Sixes utamaning är härmed antagen!
Tre saker som skrämmer mig:
Ond bråd död
Folk som kör bil fast de inte kan
Fulla kids i gäng
Tre personer som får mig att skratta:
Min man
Mina vänner (de är fler än två)
Tre saker jag älskar:
Snyggt porslin
Min cykel
Min cykeldator
Tre saker jag hatar:
människors oföråga att förstå att alla inte har det lika bra och väl förspänt
borgare
regnblöta manchesterbyxor
Tre saker jag inte förstår:
sport
husdjur
profitkvotens fallande tendens (eller jo, den förstår jag kanske, men jag kan inte förklara den)
Tre saker som finns på mitt skrivbord:
Sladdar
Blå box
Gripmasters (vad gör dom där?)
Tre saker jag gör just nu:
Försöker komma fram till var vi skulle kunna ha ett eventuellet barskåp
Gräddar paj
känner att jag är lite dagen efter.
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
förstå tjusningen i att springa
slippa laga matlådor
skriva något som kommer att finnas på papper
Tre saker jag kan göra:
spela piano
beskära träd
knaka i min axelled hur många gånger som helst
Tre saker jag inte kan:
stå bed fötterna helt i golvet och händerna helt i, typ dubbelvikt alltså
anläggningskratta riktigt bra
se ordentligt utan glasögon
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
Säkert
Mig
Nya Weeping Willows-skivan
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
anläggningskratta riktigt bra
tålamod
fler växter
Tre favoriträtter:
potatisgratäng
hemgjorda hamburgare
och blodpudding så klart!
Och jag skulle vilja att följande tre också svarade:
Grey Hill
Stursk
Rekan
söndag, april 29, 2007
lördag, april 28, 2007
Funnen för klen
Jag skulle göra en insats för mänskligheten. Skaffa mig minst 1000 vuxenpoäng. Vara riktigt god och bra och förnuftig.
Men jag var för klen. Fyra kilo för lite, några centimeter för kort. Jag får inte bli blodgivare. Vilket antiklimax. Och lite skönt, med tanke på att jag innerst inne är väldigt blodrädd.
Fler saker jag inte får bli, men inte heller vill bli:
Kravallpolis (längdkrav 165 cm)
Volvo PV bilbyggare (längkrav 165)
Däremot passar jag bra som trädgårdsarbetare, för jag har inte så långt ner till ogräset.
Men jag var för klen. Fyra kilo för lite, några centimeter för kort. Jag får inte bli blodgivare. Vilket antiklimax. Och lite skönt, med tanke på att jag innerst inne är väldigt blodrädd.
Fler saker jag inte får bli, men inte heller vill bli:
Kravallpolis (längdkrav 165 cm)
Volvo PV bilbyggare (längkrav 165)
Däremot passar jag bra som trädgårdsarbetare, för jag har inte så långt ner till ogräset.
fredag, april 27, 2007
Verkligen fredag
Tre folköl, två korvar, en skvätt potatissallad och schysst kompishäng senare; ja, det är verkligen fredag. Salongsberusningen och sömnigheten är här!
För idag är det fredag, yeah yeah!
(har jag redan haft den rubriken? Hmmm.... börjar gå runt.)
Sexpacket ligger på kylning
Korven är inhandlad
Grillen paxad
Vänner inringda
Kjolen på
Jorden bortduschad
Annika Norlin på hög volym
Japp! Idag är det fredag!
Sexpacket ligger på kylning
Korven är inhandlad
Grillen paxad
Vänner inringda
Kjolen på
Jorden bortduschad
Annika Norlin på hög volym
Japp! Idag är det fredag!
torsdag, april 26, 2007
onsdag, april 25, 2007
Mindre modernt
Idag cyklade jag förbi en grabb som var klädd i bomberjacka med uppkavlade ärmar, och skinnhandskar utan fingertoppar. Till det hade han svarta jeans och kängor. Det såg inte bara varmt, utan även väldigt fult ut.
