Redo

För tredje gången på sex år har jag målat mina tånaglar.

Gång 1: Brorsnors student.

Gång 2: Mitt bröllop.

Gång 3: Charter!!!

Nu undrar jag bara vad man kallar Gran Canaria? Mallis heter ju Mallis, men Canaris? Nä.

Packad

Vad har man på sig när man latar sig i solen? Inte så mycket va? Men om jag inte kan välja... hur många shorts är överkurs och hur många är lagom? För första gången i mitt vuxna liv ska jag resa utan ryggsäck. Har lånat Stora Resväskan av mamma. Med hjul på och allt. Jag som hatar dragväskor. Speciellt när de dras av unga, pigga och snygga människor som mycket väl kan bära sina saker själva, egentligen. Men nu är det som så att min trogna ryggsäck, som adopterades efter en oviss framtid sista dagen på Hultsfredsfestivalen 1997 (?), har gett upp. Jag vägrar ta det som en pik att det är dags att bli vuxen och dra sin väska som alla andra mogna väskor, den här trippen är ett undantag.

Det svåra med att packa Stora Resväskan är att det får plats så mycket. Just nu ligger det fyra par shorts, en kjol och snart en klänning, och det är ju lite överdrivet för en veckas latande. Men jag kan inte rösta bort något av det. Tänk om jag spiller och sölar på mig varje dag?

Och strumpor, hur är det med strumpor? Jag har packat ner ett par ballerinas, ett par sandaler. Trots detta har jag med en hel hög strumpor. När ska jag använda dem? Fyrdubbla sockar på planet hem? Eller ska jag packa ner ytterligare ett par skor, som kräver strumpor? Förutom de jag åker i?

Och tvål. Hur mycket tvål gör man egentligen av med på en vecka? Om man som jag vägrar använda hotelltvål.

Böcker. En per flygning men där emellan? Två? Och vilka? Det får plats flera stycken i väskan. Och handbagaget har jag inte ens börjat på.

I min ryggrad finns en nedärvd packningslista. Men den gäller fjällvandringar. Och jag tror inte att vare sig stormkök, russin+blockchoklad eller liggunderlag är något jag kommer behöva på resan. Och framförallt har man inte lika mycket packningsmöjligheter inför en fjälltur.

Allt hade varit lättare med den gamla vanliga ryggsäcken. Men inte alls lika lyxigt, slappt och skönt. Och det ska bli skönt att slippa myggen. (Eller? Det kanske finns mygg där, vad vet jag) Och kängorna. Regnjacka tänker jag också strunta i. Det blir bra. Så får jag plats för ett par extra shorts!

Inte åkt än.

Men varför finns det ingen kaffeautomat på det här jobbet? Fast micron brukar vara precis lika äcklig som på vilken arbetsplats som helst. Tills jag lärde mig husmorstrickset med citronsaft. (ställ in en skål citronvatten i micron, kör tills det kokat en liten stund, låt stå så att det riktigt ångar in, sedan, vips, är allt fastbränt jättelätt att torka bort). Det ska jag utföra på min nästa riktiga arbetsplats. Fatta vad jag kommer få respekt! Eller kanske inte.

Semester

Vi drar till Gran Canaria imorgon. En veckas intensivt latande. Det ska bli så skönt.

Dagens husmorstips

Innan du börjar oroa dig blå över möglet som plötsligt antagit giganstiska proportioner i badrummet, kolla så att det inte är moppen som färgar av sig. Det var det. Och jag har fått svar på mysteriet över varför badrummet såg mer skitigt ut efter moppande än innan. Mopp-avlagringarna gick bort med mirakeltrasa, som numera är blå.

Lite

Lite fika kanske piggar upp?

Rekommendation

Idag rekommenderar jag: PMS-bloggen.

Barnslig

Jag har en skitfånig åkomma. För tre vekor sedan slog jag i lilltån i kylskåpet. Och ja, det gjorde så där satans ont som det bara gör att slå i tån. Värre än vilken killförkylning som helst. Gråtont. Men sedan gick det över. Jag tränade för fullt, gick massa promenader nästan varje dag. Tills i måndags natt. Då började det göra ont igen. Inte så mycket om jag bara går, men däremot om jag spretar med tårna. Fast det gör man ju inte så ofta, förutom när man ska känna efter om det gör ont eller inte. Det syns ingenting. Mina tår är rätt krokiga och buckliga redan från början.

Den här mesiga åkomman fick mig ändå ut på sjukvårdsupplysningens förlovade hemsida. Verkligen intressant, men allt som stod att finna om tåstukningar och benbrott och andra hemskheter handlade om barn. Och att barn skelett är annorlunda, och att man kanske ska titta på en tecknad film om hur röntgen går till innan man åker till doktorn med sitt barn.

Är det så att jag är den enda vuxna i hela världen som brukar slå i mina tår ibland? Nog för att jag känner mig lite barnslig eller pubertal emellanåt, men ändå? Ska jag titta på den teckande fillmen? Kan jag gå och träna ändå, vilket jag vill? Och visst får man som vuxen bara ignorera åkommor som dyker upp bara några dagar innan en solsemester? För det syns ju inget. Det kommer ju inget blod. Jag bestämmer att det är en liten stukning, och jag får träna så mycket jag vill, så länge det inte gör ont. Och sidvickningar med tårna är ju inte så viktiga.

Utbilda mig

Inatt drömde jag om en utbildning. En ettårig utbildning som handlade om kreativitet, textil och ritningsteknik (alltså hur man gör ritningar och kartor). Vilken extremt bra kombination! Säkert fick man klippa och klistra också. Och virka.
Den var alldeles gratis, man fick till och med betalt för att gå där. Och jag hade lyckats övertala min arbetsgivare som jag plötsligt hade att jag skulle få gå där. Och två av mina bästisar gick där redan. Enda nackdelen var att den låg i Borås.

Hmm. Undras vad de har att bjuda på för utbildningar i Borås?

Hjälp?

Finns det någon därute som har ett mönster och en enkel beskrivning på hur man gör en sådan här? Den är så fin, så fin. Och min skulle bli ännu finare, om jag hittar ett snyggt tyg. Och ett mönster.