

Har precis skickat iväg ännu en ansökan till ett "nytt" jobb. Men det får bli den sista på ett tag. Mina nerver orkar inte mer. Men söker man inga jobb, behöver man inte bli besviken när man inte får dem. (Jävla Högsbo, fattar ni inte att det var mig ni ville ha?)

de nya machonördarna

I dagens GP fanns det ett reportage om en viss Erik Malm. Detta är en kille som reser runt i Arktis och Antarktis och fotograferar djur och natur, för att folk ska inse att det här med miljöförstöring inte är någon hit. Han är en miljöengagerad naturmänniska. En typ av man som kanske inte alltid har räknats till de tuffaste och mest macho precis. Snarare som lite nördiga och ganska mesiga. Men detta, kära vänner, är något som vi nog måste omvärdera. Det är dags att rasera lite av kartan över omvärlden och dess macho-ideal. Fågelskådare och tältare kan vara nog så tuffa. För hör på det här:
"Platsen ligger vid en fjord som gränsar till världens mest produktive glaciär. Den kalvar ut 20 miljoner ton is per dygn.
- Vi åkte med hundsläde och tältade ute på isen. En märklig upplevelse. Det lät som om det åskade oavbrutet och vi tvångades sova med kniv i sovsäcken för att snabbt kunna skära oss ut, ifall en riktigt stor isklump skulle åstadkomma svallvågor som bröt upp isen."
Är inte det macho så vet inte jag. Det är lite likt typ Ola Skinnarmo och gänget, men med en touch av politik och fältbiologism, som jag förr kategoriserat som allt annat än tufft. Jag kanske är lite påverkad av att jag nyss läste ut Stephan Mendel-Enks bok om manlighet, men jag måste nog påstå att jag funnit en ny sorts crossover-manlighet. Det kanske är lite oklart vad vi ska med just den här korsnignen till, men det är ett tecken i tiden. Bög-cowboys och nördar som spelar hockey och fotboll på ZTV är ju också på tapeten, och nu macho-miljömuppar, vad kommer här näst? Sportfåne-knypplare? Rollspels-lastbilschaffisar? Gangster-museiintendenter? Att crossover-trenden från köket skulle sprida sig hela vägen till manligheten var mer än jag någonsin skulle kunna föreställ mig. Jag tar ett steg åt sidan, tittar på och väntar med spänning på nästa couscous med surströmming!

källa: Göteborgsposten, Stephan Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil"

idag kom det äntligen

Motorsågskortet! Fast det står inte Nils Nilsson på mitt. Så klart.
Däremot är det tomt på traktorkortsfronten. Ringde till vägverket häromdagen för att höra hur det gick med min stora stolthet, kortet som skulle kunna ge mig alla jag ville ha, (om jag inte redan hade haft den enda jag vill ha), det som skulle vara så rätt att flascha med när man är ute på lokal, det ultimata macho-intyget: traktorkortet! Till min enormt stora besvikelse berättade damen att de inte tillverkar några kort för traktor. Det räcker med det pappret man fick när man klarade provet.
-Men vad händer om polisen stannar mig? frågade jag lite desperat.
Damen intygade att det i så fall skulle räcka med att visa upp pappret och eventuellt även legitimation. Men pappret är ju i A4 storlek! Visst, det kanske går att laminera lite tjusigt, men det går knappast ner i plånkan.
Tur att jag inte behöver ragga mer i mina da´r!

ge mig!

Den här hade ju inte varit fel. Att ta fram när man själv inte orkar jobba längre.

ta da´!

kolla vad snyggt i kanten!
Flyttat, lagt till och delat upp länkar minsann!
Born to be a html-are säger jag bara. Eller hur Pappa?!?

en riktigt fin komplimang

Träffade en äldre herre idag på jobbet. En riktig gentleman som visste vad som skulle till för att smickra en som mig.
"Du är så duktig! Gubbarna skulle inte ha en chans, om ni skulle tävla. Det är precis som i OS, det är tjejerna som är de duktiga. Men OS har väl inte du hunnit titta på, med det här vädret. Duktig är du hur som helst, du gör ett gott jobb!".
Precis vad jag ville höra efter alldeles för mycket snöröjning. Det var nästan så jag plogade parkeringen åt honom, gubben. Men det hade nog varit att gå för långt.