små lätta moln

Början på den här veckan innehöll helt otroligt fina mornar. Alla borde gå upp senast sex, för att inte missa. (Och jag borde putsa fönstrena)

sjukväder

Ska man tvunget vara sjuk, så var det rätt väder idag. Att jag missar en hel massa, som till exemple Fredagsfika, flytthjälpa m.m, är tråkigt. Så går det dock om till och med vattenkokran känns för tung att lyfta och tolv timmars sömn inte var nog. Att få vara inne hela dagen är bra.

efterlysning

Någon som vet om det finns någon omvanldare någonstans där ute på nätet? En där man kan skriva in valfria bokstäver som sedan omvandlas till korsstygnsbokstäver? Eller kanske ett korsstygnstypsnitt?

onda ögat

Så var det plötsligt hundar på jobbet! I parken där de är strängeligen förbjudet! Och ni vet ju vad jag tycker om oansvariga hundägare. Tydligen behöver jag inte längre uttrycka mitt missnöja med ord, då en besökare med en hundtrasa i koppel sa

Jaja, jag ska gå ut med den!

utan att jag ens hunnit öppna munnen och släppa fram en lagom lång hundägarhatatack. Effektivt!

Stor

Så fick även jag frågan på jobbet;

-Men, vad ska du göra när du blir stor?

Jag hade lust att hålla för öronen och skrika.

oväder

Det verkar vara slut på sommar nu.

bunkra

Man vet att man börjar bli aningens gammal, eller inte alls nyhemifrånflyttad, och inte lever ett så crazy liv, när man handlar på apoteket för 260 kronor, och nästan inget av det är på recept. Nu har jag i alla fall bunkrat tandkräm, till exempel. Det var ju till och med extrapris.

Många siffror

901 inlägg.
29011 sidvisningar.
26 november 2005 startade det.

Det ni!

roligt

roligt ritat om tråkigt problem:
jojo om trosmysteriet.

Antingen-eller lista

Jag hittade en blogg. Med en lista. Den stal jag.

pocket/inbunden - Pocket alla gånger! Jag tycker inte alls om inbundna böcker. Men värst av alölt är halvemsyren storpocket. För stor att hålla, för sladdrig, usch.

tjock/tunn - Hellre lite tjockare, så att det inte tar slut för fort om det är bra. Men tunna böcker som är riktigt bra är schysst på sitt sätt.

Lindgren/Lagerlöf - Jag blir alltid lite obstinat när det gäller hypade författare eller andra nationalikoner. Och för mig är Lindgren lite för hypad. (Det är lite som när jag inte riktigt kan tycka om the Beatles). Så jag väljer, den i och för sig inte helt ohypade, Lagerlöf. Hennes dagböcker är mycket bra. Men boken med hennes brevväxling med Spohie Ekman lyckades jag bara läsa halva. Hennes skönlitterära böcekr har mest skymtat förbi.

soffan/sängen - sängen på kvällen. Vår soffa är dessutom väldigt obekväm att läsa i.

kväll/dag - både och.

deckare/kärlek - Just nu deckare på jobbet men gärna varvat med kärlek hemma.

fakta/fiktion - Fiktion.

lära/njuta - Njuta.

framsida/baksida - Framsida. Det är framsidan som avgör om jag vill läsa en bok eller inte. Nästan alltid. Är boken ful läser jag inte på baksidan, om jag inte fått boken rekommenderad.

låna/köpa - Köpa. Pocket.

läsa/lyssna - Läsa hemma, lyssna på jobbet.

manlig/kvinnlig - Kvinnlig.

en åt gången/flera på gång - En åt gången! Jag är starkt emot att läsa flera böcker samtidigt, även om det har hänt. Men jag lyssnar på en på jobbet och läser en hemma samtidigt. Fast då ser jag till att det är olika genrer.

vilken bok är jag?

Man skulle kunna ana ett boktema här.

Jag ahr gjort Testet. Och fått den stora sanningen om mig själv serverad. Jag är en bok som jag inte har läst. Känns lite dumt.

