Det tog mig ända tills kvart i fyra på eftermiddagen innan jag förstod varför så många gick omkring med blombuketter och jagad blick.
Själv ska jag till Sjöfartsmuséet. Med pappa.
onsdag, februari 14, 2007
tisdag, februari 13, 2007
Tre tankar om tid
1. Tiden som jag idag lyssnat på Karin Alvtegen "Skam" och förfärdigat meter efetr meter av virkat bös är egentligen väldigt lång. Cirka fem timmar, fast det har kännts som en kvart.
2. Tiden det tar för det nybakade brödet att svalna till ätbar temperatur, när man svultit hela dagen för att kunna njuta extra mycket när baket är klart, är kort. Fast den känns väldigt lång.
3. Tiden det är kvar tills nästa Greys Anatomy är äckligt lång, trots att jag mest satt med handen framför ögonen när jag såg det senaste avsnittet.
4. Bonustanke! Tiden jag inte skrev ett endaste blogginlägg på var cirka två dygn. Det känns alldeles lagom.
Ojsan.
Ehhh. Mellan mådag och tisdag är det ett dygn, vilket bevisar att jag är en tidspessimist utan dess like. Dags att äta. Tur att det inte var kavring i ugnen den här gången.
2. Tiden det tar för det nybakade brödet att svalna till ätbar temperatur, när man svultit hela dagen för att kunna njuta extra mycket när baket är klart, är kort. Fast den känns väldigt lång.
3. Tiden det är kvar tills nästa Greys Anatomy är äckligt lång, trots att jag mest satt med handen framför ögonen när jag såg det senaste avsnittet.
4. Bonustanke! Tiden jag inte skrev ett endaste blogginlägg på var cirka två dygn. Det känns alldeles lagom.
Ojsan.
Ehhh. Mellan mådag och tisdag är det ett dygn, vilket bevisar att jag är en tidspessimist utan dess like. Dags att äta. Tur att det inte var kavring i ugnen den här gången.
måndag, februari 12, 2007
Inte där och inte här
Inspirationen finns på annat håll. Tankarna åt ytterligare ett. Så vi gör så här, att jag återkommer när något av det kommer i rätt riktning. Kanske om en timme, kanske ikväll, kanske en annan dag.
lördag, februari 10, 2007
Internet när det är som bäst
Så skaffar de utflyttade, bortflyttade och saknade, blogg. Kan inte bli bättre! Senaste tillskottet är Per, och det gör mig glad. Och hus på landet-romatiken verkar man få på köpet.
fredag, februari 09, 2007
Jobba jobba joobba
Den här bloggen har utvecklats till mitt jobb. Väldigt roligt, väldigt inget alls betalt. Men att läsa andras bloggar är istället för att prata med arbetskamrater. Lite fint, och lite sorgligt. Ska det fortsätta så här, kan jag lika gärna bli ofräsch och finnig. Och dra ner persiennerna. För det här är ju ingen dagens outfit-blogg. Finns ingen anledning till fredagsfinhet än så länge.
Inatt drömde jag om en bloggare. Vi kan kalla honom Stationsvakt. Han var i stan opch hälsade på. Vi möttes på en fotbollsplan, och jag tog med mig honom och någon mer hem. Vi skulle fika. Men han gnällde bara över att det var så kallt på golvet, trots att jag virkat ett par väldigt tjusiga gråsvarta tossor till honom. Otacksamma jävel, tyckte jag och surade hela fikan.
Sturskan och jag pratade igår om bloggar vi läser men inte står för. Det är konstigt. Vissa människor lägger man ner en massa tid och engagemang på, men om någon annan frågar så skulle man aldrig erkänna. Vi läser sluskar, hippa mammor och modebloggar. Utan att säga det till någon. Det var skönt att lätta sitt hjärta. Skönt att ha en riktig kompis som också är nere med bloggarna. Till slut lät vi nog som vilka skvallertanter som helst. Man skulle lätt kunnat trott att vi diskuterade den närmsta bekantskapskretsen. När vi i själva verket dissekerade vilt främmande människors valda, exponerade, delar av sina liv. Och tuttar.
