Regnar det?

Idag fick jag ett straff utan att ens veta varför.
Dagen började bra. Jag hade egetnligen tänkt att ta bussen till jobbet, men kom på att jag skulle sluta tidigare, och då är det lite softare att cykla, än att åka skräckfärdsbuss med pundarna på Kyrkbytorget. Så cykel blev det. Någon stans i början på dagen insåg jag dock att nej, det skulle inte bli något gå hem tidigt av idag heller inte. Speciellt inte eftersom att alla andra droppade av skittidigt, den ena värre än den andra. Och, så klart, lämnade kvar en massa jobb åt mig. Duktig som jag är jobbade jag dock till kvart över fyra. Precis när jag hade bytt om och gick för att ta ut cyklen, så började det regna. Ös-häll-regna. Eftersom jag var fredagsfin hade jag inte mina vanliga träningsbyxor på mig, utan ett par som klistrade sig fast vid låren så fort de blev våta alldeles extra bra. Regnstället låg hemma så klart, och det regnstället jag hade på jobbet hade jag precis tvättat för jag hade fått olja på det, så det var lika blött inuti som utanpå. Det var bara att trampa på, med andra ord. Naturligtvis lyckades jag ganska snart bryta mot cykla-i-regnet-regeln nummer ett: att aldrig, aldrig lyfta rumpan från sadeln för att stå och cykla. Sadeln blev blöt den med, så klart. Och min rumpa.
Uppenbarligen var inte detta straff nog, för i mitt huvud snurrade hela tiden melodin: Vi har det bra, vi här bak i bilen å vill ej va med om en krock!

Jag ska aldrig mer jobba över.