Runt runt runt

Jag liksom bara vankar omkring. Tar mig inte för, slutför inte. Gör inte alls så mycket så jag når upp till den acceptala duktighetsnivån. Och när jag väl gör något, är det något konstigt. Men det tar så mycket energi, att vara lite så där nervös hela tiden. Och det tar så´n tid att somna, när man har fjärilar i magen.

Ikväll ska det provas frisyr. Herregud. Snart är det dags på riktigt. Inte ¨så konstigt att jag är lite ofokuserad. Måste gå in skorna.

Favoriter

I min favoritlista på nyligen.se har jag 29 stycken bloggar. Sedan har jag en hög till med favoriter, som inte pingar. Med detta kan jag bara konstatera, att jag kommer inte att hinna jobba. Aldrig någonsin mer. Om ingen betalar mig för att läsa blogg. Det är dessvärre inte så troligt.

Vilka dom är allihop? Nä, det känns av någon anledning lite för privat för att lista. Det är lite som att ens läsdagbok, där jag skriver upp vilka böcker jag läst och lite vad jag tyckte om dem. Den vill jag helst inte att någon läser. Trots att jag inte har några problem med att berätta för folk vad jag läst. Det känns som om folk som skulle läsa en sådan lista skulle se något slags hemligt mönster och avslöja mörka, mystiska hemligheter om min personlighet, som jag inte ens visste om själv. Oviljan liknar lite min skräck för gymnasielärare. Gymnasielärare kan se rakt igenom en, avslöja allt. Även om det inte finns något att avslöja. Usch, det är läskigt.

En öl är en öl är... fyra öl

Vi skulle ju bara ta en fika, kompisfrånförr a.k.a Cristyfame. Det visade sig dock snart att vi båda hoppats på att den andra kanske skulle kunnna tänka sig att ta en öl. Nu när det var så bra tid. Nuförtiden när öl är så gott. Och öl är bättre än kaffe på kvällen, för man blir inte lika upppiggad. Öl kunde vi tänka oss, öl fick det bli. Till på köpet på det där stället med de klena toa-låsen. Så jag fick berätta min anekdot. Tyst, så ingen annan skulle höra. Man vill ju inte bli lynchad.

Vi hade så mycket att prata om. Konsultgubbar att hylla, utbildningar att bli sugna på, vadgörhan/honnuförtiden-haranger att reda ut. EN öl räckte ju inte långt, det förstår ju vem som helst.

Spam? Nej tack!

Förlåt. Jag måste döda spam-monstret. Därför blir det vågiga bokstäver för er, mina kära kommentatorer. Hoppas ni står ut. Jag lovar att försöka stänga av dem så fort monstret är besegrat.

Rövarstråt

Jag blev kidnappad och förd till utlandet i helgen!

Tack L, K och H! Ni är de bästaste bästa!

Lets go shopping Dear!

Igår kom det att pratas om det kommande shoppingcentrat i Högsbo industriområde. Och det började lysa i både mina och Snegurotjkas ögon. Vi som var sådana antikapitalister. Som minsann inte skullle konsumera en massa onda, kapitalistiska varor. Vilken tur att det gick över! Hon toppade dessutom med en historia om Freeport, och jag inser att jag nog behöver åka dit. Vi behöver nog också en bil för kommande shoppingutflykter.
Idag blir det bröllopsfesttillbehörs-shopping. I Kållered. Gamla goa Kålleredköpstadshopping. Undas om jag inte har lite brist på... värmeljus och servetter också?

Asså?

Självklart var det dags för ett personlighetsstest!

Du är

Ernst Billgren
Trygghetsfaktor: 36 %

Du jobbar lite för att vara rörlig.
Det är ju bra på arbetsmarknaden, tänker du. Det är rätt tänkt.
Så du hänger med. Du är pigg på nytt, men vårdar dina gamla upptäckter.
Säkert lycklig i dina förhållanden. Kräsen utan att tappa perspektiven.

Lämpliga yrken: AD på reklambyrå, Stjärnjournalist på lokaltidning, Musiker.

Men jag tycker inte riktigt om Ernst B. Kanske svarade lite fel?

Testet hittar du här.

Lurt

Det är något lurt med yahoo-mail. Idag fick jag ett brev som de daterat så här:

Date: Thu, 01 Jan 1970 01:08:19 +0100

Ehhh. Dom skojar med mig.

Dr McLove

Och så hittar jag ett nytt avsnitt av Greys. Och text till. (Jag gjorde ett felval när jag började kolla på tv-serier inte på tv. Jag härdade mig inte och kollade utan text, då hade jag varit en pärla på engelska nu. Jag blev subtitlesberoende. Dumt.)
Resten av förmiddagen skuttar jag omkring för mig själv. Snart är det dags, ska bara få ett telefonsamtal, skutta lite mer och kaffet ska bli klart. Åhhh Greys!

en liten stund

Varje dag, minst en gång om dagen, en liten stund, tänker jag på mitt gamla jobb. Och blir jätte, jättearg. Det går på två sekunder, sedan finns all frustration där, intakt. Nästan värre, det lilla som skulle kunna gått över fylls lätt upp av den dos frustration som kommer av att jag fortfarande blir frustrerad. Det är fortfarande ofattbart hur människor kan bete sig så illa mot varandra. Hur människor som är så uppenbart misslyckade i sin uppgift har så pinsamt dålig självinsikt att de inte säger upp sig på studs. Att de vägrar fatta att de gjorde ett val, när de tackade ja till sitt jobb, och att de inte kan komma efteråt och vara förvånade över vad det innebar, vad det krävde, att de inte hade vad som krävdes. Det är aldrig okej att gnälla över att man är chef när man slickat röv för att bli det halva livet.
Hur extremt dåligt saker och ting kan fungera, på grund av så få människor. Att några personers brist på mänsklig personlighet kan pajja så mycket.
Jag har aldrig känt mig så hatad. Det tar en stund innan det går över.