tack för maten den var god

Återigen har hushållet drabbats av religiösa grubblerier. Förra gången handlade det om synd. Det märks att jag är okonfirmerad och obildad.

Nu har turen kommit till bordsbön. När vi var på semester, mitt under glassigaste båtresan till bredden fylld med tyska turister såg jag något som förvånade mig. Det vankades lunch. Och ett par satte sig och bad bordsbön. Lite malplacerat, kan man tycka, men om man nu är en sådan som ber bordsbön och tycker det är viktigt kan jag förstå att en semesterort inte ska komma i vägen får rutinerna. Inte en båttur heller för den delen. Och det är lite imponerande.

Det leder oss fram till frågan: När ber man bortsbön och inte? Hur mycket mat ska det vara som man är i färd med att stoppa i sig? Gäller det enbart frukost, lunch och middag eller även chips framför tv:n?

Hur länge varar en bordsbön? Om man småäter, tar lite plock då och då under exempelvis en film, varar den första bönen tills chipssen är slut eller är det dags att knäppa händerna igen någon gång mitt i? Eller gäller det enbart om man sitter till bords, alltså matbord och inte exempelvis soffbord? Och vart går gränsen mellan bord och inte? Och hur blir det om man är på picknick? Och om man bara ska dricka, ska det tackas då med?

Det blir så många frågor att jag inte ens tänker bemöda mig att komma på ett svar. Internet är för stort. Wikipedia säger så här;

Bordsbön är en kort bön som uttalas före, och ibland efter, en måltid för att välsigna och tacka för denna. Bordsbön är vanligt inom bl a kristendomen.
Den vanligaste bordsbönen före måltiden i Sverige är antagligen "Gode Gud välsigna maten. I Jesu namn, amen" och, efter måltiden, "Tack gode Gud för maten. I Jesu namn, amen". I kloster och kommuniteter brukar man be en längre bön: "Herre, se i nåd till alla som hungrar och lider nöd. Ge oss tacksamma hjärtan, och välsigna oss och dessa dina gåvor, som vi tar emot ur din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen."

Inte så informativt. Så jag hittade en annan sida;

När skulle bordsbön bes? I princip skulle den alltid komma före och efter mat, lika exakt som parenteser i ett programmeringsspråk. Man borde läsa från maten, om man tillfälligtvis lämnade bordet, och läsa till maten igen, då man kom tillbaka. Men behövdes bordsbön även till kaffe och kakor? Skulle man läsa för godis? Skulle även en sockerbit omslutas av en bordsbön? Svaret brukade vara nej. Jag förstod det så här: Kaffe och kakor var skadliga, för nervsystem, hjärta eller tänder, så dessa lyxartiklar var inte Guds gåvor utan fastmera djävulens verk. För dem skulle man inte tacka. Fast så sade jag aldrig till Mamma medan hon bakade. ... Bordsbönen skulle skapa en ram runt måltiden och tala om, att det som bjöds var Guds skänker, även om det råkade vara sönderkokt torsk eller vidbränd omelett, för Mamma var inte intresserad av matlagning eller annat hushållsarbete. Bönen gav en motivering att äta upp, för tänk så många negerbarn i Afrika som skulle vara glada och tacksamma för min mat! Det var synd mot Gud själv att slänga bort hans gåvor.

Kanske lite mer informativt. Men som vanlgit kan man ju inte lita på något man googlar fram så där hus som helst. Bäst att konsultera Saol också;

BORDS-BÖN(6). (bord- Växiö domk. akt. 1785, nr 433, DALIN 1850; med hänv. till bordsbön)) bön före l. efter måltiden;
jfr -ANDAKT, -LÄSNING, -LÄXA,-PSALM, -VÄLSIGNELSE. Läsa bordsbön(en). LENNGREN 289 (c. 1772).
BORDS-CEREMONI(6). (bord- AGRELL) BRUK: (föga br.)särsk. BETYDELSE: i pl.: högtidliga o. stela bordsseder, formaliteter under måltiden;

Eh. jaha. Jag gjorde i alla fall ett försök att allmänbilda mig.

Teknisk hjälp?

Jag skulle vilja slänga iväg hela mitt digitala bildarkiv så att det lagras även någon annanstans, förutom på vår externa hårddisk som bara blir mindre och mindre samarbetsvillig och på brända säkerhetskopior. Jag har inga som helst behov av att visa dessa bilder för resten av världen. Det ska vara lätt, och helst gratis. Inte bundet till bredbandsleverantör eller liknande. Och man ska inte avsäga sig rätten till sina bilder på ett eller annat sätt när man laddar upp dem. Helst ska man inte heller behöva ladda ner något retligt program till sin dator för att kunna använda det.

Något förslag?

På bilden ovan ser ni världens största katt som jag såg idag. Skitläskig.

