det var bättre förr

då man inte hadlade sina julklappar på nätet.
Jag har just varit med om en omtumlande händelse. För en liten stund sedan ringde det på dörren. Flera signaler, gick inte att ignorera. Jag öppnade dörren och möttes av en tant som var så gammal och sned att hon nog inte ens får vara med i PRO-klubben här på berget. Men snäll, det var hon. Med darrande hand räkte hon fram en lapp. En shoppinglista. Jag fattade ingenting. Hon vände på lappen. Där stor det Lisa och så ett efternamn som inte var mitt och ett skånetelefonnummer. Med gammelmänniskostämma sa tanten: "Det här flickan ringde mig, hon hade visst fått dina julklappar. Som du beställt. De hade visst kommit fel. Som du hade beställt på det där internet." Jag förstod inte alls. Jag hade ju inte beställt några julklappar på internet. Förutom en sak, men den hade jag fått "kom och hämta mig"-avi på idag. Och varför hade tjejen ringt till tanten? Tanten pratade vidare, och använde minst hundra ord för mycket i varje mening, om hur mystiskt det var, och att den där tjejen nog var skum, och hon hade minsann ringt upp den där mannen som hade satt lappen där nere och han hade minsann ingen post. Då förstod jag. Det var ju tanten jag trodde var död. Som bara får en massa kataloger från ett garnföretag, som jag får fast hon ska få dem. Och jag som tänkt att hon nog var död och bara stod kvar i deras register, och knappt vågat lämna katalogerna till hennes make. Här var hon, livs levande, tanten med samma efternamn som mig, men som hade oturen att stå med i telefonkatalogen, vilket inte jag gör. Och mannen som inte hade någon post var nog brevbäraren som alltid lägger fel, som bad oss sätta ut våra förnamn på dörren, vilket inte hjälpte. Men varför hade någon annan fått mina saker? Och vilka saker?
Efter att tanten hade ältat allt lite till, så gick hon. Och jag tog mod till mig och ringde upp tjejen. Den skumma. Hon var inte alls skum, men hon blev väldigt glad att jag ringde. Blev lite konstigt först, när hon svarade "Hej det är Lisa" och jag inte kom på något mer att säga än "Hej det här är också Lisa och jag fattar ingenting". Det visade sig att hon hade beställt ett stort paket med massa grejjer från samma ställe på internet som jag. Hon hade blivit grymt besviken när hon öppnade paketet, och konstaterade att inte en enda av hennes grejjer var med. Bara en massa kylskåpsmagneter! Och lite annat, som inte kan avslöjas här. För på det där företaget hade man minsann inte större koll än att man hade tagit den ena lisans grejjer och skickat till den andra lisan. Och detta kom fram genom att den ena lisan ringde till tanten med samma efternamn som mig. Den andra lisan, den som inte är jag, var ganska förtvivlad. Vi kom fram till att vi skulle skicka grejjerna till varandra, utan inblandning av företaget, så det skulle gå så fort som möjligt, och skulle de inte komma fram i tid till doppare dan... Då jävlar stämmer vi dom!!!