You're Fahrenheit 451!

by Ray Bradbury

Having wanted to be a firefighter much of your life, you've recently
discovered the job wasn't exactly what you were looking for. While ignorance seems like
the result of oppression, it all began with people just wanting to be ignorant. As you
realize more about the sordid world around you, you decide to watch less TV and work on
your memorization skills. Though your memory will save you in the end, don't forget to
practice running from dogs as well.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Bokstatistik

Jag har läst 78 böcker mellan den 22 augusti i år och den 22 augusti förra året.
Det är dags att statistikera lite.

De här har varit exeptionellt bra:
Anna Gavalda Tillsammans är man mindre ensam
Mariette Glodeck Röda vita rosen
Lotta Lundberg Allt jag vill ha
Lotta Lundberg Skynda kom och se!
Susanna Alakoski Svinalängorna
Jonathan Safran Foer Extremt högt och otroligt nära
Jan Kjaerstad Tecken till kärlek
Audrey Niffenegger Tudsresenärens hustru
Sara Kardefors Fågelbovägen 32


De här blev bra ändå tillslut:
Milennium-triologin av Stieg Larsson

De här har varit riktigt kassa:
Mian Lodalen Trekant
Emma Hamberg Mossvikenfruarna
Lillemor Östlin Hinsehäxan
Ulf Lundell Jack

De här var riktigt roliga:
Erlend Loe Volvo lastvagnar
Annika Lantz 9 1/2 månad

De här har varit en besvikelse:
Anna Gavlada Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
Anna Gavlada Jag älskade honom
Marina Lewycka En kort berättelse om traktorer på ukrainska


Bra icke-skönlitterärt:
Johan Hilton No tears for queers
Fredrik Strage Fans

Ska ni bara läsa en, läs Tidsresenärens hustru. Eller möjligtvis Extremt högt och otroligt nära. Bättre än så blir det inte.

Läskus

Vatten som brinner. För att det är en massa olja på eller så. Det är nog det läskigaste som finns.

(Det här har inget med några som helst verklighetsupplevda händelser att göra, som tur är. Det är maken som spelar tv-spel.)

Ha!

Vi har en speciell hallspegel. Det är vår enda spegel där man kan se mer än antingen vaderna eller ansiktet på en gång. En spegel som blivit ratad men omhändertagen. En ful ikeaspegel. Den gör en bred över axlarna och överarmarna, vilket får mig att leva i tron att ajg är starkare än vad jag egentligen är. (I verkligheten är ajg starkare än vad jag ser ut. Eller i alla fall lite segare än så klen jag ser ut). Den gör mig tyvärr också bred över magen. Framkallar bilringar. Får feta mensmagen att stå ut som om det var jag som skulle föda vilekn dag som helst.

Trots allt, lyckas den att visa en sak. Att det faktiskt blev helt okej när jag nyss klippte av och sydde upp en klänning. Trots att projektet var dömt att misslyckas. Att jag visste att jag gav mig ut på hal is redan när jag släpade fram symaskninen kvart i läggdags. Att jag var nära att lipa när undertråden ... krånglade. Så blev det bra. Klänningen går numera att ha till byxor. Det är viktigt för mig med klänningskomplex. Den ser numera ut som jag ville att den skulle se ut från början, när den inhandlades. Tror jag. Eller om den kanske är för bred. Eller för tight om magen.

undra

Man kan ju börja undra när det ska skrivas något vettigt här igen. Om det någonsinn ska det.

tipsa mig

Jag vill ha tips på riktigt bra tv-serier. Och, helst av allt, tid att se dem.

en i mängden

Alltså facebook. Det har man ju läst om nu. Både ett och tre och femtielva inlägg om olika bloggare som antingen är med, eller inte alls förstår sig på grejjen och minsann inte ska med men som ändå några dagar senare bara skulle testa och blev fast. Tydligen håller folk på med det på jobbet. De som har såna jobb.

Jag blev lite rädd av myspace. Och förstod inte riktigt meningen, och kände mig fånig för jag hade ju inget där att göra. Facebook, är det typ samma fast man slipper musiken? Men tvingas att stå ut med en massa annat konstigt? Och måste man hitta på tuffa namn och ladda upp snygga bilder och ha 10 000 pers på någon slags lista över folk man aldrig sett men som ändå vill vara vän med en?