I smyg

Jag hade en gång en klasskamrat. En riktigt bra en. Hon bodde i en småstad och hade en man som genererade en del anekdoter. Hon tyckte att hennes man var lite pinsam när han tyckte att det var onödigt att köpa en påse på Systembolaget om han bara hade köpt en flaska vin. Därför gick han med flaskan löst i handen. Min klasskamrat tyckte att det allt för lätt kunde se ut som om han gick och smygsöp. Eller som om han var för snål för sitt eget bästa. Han ville, lika lite som jag, skriva under på min kära mors uttryck var och en skäms för sig.

Idag fick jag skämmas lite för mig själv. Jag var jag på Systembolaget innan träningen. Det passade bäst. Tyvärr ledde det till ett fasligt klirrande, då de två vinflaskorna dansade omkring i väskan i omklädningsrummet då annat skulle upp ur och ner i och väskan in i skåpet och ut igen för jag glömde låset och så vidare. Jag ville bara ställa mig och ropa till alla ombyteskamrater:

Hallå det är bara två flaskor och jag ska bara dricka max en halv idag och förresten har jag tränat fyra dagar på raken så då är jag väl värd ett glas! Och det är nyttigt! Antioxidanter, har ni hört talas om det?

Imorgon ska jag låta bli att träna.

Tack för titten

Jag hade smurfat mig runt i cirklar. Suttit i timmar, klickat och klickat. Från en blogg till en annan. Lite Myspace. Kommentarer, vännersvännersvänner och vilt främmande. Hamnade någonstans. I Malmö kanske. En tjej. Grymt snygg. Grymt snygga foton. Verkade ha ett roligt liv. Skrev bra. Så jag läste rubbet. Tittade på alla fina bilder. Hur länge som helst. Och blev road, underhållen, intellektuellt stimulerad. Sedan hände något. Klockan blev väl kvart över läggdags. Datorn stängdes av. Och jag har aldrig hittat tillbaka.

Det är retligt. Men kanske är det också det som är charmen med det hära internet.

Vem är vem?

Anonymous said...
Just ja ungdomens hus i GBG...Det är bara i Sverige en sån som Göran Johansson kan sitta kvar efter att ha givit bort ungdomens hus till ett Casino och därefter blir 63 undomar innebrända. Nu skapar de det nya Europa anti-terror styrkor mot ungdomar. In i ledet...
Ha det bra Lisa/Stora D
3:38 PM


Kära Stora D!
Nu har jag inte kunnat tänka på något annat sedan du skrev den där kommentaren. VEM ÄR DU???

Jag är nyfiken i en strut och jag hatar överraskningar och dyligt. Jag har gått igenom bekantskapskretsen både framlänges och baklänges, både förnamn och efternamn. Utan att komma på. Aningar har kommit och avfärdats. Farhågor dykt upp men avslagits. Ska jag koncentrera mig på Stora eller på D? Är du någon jag har varit pinsam nog att meddela att du blivit stor? Är det efternamnet som börjar på D? Eller är det ett smeknamn? Asocierade lite till Lilla T, men det gjorde inte mysteriet mindre. Eller är du ingen jag känner över huvud taget, misstolkar jag alltihop? Har till och med frågat mamma, men hon hade ingen aning.

Snälla, ge mig en ledtråd!

Vill du inte hänga ut dig här, finns det mail. Och sms.
(Senast jag bytte nummer var nog 2002. Och jag kollar fortfarande min gamla mail ganska ofta. Och det finns en kopplad till bloggen med).

Yogakarman strikes back

Jag trodde jag var safe. Skulle ju på ett vanligt hoppochskutt-pass idag. Inte ens i Majorna, utan nere på Västra Hamngatan. Där borde inte yogakarman kunna nå mig.

Hela passet gick kalas. Bra musik till och med. Nästan som om jag skulle valt själv. Roliga rörelser. Lite mycket folk, men helt okej.

Sedan kom smällen. Jag skulle duscha på lokal, och det händer inte precis varje dag. Jag tränar ju nästan bara i Majorna, och där är det så nära att det är bäst att duscha hemma. Till Västra Hamngatan brukar jag cykla, och då är det inte heller någon idé att duscha innan man kommer hem. Min cykel vägrar dessvärre envist att komma hem från Mölndal.

Jag är skeptisk till att duscha på lokal, men idag var det ofrånkomligt. Till saken hör att jag äntligen blivit ganska bra på att svettas, något jag tidigare knappt gjorde. Och ju bättre kondidion man har, dessto mer svettas man, har jag lärt mig. Jag är därför nöjd och stolt över mitt svettande, trots att det defenitivt eliminerar alternativet att ta spårvagenen hem innan dusch.

