Hemma igen

Edinburgh var precis hur bra som helst!
Jag tror jag gillar Edinburgh mer än Glasgow, i alla fall som stad att turista i.

Vi har druckit en hel massa god öl. Ätit saltochvinägerchips varenda dag. Fascinerats över hur otroligt lättklädda skottar är. Nästan blåst bort. Besökt två destillerier. Druckit god whisky. Mölat diverse friterad mat, och kommit fram till att vi nog utveklat ett nytt organ, fritösen, av att äta så mycket friterat. Inte ens korv och potatismos serverades utan friterade tillbehör, för de låg i ett slags friterat pajskal...

En mer utförlig rapport kommer när jag funderat ut hur jag ska få över de 500 bilderna på datorn som är fullsmockad som det är. Men jag lovar, ni ska inte behöva se alla.

Mot nya öl och andra äventyr.

Äsch, vi drar till Edinburgh! Tillbaka på fredag.

Dagens skörd

Ett klipp.

Min man är och klipper sig. Hos frisören. Det har han aldrig gjort på hela tiden vi har varit tillsammans. (Över sex år). Ni behöver dock inte oroa er för att jag gifte mig med en hippie, för han är stolt innehavare av en trimmer, och har hittills klippt sig själv (med viss hjälp från mig). Men nu ska det alltså bli frisyr av.
Otroligt spännande. Jag undrar om han kommer att se ut som en annan person.

Uppdat: Jo, han blev superfin så klart!

blomte

blomte, originally uploaded by Lisa Kristin.

Igår var jag hos Helena. Där fick jag smaka blomte! Har velat prova länge, ochd et var så tufft. Som att dricka ett akvarium, fast utan fiskar och med god smak.
Det bjöds också på kanske världens godaste äggfria whiskyhallonkladdkaka, och vi byggde ett... ganska... bra fototält.

Kristdemokraterna!?!

Kristdemokraterna!?! , originally uploaded by Lisa Kristin.

Krsitdemokraterna? Inte visste jag att de var graffitimålare?

Att vara inte så rik

Jo, jag skyller mig själv, för jag ska resa bort nästa vecka. Och det är ju en, på vissa sätt, helt onödig sak att spendera pengar på. Lyckligtvis betalade vi hotell och flyg förra månaden, och det var inte precis asdyrt. Och ja, jag har nyligen köpt en kamera jag kanske inte alls borde köpt.

Men. Idag var jag tvungen att ringa CSN och be att få skjuta upp min betalning. Det funkar helt enkelt inte att ha en a-kassa på 9000 i månaden, 3600 i vanliga räkningar och 3500 i csn-räkning. Det var inte så lite läskigt att ringa. Att be att få slippa. Erkänna att nej, jag har inte råd. Kallsvettigt. Och jag kände mig dum som gjort precis så som är det värsta jag vet, lagt pengar på "onödiga" saker för att sedan inte ha råd att betala räkningar. Det är förbjudet. Jag skäms.

Jag har klarat mig på betydligt mindre pengar per månad. Gått på studiemedel(uppenbarligen), soc och bara jobbat lite. Men då hade jag inte heller lika höga utgifter. Då bodde vi tre. Eller två. Billigare. Då hade jag inte heller tagit lika mycket studielån, och framförallt inte behövt börja betala tillbaka.

Fan vad jag ångrar mina första studieskuldsår. Tre terminer till ingen som helst jävla nytta. När jag får barn ska jag förbjuda dem att studera, innan de bestämt sig och är alldeles säkra på vad de ska bli när de blir stora.

Förresten så gick det alldels utmärkt att skjuta upp betalningen. Och dela upp den på fler månader, inte kvartal som jag betalat hittills. Och jag kan nu känna mig rik ända tills den sista mars. Men då har förhoppningsvis lönen kommit.

Och lönen ja. Jag vet fortfarande inte vad jag ska få i lön i år. Det är lite bizarrt. Mer än förra årets 16200, men jag vet inte hur mycket. Häromdagen diskuterades det löner, och i jämföresle kändes min lön så satans låg att jag blev osäker på att det verkligen var 16200 jag fick förra året. Men det var det.

