fel målgrupp

Jag hatar ju Liseberg. Det är vidrigt fyllt av hysteriskt skrikande skolklasser från inre Småland. Och jag förstår inte grejjen med att åka en massa farliga karuseller. Gör något som är spännande på riktigt istället, om ni vill impa på mig. De är byggda för att vara lite lagom småläskiga, och nej, ni kommer högst sannolikt inte att utsättas för någon som helst fara när ni åker dem. Därför höjer jag inte på ögonbrynen när något stolt proklamerar att de minsann har åkt Balder fjorton gånger. Att jag inte vågar åka är en annan sak.
Men, nu börjar jag bli lite orolig. Det börjar rycka lite i konspirationstarmen. Om vi ska ta och se sanningen i vitögat, det är lika bra att ta tjuren vid hornen (jag tänker alltid på en älg när jag hör det uttrycket, varför?), ja, jag har varit på Liseberg i år. Inte bara en, utan tre gånger. Detta vidriga ställe som jag verkligen anser mig förakta och undvika i möjligaste mån. Men när de lockar mig med en trädgårdsmässa och två konstertet med mina favoriter, då går det inte att låta bli. Trädgårdsmässan rullar ju på varje år, och verkar vara ett måste för alla trädgårdsnördar och sådana som jag. Men konsterterna! Det ska ju bara vara Okej-dagen och Carola och Carl-Einar Häckner på detta vedervärdiga nöjesfält i hysterins tjänst. Liseberg har, om man ser det genom deras ögon, gjort någon slags geni-drag. Det har börjat med poppiga akter på en liten scen. Poppiga, poppis tjejer som man inte kan unvika, inte jag i alla fall. På en månad har de tagit dit båda mina favorittjejer. Både Marit och Hello Saferide. Vad har hänt med stället? Har de någonslags marknadsförsingsstrateger som med sina bläckfisktentakler har varit ute och slaskat runt, och insett att de höll på att tappa en hel hög brudar och grabbar som föredrar artister som inte har sålt sig riktigt lika mycket som Roberet Wells? Det verkar ju onekligen så. Jag kan inte göra annat än tacka och bocka. Tack Marit, tack Hello Saferide, för att ni inte är lika kräsna som jag skulle varit om jag var popstjärna, vilket gör att vi vanliga dödliga kunde få två alldeles underbara konserter, trots lokalen. Tack. Och till Liseberg säger jag: tro inte att ni kan lura mig, jag kommer inte mer i år. Nu finns inget kvar att locka med. Så lätt får ni mig inte.

sök och finn... fin fin blogg

Folk söker på lite olika saker. Och så hamnar de här. Men den här kombinationen var konstig:


Num Perc. Search Term
3 60.00% lisablogg
1 20.00% knarksäljare
1 20.00% nakenbad jylland

När skrev jag om Jylland?

oväntad inkomst

Fick ett brev idag. Från Försäkringskassan.
Återbetalning av ränta.
Försäkringskassan ska betala tillbaka ränta till dig. Det är ränta som du tidigare har betalat i samband med att du har fått... bla bla bla...
Ränta: 5 kr
Belopp som skickad med utbetalningskort: 5 kr

Utbetalning
Pengarna betalas den 30 juni 2006.
Övrig information
Utbetalningskort med belopp 1 - 50 kronor inlöses gratis hos Svensk Kassaservice.

Yes!
Oväntade inkomster är precis vad jag behöver nu när jag från och med idag är arbetslös. Men fem spänn? Vad har det kostat att skicka brevet? Och skickar de ut brev till de som ska få tillbaka en krona också, det verkar ju så? Generöst att man kan få ut cashen gratis hos svensk kassaservice i alla fall. Det hade ju varit surt att betala sisådär en femtilapp för att få ut fem kronor. Skit på er, Försäkringskassa och köp tuggumi för pengarna. Jag bjuder på det.

Ni kan andas ut lite nu

Internet fungerar igen! Och det är bara en dag kvar på jobbet. Det är verkligen vrak-varning på mig nu. Hoppas att sommaren räcker för att repa sig på. Och att jag slutar drömma om att någon måste få en utskällning för att denna någon dumpat gipsplattor i jobbets container. För nu vet jag, att det är dags att sluta.

av någon outgrundlig anledning...