Kunde vi inte ha enats om att först kom soc.nu, sedan blev politik tråkigt och då började vi blogga?

göttigt

M.f hemma. Snabbpizza framför datorn minsann. Gött!

Uppdaterat: Och glass! Och choklad! Tur att jag har mens att skylla på.

vinka till publiken

Jag går på jobbet, i min alldeles egna del nästan utan folk på förmiddagarna. Helt inne i ArneDahl-mp3-boken. Rasande rafsande i gruset. Med skyffeljärn, som jag engetligen håller mig för god för att använda. Ser något i ögonvrån.

Det står en hel visning längst ner i min trädgård, och alla glor oavbrutet på mig. Tretti pers. Och jag undrar om jag just gjort något olämpligt. Och när jag ska lära mig att det aldrig är bra att vara helt inne i sin egen värld, alldeles borta. Inte när man jobbar i en av europas populäraste parker.

hjärtat i halsgropen

När jag kom hem och skulle bara ta det lite lugnt framför datorn så fungerade inte en endaste bloggerblogg. Det kändes inte precis lungt. Det kom lite kallsvett. Tur att jag är bra på att förtränga saker. För jag skulle vara moraliskt stöd vid blodgivning, och passade på att kampanja för styrelsen samtidigt, och sedan en bit mat och kanske sommarens sista Samuel Adams Summer Ale. Och jag ville ha en till och en till och ville aldrig gå hem. Men det gjorde jag. Och då fungerade bloggarna igen. Nu kan jag gå och lägga mig och sova gott.

En bok för mig

Jag har ett litet dilemma.

Skriver upp alla böcker jag läser i en s.k bokdagbok. En riktig, av papper. Förtryckt. Fin, svartröd. En sådan bok rymmer ungefär två års läsning, då jag läser sisådär 75 böcker på ett år. De är roliga att bläddra i, roliga att göra statistik med och det kanske gör mig lite mändre jättedålig på att minnas allt jag skriver och, framförallt, vilka det är skrivet av.

Jag har tyvärr inte skrivit upp alla böcker jag läst. Bara de jag läst de senaste fyra åren, på ett ungefär. När jag får barn ska jag tvinga dem att skriva upp. Tänk vilken skatt att ha små böcer där varje bok man läst finns bokförd!

Nu är det snart dags för en ny bok. Då visar det sig att pissborgarna bestämt sig för att EnBokFörAlla är onödigt kommunisttjafs, och ska därför inte betala ut en spänn till att främja mindre bemedlades bokägande. Mina bokdagböcker ges ut av, just det, EBFA. Det finns visserligen en annan variant av förtryckta bokdagböcker, men de är inte lika fina, och man kan ju egentligen använda vilka anteckningsböcker som helst, men ändå. Nu har jag börjat med de här. Och jag hade tänkt fortsätta resten av mitt liv. Eller jag hade i alla fall aldrig kunnat tänka mig att de här böckernas existens var hotad.

Valet och kvalet infinner sig. Ska jag köpa upp ett helt restlager? Om jag har tur kanske jag lever sisådär 50 år till, vilket ger mig ett behov av 25 bokdagböcker förutsatt att jag läser i samma takt som nu (vilket jag i och för sig inte tror att jag kommer göra). Eller ska jag köpa en till och skjuta det här svåra beslutet på framtiden, och riskera att det blir den sista? Eller ska jag redan nu gå över till någon variant av gedigna anteckningsböcker som jag tror kommer att finnas tillgängliga resten av mitt liv och se något sånär likadana ut? Eller kommer det papperslösa kontoret faktiskt bli sanning så att det inte kommer att finnas några anteckningsböcker, eller böcker, eller ens papper när jag blir gammal? Skrämmande.

sturskan!

Sturskan, min kära handarbetskollega. Det här är ett medelande bara till dig.

Det här är vad vi måste ha:
Virknålar speciale!

start

Visst är det lite skolstart i luften?

Lite kallt på morgonen. De gamla vanliga radioprogrammen är tillbaka.