Inatt drömde jag om en bloggare. Vi kan kalla honom Stationsvakt. Han var i stan opch hälsade på. Vi möttes på en fotbollsplan, och jag tog med mig honom och någon mer hem. Vi skulle fika. Men han gnällde bara över att det var så kallt på golvet, trots att jag virkat ett par väldigt tjusiga gråsvarta tossor till honom. Otacksamma jävel, tyckte jag och surade hela fikan.
Sturskan och jag pratade igår om bloggar vi läser men inte står för. Det är konstigt. Vissa människor lägger man ner en massa tid och engagemang på, men om någon annan frågar så skulle man aldrig erkänna. Vi läser sluskar, hippa mammor och modebloggar. Utan att säga det till någon. Det var skönt att lätta sitt hjärta. Skönt att ha en riktig kompis som också är nere med bloggarna. Till slut lät vi nog som vilka skvallertanter som helst. Man skulle lätt kunnat trott att vi diskuterade den närmsta bekantskapskretsen. När vi i själva verket dissekerade vilt främmande människors valda, exponerade, delar av sina liv. Och tuttar.
torsdag, februari 08, 2007
Badbrist
Hade vi haft badkar hade jag badat i linement nu. Det hade varit så skönt.
En och en halv timmes promenad gjorde gott för själen och staplarna, men inte alls för träningsvärken. Kan någon komma och hjälpa mig att resa mig från stolen?
En och en halv timmes promenad gjorde gott för själen och staplarna, men inte alls för träningsvärken. Kan någon komma och hjälpa mig att resa mig från stolen?
Läs då!
Antalet män som aldrig läser böcker har ökat från 22% till 31% sedan början av 1980-talet.
Det gör mig upprörd och sorgsen. Ni vet inte vad ni går misste om, killar.
Det sporrar mig att gräva lite i bokhyllan. Jag funderar och plockar, kikar och drar fram. Tänker att jag ska ge ett par exempel. På vad ni ska läsa, ni där som inte läser. Resonerar med er allihop, i huvudet.
Seså, om ni sitter framför datorn en kvart mindre varje dag, om ni spelar lite mindre tv-spel, om ni tränar effektivt och inte så ofta, då finns tiden där. Lästiden!
Jag tittar på er över glasögonkanten, och är långt mycket mer förmanande än jag vill. Fast förmaningen måste finnas där,tydligen. Ett litet mått tvång, tills ni fattar själva. Staplar rekommendationsböckerna i en vinglig hög. Bara den också, och den där. Vilka upplevelser jag kan bjuda på. Vilken läsinspiration jag förhoppningsvis kan förmedla, om ni ger mig en kvart, eller nej, ge mig en minut, böckerna fjorton. Snälla. Gör ett försök! Eller två.
Ni killar som inte läser. Välj själva vilken, men läs:
Erlend Loe: Naiv.Super
Zpigniew Kuklarz: Hjälp jag heter Zpigniew!
Jens Ganman: Blod och död
Mats Hård: Konsten att förlora
Jonathan Safran Foer: Allt är upplyst
Hanif Kureishi: Förortens buddha
Mike Gayle: Min legendariska flickvän
Aarto Paasilina: Den ljuva giftkokerskan
Ann-Marie Ljungberg: Färjenäs
Paul Auster: New York triologin
Tony Parssons: Min tjej och jag
Mark Haddon: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Luke Reinhart: Tärningsspelaren
Ben Elton: Dödskänd
Donna Tartt: Den lille vännen
För att det får er att fatta, så mycket mer. Ni kommer att lära er saker, visst. Men det som är ännu viktigare, är att ni kommer förstå andra människor, hur man kan tänka och vara och varför och hur. Och språk. Ni kommer att få mera språk i er. Ord som annars inte skulle funnits, som kommer när man bäst behöver dem, som det kan vara förödande att vara utan.
Det gör mig upprörd och sorgsen. Ni vet inte vad ni går misste om, killar.
Det sporrar mig att gräva lite i bokhyllan. Jag funderar och plockar, kikar och drar fram. Tänker att jag ska ge ett par exempel. På vad ni ska läsa, ni där som inte läser. Resonerar med er allihop, i huvudet.
Seså, om ni sitter framför datorn en kvart mindre varje dag, om ni spelar lite mindre tv-spel, om ni tränar effektivt och inte så ofta, då finns tiden där. Lästiden!