Jag är humorlös

Jag läser i bitvis eminenta LOtidningen om en viss ombudsman från Fastighets. En viss ombudsman som, då han fått nys om en konflikt på en arbetsplats, lägger all sin energi på timslånga möten med ena parten, för att få dem att ta tillbaka sin kritik, att tänka utanför boxen, och killar är ju alltid killar. Trots att han precis lika mycket ska representera de som från början stod i andra änden av konflikten. De som faktiskt blivit illa behandlade på jobbet på grund av att de just inte var killar.
Ombudsmannen ifråga har nu lämnat in en motion till LO-styrelsen om att det är för lite humor vid förhandlingar. Han påstår att humor är en kompetens som många gånger hjälper oss att komma överrens med våra parter. Han vill säkerställa humorns kvalité inom LO. Jag vill inte på något sätt ta ifrån någon det roliga, men jag har väldigt svårt att se att det skulle vara konstruktivt att skoja till det vid förhandlingar med arbetsköparen. Vid löneförhandlingar, vid konflikter, vid tillfällen då folk blivit illa behandlade ser inte jag en ordvitsande som något annat än respektlöst beteende.
Som förslag på hur man kan använda humor nämnder ombudsmannen: Man kan visa lite roliga inslag, en snutt av Benny Hill i en kvart.
Ja, för det är ju inte alls sexistiskt. Om inte annat gör det mig inte ett dugg förvänad att denna ombudsman så konsekvent ställde sig på den sidan som inte var min i konflikten. Men jag kan ju kanske trösta mig med att han kanske bara skojade?

Samme ombudsman har även uppmanat mig att gå med i både socaildemokraterna och "hans fack". För det kostar bara tvåhundra kronor om året, och man behöver inte alls vara aktiv. Det spelar ingen roll hur mycket bra Fastighets gör också, som till exempel att inse att det är dags att även organisera de papperslösa som det vimlar om i branchen, jag kommer ändå aldrig att känna mig hemma i deras förbund. Jag har väl helt enkelt fel humor.

Prison break

Äntligen hände det något! Men som vanligt blir allt bara värre och värre.
För att inte göra detta till en spoiler, tänker jag inte berätta vilken säsong jag tittar på.

tröttchock

Varje eftermiddag får jag en tröttchock. SÅ där som att jag väldigt gärna vill gå och lägga mig en stund. Under en filt.
Extra opraktiskt är det när man ska iväg och träna.


Och extra opraktiskt kommer det att bli när jag börjar jobba. Att jag vant mig vid lyxen att sova nio-tio timmar per natt är också opraktiskt. Det blir väldigt lite eftermiddag/kväll kvar om jag ska fortsätta med det. Men att sova är det bästa, så det kanske är värt det.

Bokfemman tema sorg

Ibland är det bra med teman och listor. Veckans bokfemma har temat sorg.
Veckans tema är sorg. Nämn din topp 5 som du tycker berör begreppet sorg.

- Jag saknar dig jag saknar dig. av Peter Pohl och Kinna gieth. Given på listan. En av tonårstidens största gråtbäcker.
- Anna, min älskade av Magnus Utvik. Om ett par där tjejen, 29 år gammal, får veta att hon har livmoderhalscancer. Gråtaflodervarning.
- Flyga drake av Khaled Hosseini. Om två killar i Afghanistan, som lever sida visd sida med i helt olika världar. Om svek eller inte, om vidriga händelser i Afghanistan.
- Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Om Oscar Schnells på sitt sätt aldeles logiska sätt att sörja sin pappa som dog 11 september.
- Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Bästaste kärlekshistorien, och så sorglig att de aldrig, aldrig kommer att få varandara och veta att de kommer få behålla varandra.

Extremt högt... och tidsresenären är i och för sig böcker jag skulle kunna klämma in på de flesta listorna, de förtjänar att vara med överallt för de är så bra. Extremt bra.

Stickrapport

Benvärmare nummer två, alltså andra paret, är klara. De blev också för stora, tror jag. Inte lika stora som de första, men lite för... påsiga. Får bli ett experimentvarv i tvättmaskinen. Frågan är vad jag ska sticka nu? Ett tredje par benvärmare känns inte lockande, och så värst mycekt mer roligt kan man inte göra om man inte lär sig att till exempel öka och minska. Eller att sticka strumpor med massa stickor, det är mitt mål. Mitt nya mål med livet.

