Gissa vilka som nyss ringde? Jo. Bredbandsbolaget. Här uttryckte jag för första gången min inte så stora glädje över deras telefonsamtal. De har nu ringt nio gånger på två veckor. Dessutom är det oftast en ohyfsad slyngel som ringer. Han har till exempel släng luren i örat på mig. Men de varierar sig. Idag lyckades jag få honom att säga okej när jag för nionde gången förklarade att nej, den de söker är inte hemma på dagarna så det är ingen idé att ringa, och förresten så är vi inte ett dugg intresserade och ring ALDRIG mer hit. Det vore ju trist om vi skulle bli tvugna att byta leverantör.
Uppdaterad:
Nämen, se där. De ringde en gång till. Elva gånger, elva nej, elva tillfällen de fick vara idioter. Jag börjar tro att de aldrig kommer sluta ringa. De har helt eneklt inget sådant alterantiv i sina datorer. Losers.
7 kommentarer:
vad är det som hindrar dig från att gå bärsärkargång?
Inget, längre. Jag bärsärkar i deras öron en lång harang, men det verkar inte bita... Snart blir det samtal tillbaka, till deras kundtjänst.
Snart?! Jisses kvinna! Ditt tålamod går att sträcka flera varv runt jordens klot. Du kan väl åtminstone krydda språket med lite kraftuttryck som bajsbomb, lynchmobb och högersving?
Jag har så otroligt svårt för att vara elak mot folk som ringer. Been theher... vänta, det har ju du med? ÄR det ok att skälla på telefonterrorister trots att man varit en själv?
Om de har ringt mer än tvåsiffrigt antal gånger och söker på sådana premisser just de på bb verkar göra så: ja. Häv upp din stämma och fila till dem. Verbalt.
Jag måste försvara mitt gamla yrke. Förlåt! Om jag skulle ge dig dåligt samvete eller så. Men jag lovar, vi hatar det lika mycket båda två. Vi som svarar, och vi som ringer.
Men du vet, man har fått sin jävla lista som är den sämsta lista man kan få. Eftersom hälften av numren finns inte längre, resten jobbar ut i fält och en liten klick får man tag i är inte intresserade. Man harvar runt i den där listan och första dagarna är det rätt okej. På onsdagen börjar man om med listan. På torsdagen börjar man om igen, nu har den krympt ordentligt, redan innan lunch har man varvat listan. Efter lunchen tar det emot, man ser siffran fyra där. Men man måste ju ringa, chefen sitter ju där borta och tittar över sin skärm på mig. Fredagen står man ut, det är ju trots allt helg. Men gud vad hemskt, jag har säkert ringt 8 gånger nu till människor. Det är helg, man super sig full och söndagen kommer med bakfylla och jobbångest och man får höra att man ska fortsätta sitt skitprojekt fram tills tisdag. Man drar ut på tiden, man låter signalerna verkligen ringa länge. Men man har ändå fingret på "lägga på knappen" ifall de svarar, för man vill inte prata med någon man sökt 12 ggr. Man blir ganska glad när man får tag i rätt person. För det måste vara rätt person, det kvittar om det är sekreteraren man får prata med. Personen säger nej som väntat, men nu slipper man jaga den människan. Man bryr sig inte så längre om ifall man säljer något, bara man slipper jaga människor.
Gud, telefonjobb är verkligen Satans påhitt. Det finns ingen som tycker om dem. Mc.D-arbetarna är i alla fall uppskattade av alla fyllehungriga och barn. Men vem älskar oss telemarketing-arbetare? Vem är vårt helgon? Gud har glömt oss, jag lovar. På riktigt.
Förövrigt kan jag säga att Bredbandsbolaget kundtjänst/support också hatar Bredbandsbolagets telemarketing folk då de ringer och lovar saker till kunder som vi inte kan hålla, eller ens fixa.
Skönt att jag är borta från allting. (I alla fall tillfälligt)
Skicka en kommentar