Sparas!

Man ska aldrig slänga någonting.

Idag har jag gått omkring och känt mig fin i berklock innehållandes bild på en av de Första Kärlekarna.

Idag har jag gått och saknat en handväska jag senast använde i tolvårsåldern. Vart har jag gjort av den?

Tårar, en fråga

Kära mänsklighet!

Finns det ett litet lager tårar i tårkanalerna hela tiden, eller produceras de blixtsnabbt när de behövs?

Tårar bildas i tårkörteln. Den ligger ovanför ögat bakom benkanten. Därifrån flyter tårama över ögonytan och sugs från inre ögonvrån genom de tunna tårkanalerna till näsan.
Tårkörteln ligger vid yttre ögonvrån i ögonhålans övre del just bakom benranden. Tårkanalerna och tårsäcken finns vid inre ögonvrån.
Tårarna sugs in i tårkanalerna och pumpas till näsan med hjälp av rörelserna i ögonlocken. Om ögonlocket rör sig för litet t ex efter en ansiktsförlamning, blir ögat fullt med tårar som sedan rinner på kinden

Men när?

Lisa vs Risenta Nu med Bildbevis!

Här är det, det lilla livet. Och de feta cashen är på väg.

Åh nej

Åh nej. Risenta vill att jag ska ringa dem. Kan ju omöjligt hålla samma alerta och upprörda ton som i mitt mail, det går inte. Mailet satt jag ju och skrattade när jag skrev. Ska jag prata med dem kommer jag säkert att prata bort allt och inte alls få feta cashen. Och avslöja att jag inte längre är vegatarian. Shit!

Att göra någon glad

Jag har idag avslöjat den stora hemligheten. Det finns bara ett sätt att göra Arbetsförmedlingen glad och nöjd. Ett sätt att bli trevligt bemött, att slippa bli ifrågasatt om jobbsökarfrekvens, utbildningar och flyttplaner. Man ringer och berättar att man fått ett jobb. Ett jobb som man fixat alldeles själv. Utan deras inblandning. Förmedlaren jag hade äran att prata med imorse blev så nöjd, att jag misstänker att de blir bjudna på tårta när deras små "kunder" äntligen skärper sig, skaffar ett jobb och inte kommer att vara till bestvär på flera månader. Förhoppningsvis aldrig.

Det får nog bli en bit tårta till mig med. För att fira att jag kommer att slippa oroa mig för AF på hela fem och en halv månad. Och att jag kommer kunna fortsätta på a-kassan direkt där efter. Men det vågar jag inte riktigt tro på förrän jag ser det.

Vän av ordning skriver till Risenta.

Hej!
Häromdagen skulle jag som vanligt avnjuta min frukost, bestående av musli, yoghurt och, som pricken över i; Era torkade fikon över. Jag brukar hacka fikonen lite lätt, tycker det blir godare då. Och det är jag rätt så glad över, då jag denna morgon gjorde ett rätt så obehagligt fynd. Döm om min förvånig när jag hittade en förpuppad insekt i ett av Era torkade fikon. Det såg ut som en liten larv med hårt skal, omgärdad av vita, spunna trådar. Att jag redan redan hunnit mumsa i mig en mängd fikon ur samma påse gjorde inte precis upplevelsen trevligare. Speciellt inte som jag till vardags undviker att äta djur, då jag sedan många år tillbaka är vegetarian.
Jag har fotobevis. Påsen var inköpt på Hemköp, förmodligen butiken på Stigbergstorget i Göteborg, och har ett bäst före datum som är 31/12/07, följt av siffrorna 84 eller möjligtvis B8. Några insekter står det dock ingenting om i innehållsförteckningen.
Nu undrar jag om jag ska våga mig på att äta era produkter i fortsättningen? Ska det vara så här?
Med hopp om bättring, Vänliga Hälsningar:
Lisa X

Råd?

Hjälp!

FeedReader är ungefär bajs. Men jag vill inte smurfa runt på varenda blogg okristligt många gånger om dagen, bara för att upptäcka att de inte har uppdaterat.

Google Reader, är det bra eller? Jag tycker det verkar krångligt, men det gjorde ju FR också innan jag lärt mig. Det gör det mesta innan man lärt sig. Jag är också lite skeptisk, för det känns som om google håller på att ta över mitt liv. En morgon när jag vaknar kommer jag inte ha kvar min egna kropp, den kommer att vara ersatt av något från google och det vill jag inte.

Vad finns det mer för RSS-läsare eller vad det nu heter? Vilka rekommenderas? Vilka ger en bara virus, eller nära i alla fall, och får datorn att flippa förutom FeedReader?

Mitt glammiga liv

Idag fick jag ett visitkort. Minsann. Det yppersta tecknet på att man lever ett flärdfullt, aktivt och innehållsrikt viktigt liv. Jag gav dock inget tillbaka. Har slutat gå omkring med de kort som producerades under gymnasiet och som innehåller symboler misstänkt lika Clipart.

Kortet i fråga fick jag på konditoriet. De tyckte att jag kunde ju ringa och beställa, som man ska göra som god samhällsmedborgare, innan jag kom och ville ha specialtårta.

Efter mig bildades det en lång, lång kö av arga tanter som ville fika. Men i min aningens understimulerade vardag är jag inte sen att ta alla chanser till snicksnackande, ens om det är med servicemänniksor, som till exempel ett konditoribiträde. Ge mig ett trevlighetsvariant av ett lillfinger, och jag slafsar i mig hela armen. Högt och ljudligt. Och nu vet jag vart jag ska ringa nästa gång jag har tråkigt. Visitkortet ligger på hedersplatsen i plånkan. Brevid kortet på min man.

Tårtan var också god.

Förlåt mamma!

Inatt drömde jag ett slags mardröm att min mamma hade startat en blogg, och skrivit i den ganska länge, men att jag hade glömt bort att den fanns. Sedan blev jag påmind på ett pinsamt sätt, och jag googlade och googlade i panik men jag kunde inte hitta den. Som straff var jag tvungen att gå på en gymnastiklektion på Chalmers med en konstig amerikan som tvingade mig att dansa ful jazzdans.

Analysera det om ni kan!

Cykelrastningen

Äntligen kom cykeln hem igen. Den har stått i Mölndal sedan i oktober och vägrat röra sig en millimeter. Äntligen fick jag med den. Nu står den i källaren, och jag är redo att börja strida om de bästa platserna och vem som har rätt att ställa sin cykel var igen.

Det finaste jag såg på vägen var längst upp i Sahlgrenskabacken. Vart man än kommer ifrån, har man äntligen segat sig upp för en lååång backe, och ser fram emot en lika lång nedförsbacke. Den lilla skymten av eufori i mina medcyklisters ansikte går inte att ta misste på.