.. har jag nynnat på hiten "släpp fångarne loss det är vår!" hela dagen på jobbet idag. Två dagar kvar... Döm om min förvnåning när jag, som är så usel, fick grymme-bra kundbetyg. Hah, där ser ni. Kundbetygen går inte att lite på! Eller hur var det nu?
Fortfarande inget internet och ingen telefon hemma dock. Och det står inget BBBs hemsida om att det skulle vara något fel. Hoppas inte att det är något i grejjerna hos oss som gått sönder!

utan internet försmäktar vi på denna ö

Internet är paj. Telefonen likaså. Plötsligt började tiden gå lite saktare, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Åtekommer när allt är som vanligt.

så blir du en lyckad bloggare?

Jag läste en lista på internetworld:

Att bara lägga upp en blogg och skriva några inlägg på måfå fungerar säkert om du mest tänkte blogga om din katt för dina vänner, men det är fel metod för dig som vill bli en toppbloggare med inflytande och många besökare. Om du följer Internetworlds tolv steg till bloggframgång kommer du att ha större möjligheter att få genomslag i bloggbruset.

1. Klargör ditt syfte
Börja med att bestämma syfte och målgrupp för bloggen.
Syftet är väl att inte glömma bort att det sär att skriva är roligt. Och att inhämta högvis med bekräftelse, så klart.

2. Bestäm inriktning
Bestäm vad du ska skriva om på bloggen. Du har större möjlighet att slå igenom i bloggbruset ju mer ämnesfokuserad bloggen är. Håll dig sedan till dina ämnen. Om du känner att du bara måste skriva om din nya mobiltelefon trots att din blogg handlar om betallösningar så är det okej ibland, men gör det inte till en vana att skriva för brett.
Självutlämnande som satan, men om obetydliga saker. Formulerat på ett snyggt sätt. Fast nej, de allra flesta dagarna blir det inte så. Då blir det tyvärr mest trams.

3.Välj bloggverktyg
Valet av bloggverktyg är inte oväsentligt. Om du menar allvar med ditt bloggande bör du undvika olika typer av webbaserade gratisverktyg. Etablerade och populära bloggverktyg som du själv installerar på ett webbhotell är Wordpress, www.wordpress.org, och Movable Type, www.sixapart.com. En webbbaserad proffsbloggtjänst är Typepad, www.typepad.com.
Snicksnack. Blogspot får det vara, tills jag kanske en vacker dag kan lära mig att bygga något eget.

4. Ha en bloggrulle
Bloggsfären lever och utvecklas via sina länkar. Därför är det viktigt att ha en ordentlig bloggrulle (länkar till andra bloggar). Länka först och främst till andra bloggare inom ditt bloggområde. Men det är inte heller fel att länka till några stora och välkända bloggar utanför ditt område. Bloggare är nämligen fixerade vid inlänkningar och många använder regelbundet söktjänster som Technorati, www.technorati.com, för att se vilka som länkar till dem, och ett omnämnande på de största bloggarna ger både trafik och status.
Ehhh… det här fattar jag inte.

5. Länka till andra bloggar
Det är viktigt att länka till andra bloggar, även i själva bloggposterna.
Jaja, det gör jag väl ibland. Till de jag tycker om. Eller ”inspireras” av.

6. Pinga svenska pingsajter
Pinga svenska pingsajter som Nyligen, www.nyligen.se, Intressant, www.intressant.se och Var är du?, svensk.lemonad.org. Pinga även utländska tjänster som Pingomatic, rpc.pingomatic.com, och sökmotorer som Technorati, www.technorati.com. Förutom för Intressant går det att lägga in pingfunktionen i ditt bloggverktyg så att det sker automatiskt när du publicerar ett inlägg. Du bör också registrera din blogg på bloggportaler som Bloggtoppen, www.bloggtoppen.se.
Gör jag ibland. Lite beroende på exhibitionist-dagsformen.

7. Blogga ofta
I uppstartfasen bör du lägga ner mer tid på bloggen än du planerar att göra när bloggen är etablerad. Skriv ett eller flera inlägg om dagen de första två månaderna. När du börjar få fler besökare kan du dra ner till tre inlägg i veckan, men inte färre.
Ehhh… är det inte bättre att skriva när man verkligen har något att skriva. En blogg där någon tvångsbloggat sig igenom de första två månaderna verkar inte bli så där värst kul.

8. Mejla inlägg
När du skrivit i ett par veckor ska du lägga ner lite extra krut på ett inlägg. Välja gärna ett unikt uppslag som du är ensam om och som du tror kan väcka ett större intresse. Mejla sedan länken till inlägget till några större och etablerade bloggare. Men var sparsam med denna typ av marknadsföring. Det finns inget mer irriterande än folk som skickar ett mejl varje gång de skrivit något på sin lilla Blogspot-blogg.