Virkning känns inte lika lockande längre. Sticka är det nya.

Vår-ballaur

Och bara för att det är åtta grader varmt, är jag väldigt nära att balla ur helt och ta jeansjackan på mig. Tur att vägen upp till vinden är allt för lång, annars hade jag lätt kunnat toppa min pollenallergi med en tjusig vårförkylning inom den närmaste framtiden. Och det vore ju onödigt.

Tisdagstema: Längtan

Dagens tisdagstema: längtan.
Jag längtar efter att det ska bli lite varmare, lite torrare, lite mera grävvänligt. Lite mera latasigutomhus-vänligt.

bra och blä

Jag tycker om när det känns i kinderna att man varit ute och på vårsol på dem.
Jag tycekr däremot inte om när det känns i ögonen som om de är täckta av ett tunnt lager bös.
Hej pollensäsong.

Som på charter

Falu är bäst

Att komma hem sent, gå förbi macken och köpa rostbröd efter att ha klagat hela vägen hem på att det inte finns en vettig korvkiosk, och att upptäcka att det går att fixa både äggröra och stekt falukorv, är det bästa. Falukorv på natten är det bästa.

Studiebesök

I love studiebesök. Och är de dessutom på bästaste bryggeriet Dugges, kan det inte bli bättre! Och med efterföljande baluns hos mamman och Jerka. Strålande.
Nästa gång tar vi Oceanbryggeriet!

Nördpoäng

I morse/förmiddags köade jag utanför Systembolaget. Kom dit kvart i tio, då var det redan en hel massa i kö framför. Fascinerande. Turligt nog var de flesta ute efter en belgare, men jag, som har lite bättre smak än så (eller ska ajg vara ärlig, var utskickad av min kära make), ville ha en Roughe XS Imperial Pale Ale och en Left Hands Warrior IPA. Den belgiska ölen ransonerades, men inte de jag ville ha. De verkar fortfarande finnas kvar, om man får tro saldot på Systemets hemsida, så spring och köp!
Jag var den enda tjejen som köade, vad jag såg. Är jag den enda ölnördiga, daglediga tjejen i Göteborg, eller hade de andra skrickat dig någon åt dem?

tatoo

Jag låg i natt och tänkte på tatueringar. Min kära mor frågade mig igår om jag inte var sugen, och jo, det är jag, och har varit länge. Har en vag idé om en trettioårskristatuering, och för att den inte ska bli krisful är det lika bra att börja tänka ordentligt redan ett år i förväg. Dags för DeStoraMotivFunderingarna, med andra ord.
Att tatuera namn på sina barn är nog det finaste finfina, men i brist på barn är detta alternativ uteslutet. Tribal- och pinup-tatueringar är inte heller aktuellt. (Även om jag sett väldigt fina pinupp-tatueringar). Inte heller seriefigurer, framförallt inte NallePuh eller delfinjävlar. Inga djur över huvud taget. Inte heller indianer.
Ett motvi som jag funderat på ett bra tag, men som tog lite nya vändningar i nattens tänkande, är en växt. Vitsippa är en favoritväxt som jag på olika sätt kan förknippa mig själv med, på min födelsedag berättas varje år historien om när pappa och morfar gick ut och skottade fram de vitsippor de sett dagen innan, i snöstorm. Det toppat med den födelsedagen jag blev hämtad av pappa i stan för att vi skulle plocka vitsippor innan släktmiddagen, det var när jag fyllde femton, och jag minutrarna innan hade stuckit en ring genom läppen. Det var inte den bästa av stämningar på den vitsippspromenaden. Att tatuera en vitsippa bär mig dock emot, eftersom det är en markant del av min arbetsgivares logga. Det skulle kännas allt för mycket som jag sålde min kropp till Botaniska Trädgården.
Blåsippa då? Det är inte en vitsippa. De är, om möjligt, ännu finare, kan även de förankras bakåt i släkthistorien. Har finare blad dessutom. Men. Man kan inte tatuera in Sverigedemokraternas blomma på armen. Det går bara inte. Dessutom vet jag inte om det är så snyggt med en blå tatuering. Tveksamt.
Här någonstans började jag flippa ut. Och fundera på att en grönsak då? En fet bifftomat eller kanske en slanggurka längs överarmen? Det hade verkligen sett roligt ut. Vid det här laget fnissade jag högt för mig själv. Men roliga tatueringar känns inte heller som något alternativ.
Min bästa idé hittills är fortfarande en väl vald del av en botanisk plansch. En sådan där gammal skolplansch, med en riktigt snygg teckning på en fröställning. Eller en blå bolltistel (som på bilden ovan). Eller en Allium. Tur att jag har ett år på mig.