Jag tittar på er över glasögonkanten, och är långt mycket mer förmanande än jag vill. Fast förmaningen måste finnas där,tydligen. Ett litet mått tvång, tills ni fattar själva. Staplar rekommendationsböckerna i en vinglig hög. Bara den också, och den där. Vilka upplevelser jag kan bjuda på. Vilken läsinspiration jag förhoppningsvis kan förmedla, om ni ger mig en kvart, eller nej, ge mig en minut, böckerna fjorton. Snälla. Gör ett försök! Eller två.
Ni killar som inte läser. Välj själva vilken, men läs:
Erlend Loe: Naiv.Super
Zpigniew Kuklarz: Hjälp jag heter Zpigniew!
Jens Ganman: Blod och död
Mats Hård: Konsten att förlora
Jonathan Safran Foer: Allt är upplyst
Hanif Kureishi: Förortens buddha
Mike Gayle: Min legendariska flickvän
Aarto Paasilina: Den ljuva giftkokerskan
Ann-Marie Ljungberg: Färjenäs
Paul Auster: New York triologin
Tony Parssons: Min tjej och jag
Mark Haddon: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Luke Reinhart: Tärningsspelaren
Ben Elton: Dödskänd
Donna Tartt: Den lille vännen
För att det får er att fatta, så mycket mer. Ni kommer att lära er saker, visst. Men det som är ännu viktigare, är att ni kommer förstå andra människor, hur man kan tänka och vara och varför och hur. Och språk. Ni kommer att få mera språk i er. Ord som annars inte skulle funnits, som kommer när man bäst behöver dem, som det kan vara förödande att vara utan.
Inte välkommen
Träningsvärken Ture har flyttat in i min kropp. Och han märks precis överallt. Nästan hela tiden. Inte visste jag att man använde magmusklerna när man hyvlar ost. Nu vet jag.
Oväntad sväng
Tittade på ett ganska konstigt program på tv4+ igår. Om ett koloniträdgårdsområde. Kände mest skräckblandad förtjusning, och lite oro. Men sedan bestämde jag mig för att min odlingslott, som jag ännu inte har, inte alls ligger i ett område där man måste danska till små grodorna och äta korv i ösregn. Då kändes det lite bättre. Medverkande i programmet var ett antal smått otroliga människor. En av favoriterna var polisen Bosse som riskerade att bli vräkt på grund av oskött trädgård, han ursäkta sig med att han jobbat i Thailand och det var ju fint. Men sälj lotten då! Områdets egen ordningkvinna, som gick långa inspektionsrundor och kontrollerade att allas häckar var 110 cm, arbetade till vardags som lapplisa. Inte helt otippat. Ordföranden i idyllen var en kedjerökande skummis som försökte lura sina barn att snaps växte i jorden.
Döm om min förvåning när jag under eftertexterna noterade att programmet, som till och med är en serie på typ åtta entimmeslånga avsnitt, var producerad av ingen mindre än Alexa Wolf! Kvinnan som hittills är känd för att ha gjort en ganska omtalad dokumentär om porr som fick regeringen att skämmas lite. Ibland är det fint att se karriärer som tar oväntade vägar. Upplyftande. Det är alltid lite bättre att göra tv om koloniträdgårdar än att kidnappa folk och ta med dem på tokfeministläger. Om även till exempel Birgitta Ohlsson, Rigmor Robért och Gudrun Schyman skulle ge sig på att byta bransch, kanske man tillslut kunde börja kalla sig feminist igen utan att skämmas.
Döm om min förvåning när jag under eftertexterna noterade att programmet, som till och med är en serie på typ åtta entimmeslånga avsnitt, var producerad av ingen mindre än Alexa Wolf! Kvinnan som hittills är känd för att ha gjort en ganska omtalad dokumentär om porr som fick regeringen att skämmas lite. Ibland är det fint att se karriärer som tar oväntade vägar. Upplyftande. Det är alltid lite bättre att göra tv om koloniträdgårdar än att kidnappa folk och ta med dem på tokfeministläger. Om även till exempel Birgitta Ohlsson, Rigmor Robért och Gudrun Schyman skulle ge sig på att byta bransch, kanske man tillslut kunde börja kalla sig feminist igen utan att skämmas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)