På mitt jobb finns två kategorier. Det finns mina arbetskamrater som jag verkligen tycker om. Som är roliga att jobba med. Som vet hur man beter sig. De flesta av dem jobbar med samma sak som jag.
Och så finns det min kollegor. De som jag egentligen inte alls vill jobba med. De som jag blivit ihopförst med, och måste samarbeta med. De som inte alls vet hur man beter sig. De som förstör hela arbetsplatsen titt som tätt. De som inte tar hänsyn till att de förstör för de andra. De som skiter i att deras betéende ger mig massa merjobb, som jag egentligen inte har en chans att hinna göra, men som jag ändå måste göra, annars är det jag som får skiten. Det är de som låtsas att de inte vet hur saker och ting funkar, bara för att det är bekvämast så. Det är de som gärna behandlar de som de jobbar med illa. Det är de jag hatar. Kollegor är inte det bästa ordet, men jag vägrar kalla dem arbetskamrater. Och nötter, svin, as eller puckon funkar inte i alla sammanhang tyvärr. Några arbetskamrater kommer de aldrig att bli.
Min chef, ärkenöten kallad, är av en annan åsikt. Han refererar till oss, och vill att vi ska referera till varandra, framförallt, som kompisar. Han är en man med så´n brist på självinsikt att det är pinsamt. Det ska jag säga till honom när jag säger upp mig.
5 kommentarer:
Att vissa människor beter sig som fläns kan man ta, men det där med ignorans och allmän nötighet som leder till att någon annan måste ta på sig extra jobb är ju bara så äckligt frustrerande!
eller hur!?! Folk som enbart är puckon kan maan ta, men att de är det så det går ut över andra är ingen hit.
lider med dig , har varit fast i denna sits men det har stukat till sig till det lite bättre iaf.
Det jobbiga är att såna individer finns det på alla arbetsplatser. Men oftast går det att ignorera dem. Chefer som är ärkefän däremot... don't get me started.
Lycka till med uppsägningen.
ignorera är inte vägen Lisa. på dom!
bring the riot!
o sluta med det du gör.
det finns annat.
Skicka en kommentar