Nä, dete där verkar lite väl drygt. Möjligtvis om någon är omnämnd, kan den få ett mail.

9. Kommentera inlägg
Vägen till framgång finns i kommentarerna på andra etablerade bloggar. Gör det till en vana att kommentera inlägg hos dina favoritbloggar och få på så sätt länkar till din egen blogg. Det går även att hänvisa till ett eget inlägg i kommentarerna.
Men då försöker jag ha något att säga också. Annars ingen hit.

10. Be om länk
När du varit igång ett par månader ska du inte skämmas för att be om en länk från andra bloggar inom ditt område. Ett vänligt mejl där du undrar om bloggen ifråga inte skulle kunna länka till dig. Det värsta som kan hända är att de säger att de ska kolla in din blogg och sedan struntar i att länka till dig. Ingen blir sur för att någon frågar om en länk.

Nej tack. Tack till de som länkar till mig, ni är bäst, men jag vill inte tjata på att fler ska göra det.

11. Tipsa medier
När du bloggat i ett par månader och samlat på dig en ansenlig mängd bloggposter är det aldrig fel att bli omnämnd i vanliga tidningar. Har du ett scoop på bloggen ska du inte tveka att tipsa några väl utvalda journalister.

Ha ha ha… vänta bara.

12. Var intressant
Vad du än gör, och hur många pingar, mejl, länkar och kommentarer du än producerar, spelar det ingen roll om du är tråkig. Om du skriver om sådant som målgruppen gillar kommer du att bli läst. Om du dessutom skriver roligt och intressant kommer du att bli populär.
Lätt som en plätt! Klappat och klart. Berömmelse, evig ära och massa pengar att vänta med andra ord.

midsommarpanik

Jag har drabbats av midsommarpanik. Nu när vi nästan ska ut på landet, och det blir gräddfil, folköl, nubbe och kasnke en och annan köttbit. Får lite prippsblå-reklam vibbar. Och då måste man ju ha en klänning. Jag hittade den för sent, den är slut och hade knappast hunnit komma fram tills imorgon ändå. Så nu får jag antingen ställa in mitt deltagande eller dra på mig samma gamla vanliga fuljeans. Surt.

Snälla!

Kan ni inte komma hem nu, ni som är borta? Jag behöver er och känner mig alldeles övergiven.

för gammal för fiskdamm.

Idag var jag på systembolaget. Problemet där brukar vara att man är för ung. Men nu är det sju år sedan jag hade det problemet. Idag var jag istället två år för gammal!
Så här är det, att alla under 25 ska ju visa legg om den i kassan ber om det. Inget legg = inget köp. Jag har till och med varit med om att de drog tillbaka sambons köp, när han var si så där 29 och ett halvt, för att jag var med och min legitimation hade gått ut för en månad sedan. Det finns ett Systembolag som är surare med det här än andra. Jag säger inte vilket, men det är tyvärr det som ligger närmast där jag bor. Det är det tjyvtjockt med sura tanter i kassorna. Eftersom jag inte ser ut att vara en dag över fjorton, verkar det som, så får jag alltid visa legg. Sambon får ibland göra det han med, så nitiska är de. Man skulle ju kunna tro att det skulle räcka med mig, för om de kan ha så fel om min ålder borde de lära sig av sina misstag och inte göra bort sig och fråga honom också. De gör det för att jävlas, tror jag. Folk säger att man ska bli glad när det frågas efter legitimation på Systemet. Skitsnack säger jag. Det är och förblir lite smått förnedrande att behöva visa legg när man är 27. Så är det bara. Detta har gett mig en traumatisk känsla av att jag egetnligen inte alls har där att göra, att jag inte alls har lika stor rätt att köpa öl som resten av sveriges tillräckligt gamla befolkning. Bara för att jag inte ser gammal ut. (Och vilka komplex det kan leda till, ska vi bara inte tala om...)
Nåväl, jag har lärt mig ett och annat. För att slippa skammen att visa legg så börjar jag nu vifta med det redan när jag ställer mig längst bak i den långa kön. För att sedan elegant kasta fram det i myntskålen när det blir min tur. (De nitiska kassörskekärringarna brukar då ta upp legget för att titta på det riktigt nära, för risken finns ju att de kanske, kanske, upptäcker att legget inte är alldeles äkta, med hjälp av sina upplärda, känsliga legitimations-fingerblommor/korvfingrar). Mitt i denna procedur, då det var några stycken kvar före mig i kön, så såg jag ett anslag. Där stod någonting i stil med "Alla som hinner visa legg innan jag ber om det får en present". Observera att det var en förtryckt skylt, inget eget trevligt initiativ från surkassörskorna. Då kom det. Där, strax under bilden på presenten som var helt omöjlig att se vad den föreställde, strax före meddelandet om att det var kassörskan som skulle hinnas före, kom det finstilta. Det är aldrig roligt att läsa det finstilta, och det här var inte undantaget som bekräftade regeln. Det stod: Gäller endast dig under 25.
Efter alla dessa år av förnedring och skeptiska blickar, gick jag miste om min belöning. Det som skulle kunna varit ett plåster på såren, det som skulle kunna lagt sig som bomull på bittereten. Gäller endast dig under 25. Vilken ironi. Jag funderade lite på om jag, i egenskap av gamlig, skulle vägra visa något som helst bevis på min rätta ålder när jag väl kom fram till kassan, men när kassörskan spände ögonen i mig vågade jag inte annat än att med darrande hand sträcka fram legitimationen (som hon givetvis skulle talla på). Hon nickade surt, men sträckte sig inte efter presentlådan jag spanat in. Just då var det nästan värt att riskera att bli utan den förste goe på midsommarafton. Det kanske mest sorliga i den här historien, är att jag fortfarande inte vet vad jag gått misste om. Vad presenten var är fortfarande en väl förborgad hemlighet. Så jag vänder mig nu till mina aningens yngre läsare, altetrnativt vänner på Systembolaget, med en stilla undran: Vad var det för present?