från igår

Idi

Jag tittade på svt´s konstiga program med olika programledare, närmare bestämt
Eva Beckman, Elisabeth Ohlson-Wallin och Mustafa Can. Idag var det Eva Bäckman, som är så där. Ämnet var dock smaskigt, på temat Vad är en dålig mor?. Tänkte att det var dags att lära sig ett och annat, och så var ju Maria Sveland (Svetlana som jag trott att hon heter) gäst. Det är hon som skrivit den emintenta boken Bitterfittan. Övriga debattörer var Anna Zethraeus, chefred. för tidningen Mama, som knappt fick något sagt, Ebba Witt-Brattström, litteraturtanten, som sa ibland bra saker men ibland lite trista. Och så. Idin. Elise Claeson. Fyfan. Kärringen satt och malde om att det minsann är dåligt att inte alla mammor tar chansen att vara hemmafruar, att det minsann är avgrundsdjupa skillnader på mammor och pappor för mammor föder och ammar (jomenvisst, de kvinnor som inte ammar sina barn, är de inte mammor?), och papporna kanske inte vill vara hemma, de kanske umgås med sina barn på ett annat sätt. (???) Jag kan ärligt erkänna att människan sa så mycket dumt att jag slutade lyssna, i ren självbevarelsedrift. Maria Sveland var bäst, som alltid misstänker jag, och hade dessutom rysligt snygga örhängen. Se programmet här. Men inte om ni inte klarar av att hantera en vilja att slåss efteråt.

citat

Being a photographer is part of my daily life

Rätta takter, så ska det låta.
Det var Anders Petersen som sa det. Riktigt bra fotograf där.

Och jag kallar mig inte på något sätt för fotograf. Men jag tror att det är en bra drivkraft att se till att fota varje dag. Idag blev det 7411 bilder på en Hamamelis mollis, och sedan blev jag skraj för att få kameran snodd av en pundare. Måste ta den där extra kameraförsäkringen när jag får råd, kan ju inte gå omkring och vara rädd för att bli rånad hela tiden, tänker jag. Jag vill kunna använda kameran var och när jag vill, utan att behöva tänka på huruvida det står någon i närheten och ser rånnödig ut. Och specialförsäkringen ersätter hela värdet, utan värdeminskningstrams, vid rån.
Samtidigt så skulle en kameraförlust kanske inte vara det värsta med att bli rånad, själva saken att bli rånad skulle säkerligen vara mycket värre. Jag har aldrig blivit rånad. Jag har en stor skräck för inbrottstjuvar, som har hängt med från en mardröm i barndomen, men det är ju en annan sak. Men jag tänker att statistiskt sett, kommer jag säkert bli rånad. Fast jag har åkt på stryk, då kanske man kan få slippa rånet?
Och å andra sidan är jag emot specialförsäkringar. De är ju bara bluff och båg som säljaren får provision på, och hemförsäkringen täcker det mesta ändå. Tror jag. Har nog aldrig läst igenom hemförsäkringsvillkoren om just finkameror.

städat

I väntan på finväder tvättade jag vardagsrumsfönstrena. På fusksätt med ett slags fönstertvättvåtservetter. Precis hur bra som helst. Det blir kanske inte perfekt, men skulle man tvätta fönstrena här och alltid ha dem rena skulle man få tvätta dem väldigt ofta. Därför fusktvättar jag.

Jag är ju omåttligt förtjust i diverse böcker om städning och husmorstips. Skulle kunna tro att jag samlar. Men nyss hittade jag den här sidan, och den fick mig att bli tyst. Ett helt forum om städning. Folk som skriver listor på vilka rengöringsmedel de har hemma. Och jag som trodde att familjeliv och sjalbarn var de forum som drog till sig flest aningen konstiga människor. (nej, jag läser inte familjeliv eller sjalbarn själv, det är ju inte precis aktuellt, men jag har mina källor). Nu ska jag läsa tråden om städning på insdan. Om jag från och med nu verkar lite konstig, vet ni varför.

