IT-teknikern nummer 1

Enligt inrådan från bland annat Helena har jag nu installerat Feedreader. Så nu kommer inga bloggar som jag vill läsa undan, trots att de inte pingar på Nyligen eller så. I alla fall de som fungerade att lägga in kommer inte undan. Och jag behöver inte besöka en blogg sjuhundrafemtielva gånger utan att den har uppdaterats.
Hittills så tycker jag att det var lite krångligt, men det plingar fint lite då och då. Hoppas det ska vara så.


Uppdaterad:
Jag är kanske inte fullfjädrad it-tekniker trots allt. Då hade jag ju itne suttit här hela dagarna. Därför undrar jag nu så här:
Om man vill ha in en banner, under rubriken på hela bloggen, alltså i mitt fall under "Lisa Blogg"-rutan, var i templaten ska man lägga in den då? Jag tycker att jag har provat alla varianter, men får inte till det. Någon som vet?
P.s nej, jag vill inte byta till beta.

Testet med stort T

vilken möbel är du?

Du är bokhyllan BILLY i mörk fanér!

Bokhyllan BILLY är ordningsam och står vid sitt ord. Bokhyllan läser alltid säkhetsföreskrifter och följer med i flygvärdinnornas säkerhetsgenomgång på flyget. Många BILLY-bokhyllor bär cykelhjälm. Men bokhyllan är inte tråkig, tvärtom är hon/han en uppskattad spexare och skojare på familjefester och i privata sammanhang.


Karriär
BILLY är ingen vindflöjel, utan en vinnare i det långa loppet. Vanliga bokhylle-yrken är datatekniker, uppfinnare, läkare, lärare. BILLY bör dock se upp så att hon/han inte blir inställd i ett hörn. Hon/han måste aktivt anstränga sig och vässa armbågarna. Det finns alltid någon som ropar högre.

Relationer
Bokhyllan BILLY passar bra tillsammans med diskstället GRUNDTAL. Hittar du ett diskställ, tveka inte utan gift dig på stubinen. I släkten finns säkert fåtöljen BARKARBY; ni kommer väl överens när ni ses, men ni vet båda att ni inte borde träffas alltför ofta då konflikter ofrånkomligen kommer att uppstå. Sittkudden PÖSIG ska Bokhyllan undvika. Visst, en blixtsnabb förälskelse kan uppstå mellan PÖSIG och BILLY, men redan efter några dagar märker ni att det bara var spänningen ni båda sökte. Det finns risk att förälskelsen övergår i bitterhet och ovänskap.

Nu hoppas jag bara att min man är ett diskställ. Frågan är hur jag ska få honom att ta reda på det?
I övrigt stämmer testet perfekt, såklart!

Vill du också göra välrden viktigaste test, klicka här.

Näe.

Vad är det här? Igår var en nästan datorfri dag. Idag hamnade jag här tidigt imorse, och efter en tupplur är det omöjligt att slita sig. Vad jag är dålig.

Klick Dolly Klick!

Oj, här sitter jag och klickar. Och vips, så är jag innehavare av tre biljetter till Dolly Parton på Skandinavium nästa år. Gött! Det är ju liksom ett koncept, ett fenomen, jag är inte helt säker på att hon är en människa på riktigt. Men alldeles, alldeles underbar!

O-Extreme-Homemakeover

Det pågår en inte alls så extrem makeover här i hemmet. Det är ingen som springer runt med megafon, ingen som råkat ut för något hemskt, inga hysteriska hemmabyggen, inga anledningar för en eller annan tår att trilla ner för kinden. Det är bara jag, på en pall, målandes köksväggarna. I lugn och ro. Jag målar med pensel och det blir sådär. Så målar jag med roller där jag borde målat med pensel och det blir bra. Nu är det gräddvitt i köket. Och jag blir bara lite trött i armarna, inget värre. När tejpen är borta och tidnignarna undanskaffade, ser jag att det blev fint. Målning är alltid fult innan tejpen är borta. Väntan på att få ställa tillbaka möblerna är alltid för lång.