Dryga engelsmän

Dagen till ära har jag stött på (nej inte stött på), ett gäng riktigt dryga, trista, fisförnäma engelsmän.
De var sådanna som jag sett upp till länge. De som lätt blir ens idoler, ett slags mytomspunna hjältar, trots att de inte direkt räddar liv eller leker med sjuka barn eller samlar in avlagda paltor till den så kallade tredje världen. Jag har varit där och nosat, och, bokstavligt talat, det är lukten jag dras till först och främst. Lukten och dess löfte om spänning. När det här gänget kommer, då är det lite spännande, lite farligt, mycket imponerande, lite festligt, men ändå naturligt. Jag förstår inte riktigt varför de flesta av dem är just engelsmän, dock ryktas det om en och annan kanadensare. Men de första jag träffade var hallänningar. Jag är fortfarande lite kär i dem.
Jag snackar så klart om Arboristerna. Killarna (ja, såklart är det mest killar) som klättrar som gudar, sågar som få och sprider den där underbara doften av varm motorsåg omkring sig.
Så hur svårt kan det vara, när man halva dagen haft en beundrarskara i buskarna, smygkikandes och grymt avundsjuka, att själv vara lite ödmjuk och byta några ord? Ska det vara så omöjligt att ens hejja på de tydlilgen mycket lägre stående trädgårdsarbetarna som inte ännu haft möjlighet att klättra så himla mycket? Måste man vara en sådan översittare bara för att man gått på Fina Skolan? Måste man vara en sådan snobb bara för att man är engelsman?

Dagens ord

Det finns ett land som ligger lång långt bort nånstans i söder
Det är det landet jag drömmer om idag
Det finns ett land där kaffet växer vilt och druvan glöder
Och presidenter man byter varje dag

Bland Orkidéer och bland kaktéer
där får man vin förutan bord och kommittéer
Bland rosenmurar, där, där faror lurar
och ibland vilda tjurar har jag vuxit upp

Muuuu
Muuuu

Jag är en äkta Mexikanare och jag är van att göra som jag vill
jag har ett blod som en afrikanare och vilden spåras i min pupill
att dansa foxtrot som en amerikanare, jag kan det ej att föra rumba sväng
jag är en äkta Mexikanare och jag gillar kvinnor och handgemäng

Jag brukar säga caramba, när ni i Sverige drar till med fan
och när jag druckit nam-namba, så gör jag utbrott som en vulkan
och därför vill jag bara varna're, om du tar hand om flickan som är min

Det där var texten till "Jag är en äkta mexikanare".
Idag fick jag lära mig att en så´n där orangeröd kon som man kan se titt som tätt på gator och torg, det är en mexikanare. Det blir ju lite bizarrt om man läser texten till sången i tron att det är det som är mexikanare.
Man lär sig något nytt, varje dag.

alla dessa måsten

Jag lägger ner dem nu. Ett efter ett. Därför är bokbloggen numera död. Det är inte roligt att ha en hög böcker man måste klämma ur sig en och annan åsikt om. Det blir inte heller bra när det bara är tvång, är det ska skrivas något bara för att det ska skrivas. Till mitt stora förtret är jaag nog världens sämsta bokrecensent. Jag som ville bli det. Som ville få tycka och tänka om alla böcker, och få läsa dem först. Men det är lite som serietecknandet. Jag erkänner att nej, det var inget för mig. Fotograferandet? Nej, det är lika bra att erkänna att jag suger på det. Fotbollsspelandet? Nej, det var ju bara för att jag ville vara med på tv.