Shit, hjälp. De ger verkligen Bree-vibbar. Ett smakrpov, från tråden "hur ser det ut under erna diskbänk:

Det här är så härligt sjukt, att vi fotar diskbänksskåpet och visar upp! Mera!

Tråden om hur man kan förvara sina soppåsar är fem sidor lång, inklusive en bildillustrerad instruktion på hur man bäst viker sina ica-kassar till en liten triangel. Fint.

Snopet

jag ahr gjort misstaget att hypea den här ddagen som FörstaSoligaVårdagenSomManKanHaSneakersOchDrickaKaffeUtomhusUtanAttFrysa. Och jag hade tänkt att antingen shoppa, men där sa ekonomin stopp, eller åka ut till kolonin och beskära, kanske gräva lite, kanske bara gå och glo på andras stugor. Hur som helst, det skulle ju vara så fint väder idag. Så soligt. De lovade ju. Men nej, det är precis lika grått som vanligt. Tur då att även morgondagen planeras att inrymma aktivitetet som täcker både trädgårdsarbete och snygga sig på stan i gympaskor.

Tisdagstema: okänd

Jag tycker väldigt mycket om personer som bemödar sig med diverse gatukonst. Det är en okänd person som gör det, det är okänt hur de lyckats och det är okänt om det verkligen är en spindel eller inte.
Tisdagstemat den här veckan är okänd.

okreativt

Jag hade planer på att gå ut och fota idag. Och fixa lite frösådder. Och fixa iordning här hemma med allt som släpar efter. Och börja på ett par nya tossor.

Men även idag verkar bli en tittapåohälsosamtmångadesperatehousewivesavsnitt-dag.

oskrivet

Det är verkligen, verkligen frustrerande att inte ha en skrivare, och inte heller ha råd att köpa en skrivare, när det är så otrligt mycket grejjer som ska skrivas ut. Idag försökte jag med biblioteket, men det visade sig att nej, det fanns ingen dator ledig, eller jo det gjorde det kanske men då måste jag logga in mig här, och nej, det funkade visst inte och oj, den där datorn kanske var ledig, prova den, och betala två kronor i förskott och nej hoppsan, hälften av de erfoderliga papprena visade sig ligga kvar hemma, etersom jag inte kollat ordentligt vilka papper som behövdes. Det var något jävla banknummer hit och serienummer dit. Just nu känns det som att
1, jag kommer aldrig lyckas få tillbaka de 650 kronorna jag skulle få på kameraköpet
2, vi kommer inte komma med flyget, alternativt inte få vårt hotellrum i Edinburgh, för jag kommer att ha skrivit ut fel papper som inte duger, om jag över huvud taget lyckas skriva ut några papper.

Och jag är så jävla trött på att fixa med sådant här. Att alltihop ska utmynna i någonting bra, som till exempel pengar in på det magra kontot och en resa, känns otroligt avlägset.

pålar

Det ser ut som att Slottskogen tänker sticka pålar genom vampyrer. Bläk.

Experiment

Jag virkar tossor som, medvetet, är alldeles för stora, för att jag ska kunna köra dem i tvättmaskien och de ska bli tovade och fluffiga och supersnygga. 60-graderprogrammet, spännande spännande. Så visade det sig, efter en timmes spännande väntan, att de inte alls krymt så mycket som de borde. Därför kör jag dem en gång till nu. Jag fegade ut på 90-grader, men edgear och kör dem i 80 grader. Rysligt spännande en söndagseftermiddag.

finväder

Till skillnad från idag.

fulväder

Lite grått idag kanske?

Varför?

Den bloggexistensiella krisen skyller jag på Stationsvakts enormt pedagogiska grafik. Man får aldrig börja fundera över varför man skriver saker och vem sjutton som kan tänkas vara intresserad av att läsa det man klämmer ur sig. Då går det inte längre. De enda käppar man ska sätta i det eviga bloggtexthjulet är möjligtvis hur utelämnande av sig själv man vill vara.