Glad i hågen och smått darrig i benen kom jag in i det Lilla omklädningsrummet. Det lilla är mysigare och inte lika mycket offentlighet som det stora. Så står där en karl!!! Visserligen på en stege och utför någon slags hantverksmässigt kunnande. Men precis vid mitt skåp. Det hela blev lite mer bizarrt när han började vissla. På en melodi, inte busvissla alltså. Och där skulle jag näcka. Inte speciellt lockande. Men alla andra var så himla coola och klädde av sig och skuttade in i duschen. Och det är ju ganska fånigt att vara så pryd att man inte alls vill klä av sig om det står en hantverkare brevid på stege, fullt upp med att skruva och borra. Så jag bet ihop. Tänkte att på en badstrand är man ju nästan lika avklädd. Och avklädning i handduk var trots allt en konst man behärskade till fullo under de hemska åren av ens liv man hade gympa. Ja. Jag näckade inför hantverkan. Snabbt och diskret, sedan fort in i duschen. Oj vad jag känner mig frigjord. Och nu borde väl yogakarman ha jämnat ut sig?

Snorbilliga Skor

Extremt nöjd med mina skofynd. Ett par sneakers, vilka får mig att längta hysteriskt efter lite bättre väder. Och ett par träningsskor, vilka tvingar mig iväg på träning idag igen. Bara för att jag vill.

Allt till den totala, nätta summan av 400 spänn. Fortsätter det så här så kan jag nästan försörja mig på min nya, ruttna lön!

Potatisgris

Det kravallas i Köpenhamn. Och jag blir lite så där nostalgiskupprörd. Sitter här och läser motkraft, tittar på bilder, hoppas att folk inte blir allt för skadade, lite tantigt så där.

Det slår mig att jag faktiskt aldrig har varit i Ungdomshuset i Köpenhamn. Lite konstigt. Ungdomens Hus i Göteborg däremot, där var jag lite väl mycket. Speciellt när man inte fick.

Och dagens fråga till mig själv blir: Hur kan man få ihop ett sådant politiskt engagemang jag hade, med en så pinsamt stor skräck för polisen och lag och rätt? Hur kan man okupera hus när man känner sig dum om man går över gatan när det är rött ljus?

När jag var ungefär fyra år gammal blev jag av en käck polis anklagad för att det var mitt fel att min pappa körde för fort, för att jag satt i baksätet och lyssnade på sagoband på en finfin röd bandare. Sedan dess har jag varit skitskraj för polisen. Jag vet inte ens om pappa körde för fort, det var nog en allmän kontroll. Läskigt var det hur som helst, och jag trodde att jag skulle åka i fängelse. Men det har jag heller aldrig gjort. Än.

Ultimata testet

Okej. I väntan på nästa avsnitt gjorde jag idag det ultimata testet.

Greys Diagnosis - which character are you most like?

Jag fick inte det ultimata svaret. Den i den bästa av serier som jag är mest lik visade sig vara Miranda, a.k.a the nazi. Jahapp. Jag ska nu lägga mig under en filt och skämmas lite.

Yogakarma

Jag är lite rädd.

Idag innan yogan så var jag lite tidig. Det brukar jag dock inte vara ensam om. Det brukar alltid vara helt okej att gå in i salen och småsova lite innan passet börjar. Det är väldigt trevligt, och folk har ibland med sig sina stickningar.

De första gångerna jag gick på yoga stod jsg oftast utanför och väntade, ifall det pågick något annat pass där inne. Det gjorde det aldrig.

Idag tyckte jag att jag hade lärt mig. Att jag numera är en världsvan yogaist. Stövlade fram och öppnade dörren, kånkandes på jackor och väska.

Idag var det inte tomt. Det var några dödsseriösa yogaister som hade privatlektion. Och jag slet upp dörren precis i deras avslappning. Deras ledare väste i mungipan åt mig:
Vill du vara snäll och stänga dörren? Det ville jag. Vad nu det skulle tjäna till, jag hade ju redan förstört alltihop. De var knappast avslappnade längre. Snarare skitsura. Så jag tassade ut och gjorde mig pytteliten och skämdes tills det var dags för vårat pass.

Hela passet var jag livrädd för att jag skulle ha drabbats av yogakarman. Att mitt sabotage mot de seriösa utövarna skulle slå tillbaka. Att jag skulle få någon slags straff av den gudomliga yoga-rättvisan.

Jag trodde att
-min mobil skulle råka sätta på sig i väskan och ringa jättejättemycket.
-jag skulle sträcka mig och falla ner på golvet i en kvidande hög
-jag skulle prutta högt och ljudligt mitt under någon svår rumpan-högt-i-vädret-ställnig

Eller åtminstone att det skulle ösregna när jag skulle hem. Men ingenting av ovanstående hände. Jag har ännu inte fått mitt straff. Vilket gör mig aningens nervös, för man muckar inte med yogakarman. Frågan är hur yogakarman kommer mucka med mig.