Rubrik (kommer från rubra som betyder röd, för förr i världen var rubrikerna röda)

Nu för tiden finns det nästan bara en sak jag tycker är riktigt bra med min blogg. Och det är rubrikerna. Hur de hänger ihop, ibland med texten direkt under, ibland med något helt annat. Som kanske bara just mina accosiationer leder till. Så det kanske bara är jag som förstår. Vad som är bra med min blogg. Får hoppas att den skärper sig.

Tönt

Det finns en låt som spelas på radio nu. (Även om jag vetat vad den heter skulle jag aldrig avslöja vilken). Jag tycker om början av låten väldight mycket. Den smöriga början. Killemedgitarr-början. Sedan, när låten tar i, kommer igång på riktigt, då... nä. Då är den inte bra längre. Fy vad mesig jag är. Nästan som på mellanstadiet. Då hade jag ångest över om man kunde vara hårdrockare trots att man bara tyckte om baladerna.

Pynt-förbud?

Årets julpyntstrend verkar vara Det Dåliga Samvetet. Och inte dåligt samvete över att man inte pyntar tillräckligt, snyggt, mycket eller trendigt. Utan att man pyntar för tidigt. Både på diverse bloggar och i tidningar läser man krönika efter krönika/bloggpost av folk som väldigt gärna vill börja julpynta, men som tycker det är för tidigt och tyvärr måste vänta minst till mitten av nästa vekca eller första advent eller ja, om ett tag. De verkar tycka att det är lite pisamt, men ändå är de lite nöjda med att de är så där idylligt barnsligt förtjusta i julpynt och jul över huvud taget. Jag säger sluta gny, börja pynta. Om det nu är det ni vill. Det är faktiskt dags nu. Almenacksdags. Man behöver inte ha dåligt samvete för att det är +10 ute. Diverse advetsstjärnor påverkas inte av snöfrånvaro och regn, de lyser ändå. Bara för att det var en sjukt lång sommar/varm höst betyder inte det att hela decemer har flyttat på sig. Och hur ofta är det egentligen snö i slutet av november? Om det är snö som krävs för att julpyntandet ska vara politiskt korrekt, får man ju vänta till februari.

Själv ska jag måla om köket.

Dagen efter

Vassego, det finns lite tårta kvar!


Gårdagen till ära, eller egentligen hade det inte nårot alls med kalaset att göra, fick vi finbesök! Den där journaliststudentskan var här och fotade mig när jag satt framför datorn och låtsasbloggade. Och det var inte så lite bizarrt. Jag hatar ju att vara med på bild. Men vad gör man inte, för att bli kändis på hela (eller nja, kanske halva) journalistprogrammet, och dessutom i fint sällskap!

Hurra Hurra Hurra Hurra!

första första
Så. Nu har jag också blivit så där hip och modern med blogg.
Först tänkte jag att man verkligen måste ha ett syfte och vara en väldigt intressant person med otroligt massa roliga saker att berätta om. Men så läste jag runt lite och upptäckte att det inte var så. Inte alls. Man kan vara hur jävla tråkig som helst. Tur.

Idag har bloggen födelsedag! För ett år sedan skrev jag det första inlägget. Och jag vill bara säga tack. Tack! Har legat sömnlös och författat långa, poetiska årskrönikor, men som vanligt så är allt borta när jag vaknar på morgonen. Så jag fortsätter precis som vanligt. Välkomnen till ännu ett år på Buskisbloggen!

Men hade jag vetat lite mer exakt vilka ni är, hade ni kanske fått napp i en fiskdam. Jag vet bara inte hur jag skulle kontruera en sådan. Lakan och spö med klädnypa funkar ju bäst i verkligheten. Ta en bit tårta istället!

Idag

Jag trodde ett tag att idag var imorgon. Men den stora dagen är ju inte förrän imorogn. Så därför får ni nöja er så här idag. I väntan på imorgon.

va!?! hjälp!!!

Hjärtat i halsgropen! Nu kom straffet för alla mina synder, kanske framförallt för att jag inte vill byta till beta-blogger. Min profil är borta! Ingen marimekko-bild, inga "prewious posts", inga länkar, ingen inloggningsknapp. Ingenting! Utom texterna, de är kvar. Som tur är. De ser ensamma ut och om inte Blogger fixar det här, ögonaböj, kommer jag ladrig kunna sova. Och så blir det smisk. Minst sagt. Det är inte ett hot, det är ett löfte.



Ehhh. Andas ut. Det visade sig att allt kom tillbaka när jag publicerade det här nödropet. Tur. Men det får stå kvar ändå, som en påminnelse över hur tacksamma vi ska vara när teknikens under fungerar. För det gör ju det, för det mesta.

Ännu bättre

Nästan ännu roligare än att spela tv-spel är att konstatera att jag har blivit bättre än min man på spelet på 1 (EN) dag! Mouahaha!
Jag har så ont i fingrarna. Jag har ännu inte lärt mig att man inte måste hålla krampaktigt i kontrollen. Eller att andas eller blinka när jag spelar. Men det är ju petitesser i sammanhanget.

I-Lands-Lyx II

Att äta fluffigt, kritvitt rostbröd efter att i flera veckor levt på hembakat, nyttigt gjort av enbart frön och fiber.

in och ut

TV-spel. Plötsligt blev jag som besatt. Av en groda som spottar bollar på andra bollar. Jag håller krampaktigt i kontrollen. Glömmer att andas. Jag har funnit mitt andra Tetris. Tetris som begrepp, inte som specifikt spel. Det kan aldrig sluta väl.

tugg

Extras modell vinterfräsch smakar äckligt redan från tugga nummer två. Men det kanske är lika bra, så länge som jag tuggar på samma tuggumi. Hur snart det än tappar smaken så smakar det ju illa den mesta av tiden, procentuellt sett. Hur ska man lära sig att spotta i tid?

Väderspänning

Detta året har jag läst ett antal deckare. Inte bara i år, jag har läst deckare se´n jag började läsa vuxenböcker, vilket var kanske ungefär i tolvårsåldern.
I år har det blivit verk av Lundholm, Läckberg, Rendell, Holm, Shaffer, Letholainen, Hellberg, Kanger, Nesser, Larsson och Schwarz. En del bra, en del mindre bra. Men en sak slår mig. Det är alltid Väder i deckarna. Iskallt, rekordvarmt, ösregn, snöstorm, frost, svetthetta. (Storm har det inte varit i någon av årets lästa, men det kan hända att jag kommer ihåg fel). Så fort det behövs en vardaglig förankring, ett nedslag i hjälten/hjältinnan/antihjälten/antihjältinnans vardag, den som trots allt envisas med att pågå trots ond bråd död och gåtor som ska lösas och spaning som ska spanas. Den kommer som på beställning, väderleken. I Stieg Larsson har den i viss mån sin motsvarighet i kaffekokandet, men även i den världen är det alltid någon form av extremt väder. Jag börjar bli lite orolig. Jag har alltid uppfattat det som att deckarförfattare har ganska hög grad av fantasi. Tyvärr verkar gränsen gå just när det kommer till vardagen. Det mest genomgående sättet en karkatär visas på, är om den svettas eller fryser eller blir blöt av ett rekordskyfall. Det är väldigt snålt med övriga vardagssysslor, det vill säga allt det som inte handlar om väder. Därför har jag knåpat ihop en lista. Som ett tips, en present, till landets deckarförfattare som vill han något annat än väder mellan morden. Vardagliga saker är, till exempel:

-Handla mat.
-Åka buss.
-Shoppa strumpor.
-Göra omelett.
-Sortera in bilder i familjealbumen (sina egna, inte offrens).
-Duscha.
-Dammsuga.
-Prata i telefon med andra än kollegor.
-Äta.

Som ni ser finns det en hel del annat som våra vänner romanfigurerna skulle kunna göra. Jag skulle däremot avråda er att låta era hjältar göra saker som toalettbesök och idka sex, det skulle ta fokus från spänningen allt för mycket.
Lycka till!

Skrytfull och frågad.

Jag har minsann blivit kontaktad av en Journaliststudent. Som ska skriva om bloggare. Som har tyckt om vad hon läst, verkar det som. Självklart gör det mig äckligt nöjd och stolt, och som den självutlämnande människa jag är, och generösa, tänkte jag här dela med mig av några av hennes eminenta frågor och mina ... svar.

Namn/ålder/sysselsättning?
Lisa. 27. Arbetslös

Hur länge har du bloggat?
Ett år om en vecka

Hur kom det sig att du började blogga?
Dels för att jag alltid har skrivit väldigt mycket när jag var yngre, men kommit av mig de senaste åren då jag inte längre skrivit varken dagböcker eller lika mycket brev som tidigare. Dels för att jag hade ett jobb som jag vantrivdes på och jag behövde något annat att tänka på, en hobby som tog tankarna från jobbet.

Hur ofta skriver du på din blogg?
Varje dag, i genomsnitt.

När skriver du? Särskild tid på dagen? När något särskilt hänt?
För tillfället, eftersom jag är arbetslös, skriver jag en stund på förmiddagen och en stund på kvälllen. Det kan bli flera inlägg på raken en morgon, medans jag ibland bara kollar och svarar på kommentarer o.dyl.

Hur mycket tid tillbringar du med att skriva på din blogg?
Själva skrivandet tar inte så lång tid, Det tar minst lika mycket tid att läsa och svara på kommentarer och läsa andras bloggar. Men mina texter är väldigt spontana och inget jag lägger ner mycket tid på, även om jag kan ha gått och funderat på ämnet en hel del så bara "rinner" texterna ur mig när jag väl ska skriva dem.

Vad kännetecknar din blogg?
Den är inte så originell, men den är självutlämnande, ironisk och väjjer knappast för att ta upp de små smakerna. Ibland försöker jag även vara provokativ, något jag oftast misslyckas med.

Vad vill du åstadkomma med din blogg?
För mig själv vill jag ha en rolig sysselsättning och inte komma av mig i mitt skrivande, utan kanske snarare utvecklas. Skulle bloggen någon gång leda till något mer inkomstbringande än så, skulle jag verkligen bli glad men det är inget jag lägger någon större energi på. Om min blogg får mina läsare att bli en liten aningens gladare eller mindre fördomsfulla eller något annat bra, så är det bara roligt.

Brukar du få inlägg eller kommentarer på din blogg? Av vem?
Ja, jag brukar få kommentarer. Kommentarerna är minst halva nöjjet, och jag brukar bli lika glad när jag får många kommentarer som jag blir sur när jag inte får några, även om jag egentligen inte kan kräva några alls. De är ju en stor, betydelsefull, bonus. Jag frå främst kommentarer från andra bloggare, som jag kommenterar regelbundet hos, från vänner som bloggar och ibland även från nära och kära som inte har egna bloggar.

Vem skriver du för?
Mig själv, för mitt eget höga nöjes skull. Men samtidigt är läsare och deras respons väldigt viktigt.

Vem hoppas du ska läsa din blogg?
De som tycker om den. De som tycker om mig. De som vill ge mig pengar för att blogga (haha).

Skriver du annat också? Vad?
Nej, inte nu.

Hur är en bra blogg?
Ofta uppdaterad. Stilen som den är skriven i får gärna vara originell eller bra. Rolig. Självutlämnande utan att det blir pinsamt. Gärna med egna bilder eller illustrationer. De ska vilja säga något mer än att det har ätits köttbullar och varits ute och supits.

Barn behöver mat.

Barn behöver bland annat kärlek, trygghet, värme om det är kallt och kyla om det är varmt, roliga leksaker, dryck och mat. Det vet jag utan att vara förälder.

Idag på ClasseOlle kom det plötsligt springandes ett litet barn som resolut bet ett fast tag i den gigantiska plastkassen som jag gick och bar på. För säkerhets skull höll han ett hårt tag med båda sina små nävar också. Efter kom hans mamma och skämdes jätte-mycket och mumlade tusen förlåt. Lillkillen vägrade släppa på en stund, men mamma fick loss honom vilket mest ledde till gråt och tandagnisslan.
Jag tyckte det var väldigt roligt, men jag hoppas att killen får mer än plastkassar att äta hemma.