Sedan kommer både Sericea och Trams&Gnäll med bra invändningar. Jo, jag behöver börja jobba snart. Och vad är en bra eller dålig blogg?

Och ibland, får jag lite ångest över min ypperligt skitkassa blogg som bara blir sämre och sämre och då vill jag döda den.

Smarr

Idag bakar jag de här: havre & kardemummamuffins. Och jag vet inte ännu hur slutresultatet blir, men smeten, åh, smeten. Smeten i kombination med havregrynsgeggen...mmm... Det höll på att inte bli något slutresultat.


Nästa gång ska jag nog göra de här: Romrussinmuffins. Undras om det går att göra whiskymuffins?

Smuts

Åhnej. Jag har fått fläckar som inte går bort på finaste snyggkjolen. En tandkrämsfläck upptäckte jag direkt, två andra, som kan vara tandkräm även om jag genom någons lags tankefel försökte beskylla min man för att ha spillt whisky på kjolen när den hängde på tork, som jag inte såg förrän jag skulle hänga in kjolen. En 60graderstvätt senare är alla tre fläckarna kvar. Whisky eller tandkräm. Hur ska det nu gå med kjolprojeketet? Nu är alla mina bra kjolar som återstår för små i midjan. Nästa gång jag köper kjol kanske jag har lärt mig att jag faktiskt inte alls kan ha x-small, även om det är en FilippaK som superreas för tvåhundra. Tills dess kan jag bara trösta mig med bilden, som togs innan fläckarna kom dit.

Inte med

Bara för att jag för första gången sedan jag köpte min nya kamera, inte tog med den när jag gick ut igår, var det så klart snyggaste snyggljuset här i Majorna igår vid hlav fem. Ni som såg det vet vad jag menar, ni andra kan sörja vilka bilder ni tyvärr går miste om. Det kanske mest störiga av allt var att jag såg en kille stå på mitt bästaste fotoställe och fota just det där ljuset, med lika dan kamera som mig. Det var som att jag ville tackla ner honom.

För övrigt såg jag två personer igår som hade finkameror helt utan väska, hängandes om halsen över jackan. När det nästanregnade. Upprörande.

Snedträning

Jag är fakriskt precis hur bra som helst, som har börjat träna igen. Som till och med kom iväg på träning idag, trots massor att göra och trots att det inte ens var på hemmafriskis. (Jag träffade för övrigt en kompis kompis och fick säga frasen: ursäkta, har inte vi bytt kläder med varandra? det var roligt). Väl i farten gick jag på stan en stund och jagade viltfärsbiffar med misslyckat resultat, handlade garn, gick till Stigbergsbillhälls och handlade massor. Nu när jag kommit hem, duschat (äntligen) och ätit är jag så trött att mitt huvud känns snett. Som om det är tyngre på ena sidan, som om hjärnan lutar.
Jag undrar hur det kommer att gå ikväll, då jag ska vara sekreterare igen. Kanske får ställa laptopen snett?

Lunch 2

Lunchprojektet går vidare. Här ser ni mackor, linssoppa (jag är nog den enda i hela världen som varit vegetarian utan att tröttna på linssoppa), kinamix (favoriten!), broccoli-morot-paprika-vitlök-soppa (som matchar boken, De Skamlösa, på ett snyggt sätt!) och slutligen dagens, couscous med kikärtsgryta. Alla lunchbilderna finns på min flickrsida i setet som, finurligt nog, är döpt till lunch.

Äckel i kyrkan

En domprost i Göteborg avgår nu, på grund av anklagelser om sexuella övergrepp. Övergrepp och trakkasserier som dels hände för 25-30 år sedan, dels år 2001.

"Biskop Carl Axel Aurelius kände sedan flera år till flera av anklagelserna mot sin närmaste man, men trots protester från kvinnor i stiftet gav han domprosten ett hedersuppdrag så sent som för några månader sedan". skriver GP.

Man kan höja på ögonbryen åt detta, och undra varför domprosten, som arbetat som själavårdare för de utsatta kvinnorna, inte fått sparken för länge sedan. Men vad jag undrar mest över, är biskopens uttalande att

"Det är knappt jag håller ihop, jag är djupt bedrövad över de berättelser jag har fått höra, säger biskop Aurelius".

