fredag, september 14, 2007

marmelaaaaad!

Jag är lite piggare. Så husmorskomplexet drabbar mig. Först gör jag rabarberkräm. Men den slukar bara en tredjedel av raberberlagret i kylen. (Frysen är proppfull av bland annat just rabarber, så att frysa in är inget alternativ). Så då ger jag mig på rabarber- och vaniljmarmelad. Gör så mycket sockret räcker till. Det är inte precis GI-korrekt, lika mycket socker som rabarber, men man behöver ju inte möla i sig hela burken på samma gång, om det inte är som lördagsgodis.
Men så stoppar jag fingret rätt på vaniljstången som jag försökte fiska upp. Och såklart var den skållhet. Saker som kommer direkt ur kokande grytor brukar vara det. Dumma, dumma mig.

Allt blir dock lite på känn, för jag har ingen hushållsvåg. Trodde aldrig att jag skulle bli så vuxen att jag kände behov av en hushållsvåg, men det gör jag. Fast varför inte, jag har ju till och med egen olycksfallsförsäkring. Hur mycket väger rabarber? Vad är det för densitet? Är en halvliter ett halvt kilo? Nä, inte riktigt, rabarberkrakarna känns ju lättare än vatten. Jag tog sockerpaketet, där det var kvar lite mindre än 500g, i ena handen och rabarberna i andra. Mycket vetenskapligt. Jag tror dock att jag lätt skulle kunna haft mer rabarder. Typiskt, det ligger fortfarande rabarber kvar i kylen. Istället får det koka lite längre.

Receptet är:
1 kg rabarber

1 kg socker, (gärna en del muscavado vilker jag tog eftersom jag dels tycker om kombinationen rabarber och dels behöver bli av med min stenhårda muscavadoklump.)

2-3 vaniljstänger

Putsa, rensa, skär. Dela vaniljstängerna och skapa ut kärnorna. Häll allt i gryta. Koka på svag värme, rör ofta. Första 20-30 minutrarna under lock, sedan utan lock 40-60 minuter. För mig tog det 25+70 minuter, men det var nog för att jag hade i lite för lite rabarber. När det är marmeladkonsistens är det klart.
Häll på rena, varma burkar. Det blir lite minre än två burkar av honungsburksstorlek.

Uppdaterad:
Oj. Jag gjorde visst inte marmelad, utan snarare någon slags rabarberkola. Nästan omöjlig att få upp ur burken, visade det sig. Hahaha. Från och med nu ska jag se till att provsmaka innan jag skryter om vad jag lagar och bakar. Om ni mot all förmodan fortfarande vill följa det här recepetet, jag kan försvara mig med att det kommer från Rosendals, så se till att inte låta marmeladen koka för länge och ha rätt proportioner.

6 kommentarer:

Helena sa...

Ojojoj, så duktig du är. Jag blev faktiskt sugen på att bli lite duktig själv, efter att din smarriga äppelmos tog slut... Inte lika häftigt med köpta äpplen, såklart, men det går väl det med. Det var gott med hemlagad äppelmos - lite "chunky" (Eldorados är VÄLDIGT slät och tunn...) och inte så supersött. Jag borde testa, men det finns ju så mycket jag vill göra... Baka bröd är en annan sån där grej som jag verkligen borde göra...

lisa sa...

äppelmos är verkligen superlätt att göra, bara man väl sätter igång! Jag hörde på P1s matprogram Meny om ett tips att man till och med kan göra moset i micron. Då går det säkert supersnabbt, men jag tänker att det inte riktigt blir samma känsla...
Brödbak är bra för det kan man göra samtidigt som man gör något annat.

Fasn nu blev ju marmelanden väldigt misslyckad, suck!

Helena sa...

Vi satt och dreglade över bakmaskiner (exempel) igår... och vet du vad vi upptäckte?! Man kan göra SYLT i dem också! Mycket märkligt, men jag skulle gärna ha en sån maskin... Mina föräldrar har faktiskt en bakmaskin och kan få ångande färskt bröd när de vaknar på morgonen om de bara häller i lite ingredienser på kvällen. Jag känner liksom på mig att jag inte är tillräckligt ambitiös för att införliva mina brödbakningsplaner särskilt många gånger, så det skulle vara en bra kompromiss...

lisa sa...

baksyltmaskin! det låter nå´t det!

Vi ahr en degblandarmaskin, som kan göra diverse saker. Det blir väldigt bra bröd av den, fin konsistens och fluffigare än om man knådar själv. Men den är toktråkig att diska, som alla maskiner.

Någon bakmasikn har jag aldrig testat. Ni kanske kan adoptera dina föräldrars?

Helena sa...

Ja, jag kanske borde göra lite efterforskningar om marknadens coolaste bakmaskiner och lite diskret skicka broschyrer om dem till mina föräldrar? Och så kan jag dessutom presentera en lösning på besväret att göra sig av med den gamla maskinen...

lisa sa...

Perfekt!