Shopping

Idag ar det dags att åka på shoppingutflykt, till det där nya mitt ute i ingenstans. Det var mest MediaMarkt som lockade, resten kändes inge kul alls. Men MediaMarkt. Ojoj. Som ett mindre IKEA, fast med färdigmonterat och kanske inte helt inredningskorrekt utbud. Jag unnade mig själv en ny MP3-spelare. En som rymmer mer än enochenhalv skiva. Väldigt lyxig och fin, jag är lite kär. En ny mus, nästan en sådan jag ville ha, men den blir nog bra. Maken shoppade också.

Vad vi däremot inte shoppade, var den Stora TVn. Den i 80-tumsstorleken. Den kostade mer än vår lägenhet. 799 999 kronor. Och vad ska man med en så stor tv till när man inte har någon lägenhet att ha den i? Jag tror inte att den var speciellt fukttålig och man skulle ärligt talat inte haft så mycket nytta av den i den husvagn man fått flytta in i istället.

(Det blev en annan Tv istället. En lite mindre variant, som klär vårt vardagsrum lite bättre. En inte så grotesk sak. Snart visar den förhoppningsvis film också. Det ni!)

Svettbrorsan

Och så bilderna

Tuppstolt

Gårdagen. Vilka människor! Vilka rockstjärnor! Jag blir alldeles varm i hjärtat, av att få se Extraföräldrarna från Förr, Brorsorna, Familjerna... Att få presentera Mannen.
Och inte minst. Rockstjärnorna. Dom är hur bra som helst, där med basta. Så köp skivan. Eller var fyrkanter. Den finns på CDON, så ingen ursäkt är god nog. Annars får ni den i julklapp.

Stoppa!

Stoppa borgarna i papperskorgarna!
Mitt bästaste slagord dök plötsligt upp bland kidsen. Fint att det inte faller i glömska när vi andra, lite äldre och lite bittrare, har blivit för gamla för att skrika på demonstrationer.

Sedan: After Demo minsann! Och där kröp det fram ett och annat. Det pratades om valpuppfostran, att applicera på sin omgivning. Och det outades både blåbärsmuffins och mandelkubbar, som möjlig belöning vid gott uppförande. Det är mycket man inte vet om sina vänner. Jag håller Kurage ansvarig för att mitt huvud inte är vad det borde idag. Kurage eller möjligtvis borgarna.

I-Lands-Lyx

Det gnälls över I-Lands-Problem titt som tätt. Idag kom jag på min första i-lands-lyx:
När batterierna i ens mp3-spelare räcker en liten stund till, trots att batteri-indikatorn ropar slut, när man behöver den som bäst.

Inte precis fruktstundsdags

Skit också. Precis just idag när det ska nätverkas som allra mest. När jag ska vara mitt allra mest sprudlande, allställningsbara jag. När jag för kanske andra gången i mitt liv har behov av visitkort som inte existerar. När jag dessutom ska träffa f.d arbetskamrater from Hell, även om det bara är de goda.
Så har jag inte sovit en blund inatt, med korta avbrott för mardrömmar. Och när jag äntligen somnat, vaknade jag av att min man pratade i sömnen. Man hade ju åtminstone kunnat hoppas på något smaskigt, men det enda han sa var, med bestämd och lite arg röst;
Kivi! Kivi!


Uppad:
Inte hade jag behövt oroa mig. Inga läskiga kollegor, inte en möjlig blivande arbetsgivare heller går den delen. Mest bara papperskorgar och träningsutrustning.

Och nu blir det reklamfilm! AKA att göra på torsdag:

På torsdag är det releaseparty! För lillebrollebandet! Det kan ni inte missa. Om inte annat, så kommer ju jag vara där. På Sticky Fingers. Vi ses där. Där med basta.

(Tyvärr vet jag inte hur man länkar bilden till köpstället, hur ni gör för att shoppa får ni luska ut själva).

