jag ljuger

Jag har kommit på mig själv med att jag har börjat ljuga om min ålder. Det är lika bra att erkänna det. Om någon frågar mig hur gammal jag är, slinker det ut snabbt som attan: 27!
Men, jag är ju inte 27. Än. Det är faktiskt flera månader kvar. Allra konstigast blir det om folk som har kortare tid kvar till sin födelsedag än jag svarar sin riktiga ålder, samtidigt som jag avrundar uppåt hej villt. Och inte nog med att jag "är 27", jag börjar dessutom tänka att jag är i trettioårsåldern. Det är jag ju inte. Börjar tycka att "alla" i "alla" tv-serier är i min ålder.
Och varför tycker jag det är värt att ljuga några månader? Det bara slinker ur mig. Det är ju inte så att 27 låter så där värst mycket äldre än 26. Och även om det är det, så inverkar det knappast på folks syn på mig ändå. Alla tror ändå att jag är yngre. Som om dom inte riktigt tror mig, vilket dom ju då gör rätt i.
Nu har jag ju försökt ett bra tag, genom att skaffa mig lite mer respektabel stil, en ordentlig yrkesutbildning, jobb, normalare frisyr, tjejeigare stil, plockat ut min piercing, men inget av det har ju hjälpt. Jag får ju inte mer respekt av det. Och det hjälper inte att säga att jag är 27 heller.
Så nästa gång tänkte jag dra till med "tretti plus" om någon frågar.