helvettesön del femtielva

Jag bara måste skriva lite mer om Hisingen. Den ger mig ingen ro precis, den där helvettesön.
Imorse, när jag flåsat upp för Älvsborgsbron och tog de första skälvande tramptagen på Ön, vad händer då? Nej, kedjan hoppade inte, för det gjorde den igår. Och nej, jag ramlade inte heller. Men, Det Vita Guldet som min chef så käck-vidrigt brukar kalla snön, började falla. Det är fan bara på Hisingen något sådant kan hända. Snö bara för att reta oss fastlandsbor!
På väg hem från jobb och träning kom jag på det enda som skulle kunna liknas vid bra med Helvettesön. Man kan åka färja därifrån. Det är så fint! Hjärtat sväller av stolthet över synen på fastlandet och av att man klarat ännu en dag. Och så känns det så exotiskt, att åka färja mitt i stan. Har jag inte cykeln med mig känner jag mig mest som en turist, men när ajg har cykeln med känns det bra. Som att jag bor i en intressant och bra stad, med exotisk kollektivtrafik. Då kan jag nästan förlåta Hisingen, i berusningen av all exotism. Å andra sidan så skulle ju Älsvnabben kunnat gått från vilken annan ö som helst, som skulle kunna legat där Hising Island ligger idag. Det öppnar ju för nya perspektiv, om man sägere så... Synd att den där minan inte låg lite mer strategiskt placerad... mouahaha

tack till Bussmicke för bilden!