Frågan är hur många fler karriärsalternativ jag skulle stryka med lite mer självinsikt?

folkfest!

Vi föll för grupptrycket. Vi har varit och promenerat genom Götatunneln. Och oj, vad folkfestligt. Jag hatar vanligtvis folkfester, som till exempel diverse jippon, och kanske den värsta av alla: Göteborgskalaset. Eller Kallåset, i folkmun kallat.
Götatunnelnpromenaden innehöll en faslig massa folk, stora tält, poängpromenad och funktionärer. Det kändes helt okej att traska igenom tunneln, lite anarkistiskt så där att gå mitt i gatan. Jag förstår de skateare som inte kunde hålla sig, och åkte genom tunneln redan tidigare i veckan. De hade dock kört vält, för den nya asfalten var lite väl blank, har jag hört. Men de tyckte det var värt det. Jag noterade även gäng med folk i folkdräkt. Festligt.
Väl på andra sidan, LillaBommensidan, kändes det lite konstigt. Det dansades salsa i grupp, och man kom ut på en plats man aldrig varit på förut, trots att det är mitt i stan. Det kan nog bli bra det där, när bilarna minskat. Hela stan hängde plötsligt ihop på ett nytt sätt. Förvirrande om man som jag inte har det bästa lokalsinnet.

Men, om det nu ska vara folkfest, varför inte ta i ordentligt? Jag saknade blåsorkestrar, blixtar och dunder, och varför inte en gigantisk räkfrossa genom hela tunneln? Och varför fick man ingen t-shirt?

Go Heltäckningsmatta!

Idag åker han ut på europaturné. Min lilla, lilla brorsnor. Och jag är så omåttligt stolt, trots att jag inte har en endaste pytteliten del av äran. (Förutom att det var jag som släpade med honom på första Millencolinkonserten, men det borde vara glömt och förlåtet vid det här laget).
Runt, runt i Europa ska de åka. Till Holland, Spanien, Frankrike och jag vet inte var. Alldeles själva.
Han är så cool! Och mitt storasysteryster-hjärta bara sväller.

Och ni kan ju roa er med att gissa vilken av dem som är min brolla.
mer.
ännu mer.

nyttigt och gott?

Varför i hela fridens namn måste gränsen gå vid 75%?

Choklad med en kakaohalt över 75% = hälsan själv, nyttigare än så här blir det inte. Antioxidanter så det bara skvätter om det, nyttigare än vilken grönsak som helst, nästan.
Choklad med mindre än 75% = livsfarligt sockerberoende, fett så det dryper, hjärt- och kärlsjukdomar kommer som på beställning, om man inte hinner dö av fetma först.

Och varför, varför innehåller den ganska nya varianten av Center, det vill säga Center Dark bara 70% kakao? (Om ens det, det står 70% på paketet men vad de syftar på framgår inte...)

Kan det bli mer orättvist? Jag vill ju bara vara lite nyttig, men ska det vara så här så går det faktiskt inte.

skönt

Det skönaste som finns, efter en svettig dag i workersandaler, när fötterna kokar, och man precis har kommit hem, är att ta av sig strumpor och skor, och gå ut i svalen. Tassa barfota omkring, med svepskälet att man ska slänga soporna. Det är så svalt och skönt. Finns inget bättre.

skärpning

Jag måste lära mig att inte dra konsult-skämt på möten där majoriteten är just konsulter. Speciellt skämt om att jag, när jag slutat mitt jobb, ska komma tillbaka som svindyr konsult och berätta för de andra konsulterna om sopor. Dom uppskattar inte att inte veta bäst. Inte heller att man skämtar om dom. kan jag se till att lära mig det nu, så att jag kanske någon gång i framtiden kanske eventuellt kan bli tagen på allvar? (Hur ska det annars gå med min... obefintliga karriär?)

skit skit skit

skit överallt. Så också bland kommentarerna här på bloggen. Därför måste man nu skriva in diverse bokstäver för att få kommentera. Tyvärr.

