Lite om julöl

Julöl är inte min favoritölsort. Men inte den sämsta heller, om det är en bra julöl. Efter att på tidigare provning provat lagrad julöl/öl som blivit över från förra året, såg jag fram emot lördagens stora julölsprovning. Ölfrämjandets Legendariska Julölsprovning. När vi närmade oss var det kö långt ut på gatan utanför Haket där tillställningen ögde rum. Det visade sig dock att det mest berodde på inhängning av ytterkläder i garderoben, det var inte så fullt som vi befarat. Men mycket folk var det.

Sammanlagt 22 sorter dukades upp, vara två på fat (Oceanbryggeriets och Dugges) och en utrikisk (Anchor Xmas Ale). Och tre sorters mumma. Att prova allt kändes som överkurs, minst sagt. Även om man bara dricker en deciliter av varje, tappar man förmågan att smaka och lukta ordentligt efter ett tag. Och koncentrationen. Ölprovning kräver en hel del koncetration, det är inte lätt som nybörjare att försöka sätta ord på lukter och smaker, att försöka fånga sina ascosiationer och få ner det till några få ord om varje sort. Man blir lite matt.

Vi lade upp en strategi, som gick ut på att prioritera de öl vi inte tidigare provat hemma, de som kom från mikrobryggerier och de vi hört skulle vara bra. Vilket gjorde att vi omedelbart kunde stryka Arboga, Falcon, Pripps, Sofiero och Åbro.

Av de vi provade, utkristalliserade sig snart en klar favorit: Nynäshamn Ångbryggeris Mysingen Midvinterbryggd. Jag beskrev den så här:
Mmm som julgodis! Söt. många smaker, nötig, dumlekola, kaffe, frisk och komplex.

Näst bäst var Oceanbryggeriets Julöl. Kul att de tog sig, den första gången jag smakade en öl från dem, vilket var deras porter på PlainKitchen, blev jag riktigt besviken och fällde kommentarer som avlagen blåbärsläsk och annat icke smickrande. (När jag sedan fick smaka samma porter på Cask var den dock mycket bättre). Den beskrevs, av mig, smaka rostad, lätt, kola och karamell, lingon, balanserad beska, enkel men god.

Inte längt därefter kom Oppigårds Winter Ale, enligt min smakdom. Jag beskrev den som humlig och smörig, mycket beska och citrus. Det var den öl som röstades fram som favorit.

På samma poäng, enligt min tiogradiga skala 1-10, nämligen 6,5 (som sagt, julöl är inte min bästa kategori), finns också den enda ickesvenska julölen som var med i provningen. Anchor Xmas Ale. Den var söt, kryddig med lite beska.

Bottennapp då? Prestigelös som jag är, så hamnar två "favoriter" i botten. Tokens Julfröjd, från ett Öländskt mikrobryggeri, var ingen hit alls, tycker jag. Den luktade kemikalie, och smakade nejlika, unket rostad och avslagen julmust.
Inte heller Dugges Rudlof, mitt allra bästaste bryggeri, lyckades imponera på mig med sin julöl. Den var surbesk, bitter, rostad med alkoholsmak och för kolsyrig. om jag förstått saken rätt ska den efterlikna en belgisk öl, vilket inte är någon favorit hos mig det heller.

Men. Jag har ju inte bara druckit julöl i organiserad form på provning på lokal. Det har ju avverkats en och annan här hemma med, trots att skafferiet fortfarande är bågnande fullt av uppbunkrade möjliga kommande favoriter. De har över lag fått lite högre betyg än de som var med på provningen, men det beror nog bara på att vi börjat med de vi trott skulle vara godast...
Favoriten, på hela åtta poäng, är Jämtlands Julöl (jo, den var med på Haket också, men då passade vi ju på att prova annat). Den är komplex, överraskande chokladig, rund, len och smörig me ändå rostad och med en bitter piff. St Peters Winter Ale var även den smarrig, och Fullers Old Winter Ale, Nögne Ö Underlig jul och Samule Adams Holiday Porter. Sjupoängare allihop.

Hittar jag fler favoriter i skafferiets djup, kommer jag att tipsa om dem med. Så skyll inte på mig, om ni sitter där och bara har äcklig öl till skinkmackan och julgodiset.