Being a photographer is part of my daily life
Rätta takter, så ska det låta.
Det var Anders Petersen som sa det. Riktigt bra fotograf där.
Och jag kallar mig inte på något sätt för fotograf. Men jag tror att det är en bra drivkraft att se till att fota varje dag. Idag blev det 7411 bilder på en Hamamelis mollis, och sedan blev jag skraj för att få kameran snodd av en pundare. Måste ta den där extra kameraförsäkringen när jag får råd, kan ju inte gå omkring och vara rädd för att bli rånad hela tiden, tänker jag. Jag vill kunna använda kameran var och när jag vill, utan att behöva tänka på huruvida det står någon i närheten och ser rånnödig ut. Och specialförsäkringen ersätter hela värdet, utan värdeminskningstrams, vid rån.
Samtidigt så skulle en kameraförlust kanske inte vara det värsta med att bli rånad, själva saken att bli rånad skulle säkerligen vara mycket värre. Jag har aldrig blivit rånad. Jag har en stor skräck för inbrottstjuvar, som har hängt med från en mardröm i barndomen, men det är ju en annan sak. Men jag tänker att statistiskt sett, kommer jag säkert bli rånad. Fast jag har åkt på stryk, då kanske man kan få slippa rånet?
Och å andra sidan är jag emot specialförsäkringar. De är ju bara bluff och båg som säljaren får provision på, och hemförsäkringen täcker det mesta ändå. Tror jag. Har nog aldrig läst igenom hemförsäkringsvillkoren om just finkameror.
7 kommentarer:
Anders Petersen är min favvo! Min stora idol när jag var yngre. :)
Visst är han en typisk idolnärmanvaryngre!?! Fast fortfarande bra, absolut. Jag tror att det var tidningen Foto som hade ett reportage om honom när jag var typ sexton, och jag sattte upp alla bilder på väggen.
Stressa inte upp dig. Det är väldigt sällsynt med kamerarån.
Håll dig borta från Marklandsgatan vid skymning så är det säkert lugnt - det är fan ruffligt där.
igår trodde jag att jag skulle bli rånad av en rånackad uteliggare som inte riktigt gav sig med ett nej......
Men alla vill väl ha en så fin kamera som min :)
Marklandsgatan ja. Är det någonstans här i korkarna man riskerar både det ena och det andra, så är det nog där. Och i Hängmattan.
Det vet jag inte, trodde det var en lite ovanlig 'idol'. Insåg att det nog satt i fortfarande då jag för några år sedan blev stående och bara tittade (med halvöppen mun säkert) efter honom då han passerade när jag var på nån fotoutställning (haha)Blev aldrig nån workshop med honom, det hade varit något. Men jag hörde honom några gånger och var på utställningar...
Jag tänker att han var lite så där lagom dekadent och spännande?
Skicka en kommentar