Jag hatar Liseberg

Men jag tycker väldigt mycket om Marit. Så nu är det dags att svida om till pop-prinsessa och ställa mig längst fram och skrika som de andra små-tjejerna. För nu blir det konsert av stora mått!
(Jag är lite ängslig, jag tror jag är världens äldsta Marit-fan, men så kan det väl inte vara? Och i så fall, så har jag i alla fall gillat henne osunt mycket redan sedan första Candysuck demon. Så det så).

hallå, du glömde något!

Alldeles nyss, på väg hem, kände jag att jag var tillräckligt utmattad för att få åka hiss upp till lägenheten. Jag brukar bli väldigt förvånad om det står någon i hissen när den kommer ner, men idag var det något annat, som gjorde att jag skulle trillat av stolen av överaskning, om jag hade suttit på någon stol. I hissen fanns inte en människa, men däremot hängde det en påse godis där! Är det någon som vill bättra på grannsämjan, kanske till och med brattsen över oss som äntligen börjar skämmas över att de kastar ner fimpar och strumpor på vår balkong? Eller vad det en hallucination, för att jag i sanningens namn har ätit på tok för mycket godis den här långhelgen? Finns det någon i huset som smygäter, vars sambo redan avslöjat alla gömställen i lägenheten så att personen i fråga måste börja gömma snasket utanför? Var det en förälder som, på vägen hem, kom på att dete faktiskt inte alls är lördag idag? Pågår det någon form av barnkalas, eller snarare pensionärskalas med tanke på majoriteten av innevånarna i det här huset, där partytrixet består av en avancerad skattjakt? Är det en knarksäljare som preparerat godiset för att sedan kunna skaffa sig större kundkrets? Har jag missat en ny godis-tiggar-högtid, som någon försökt värja sig ifrån genom att slänga ut godiset för att slippa ha en massa ungar ringades på dörrklockan?
För ingen kan väll vara så tankspridd, att den glömmer sitt godis i hissen?

Majornas finest

Jag fick en förfrågan. Av Helena. Hon tänker ge sig på att turista, här i Majorna. Man skulle kunna uttrycka sig som Mikebike till Helena när hon undrar vad hon inte bör missa: jag skulle säha ALLT. det räcker att ta sig innanför gränsen och bara spankulera fritt. edens majorna kallas det av somliga. Men jag väljer att ta det ett steg längre. Här följer därför din ultimata guide till Majjorna (som det borde stavas).

