Jag är varauteberoende. Jag vet inte om jag blev det i och med att jag blev trädgårdsarbetare, eller om jag blev trädgårdsarbetare för att jag är uteberoende. Nu, när jag inte jobbar ute, är det lite svårt att få sitt behov tillfredsställt. Det går liksom inte att gå hur långa promenader som helst, och vad ska man annars göra ute? Idag lyckades jag dock bra. Var ute två och en halv timma, och under den tiden hann jag med att promenera, dricka kaffe på bänk i solskenet vid sjön och se en livs levande kräfta (kanske inte så exotiskt, men jag har aldrig gjort det förut, inte i sin naturliga miljö i alla fall. eller, naturligt och naturligt, den var säkert inplanterad), promenera mera, sitta på gården (i de sköna grythyttanstolekopiorna, så luxuöst) och läsa VI Läser. Nu känner jag att utomhusbehovet nog är mättat för idag.
Förresten, jag är så dålig på att ta med mig kameran ut. Idag såg jag så mycket fint (Kräftan! Kräftan!), men kameran känns för stor för att tas med i vagnen, lite för ömtålig för att ligga under och skvalpa. Det var lite därför jag tänkte skaffat en iphone, men jag insåg att jag inte har råd (eller prioriterar annat, man gör lätt det när föräldrapenningen ger en hela 7500 i månaden, när man prioriterar att snåla på dagarna). Funderar på att rota fram vår gamla kompaktdigitalkamera, eller om den bara kommer att ge mig krupp för att den är så kass. Kan vara värt ett försök.
6 kommentarer:
ha ha! kräftan! kräftan!
Den var så cool! Jag kanske måste gå tillbaka idag och kolla om den är kvar.
ah jag känner likadant. jag vill ut ut om dagarna men att promenera runt i en evighet eller att ta med fika ut själv känns inge skoj. humhum.
hoppas kräftan väntar på dig.
Man kanske borde börja med fågelskådning eller något?
ja onekligen verkar en nördig utehobby enda lösningen. vi kanske får starta en ny het trend helt enkelt.
precis.
Skicka en kommentar