Fickminne

Jag kapitulerade. Insåg att det är som det var på jobbet. Hjärnan räcker inte till, hur väl man än vill. Trots en artikel jag läste en gång för väldigt länge sedan, om att man inte ska skriva upp saker, inte använda bokmärken eller shoppinglistor, allt för att hålla hjärnan intakt eller i alla fall inte allt för skrumpnande. Skulle bara köpa ett busskort, men på vägen till kiosken noterade jag något så bloggbart att jag kände att jag var tvungen att komma ihåg det. Så det blev inhandlat en liten, svart anteckningsbok. För åtta kronor. Som hittat. Nu ska jag aldrig mer glömma ett viktigt bloggämne, tänkte jag glatt. (Och diktafonen, som borde vara användbar, stannar alltid hemma när jag går ut). Sedan stod jag där, på spårvagnshållplatsen, och antecknade för glatta livet. Då kom ämne nummer två till mig. Som en blixt, ett oväntat ögonblick av klarsynthet. Man ser ju inte klok ut om man står och antecknar i en liten svart anteckningsbok på spårvagnshållplatsen. Det är ju bara poliser och kufar som gör sådant. Och eftersom jag inte äger någon polisuniform som skulle kunna ge det hela viss legitimitet, fanns det bara byfåne-rollen kvar. Frågan är om de som stod runt omkring mig tänkte att
a, det finns alldeles för få institutioner nuförtiden
b, är inte hon lite för gammal för att samla bilnummer
c, Filip och Fredrik borde tipsas

Jag vet inte vilket som skulle vara värst. Mening numemr två i Boken lyder som följande:
Det är bara kufar som står och antecknar saker offentligt.

Vi får väl se om det blir några fler meningar.

Dagens Outfit

För att tillfreddställa de lite mer modeintresserade läsarna av denna blogg presenterar jag härmed Dagens Outfit. Men det kommer nog inte att upprepas, annat än möjligtvis vid mycket speciella omständigheter.

Nytt.

Rött
Orange
Lila
Rosa
Laxrosa
Vinrött
Grönt
Turkost
Svart
Vitt
Blått


Men inte brunt. Nu är det dags för brunt. Tant Brun, here I come.
Och så talar vi tyst om det henna-orangea och det klimakterievinröda. Gör nu ingen stor affär av att jag luftat dessa mörka perioder ur hårfärgsgarderoben.

Medicinpoesi

Polaramin.
Smaka på det. Po-la-ra-min. Så otroligt vackert namn. Läkemdelsföretagen är inte de jag skulle ranka som mest poetiska, men jag kanske borde tänka om.
Jag vet inte vem som bestämmer vad olika läkemedel ska heta, men det som gör det är inte dum. Skulle jag någon gång bli tvingad att skriva en diktbok, skulle FASS vara mig självklara inspirationskälla.
Ficotril.
Det känns inte riktigt som latin, det är inte i stil med Ilex Sempervirens. En klass bättre än så. Hippophae Rhamnoides, ja, det börjar likna något. Men läkemedelsnamnen är snyggare.
Förutom undantaget som bekräftar regeln.
Telldanex.
Hur fult är inte det?

Kom igen och strejka

Jag har inget att strejka ifrån. Men det gör det int mindre fel att höja a-kasseavgiften hysteriskt mycket. Läs mer hos Snegroutjka, hon förklarar saken.

Ring P1

Jag är den sista i hela världen som upptäcker underhållningsvärdet i Ring P1, jag vet. Men. Idag ringde det in en man som ville förbjuda ALLT flyg i hela världen, för människor BEHÖVER faktiskt inte hålla på och åka till Thailand och så. Sedan ringde en dam in och var väldigt upprörd över att det är modernt med svarta kläder. Hon hade sett så söta, fina flcikor på stan som var klädda i BEGRAVNINSsvart. På den här MÖRKA årstiden, dessutom.
Sedan ringde en man och klagade på snöröjningen. Och det får man faktiskt inte, om man aldrig kört snö själv. Då belv jag lite arg. Och jag känner lite att jag har en enastående kompetens som snöröjare som kommer att vara helt outnyttjad den här vintern. Och det känns både bra och dåligt. Jag kan inte upphöja mig själv till någon slags hjältestatus den här vintern. Det är kört.

Trams och gnäll!

Länklistan var inte komplett. Det fanns en, som jag beöker minst lika ofta som de andra. En som känns som en borttappad gymnasiekompis som man äntligen hittat igen. Frånsett att vi aldrig gått gymnasiet ihop, och aldrig ens träffats på riktigt.
Låt mig presentera: Trams och Gnäll. Defenitivt värd ett besök! Nu även med fotoblogg.

Smarr

Vitlöksspäckat lammkött, vin och chokladig kaka. Det borde ingå i varje arbetsdag, för alla. Alltid.

P.s Välkommen hem lillabror!

Så lite

Ibland behövs det så lite. En komplimang här, lite inspiration där, lite prat här och där, lite funderingar, via rockstjärnedrömmarna, om vart drömarna tog vägen, en ny promenadväg förbi gamla idolens studio. Och ut kommer en önskan om en så´n här. Jag ska fundera lite. Sätta upp lite villkor. Sedan kanske den kan bli min?

(ironiskt dålig bildkvalité)

Gör din röst hörd

Lek modeorakel för en dag, smaka på makten. Ta tillfället i akt och delge mig din innersta mening.

Page, bra eller dåligt?
	Dåligt. Spara håret som det är.
	Bra. Spring och klipp.
	Coolt.
	Fult.
	Det skulle inte bli page, bara pottfrisyr.
Free polls from Pollhost.com

Anna Ternheim + Henrik Berggren = Sant

Och så plötsligt. I extranumret. Efter en konsert som bitvis var lite för distansierad, lite för cool. Så kommer Henrik Berggren. Och Shoreline blir den ultimata duetten den alltid varit men man aldrig hört den som. Jag kastas tillbaka till sjuttonochetthalvt. Allt känns som det gjorde då. Och det är så vackert att jag nästan måste gråta en skvätt.
Höstens musikupplevelse, lätt.

Mouahaha!

Efter månader av svält och pina och shoppingstop (dock brutet mot både en och två gånger), så bara rasar a-kassepengarna in! De bara kastar pengar efter mig! Ersättning efter ersättning ramlar in på rad på det utsvultna kontot. Nu ska det shoppas! Säg inget till Fredrik R bara. Då kommer han tvinga mig att ta anställning som piga i Örgryte för 43 kronor i timmen, istället för skamlöst utnyttjande av värlfärdssystemet och mina rättigheter.


Det här var det 400:e inlägget. Så kan det gå.

Förste Reparatör

Att vara Pappa är inte bara att vara Pappa. Att vara Pappa kan ibland vara att vara Förste Diskmaskinsreparatör. Trots att man inte alls har några som helst reparatörskvalifikationer. Trots att man inte ens har någon egen diskmaskin, och inte ens diskar särskillt ofta.
Ändå kryper han ner på golvet, pillar och förklarar i viskande pedagogisk ton. Och tur att du har en så smart dotter, att vi genom att inte bara slå huvudet i spiskåpan, utan också slå våra kloka huvuden ihop, kan uppfinna en reservdel. Och så strör han renveringsråd omkring sig. Avslöjar sin redskapsparks skattgömmor.
Tänk på det, ni blivande Pappor. Ni kan bli tvugna att rycka ut som reparatörer trots att era döttrar fyllt tjugosjuochetthalvt.

Tack för hjälpen!

Nu ska jag gå och skära till saker av glassboxar. Så kanske diskberget snart kan försvinna, innan vi försvinner under det.

id-kris

Jag har i några veckor tillhört den Exklusiva Skaran. Den med namn som Carola och Madonna. Jag har inte riktigt haft något efternamn. Eller inte vetat vilket som skulle gälla när. I alla sammanhang där det skulle kunna krävas någon form av legetimationsvisande, har jag vackert fått vara Fröken S. För att styrka min identitet har jag alltså fått hänvisa till min gamla. Samtidigt som till och med bankpapprena, inte bara namnregistreringspapprena, börjar ramla in adresserade till fru R. Mitt i detta mittimellanland har jag känt att nej, för tillfället stryker vi efternamnen, det blir enklast så.
Idag kom dock en lite lapp-flärp hem i brevlådan. Det är biljetten till mitt alldeles nya legg. Med rätt namn, det nya. Nu kan jag börja namnändra på allvar. Nytt visakort, here I come. Ny identitet? Nja, jag är nog mest som jag var innan. Bara lite mer paxad. Och med ett väldigt fint efternamn.