Gränsen mellan Majorna och Masthugget är hårfin, men jag har ändå lyckats bebo den. Gränsen går rakt genom Bangatan. Ena sidan Masthugget, andra Majorna. Så lätt var det. På Bangatan finns det en småsunkig affär som, om jag minns rätt, heter Godisexpressen. Den känns igen på de många blinkande lamporna, och den skulle kunna vara värd ett första stopp på trippen, i och med att den säljer något så bizarrt som folköl vid namn FBI-ÖL. Men eftersom den ohjälpligen ligger på fel sida gatan, så går den fetbort. Det gör även Bengans, så här i hemladdningstider. Bengans kommer för mig för evigt vara förknippat med alldeles för långa besök på grund av diverse sällskap, felköp och trängsel. Plus att det är en turistfälla, big time.
Längre ner mot Hängmattan däremot, ligger Sjöfartsmuséet. Och det är värt ett besök, om man lyckas undvika alkisgängen som hänger på lekplatsen bredvid. Själva sjöfarts-delen är väldigt tråkig, akvariedelen är desto roligare. Och det är här en av de kanske bästa souvenirerna går att köpa: små nyckelringar i form av piprökande fiskare! Väldigt fina, och de får ditt hjärta garanterat att klappa lite extra bara av tanken på att också du är göteborgare. I alla fall fanns de att köpa där när jag var liten. Längre ner i samma backe, på en tvärgata, finns det en kareroke-bar som även är känd under namnet Opiumhålan. Gå inte in där, även om det kanske kan vara lockande. Ta gärna en titt på Orientlivs istället. De har snygga risväskor.
Men vänta, nu har vi nästan gått för långt förbi kafé Zenit. Trevlig enligt många, lite för fullt av diverse barnfamiljer och andra klassiska majornabor generation yngre enligt andra. Uteserveringen har en tendens att alltid vara lite för kall och blåsig, men kan vara trevlig ändå. Under vintern är det en konstnär som har motorsågat fram en skulptur av en hög stubbe i parken där, vilket kan vara väldigt imponerande om man tänker på hur svårt det är att få till snitten med så pass rejäla doningar. Statyn sägs vara tillägnad alla Majornas ensamstående mammor, vilket är en fin tanke även om jag inte är hundra på att det stämmer. Är Zenit för fullt, testa det Afrikanska haket på andra sidan gatan. De är trevliga, har jag hört. Gatenhielmska reservvatet, med pittoreska hus och gulliga kullerstetnar, ligger här i krokarna också.
Efter att du stärkt dig med en fika, är det dags att besöka en mycket betydelsefull institution i Majorna. Gå tillbaka till Hängmattan, förleds inte att gå in i proggborgen Musikens Hus, utan fortsätt istället över gatan. Och där ligger den: Restaurang Västerhus. Eller, i folkmun kallad: Gyllen Suggan, Suggan i vardagligt tal. Detta gamla punkhak som släppte in de flesta, med Original med stort O hängandes i klasar runt bardisken, lyssnandes på Elvis. Döpt efter en bordell som faktiskt hette just Gyllene Suggan, men det var några hundra år sedan.
Om du över huvud taget kommer vidare härifrån, kan jag rekommendera en rask promenad vidare längs spårvagnsspåren. (Men om du stannar länge på Suggan kanske det är bättre att forsätta turistande en annan dag). Fortsätt vidare förbi Chapmans Torg, men glöm inte att stanna och vinka till mig, Mikebike och ElPedro. Klippan får bli nästa anhalt. Husen är så mysiga så att hälften kunde vara nog. Röda Sten imponerar med sin känsla av Malmö samt graffiti både här och där. Där ser man så snyggt det kan bli, bara det är tillåtet att klottra. Att bara ligga och slappa på bryggorna är extremt slappt, jag blir avis varenda gång jag är på väg hem från jobbet och ser folk göra just det. Här har det både spelats in hiphop-musikvideos och tagits bröllopsfoton, samt varit en och annan skum utsällning inne i själva huset.
Går du istället upp mot påfarten till Älvsborgsbron, kan du sisådär varannan vecka beskåda ett aningens suspekt campande gäng, som gärna vill fortsätta ha parkeringe som sin bostad, men allt som oftast blir ivägkörda av polisen, efter en och annan p-bot.
Ta gärna en sväng upp på bron. Utsikten är magnifik, men se för guds skull till att inte gå så långt att du hamnar på fel sida, a.k.a Helvettesön.
Här i krokarna, lite retfullt granne med Friskis och Svettis, finns någon form av lagerförsäljning från Triumfglass. Här kan man köpa "grisen i säcken", en allt för stor låda glass där smaken är hemlig fram tills köpet är genomfört. (Detta har lätt till att jag än i dag har en aning svårt för pistageglass).
Går du istället upp mot Mariaplan finns det diverse pubar/krogar kända för goda pizzor, ölpaket eller kvalitetsöl, men jag skulle i så fall hellre rekommendera Jefferys på Chapmans Torg. De har mer plats, mer öl, godare mat. Hoppa gärna över Silverkällarn, om du inte har en förkärlek till bambamat och stammisar som är mer än lovligt kontaktsökande. På Mariaplan finns en bokhandel som jag tror är stans trevligaste, samt en fotoaffär där de inte alls är så trevliga. Här fikar du bäst på Marmelad, och för att smälta deras goda morotskaka tar du förslagsvis en promenix genom villaområdet och dreglar över de fina husen som skulle kunna bli dina om du råkat haft så där tre mille över. Därefter hamnar du i Nordengelska kolonin, för att snart befinna dig någon helt annan stans, nämligen i Högsbo. För där tar Majorna slut. Trevlig resa!

ansiktsbehåring inför stundande sportevenemang!

Jag känner att det här är så bra, att jag måste hjälpa kamrat Mikebike att sprida idén: VM-mustash!. (Jag har ju en så otroligt mycket vidare läsekretsän honom... eller?)
Det är bara att odla fjunen på överläppen, så kan även du dra ditt strå till stacken i fotbollssupportens underbara värld. För oss damer, med inte lika mycket ansiktsbehåring, har jag kommit på ett alternativ: Sympati-spara ena armhålan. Och om inte det får grabbsen att ta guldet, så vet inte jag.
Häng på vettja!

