fel målgrupp

Jag hatar ju Liseberg. Det är vidrigt fyllt av hysteriskt skrikande skolklasser från inre Småland. Och jag förstår inte grejjen med att åka en massa farliga karuseller. Gör något som är spännande på riktigt istället, om ni vill impa på mig. De är byggda för att vara lite lagom småläskiga, och nej, ni kommer högst sannolikt inte att utsättas för någon som helst fara när ni åker dem. Därför höjer jag inte på ögonbrynen när något stolt proklamerar att de minsann har åkt Balder fjorton gånger. Att jag inte vågar åka är en annan sak.
Men, nu börjar jag bli lite orolig. Det börjar rycka lite i konspirationstarmen. Om vi ska ta och se sanningen i vitögat, det är lika bra att ta tjuren vid hornen (jag tänker alltid på en älg när jag hör det uttrycket, varför?), ja, jag har varit på Liseberg i år. Inte bara en, utan tre gånger. Detta vidriga ställe som jag verkligen anser mig förakta och undvika i möjligaste mån. Men när de lockar mig med en trädgårdsmässa och två konstertet med mina favoriter, då går det inte att låta bli. Trädgårdsmässan rullar ju på varje år, och verkar vara ett måste för alla trädgårdsnördar och sådana som jag. Men konsterterna! Det ska ju bara vara Okej-dagen och Carola och Carl-Einar Häckner på detta vedervärdiga nöjesfält i hysterins tjänst. Liseberg har, om man ser det genom deras ögon, gjort någon slags geni-drag. Det har börjat med poppiga akter på en liten scen. Poppiga, poppis tjejer som man inte kan unvika, inte jag i alla fall. På en månad har de tagit dit båda mina favorittjejer. Både Marit och Hello Saferide. Vad har hänt med stället? Har de någonslags marknadsförsingsstrateger som med sina bläckfisktentakler har varit ute och slaskat runt, och insett att de höll på att tappa en hel hög brudar och grabbar som föredrar artister som inte har sålt sig riktigt lika mycket som Roberet Wells? Det verkar ju onekligen så. Jag kan inte göra annat än tacka och bocka. Tack Marit, tack Hello Saferide, för att ni inte är lika kräsna som jag skulle varit om jag var popstjärna, vilket gör att vi vanliga dödliga kunde få två alldeles underbara konserter, trots lokalen. Tack. Och till Liseberg säger jag: tro inte att ni kan lura mig, jag kommer inte mer i år. Nu finns inget kvar att locka med. Så lätt får ni mig inte.

sök och finn... fin fin blogg

Folk söker på lite olika saker. Och så hamnar de här. Men den här kombinationen var konstig:


Num Perc. Search Term
3 60.00% lisablogg
1 20.00% knarksäljare
1 20.00% nakenbad jylland

När skrev jag om Jylland?

oväntad inkomst

Fick ett brev idag. Från Försäkringskassan.
Återbetalning av ränta.
Försäkringskassan ska betala tillbaka ränta till dig. Det är ränta som du tidigare har betalat i samband med att du har fått... bla bla bla...
Ränta: 5 kr
Belopp som skickad med utbetalningskort: 5 kr

Utbetalning
Pengarna betalas den 30 juni 2006.
Övrig information
Utbetalningskort med belopp 1 - 50 kronor inlöses gratis hos Svensk Kassaservice.

Yes!
Oväntade inkomster är precis vad jag behöver nu när jag från och med idag är arbetslös. Men fem spänn? Vad har det kostat att skicka brevet? Och skickar de ut brev till de som ska få tillbaka en krona också, det verkar ju så? Generöst att man kan få ut cashen gratis hos svensk kassaservice i alla fall. Det hade ju varit surt att betala sisådär en femtilapp för att få ut fem kronor. Skit på er, Försäkringskassa och köp tuggumi för pengarna. Jag bjuder på det.

Ni kan andas ut lite nu

Internet fungerar igen! Och det är bara en dag kvar på jobbet. Det är verkligen vrak-varning på mig nu. Hoppas att sommaren räcker för att repa sig på. Och att jag slutar drömma om att någon måste få en utskällning för att denna någon dumpat gipsplattor i jobbets container. För nu vet jag, att det är dags att sluta.

av någon outgrundlig anledning...

.. har jag nynnat på hiten "släpp fångarne loss det är vår!" hela dagen på jobbet idag. Två dagar kvar... Döm om min förvnåning när jag, som är så usel, fick grymme-bra kundbetyg. Hah, där ser ni. Kundbetygen går inte att lite på! Eller hur var det nu?
Fortfarande inget internet och ingen telefon hemma dock. Och det står inget BBBs hemsida om att det skulle vara något fel. Hoppas inte att det är något i grejjerna hos oss som gått sönder!

utan internet försmäktar vi på denna ö

Internet är paj. Telefonen likaså. Plötsligt började tiden gå lite saktare, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Åtekommer när allt är som vanligt.

så blir du en lyckad bloggare?

Jag läste en lista på internetworld:

Att bara lägga upp en blogg och skriva några inlägg på måfå fungerar säkert om du mest tänkte blogga om din katt för dina vänner, men det är fel metod för dig som vill bli en toppbloggare med inflytande och många besökare. Om du följer Internetworlds tolv steg till bloggframgång kommer du att ha större möjligheter att få genomslag i bloggbruset.

1. Klargör ditt syfte
Börja med att bestämma syfte och målgrupp för bloggen.
Syftet är väl att inte glömma bort att det sär att skriva är roligt. Och att inhämta högvis med bekräftelse, så klart.

2. Bestäm inriktning
Bestäm vad du ska skriva om på bloggen. Du har större möjlighet att slå igenom i bloggbruset ju mer ämnesfokuserad bloggen är. Håll dig sedan till dina ämnen. Om du känner att du bara måste skriva om din nya mobiltelefon trots att din blogg handlar om betallösningar så är det okej ibland, men gör det inte till en vana att skriva för brett.
Självutlämnande som satan, men om obetydliga saker. Formulerat på ett snyggt sätt. Fast nej, de allra flesta dagarna blir det inte så. Då blir det tyvärr mest trams.

3.Välj bloggverktyg
Valet av bloggverktyg är inte oväsentligt. Om du menar allvar med ditt bloggande bör du undvika olika typer av webbaserade gratisverktyg. Etablerade och populära bloggverktyg som du själv installerar på ett webbhotell är Wordpress, www.wordpress.org, och Movable Type, www.sixapart.com. En webbbaserad proffsbloggtjänst är Typepad, www.typepad.com.
Snicksnack. Blogspot får det vara, tills jag kanske en vacker dag kan lära mig att bygga något eget.

4. Ha en bloggrulle
Bloggsfären lever och utvecklas via sina länkar. Därför är det viktigt att ha en ordentlig bloggrulle (länkar till andra bloggar). Länka först och främst till andra bloggare inom ditt bloggområde. Men det är inte heller fel att länka till några stora och välkända bloggar utanför ditt område. Bloggare är nämligen fixerade vid inlänkningar och många använder regelbundet söktjänster som Technorati, www.technorati.com, för att se vilka som länkar till dem, och ett omnämnande på de största bloggarna ger både trafik och status.
Ehhh… det här fattar jag inte.

5. Länka till andra bloggar
Det är viktigt att länka till andra bloggar, även i själva bloggposterna.
Jaja, det gör jag väl ibland. Till de jag tycker om. Eller ”inspireras” av.

6. Pinga svenska pingsajter
Pinga svenska pingsajter som Nyligen, www.nyligen.se, Intressant, www.intressant.se och Var är du?, svensk.lemonad.org. Pinga även utländska tjänster som Pingomatic, rpc.pingomatic.com, och sökmotorer som Technorati, www.technorati.com. Förutom för Intressant går det att lägga in pingfunktionen i ditt bloggverktyg så att det sker automatiskt när du publicerar ett inlägg. Du bör också registrera din blogg på bloggportaler som Bloggtoppen, www.bloggtoppen.se.
Gör jag ibland. Lite beroende på exhibitionist-dagsformen.

7. Blogga ofta
I uppstartfasen bör du lägga ner mer tid på bloggen än du planerar att göra när bloggen är etablerad. Skriv ett eller flera inlägg om dagen de första två månaderna. När du börjar få fler besökare kan du dra ner till tre inlägg i veckan, men inte färre.
Ehhh… är det inte bättre att skriva när man verkligen har något att skriva. En blogg där någon tvångsbloggat sig igenom de första två månaderna verkar inte bli så där värst kul.

8. Mejla inlägg
När du skrivit i ett par veckor ska du lägga ner lite extra krut på ett inlägg. Välja gärna ett unikt uppslag som du är ensam om och som du tror kan väcka ett större intresse. Mejla sedan länken till inlägget till några större och etablerade bloggare. Men var sparsam med denna typ av marknadsföring. Det finns inget mer irriterande än folk som skickar ett mejl varje gång de skrivit något på sin lilla Blogspot-blogg.

Nä, dete där verkar lite väl drygt. Möjligtvis om någon är omnämnd, kan den få ett mail.

9. Kommentera inlägg
Vägen till framgång finns i kommentarerna på andra etablerade bloggar. Gör det till en vana att kommentera inlägg hos dina favoritbloggar och få på så sätt länkar till din egen blogg. Det går även att hänvisa till ett eget inlägg i kommentarerna.
Men då försöker jag ha något att säga också. Annars ingen hit.

10. Be om länk
När du varit igång ett par månader ska du inte skämmas för att be om en länk från andra bloggar inom ditt område. Ett vänligt mejl där du undrar om bloggen ifråga inte skulle kunna länka till dig. Det värsta som kan hända är att de säger att de ska kolla in din blogg och sedan struntar i att länka till dig. Ingen blir sur för att någon frågar om en länk.

Nej tack. Tack till de som länkar till mig, ni är bäst, men jag vill inte tjata på att fler ska göra det.

