Det är tämligen spännande att ha en bebis som knäpper i sina leder, alternativt plaskar i fostervattnet (det är de förklaringar vi har fått), när man även har läst att det kan knäppa när vattnet går.
Imorgon är den stora dagen. Klipptidsdagen alltså! Eftersom jag inte riktigt kan förstå att det snart ska komma en bebis, på riktigt, är jag inte så orolig ändå, jag hinner nog klippa mig innan.
3 kommentarer:
Din klippning blev verkligen bra! Du är sååååå fin,Lisa Kristin!
mamman
Då mitt vatten gick när Valter låg i magen sade det verkligen "poff". Jag låg på sängen och läste i godan ro, inga varsel alls, och det lät precis som om man spräckte en vattenballong därinne. Och så en massa vatten som forsade ut. Riktigt märklig upplevelse... för att inte tala om det som hände de följande timmarna. Med tjejerna kom vatten och bebis på samma gång.
För mig har den sista månaden varit hemsk alla ggrna. Jag blir enorm (+30 kg), svettig, svullen, halsbrännig och gråtig. Ett riktigt hormonmonster.
mamman; gå till samma frissa, det är värt det!
Anna; Oj, det låter som ett mer kraftigt knäpp än de som bebisen ger ifrån sig nu.
Det där med hormonmonster känner jag igen... måste verkligen sluta läsa dödsannonserna i tidningen nu!
Skicka en kommentar