P.s Nej, jag är ju en stor motståndare till alla former av sport utom tävlingar på Friskis och Svettis-golvet, egentligen. Men jag har lovat mig själv att jag ska bli lite vuxen, lägga manken till på allmänbildningsfronten, och göra ett seriöst försök att engagera mig i fotbolls-VM. Hittills har jag läst en hel bok om fotboll, och nu det här. Man kan ju undra var det ska sluta...

Jag tar tillbaka...

Jag ångrar mig, jag ska inte bojkotta hela sommarprogramsäsongen.
Jag ska försöka hålla öronen öppna, alternativt sno sambons Ipod och senare lyssna på:
Nina Yunkers den 21 juni. Jag älskar hennes böcker. De är fyllda av goda råd om städning och diverse suveräna husmorstips. En del av tipsen verkar kräva större möda än vad det skulle krävas att leva med "problemen", väldigt underhållande. Jag har dessutom ett projekt att testa dem alla ur hennes bok Mera av Ninas bästa råd. Har hittills testat ett, reecension kommer här någon gång. Det finns bara en bok som är bättre inom ämnet, och det är Estrid Bengtsdotter och Lotta Kuhlhorns Städa!
John Ajvide Lindqvist den 2 juli. Vampyrer och grejjer. Och ändå så jäkla bra! Vilket påminner mig om att Ordfront är inte så lite arbetarklassfientliga när de drar ut på tiden med att släppa hans andra bok i pocket. Hans första bok, Låt den rätte komma in, är hur bra som helst.
Åsa Sandell den 31 juli. För hon boxas. Och är kulturredaktör. Och jag hade inte haft något emot att vara henne, i ett annat liv.
Gellert Tamas den 2 augusti. För att han skrev Lasermannen, en bok som var så mycket bättre än vad jag någonsinn kunde tänka mig att den skulle kunna vara.
Lena Nyman den 9 augusti. För att hon är så cool. Det räcker så. Om inte, för att hennes röst är något alldeles extra.

Så där mina vänner, nu vet ni vad ni ska lyssna på. Resten av programmen bojkottar vi, som sagt. I protest mot att jag inte får vara med.

utstuderat till tusen

Vi skulle gå och fika.
Man skulle kunna tro att man lätt blir lite bortskämd här. Det var lättare i Hjällbo, där fanns det inget fik alls. Eller i Mölndal, där fanns bara Kafé Skåne, och dit vågade man ju sig knappast. Eller i Västerås, där fanns det kanske tre kaféer som alla hade sina för- och nackdelar, men man gick dit ändå. (Fast ska jag vara ärlig kommer jag bara på två just nu).
Det finns ju hur många fik som helst här i krokarna. Men just runt Stigbergstorget är det antingen knökfullt, snålt med tilltugg på mackorna, eller obeprövat och därmed säkert livsfarligt, på fiken.
Det finns ett fik på Bangatan som har väldigt goda mackor. De har dessutom ett backgammon, så om man vill kan man återuppleva hela sin sena tonår där, om man tar sig ett parti eller femton. Att hela stället är lite hippie-inspirerat går lätt att bortse ifrån.
Idag hade vi, efter att ha stuckit in huvudet och sedan ratat fitness-fiket vid Masthuggstorget för att det var så tomt, bestämt oss för att fiket på Bangatan skulle vara det perfekta. Jag började tänka på avocado- och keso-macka, och gott kaffe. Hungern var i det närmaste total, men det var ändå inte läge för lagad mat. Varför äta lagad mat när mackor är så mycket godare?
När vi väl började närma oss fiket, såg vi att det stod en snubbe ute på trappen. En inte så lite suspekt typ. Han var lång, rakad, hade lika dan mage som Freddie Wadling, fast han var mycket yngre. Och han rökte. Han rökte på ett så utstuderat sätt att hälften kunde vara nog. Man riktigt hörde honom pusta. Jag har aldrig sett en person röka på ett så kontaktsökande, psyko sätt. Det riktigt glittrade "kom och prata med mig, vad ni än säger kommer jag spöa er fortare än kvickt, men jag vill ändå ha sällskap en stund" om honom. Dessutom blockerade hans kroppshydda effektivt hela ingången till fiket. Vi gick vidare utan ett ord. Det får bli backgammon en annan dag.

inte i år heller

Nähä, jag är inte med på Listan i år heller. Det hade ju annars suttit fint nu.
Blir till att bojkotta allt vad sommarprogram heter tills nästa år. I år igen.

And now the moment you all have been waiting for!

Trumvirvlar och fanfarer....

Jag har sagt upp mig!
Så gött!
Visst var det väl på tiden?