11. Tipsa medier
När du bloggat i ett par månader och samlat på dig en ansenlig mängd bloggposter är det aldrig fel att bli omnämnd i vanliga tidningar. Har du ett scoop på bloggen ska du inte tveka att tipsa några väl utvalda journalister.

Ha ha ha… vänta bara.

12. Var intressant
Vad du än gör, och hur många pingar, mejl, länkar och kommentarer du än producerar, spelar det ingen roll om du är tråkig. Om du skriver om sådant som målgruppen gillar kommer du att bli läst. Om du dessutom skriver roligt och intressant kommer du att bli populär.
Lätt som en plätt! Klappat och klart. Berömmelse, evig ära och massa pengar att vänta med andra ord.

midsommarpanik

Jag har drabbats av midsommarpanik. Nu när vi nästan ska ut på landet, och det blir gräddfil, folköl, nubbe och kasnke en och annan köttbit. Får lite prippsblå-reklam vibbar. Och då måste man ju ha en klänning. Jag hittade den för sent, den är slut och hade knappast hunnit komma fram tills imorgon ändå. Så nu får jag antingen ställa in mitt deltagande eller dra på mig samma gamla vanliga fuljeans. Surt.

Snälla!

Kan ni inte komma hem nu, ni som är borta? Jag behöver er och känner mig alldeles övergiven.

för gammal för fiskdamm.

Idag var jag på systembolaget. Problemet där brukar vara att man är för ung. Men nu är det sju år sedan jag hade det problemet. Idag var jag istället två år för gammal!
Så här är det, att alla under 25 ska ju visa legg om den i kassan ber om det. Inget legg = inget köp. Jag har till och med varit med om att de drog tillbaka sambons köp, när han var si så där 29 och ett halvt, för att jag var med och min legitimation hade gått ut för en månad sedan. Det finns ett Systembolag som är surare med det här än andra. Jag säger inte vilket, men det är tyvärr det som ligger närmast där jag bor. Det är det tjyvtjockt med sura tanter i kassorna. Eftersom jag inte ser ut att vara en dag över fjorton, verkar det som, så får jag alltid visa legg. Sambon får ibland göra det han med, så nitiska är de. Man skulle ju kunna tro att det skulle räcka med mig, för om de kan ha så fel om min ålder borde de lära sig av sina misstag och inte göra bort sig och fråga honom också. De gör det för att jävlas, tror jag. Folk säger att man ska bli glad när det frågas efter legitimation på Systemet. Skitsnack säger jag. Det är och förblir lite smått förnedrande att behöva visa legg när man är 27. Så är det bara. Detta har gett mig en traumatisk känsla av att jag egetnligen inte alls har där att göra, att jag inte alls har lika stor rätt att köpa öl som resten av sveriges tillräckligt gamla befolkning. Bara för att jag inte ser gammal ut. (Och vilka komplex det kan leda till, ska vi bara inte tala om...)
Nåväl, jag har lärt mig ett och annat. För att slippa skammen att visa legg så börjar jag nu vifta med det redan när jag ställer mig längst bak i den långa kön. För att sedan elegant kasta fram det i myntskålen när det blir min tur. (De nitiska kassörskekärringarna brukar då ta upp legget för att titta på det riktigt nära, för risken finns ju att de kanske, kanske, upptäcker att legget inte är alldeles äkta, med hjälp av sina upplärda, känsliga legitimations-fingerblommor/korvfingrar). Mitt i denna procedur, då det var några stycken kvar före mig i kön, så såg jag ett anslag. Där stod någonting i stil med "Alla som hinner visa legg innan jag ber om det får en present". Observera att det var en förtryckt skylt, inget eget trevligt initiativ från surkassörskorna. Då kom det. Där, strax under bilden på presenten som var helt omöjlig att se vad den föreställde, strax före meddelandet om att det var kassörskan som skulle hinnas före, kom det finstilta. Det är aldrig roligt att läsa det finstilta, och det här var inte undantaget som bekräftade regeln. Det stod: Gäller endast dig under 25.
Efter alla dessa år av förnedring och skeptiska blickar, gick jag miste om min belöning. Det som skulle kunna varit ett plåster på såren, det som skulle kunna lagt sig som bomull på bittereten. Gäller endast dig under 25. Vilken ironi. Jag funderade lite på om jag, i egenskap av gamlig, skulle vägra visa något som helst bevis på min rätta ålder när jag väl kom fram till kassan, men när kassörskan spände ögonen i mig vågade jag inte annat än att med darrande hand sträcka fram legitimationen (som hon givetvis skulle talla på). Hon nickade surt, men sträckte sig inte efter presentlådan jag spanat in. Just då var det nästan värt att riskera att bli utan den förste goe på midsommarafton. Det kanske mest sorliga i den här historien, är att jag fortfarande inte vet vad jag gått misste om. Vad presenten var är fortfarande en väl förborgad hemlighet. Så jag vänder mig nu till mina aningens yngre läsare, altetrnativt vänner på Systembolaget, med en stilla undran: Vad var det för present?