tvätta

Jag tvättar i tvättstugan. Vår alldeles egna Kenny är visserligen med på noterna igen, men det har samlats ett berg under hans krasslighet.
Det känns alldeles exotiskt att tvätta i tvättstugan. Fascinerande att hela tvättberget faktiskt får plats i två maskiner. Och jag blir lite rädd och nervös att jag ska glömma ta bort ludd, inte polera maskinerna ordentligt eller, gud förbjude, strunta i att moppa golvet för där är så rent att jag inte skulle ha några problem att lägga mig på det. (Jag kommer nog strunta i att moppa golvet, ja)
Och titt som tätt måste jag klappra ner i mina hemmafrutofflor för att se hur det går. Maskinerna visar på tjugo minuter redan när man sätter igång dem, men så lättlurad är jag inte.


MEH! ÅHH! Det blir ju aaaldrig torrt! Nu har jag överskridit min tvättid med 28 minuter, om det nu inte fortfarande är så att man får ha torkrummet en timma över utsatt tid. Men det vet jag inte om det gäller här. Och torkställningen i lägenheten är redan knökfull med torktumlade fuktsvampiga strumpor och underkläder. I torkrummet hänger sjuhundra lakan, tröjor och lite mera underkläder, även de torktumlade och svampblöta. Jag pallar inte det här, jag är skiträdd för tanterna i huset trots att jag är styrelesen (i det här huset alltså). Eller kanske just därför. Som sekreterare i styrelsen får man verkligen inte göra ett endaste fel. Och tänk om de klagar och på nästa styrelsemöte kommer alla mina styrelsekamrater ställa sig upp och peka på mig och taktfast ropa:
Shame on you! Shame on you!

Shit nu är det 31 minuter sedan tvättiden tog slut och nu vågar jag inte längre tänja på torkgränserna. Det får bli tvättapåhusvangssemester-inredning här hemma i helgen. Så mycket fick jag för planen på fredagsfint.