Varför blir han först nu så förtvivlad? När han känt till vad som pågått i flera år, men tidigare avfärdat det hela som inte så farligt, samt valt att bortse från vad han visste, för att han

"har delvis varit beroende av honom också som ny i Göteborg, men det har också utvecklats en vänskap mellan oss, säger Aurelius".

Är det verkligen nu det är dags att bryta ihop? Är inte det lite väl att avslöja sig själv med fingrarna i kakburken? Samma fingrar han tidigare valt att se mellan, som nu, när histrien blir offentlig, är så dags att sörja?

Läs hela historien här. Och ja, jag vet att man inte ska tro på allt som står i tidningen. Men det här tycker inte jag är otroligt. Bara otroligt korkat.

Tisdagstema

100_3751, originally uploaded by Lisa Kristin.

Tisdagstemat består idag av cirklar. Här är cirklar i Ulla Molins trädgård, precis hur fin som helst. Jag tror att hon fått en del av sin markbeläggning från Höganäsfabriken som ligger i närheten.

Tränad

Träningsvärk under hakan. Svenne-Yoga kan verkligen få en att upplev nya saker.

Duktighetstarmen

Jag funderar på att hoppa av ett eller annat åtagande. Man kan faktiskt inte bara göra saker föra tt man tror att man borde, eller för att man tror att man måste för att vara duktig och duglig. Så något som vieerligen bitvis är roligt, men allts som oftast väldigt frustrerande och lite stressande, framförallt för duktighetstarmen, kanske kommer att få stryka på foten. Feta duktighetsminuspoäng kommer det att bli. Är det värt det, eller är det bättre att välja styraupp-alternativet? Se till att det inte är så frustrerande? Se till att bry sig lagom lite, kanske göra ett och annat klargörande, och sedan köra på. Ja vad vet jag. Kan inte någon annan bestämma över mig ibland?

Paj

Eftersom semel-bristen i det här hushållet började bli allt för påtaglig var jag tvungen att distrahera mig och sockertarmen med något annat. Blev påmind av Effy om världens godaste äppelpaj. Men det enda äpplet som fanns att uppbringas skulle bli en del av matlåda till imorgon. Och ananasringar är ju ingen frukt man tar med till fikat i alla fall. Så det fick bli äppelpaj utan äpple men med ananas. Och det funkade riktigt bra det med. Nästan lika bra som äppelpaj i alla fall. Semelsuget ligger dock kvar och lurar, bara tillfälligt bortkollrat. Det kommer att slå till med full kraft, snart igen.

Juno -nu med musik!

Och soundtracket, för att inte tala om soundtracket! Jag älskar soundtrack som påminner om musik man egentligen tycker jättemycket om, men som man av någon underlig anledning glömt bort att lyssna på. Belle&Sebastian, the Kinks, Sonic Youth (även om just de än idag känns lite för mycket... oljud, för att citera Juno). Det känns i det där indiepophjärtat som nästan avstannat. Till och med CatPower var bra, trots att hon var den som stod på scen på kanske den sämsta konsertern jag någonsin varit på.

Juno

Alla, utom recensenten i Arbetaren, har rätt. Juno är ju en alldels lysande bra film! Se den.

Ingenting

Ingenting luktar så gott som en pizza med salami, champnijoner, oliver och ordentlig tomatsås som gräddas i ugnen. Speciellt inte när man inte ätit så mycket mer än frukost och frukt på hela dagen, och klockan är tio över sju på kvällen. Och aldrig har tio-femton minuter i ugnen varit så lång tid.

Inte något. Men här är jag.

Nej, jag kommer inte på ett endaste dugg att skriva förutom små, tråkiga, vardagssaker. I väntan på att pizzadagen ska jäsa.
Läs min man istället. Han bloggar faktiskt ibland!

Hoppsan hejsan

De ringde nyss från ett visst gardencenter där jag sökt jobb som (en titel de valt, inte jag) trädgårdsmästare och ville att jag skulle komma på intervju. Nu gäller det att FinaParken-jobber blir riktigt, riktigt bra, för att annars får jag ångra att jag sa tackmennejtack. Och så råkade jag, när han som ringde sa att det var ju kul för mig att jag redan fått jobb, säga att

ja, kul för mig och synd för er.

Usch, så får man ju inte säga.