Fick mig att tänka på bomberjackor, generellt. När ska de bli retromoderna igen? Aldrig, hoppas jag. Speciellt inte de olivgröna. Eller de röda. Jag är dock en stark anhängare av tesen att allt blir modernt igen. Det gör det extremt svårt att göra sig av med kläder. Ändå lyckas jag allt som oftast slänga något precis en månad innan jag kommer på att det skulle vara dags att börja använda plagget ifråga igen. Inte bara för att det är så modernt, utan för att jag blivit lagom hjärntvättad att tycka om det just då. Jag är inte så mån om att vara tokmodern hela tiden, men det är lika bra att erkänna att jag är extremt lättpåverkad vad gäller kläder och övrigt mode. Jag är bara några månader bakom värsta modebloggarna. Idag har det fått mig att sakna en gammal vinterjacka från -92, för några veckor sedan var det den där gula handväskan det rotades efter på mammas vind.
Jag är lite rädd för att jag ska börja sakna mina starkt mönstrade, i lite så där låtsasgraffitistil, starkt färgade tights. Eller min kycklinggula jacka jag hade i lågstadiet. Eller mina snickarbyxor. Eller min orange hellyhansen. Eller min AquaLimone-tröja, köpt på mitt livs första lagerutförsäljning. Eller min bomberjacka, som faktiskt var osedvanligt ful. Den var fulare än alla andras, men ville man vara tuff var det bara att låtsas som ingenting.
Fick mig att tänka på bomberjackor, generellt. När ska de bli retromoderna igen? Aldrig, hoppas jag. Speciellt inte de olivgröna. Eller de röda. Jag är dock en stark anhängare av tesen att allt blir modernt igen. Det gör det extremt svårt att göra sig av med kläder. Ändå lyckas jag allt som oftast slänga något precis en månad innan jag kommer på att det skulle vara dags att börja använda plagget ifråga igen. Inte bara för att det är så modernt, utan för att jag blivit lagom hjärntvättad att tycka om det just då. Jag är inte så mån om att vara tokmodern hela tiden, men det är lika bra att erkänna att jag är extremt lättpåverkad vad gäller kläder och övrigt mode. Jag är bara några månader bakom värsta modebloggarna. Idag har det fått mig att sakna en gammal vinterjacka från -92, för några veckor sedan var det den där gula handväskan det rotades efter på mammas vind.
Jag är lite rädd för att jag ska börja sakna mina starkt mönstrade, i lite så där låtsasgraffitistil, starkt färgade tights. Eller min kycklinggula jacka jag hade i lågstadiet. Eller mina snickarbyxor. Eller min orange hellyhansen. Eller min AquaLimone-tröja, köpt på mitt livs första lagerutförsäljning. Eller min bomberjacka, som faktiskt var osedvanligt ful. Den var fulare än alla andras, men ville man vara tuff var det bara att låtsas som ingenting.
tisdag, april 24, 2007
Hår 2 / husmorstips

Börja inte klippa luggen när du är så trött så att ögonen nästan går i kors, hur missnöjd du än är med frisyren.
Idag när jag såg mig i spegeln fick jag en chock. Jag har Emma Hamberg-frisyr!!! Fast längre på sidorna och mer mössfrisyr. Inte bra. Inte bra alls. Visserligen kan jag vara väldigt käck men inte så olidligt käck som den frisyren ger löfte om. Fast frisyren är också ganska lik hon i Kalla Fötter, australiensiskan, som är något av min hemliga stilikon. Hon är lite för -94 och lite för hurtig för att man ska ha henne som stilikon, men hon är snygg. Jag kan trösta mig med att hon inte är den enda jag skulle vilja byta utseende med.

Fast nu när jag ser efter, så är de ganska lika. Tänk om jag i själva verket vill vara Emma Hamberg? Åh nej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)