Vid två tillfällen är det alldeles extra irriterande när människor ynkar och beklagar sig.
1. Chefer som gnäller över att det är jobbigt att vara chef.
Du gjorde ett val, du valde att bli chef. Det är bara att stå för det. Du fick fet lön och trevliga förmåner, och det var ingen som satte en picka i tinningen på dig och tvingade dig. Det går alldeles utmärkt att sluta att vara chef om det är jobbigt. Det är förresten inte alls en dans på rosor att vara arbetare heller.
2. Folk som bor i innerstan och varken har någon som helst funktionshinder eller barn, men ändå hävdar att de promt ska ha bil, och så gnäller de på att det är dyrt med parkering/ svårt att hitta parkering/ finns parkeringsvakter/ det är jobbigt att skrapa bilen.
Har man valt att ha bil trots att man faktiskt inte promt behöver det, då får man stå sitt kast. Och är man så dum att man tror att man, under ovanstående kriterier, ändå tycker att man måste äga en bil som man varje morgon och eftermiddag kör till och från jobbet, sniglar sig fram i bilkö och bara sitter en i varje bil, ja, då ska man ha ett straff. Att skrapa rutorna varje morgon vore ett bra straff till att börja med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar