Mys så det står härliga till

VäldigtSuperSeriöstViktigtOchAllmängiltigt

I natt drömde jag att jag plötsligt hittade en extra navel på min mage, sisådär fem centimeter vid sidan av den vanliga. Det var hur äckligt som helst.

Tre

Jag missade den exakta dagen, men nu har jag bloggat i tre år. Skulle man inte kunna tro. Just nu är jag ganska skeptisk, och bloggen har defenitivt inte blivit bättre och bättre, men det är fortfarande roligt. Och om inte annat är jag för beroende för att lägga ner.

Första:
Så. Nu har jag också blivit så där hip och modern med blogg.
Först tänkte jag att man verkligen måste ha ett syfte och vara en väldigt intressant person med otroligt massa roliga saker att berätta om. Men så läste jag runt lite och upptäckte att det inte var så. Inte alls. Man kan vara hur jävla tråkig som helst. Tur.

Efter ett år:
Idag har bloggen födelsedag! För ett år sedan skrev jag det första inlägget. Och jag vill bara säga tack. Tack! Har legat sömnlös och författat långa, poetiska årskrönikor, men som vanligt så är allt borta när jag vaknar på morgonen.

Efter två år:
Ojdå. Idag har jag bloggat i två år. Hurra hurra. Sisådär 33800 sidvisningar, över 1000 inlägg. Inte illa. Eller så är det just det det är.

På en gård

Igår, i väntan på partaj, råkade vi gå in på Göteborgs Chokladfabrik och shoppa loss. Vi köpte inte bara praliner, utan även några stänger marmelad. Och jäklar vad gott det var! Nu blev jag ännu mer sugen på att göra de här, ett slags marmeladgodis av äpple. Enligt receptet ska det dock vara pektinrika vildäpplen, vilket jag inte har några, men det kanske går bra med de sista Ingrid-Marie:arna?

Bloggen med receptet, som heter Livet på en gård, är hur som helst väldigt inspirerande och jag vill testa ungefär alla hennes recept. Och så får jag för mig, tillfälligt, att jag absolut vill bo på en gård på landet, men det går oftast över efter en stund. Istället ska jag nog göra de här pepparkaksdrömmarna.

HEJAHEJAHEJA

När man får sparken från Volvo nuförtiden blir man tilldelad en personlig coach. En som ska göra en mer "anställningsbar", detta vidriga uttryck, och hjälpa en att få ett nytt jobb helt enkelt. Fast enkelt är det ju inte alls.

I min hjärna ser jag rader av arbetsförmedlare som klätt sig i banlonträningsoverall, eller kanske åttiotalssilkiga varianter, en kanske till och med har sådana där alldeles för korta, glansliga shorts. Alla har de visselpipor i ett snöre runt halsen som de visslar i när de vill betona något lite extra. Och då de före detta volvoarbetarna kommer för att bli coachade står coacherna på rad och viftar med pompoms och skriker

Ge oss ett J
Ge oss ett O
Ge oss ett B
Ge oss ett till B
vad blir det?

Och de föredetta volvoarbetarna bara skakar skeptiskt på huvudet.

Superduperintressant

Allmängiltigt, mera allmängiltigt var det ju! Och smartare! Och bättre! Och inga fler stavfel! Och inget jäkla modebloggande. Den här bloggen är på väg käpprätt åt fel håll. Vilket måste betyda att jag också är det.

Byxor

Idag har jag provat byxor i två och en halv timme, i glappet mellan två trevligheter. För att prova byxor, det var inte så trevligt, snarare hysteriskt och deprimerande. Jag provade cirka sjuhundrafyrtioelva stycken. Som vanligt fick jag inse att storlekar, det är knepigt det. Jag har aldrig någon koll, så jag brukar få gå och tjuvkika på de byxorna jag har på mig, men trots att de sitter bra så är andra byxor i samma storlek alldeles för tighta. Jag undrar, krymper storlekarna varje halvår? Eller blir mina byxor så uttöjda att det inte märks att de borde vara för små? Och varför i helvette gör man alla byxor så långa? När 34 är det kortaste längdmåttet blir jag lite matt. Min symaskin är inte riktigt att lita på, och förresten så är upplägning av byxor kanske det tråkigaste som finns. Men jag är väldigt trött på att ha uppvik på alla byxor.
Till slut blev det ett par svarta jeans som var 15 cm för långa men lagom i midjan, och ett par chinos. Chinos, det är helt bizarrt, det har alltid alltid varit det fulaste jag kan tänka mig. Men efter två timmars byxprovande hade jag blivit tillräckligt hjärntvättad för att köpa ett par. Och jag tror jag tycker om dem.

Ommöblerat

Före:


Efter:

Vår lägenhet är i det närmaste oomöbleringsbar, jag har gnällt om det förut och jag kommer gnälla om det igen. Om man har fler möbler än en stol, ett bord och en byrå, så är det kört. Lägenheten är på 53 kvadrat. Vardagsrummet är visserligen det största rummet, men det är inte stort. Ochdär ska rymmas:
tre höga billybokhyllor, en mellanhög, en smal. En tv-bänk. Ett soffbord. En soffa. En fåtölj. Ett datorbord, en datorstol, en tv-spelsstol. En stickkorg. En back vintlskivor. Ett litet, litet bord med en växt på. Två rätt så stora golvhögtalare. Ganska långt ifrån idealet med en stol och ett bord med andra ord. Och otroligt svårt att möblera på mer än ett sätt.

Att möblera om är dock en av mina favoritsysselsättnignar, så efter fyra år i den här lägenheten har jag ett visst behov. På de här fyra åren har jag vridit köksbordet, ställt en sekretär i hallen och flyttat på datorbordet en gång. Ni kan ju tänka er att det uppdämda behovet var på väg att explodera. Dessutom så stod datorn vid fönstret, vilket i och för sig var trevligt för att man kunde titta ut, men inte ett dugg bra för att det drar som en liten orkan från det fönstret.
Så jag flyttade datorbordet, den halvlåga billysen med stereon på, och högtalarna.

Och det blev inte ett dugg bra, ser inte klokt ut. Men nu måste jag ha det så här ett tag i alla fall, bara för att.

Snabbmatsblogg är grejjer det.

Det var den här snabbmatsbloggen jag pratade om häromdagen. Ni som lyssnade vet, ni andra borde också läsa.

utsikt

Man blir lite bortskämd med den här utsikten. Idag var det så där skumt ljus igen. En rosa dimma överallt. Snyggt.

Nyttigt

Jag har gått och trott att det där med morötter mcfjonken bara var en bluff. Att det skulle ta en kvart extra om man betällde det, för att de skulle springa över till ICA och köpa. Att de inte skulle ha morötter på lager, för att ingen köper det i alla fall.
Tills idag. Jag bestämde mig för att vara lite edge och beställa minimorötter. Och de fanns! Inte så goda, men inte så äckliga heller. Mitt emellan, kan man säga.

Giftigt

Det kanske inte var så konstigt att vindruvorna luktade svavel. Idag på DN Debatt kan man läsa om en undersökning som visat att det förekommer väldiga överskridanden av de gränsvärden för gifter i jordbruket. Och allra värst är vindruvor.

Det får bli inga vindruvor alls, eller möjligtvis ekologiska, i fortsättningen.

Buffé

Träffade på en gammal arbetskamrat idag, och fick en inbjudan till ett ateljémingel. Och det ska inte bara drickas glögg, de ska även ha en ris á la malta-buffé. Är inte det kanske världens bästa buffétema?

Fika

En sak som är lite jobbig med att vara dagledig är att man vill fika en massa hela tiden. Det blir liksom så mycket trevligare att dela upp dagen i etapper mellan fikor. Problemet är att jag skulle bli rund som en boll om jag skulle fika så mycket som jag innerst inne vill. Och asketfika räknas inte.

Igår råkade vi dock prova det nya fiket vid Hemköp, där Waynes låg tidigare. Det såg ungefär likadant ut. Personalen var ny och kanske till och med vänlig på riktigt, inte bara som Waynes som hade gått charmkurs men inte riktigt förstått. Kaffemaskinen var på omstart och likaså kassapapparaten, så jag undrar vad de pysslat med, men när maskinerna väl tuffat igång igen vart kaffet gott och fikat ungefär lika dyrt som Waynes. Kanske lite billigare, lite mer bakeoff men samtidigt ett utbud som såg godare ut. Jag var ganska mätt, så jag bangade lussekatt och tog bara en biscotti. Men. Då visade det sig. Att det var ett specialextraprimaöppningserbjudande. Fruktbakelse på köpet!!! Haha, där lurade jag er alla och mig själv och slapp asketfika! Smartare än smartast!

Västerås

Innan i lördags var det sex år sedan jag senast var i Västerås. Den så kallade bästa staden, enligt somliga. Då, för sex år sedan, hade jag engetligen redan flyttat därifrån, skulle bara hämta mina grejjer. Lite småkrafs, trodde jag. Och fyllde ett helt flyttsläp, och en bil så full att vi knappt fick plats att åka med själva.

Det kändes ganska konstigt att vara i en stad som har varit så bekant, och som på ett sätt fortfarande såg exakt lika dan ut, även om man ändå inte riktigt kände igen sig. Det är fortfarande staden med bizarrt många gallerior. Och, turligt nog, finns Saffets kvar. Det var det jag saknade när jag flyttade därifrån. Fortfarande lika flottigt, och nästan lika gott en söndagseftermiddag som då, missinassen, efter krogen.

Örebro Öl- och whiskyfestival

Öl- och whiskyfestival i Örebro i lördags alltså. Först när vi kom dit blev jag mest trött på vilket jäkla gubbdagis sådana här arrangemang alltid verkar bli. Stackars alla tjejer som går misste om en massa god öl.
Det var lika bra att hugga in direkt, och börja provsmaka för att förtränga ilskan.
Vi började med cask-alen. Det finns tydligen ett pubbryggeri som gör real ale i Sundsvall, Irish Pub, och de var på mässan. Vi testade alla deras tre sorter, en bitter, en IPA och en julporter. Bra grejjer, alla tre, även om de kanske inte var exeptionella, vilket de i och för sig inte gjorde anspråk på att vara heller. De var lite väl varma också. Visserligen vill man ju ha real ale rätt så tempererad, men den här var i varmaste laget. Hur som helst är det alltid gott med real ale. (Och det är sorgligt att det ska vara så svårt att få tag i det i Göteborg!).
Närke lockade med en massa kranar, jag testade deras Elände, en porter på 4% som verkligen var jättebra! Skulle man vara strikt i sin bedömning var den visserligen inte alls sorttypisk, alldeles för humlig för att vara en porter, men rent smakmässigt gillade jag den verkligen. Och eftersom jag inte alls är någon öldomare, så är min egen smak det viktigaste för betyget jag ger. Och här blev det 8 av 10. Det är alltid sympatiskt med smakrik, inte så alkoholstark, öl. Närke hade även Julita, en ale producerad av humle som odlats i svensk genbank, på SLU, som var kul att testa. Men den var nog roligare att testa än den var god, även om det inte alls var något fel på den. Närke gör snygga etiketter, och jag föll ner i något slags pins-behov som jag inte känt på länge, så numera har jag en stilig Närke-pin att sätta på kameraväskan.
Hantverksbryggeriet från Västerås var vi ju tvugna att testa något ifrån också, och för min del blev det en Extra Special Bitter vid namn Narren. Helt okej!
Brevid Närke stod Strömsholms Bryggeri, ett bryggeri som jag inte testat något från tidigare. Det fick bli deras vinteröl, kallad Gråskägg. Den var god, syrlig och smaskig, så där så man blir lite lyrisk.
Det var ju inte bara öl- utan whiskymässa också, men det blev inte mycket whisky drucken. Det var ganska dyrt, och inget som lockade så där väldigt mycket. En blindprovning kunde vi dock inte motstå; Tullamore mot Famous, vilken var vilken? Trots min nästäppa så lyckades jag faktiskt svara rätt! Det är verkligen inte lätt att blindprova så där, så jag är väldigt stolt.
Innan det var dags att sätta sig på tåget vidare till Västerås råkade det slinka ner en Närke Stormaktskaggen också. Den är fortfarande en av de bästa öl jag druckit, även om det kändes som lite fel tillfälle och miljö att findricka så där.
På det stora hela var det verkligen roligt att se så många bra mikrobrygerier samlade, och jag hoppas komma iväg på fler liknande evenemang i framtiden.

Kvällen blev ju inte sämre av att det dukades upp en redig julölsbuffé hemma hos vännerna i Västerås. Där avnjöts Ölfabrikken, Great Divides Hibernation, Nynäshamns Mysingen och Oppigårds. Men då hade det blivit lite för mycket öldrickande för att jag skulle ha lust att göra några ratings, det var bara läge att njuta av det goda!

läskigt

Ni som läst Johan Ajvide Lindkvists Människohamn förstår att det inte känns helt bra att mötas av den här synen när man går ut genom porten.

Ni som inte läst den borde göra det.

mindre smart

I dagens GP är det en artikel om varslen och den försämrade ekonomi som många kommer att få, då taket på a-kassan är så lågt jämfört med lönen man fått ut från exempelvis Volvo. En s.k familjeekonom på Ikanobanken kommer med hurtfriska åd om vad man ska tänka på innan man börjar gå på a-kassa;
-Det kan handla om att sälja saker för att få loss pengar eller säga upp abonemang man inte behöver eller kanske jobba extra innan man börjar gå på a-kassa.

Det får mig att undra exakt hur dum man får vara och ändå uttala sig i ett sådant här ämne. OM man ska gå på a-kassa, är inte då just problemet att man INTE har något arbete snart? Hur mycket extraarbete får man på en arbetsplats som har flera hundra anställda som de inte vill ha kvar? Och om man mot all förmodan skulle hitta ett annat extrajobb, ska man då inte behålla det och inte gå på a-kassa?

skitskitskit

Jag har blivit tokförkyld. Det passade ju så där bra in, precis inför bästa helgen. Större delen av natten och dagen har spenderats med pappersussar i näsan, det kommer liksom för mycket snor för att man ska ha en chans att snyta sig hela tiden.

För att bli frisk tills imorgon prövar jag det mesta. Till och med den gamla hederliga vitlökskuren har genomlidits:
Hacka vitlök, häll över kokhett vatten. Ha i honung, en klick smör och lite mjölk. Drick så varmt som det bara går, tugga så mycket du pallar på vitlöken.

Jag kan avslöja att det ångar vitlök ur alla porer i min kropp. Kanske blir till att sova på soffan inatt, men det är det värt, bara jag blir frisk tills imorgon.

Bästa helgen

Jag ser verkligen fram emot helgen. Den har potential att bli den bästa helgen på väldigt länge. Lördagen börjar med Örebro Öl- och whisky-festival, sedan åker vi vidare till dom här och ungen som innan var sötast i stan, men nu tyvärr är sötast i en annan stad. Åh, jag vill att det ska vara lördag nu!

Dagens öl

Idag blev det en Festivity från Bath Ales. En välgjord men inte särskillt spännande öl, som kändes lite tunn. Smakade rostat, kaffe, och lite... lageröl. Konstigt. Doften var svår, eftersom en förkylning håller på att attackera min näsa så till den milda grad att jag snutit mig tills jag började blö näsblod, men jag tror det var kaffe och nougat.
Nu fungerar ratebeer igen, och jag har 28 öl att skriva in. Frågan är om det är värt det, eller om man kanske inte ska hänga upp hela sitt liv på att registera en massa saker om sig själv på diverse internetforum och i diverse kataloger. Jag gör ett försök, så får vi se.

Dagens öl

Dagens öl blev en William Wallace, från ett bryggeri som heter Traditional Scottish Ales. 4,5%.
Färgen var ganska fint röd, med ljust skum. Doften var svårdefenierad, kanske bittermandel? Artificiellt körsbär? Mandelmassa?
Smaken var syrlig, salmiak och rostad, men inte alls som gårdagens öl. Jag hittade även en liten ton av röda vinbär, och ölet var över lag lätt och friskt. Bra men lite tråkigt. Så betyget blir 6.5 av 10.

Före och efter

Före...


Och efter



Kvällen har ägnats åt piffning av både mig och badrummet. Hejdå blommönster, hejdå tråkhår. (Det syns fascinerande lite skillnad på hårfärgen på föra och efterbilderna, den är större i verkligheten).

Bläk

För en stund sedan åt jag ett gäng vindruvor. Sedan började jag undra om det var så att vi hade tänt och släckt stearinljus, om perkulatorn gick på tomgång eller vad det egentligen vad som luktade.
Det var mina händer. Som luktar jättemycekt svavel. Av vindruvorna. Äckligt!

Dagens Öl

Om man:
1. Har en man som just blivit arbetslös och behöver piggas upp
2. Har ett allt för välfyllt ölskåp (eller, de får inte plats på en hylla i skafferiet längre)
3. Det är ett ölsläpp i faggorna

...så får man dricka en öl om dagen. Dagens öl blev en Williams Black, inköpt i Glasgow. Ett skotskt bryggeri. Och en mycket god öl!
Färgen är mörkt brun/ svart. Det doftar körsbär, svarta vinbär, metall och choklad. Smaken var rostad, syrlig, salmiak och rödvin. En lätt, men ändå mycket god öl!
Nu hoppas vi bara att ratebeer.com ska komma upp snart igen. Det kan ju inte klappa ihop precis när jag börjat!

Tisdagstema Mörker

Stenabåten ser nästan mysig ut i mörkret. Mer tisdagstema hittar du här.

Hemmavarande

Sådärja. Nu är vi två daglediga i det här hushållet. En hemmafru och en hemmaman. Rekan jobbar inte mer på skitbilbyggarbanan. Än så länge är det lungt ekonomiskt, men det blir onekligen ett stort tomrum i den gemensamma plånkan så småningom.

Jag kan föreställa mig att det kommer att bli ett och annat krig om datorn. Idag vann jag, än så länge, och nu vågar jag inte resa mig för då kanske det blir hemmamannens tur. Kanske läge att skaka liv i den gamla laptopen?

Mera prenumerera

Mera prenumerationer: Man kan prenumerera på disktrasor! Det är så bizarrt att jag blir lite sugen. Ja, jag är en sådan som står och väljer bland wettexförpackningarna för att slippa få en med bara fula färger i. Men jag har inte gått så långt att jag bara köper disktrasor i designaffärer.

Müsli

Varför kom inte jag på det här först? Sälja prenumerationer på müsli. Jag är ju müsliexperten. Fast det är lite löjligt, också. Jag tycker nästan att man ska göra sin egen müsli, annars förtjänar man den nog inte. Om man inte betalar dyrt, till mig.

Piffat

Ibland, när man är hemma hos personer som har det så där snyggt hemma, väcks ett sug att göra om hemma hos sig själv. Har man då tur, så har man redan ett par redigt snygga gardiner liggandes som väntar på att bli uppsatta, en viss lust att putsa fönster, ett gäng krukor och lampor som behöver byta plats. Och vips, så har man piffat.

(Men det är tur att det bara är två bilder, för andra sidan av rummet är inte alls piffat. Obäddad säng, högar med kläder och damm. Fast det kanske man inte ska erkänna).

Upptäckt bok

Jag fick en bok av min farmor. Peter Robinsons En bit av mitt hjärta. Och den är hur bra som helst. Det var väldigt länge sedan jag läste något som fick mig att genast vilja läsa allt anant av samma författare, så detta är stort. Mycket bra! Själva deckarhistorien är bra, men som vanligt är det människorna som är det intressanta, det är dem man vill ha mer av, intrigen är mer en ursäkt. Om än en bra sådan. Musikfestival, 60-talsband, journalisik och en stor dos engelsk landsbyggd och småstadsidyll ingår. Och öl! De dricker både Black Sheep och en bitter som jag inte på rak arm kan komma på vad den hette, men som jag inte druckit. Fast den dricks i den delen av boken som utspelar sig 1969, så det är nog förlåtligt att jag inte har någon koll på den. Ja, vi är lite ölnördiga i den här familjen. När jag eller Rekan läser en bok där det dricks öl och det sägs vad det är för öl, måste vi genast berätta det.

kortkort

Jag har en kjol. Som numera nog måste benämnas som 30-års-kris-kjolen, för varenda gång jag tar på mig den så tänkter jag för mig själv att Näe, det är bannemej inte bara fjortisar som får ha korta kjolar, det är snyggt på mig med. Och varenda gång jag använder den går jag och drar i den och känner mig som att det är väldigt mycket... ben. Och väldigt lite kjol. Så det har blivit en 30-års-kris-kjol. Konsigt. I somras kändes den fortfarande okej, möjligtvis med undantag för när jag skulle cykla. Men nu, när man har hur heltäckande och rejäla strumpisar som helst, och dessutom stövlar, så funkar det inte. Orättvist, tycker jag.

Dagens jobb

Skit också att jag inte har körkort, annars hade jag haft det här jobbet som i en liten ask.

Stadsträdgårdsmästare
Antal platser: 1
Arbetsuppgifter
Vi söker en stadsträdgårdsmästare som har idéerna, viljan och kraften att tillsammans med oss göra Göteborg till en av norra Europas främsta parkstäder.

Du ansvarar för förvaltningens övergripande och strategiska verksamhetsfrågor avseende vård och utveckling av Göteborgs parker, allt från de anlagda parkerna till natur- och friluftsparker. I uppdraget ingår att bevaka och aktivt delta i den fysiska planeringsprocessen i Göteborg.

I stadsträdgårdsmästarrollen ligger en stor pedagogisk uppgift att vara förvaltningens ansikte utåt, d v s att föra ut förvaltningens strategier och förhållningssätt. Stadsträdgårdsmästaren representerar ofta förvaltningen i olika sammanhang, både internt inom Göteborgs Stad och externt mot myndigheter, andra samarbetspartners och allmänhet.

Du ingår i förvaltningens ledningsgrupp och är
avdelningschef med budget-, personal- och
verksamhetsansvar för den strategiska avdelningen.

Kvalifikationer
Du har högskoleutbildning, landskapsarkitekt eller
liknande. Du har dokumenterad erfarenhet från branschen, gärna i ledande position.
Ett gediget intresse för parkfrågor och stadsutveckling ser vi som en självklarhet
Stor vikt läggs vid personlig lämplighet.Körkort är ett krav.
Vi använder oss bl a av Göteborgs stads ledarkriterier i vårt rekryteringsarbete.För mer information se www.goteborg.se/mötesplatsledare/CLU.
Förvaltningen anser att mångfald bland våra medarbetare bidrar till att utveckla såväl vår verksamhet som gemenskapen på arbetsplatsen.

Anställningsvillkor
Tillsvidare
Tillträde: 2009-05-01 eller enligt överenskommelse
Heltid

Dilemma 2

Jag ska på trettioårsfest på lördag. Den där som kom som en överraskning. Firandet av han som var Pojkvännen för 15 år sedan. På tuppkamstiden, ungefär. Lila hår och kängpunktiden.
Och nu undrar jag vad fan man ska ge i present? Det måste vara en Bra Present. Jag brukar verkligen vara bra på presenter (eller så är min omgivning bra på att låtsas bli galda), men den här gången är det svårt. Övermäktigt.

Hade jag varit rik som ett troll hade jag gett honom en Lokal, en kolonilott och kanske ett snyggt träd. En studio och en videokamera. Men nu vet vi ju alla att nej, en massa stålars finns det inte.

Så. Vad ger man till en karl som har allt?

Dilemma 1

Jag har ett litet dilemma. Jag tycker om den här bloggen som få, och den har vuxit till något ogreppbart stort och bra, trots att den allra mest består av strunt och texter och bidler som är faktiskt dåliga. Men jag har hållit på i tre år alldeles snart, så jag börjar bli ganska imponerad av mig själv, av massan av text och uthålligheten/besattheten/beroendet av att blogga. Nu börjar jag dock ångra mig lite att jag valt Blogger och inte Wordpress. Och det känns övermäktigt tråkigt att flytta alla inlägg härifrån och dit. Att bara säga hejdå till det här, och skaffa en flång ny blogg, skulle vara som att hugga av sig svansen lite. Men det skulle bli snyggt och svanslöst, det skulle det.
Jag har redan en wordpressblogg också, som jag inte publicerar det jag skriver, utan bara som ett slags ehh... dagbok? Det är de allra ruttnaste tänkta sakerna som hamnar där, de som man inte vill hänga ut för vädring alls. Den är inte alls välanvänd, och ni behöver inte känna att ni kommer dö oinformerade om en massa väsentlighter. Men den gör ju att jag ibland trots allt kan wordpress-gotta mig. Och då får jag mersmak.

Så. Hur ska jag göra?

Pengar.

Jag blir grymt provocerad av ett visst elektronikföretags reklamblad som kom med tidnignen igår. De basunerar ut att nu, nu kan minsann ALLA köpa en ny laptop! De kostar från 3700. Inte fan kan alla lägga ut de pengarna. Inte jag till exempel, och då är jag ändå inte alls så värst hysteriskt opriviligerad, fattig eller ensamstående morsa. Bara ganska. Avundsjuk på de som har pengar över till en laptop, bara så där, är jag däremot.

Tur att jag ska åka till GeKås imorgon. Där ska jag tröstshoppa väldigt små och väldigt billiga saker.

Plötsligt

Så var det sol fast det var regn.

Dagens

Jag har varit rysligt produktiv idag. Men mer om det finns här.

Utveckald smak?

Första gången jag drack Flying Dogs Gonzo var på porterfestivalen förra året. Jag hade inte koll på vad det var för bryggeri eller vad jag hade att vänta mig, så inga fördomar där inte. Den fick följande omdöme:

Doft: Kålpudding (fast då tyckte jag att nästan all öl luktade kålpudding), alkohol, mjölkigt.
Smak: Starkt, surt, beskt, broccoli, spritig, tuschpenna, tjock konsistens, välsigt söt, choklad.
Betyg: 3 av 10.

Igår var det ölfrämjandet-provning på Haket med tema Imperial Stout. Blindprovning. Mycket spännande! En av sorterna fick fdet här omdömet:

Doft: citrus, amerikansk humle
Smak: Smakar ljusare än vad den är. Syrlig, frisk, salmiak.
Betyg: 7 av 10.

Och det visade sig vara Gonzon. Man kan nog säga att jag utvecklat min smak en del. Och ändrat den. Men jag tror att om jag hade vetat att det var Gonzon när jag betygsatte, hade den inte alls fått lika högt betyg. Blindprovningar är nyttigt är sensmoralen i det hela.

Rekan skriver mer om provningen.

Majorna är inte stort.

Idag har jag spanat in två andra bloggerskor. Majorna är inte stort. Självklart fegade jag ur på att säga hej. Att ha ett bloggande gemensamt känns inte som en legitim anledning att börja hoppa på främligar på stan.

Men jag har nog fortfarande aldrig sprungit på Mikebike. Skumt, vi har ju ändå varit grannar.

Glöggen

Nu har skummet lagt sig, jäsningen har avstannat, men inte slutat helt, och russinen har svullnat upp och lagt sig på ytan. Det ser inte så gott ut.

Det är minst två veckor tills det är klart. Otålig är mitt mellannamn.

väskkärlek

Var på shoppingkväll på Granit nu ikväll, med Brorsnor. Blev helt jättekär i en väska.
I min familj skämtas det om att farfar är smått besatt av väskor, sedan kommer jag. Jag har till och med fått en av honom. (En väldigt snygg grön adiasväska som han hade borrmaskinen i, vilket ju var onödigt, men den väskan är tyvärr lite för trasig nuförtiden).

När jag stod och klämde på väskan och förälskelsen slog till så frågade Brorsnor, väldigt dumt, hur många väskor jag har. Och eftersom jag ju ehhh... rensat lite idag, så visste jag att i klädkammaren fanns det 14 stycken, inklusive ryggsäckar. Och det är ju några för många. Men jag ångrar mig ändå. Jag skulle köpt den där väskan. Skulle inte lyssnat på förnuftiga lillebrollan. Hade jag haft ett jobb som skulle kunna motivera någonslags behov av en väska, och framförallt ekonomi till onödiga inköp, skulle jag slagit till direkt.

Det kommer förmodligen sluta med att jag köper den ändå, och går misste om de 25%-rabatten det var idag. Om tre veckor får jag ett arvode, och då får det bli en present till mig själv. Om jag kan hålla mig så länge.

Jobb

Haha, det här kanske skulle vara ett jobb för mig? Skulle ju onekligen behövas lite bättre folk på det där stället.

Rensat.

Alltid när jag läser det här inlägget får jag en oemotståndlig lust att städa klädkammaren. Och nu har jag gjort det. Känns bra, även om det inte fanns så mycket att rensa ut som jag hoppts på. En kasse till loppis, två kassar arbetskläder , en stor kasse med diverse kolonigrejjer och en kameralåda (utan kamera i) fick åka upp på vinden.

Jag hittade mitt gamla nithalsband. Konstaterade att jag nog fått en del nackmuskler sedan det användes senast, och stoppade med ett fniss ner det i kassen till frälsningsarmén. De kan behöva lite punk.

Glömd

Det har hänt igen. Min fikabeställning har blivit bortglömd. Äppelpajen kom inte alls, förrän jag gick och bad om den. Det hädner ganska ofta att jag blir bortglömd på café och restaurang. Och det gör mig lite ledsen. Är jag så jäkla intetsägande?

Har funderat på att börja bete mig riktigt konstigt när jag beställer mat eller fika, bara för att de säkert ska komma ihåg mig. Men jag vet inte.

Konstigt

Vem står bakom bloggen med namnet "Är det någon som vet om gelesocker kan ätas av veganer" , eller kanske "Obama i ledning snart blir det mys" ?

På nyligen.se kommer metro-bloggarnas inläggstitlar upp som bloggtitlar. Och ibland blir det mer än lovligt konstigt.

Glasgow 3

Bilderna finns här.

Glasgow 2

Hallowen var extremt stort bland kidsen i Glasgow. Alla uteställen, hela stan, myllrade av indianer och tjejer som nästan inte hade någonting alls på sig. Att de inte frös ihjäl är ett under. Urinvägsinfektion måste de i alla fall fått.

Glasgow 1

Blackfriars. Mycket bra ölställe, men lite mer "ungdomligt" utbud är de andra vi var på.
På the Whisky Shop kunde man shoppa direkt från faten. (Fat kanske inte de riktiga, det var nog mest en plojgrej. Men roligt. Resesällskapet såg ut som småpojkar i en leksaksaffär på julafton).
En skola. Men den här bilden kan också illustrera att hela resan var en aning för grabbig, på många sätt.
the Pot Still. Här smarrade jag på Highland Park 30. Ångrar att jag var för snål för att köpa en egen.
Flottig mat. Jag får tvångstankar om att jag måste äta hamburgare varje dag när det bjuds. Men det här var efter den dagliga hamburgaren, så det fick bli nachos.
Bon Accord. Ett bra ölställe med ganska mycket real ale.