Och jag blir sugen på att köpa bänkpapper.

milk stout

Mjölköl? Det låter ju hur äckligt som helst. Och är dessutom ett sån´t där konstigt ord.

Men i fredags avnjöts en Milk Stout, från bryggeriet Lefthand. De har helt okej etikettdesign, vilket är det första kriteriet när jag bedömer öl. (Därför måste mina favorit öl ändå bli NilsOscars, för tillfället. Eller Dugges, som dock inte har etikett då det bara säljs på fat än så länge, där får man gå efter underläggen och de är snygga. Och så är ju Dugges från Mölndal, min stolta hemstad. Deras glas, speciellt halvpintarna är inte heller fel.)

Och hur smakar milk stout? Väldigt gott! Chokladig, kaffe, inte så besk men ändå inte mesig. Som godis och öl på samma gång. Mätt blev man.
Med tanke på att den kostade runt 80 spänn för en 33:a kommer det här nog inte bli en stadig favorit, men den kommer ligga nära till hands nästa gång det är finölsdags. En bra höstöl.

Senast det tipsades om öl, var det om Samuel Adams SummerAle. I övrigt har sommaren bestått av en hel del Weissbier, trots vädret. Det funkar nog bäst i strålande sol, och den gången jag lyckades pricka rätt var perfekt!

Ölet till höger på bilden är makens Meantime Coffestout, som smakade ännu mer kaffe. Den innehöll riktiga kaffebönor. God, men alldeles för fjollig flaska!

lägesrapport: lite vilse

Mina vänner är väldigt på g på olika håll just nu.

En del flyttar kort.
En del flyttar långt.
En del ska ha barn alldeles när som helst.
En del förlovar sig.
En del, tillika en släktdel, har plötsligt börjat tillbringa all sin lediga tid i ett annat land.

Jag är väldigt, väldigt glad för alla deras del. För mig personligen blir det dock lite för mycket på en gång. Så själv tänker jag inte ändra på något.

inte ensam

Det var inte bara jag och kära maken som var på Marit igår. En Jarmo-lookalike hade också hittat dit!

Marit i love you 2

Jag går på kalaset som jag egentligen hatar.
Och jag önskar att jag var hälften så gammal som jag är. Att det skulle vara acceptabelt även för mig att stå längst fram och fjortisskrika och sjunga med i micken. Istället står jag på behörigt avstånd, och inser att av någon outrundlig anledning, totalt emot hur allt ska vara, så är det här den musiken som gör mig mest rörd i hela världen. Som vanligt.

duktiga duktiga jag

Minsann, om det inte ska till och börja tränas igen idag?

Jo, det ska det! Svenneyoga till och med!

Verkligen på tiden. Min rygg håller på att gå av. Hör ni inget ifrån mig på några dagar, så ligger jag på golvet i två bitar, på friskis och svettis.

Det handlar om arbetsmiljö, inte smådjurs rätt

Först. Några väl valda citat ur gårdagens gp, närmare bestämt ur insändaren Jag tar med mig hunden till äldreboendet;

Jag har läst anslagstavlornas stolta deklarationer om flexibelt arbete inom äldreomsorgen.

När jag har besökt äldreboenden och träffat på "rätt" personal och kunnat ta med mig min lilla hund, med betoning på lilla, så har hela avdelningen levt upp.

Det är naturligtvis viktigt att ta hänsyn till hundallergiker -jag har egen erfarenhet. Detta är en jobbig sjukdom. Men just därför vet jag att detta skulle kunna lösas, om viljan fanns! Hittils har jag smugit mig in som en tjuv, med hunden i famnen, och gått direkt till min mors rum, där vi för det mesta har stannat.

Jag har försökt få reda på vilka regler som gäller och hur många allergiker som finns på avdelningen, men ingen vet.

Varför säga nej till något, som med en gnutta samarbetsvilja skulle kunna bli ett återkommande glädjemoment för alla boende?

Ska det verklign år 2007 vara prakriskt omöjligt att låta mig ta med min hund när jag besöker min mor?

Frågan om huruvida besökare ska få ta med sig djur till vårdinrättningar när de besöker sina anhöriga handlar om helt andra saker än flexibilitet. Det handlar om allas möjlighet att arbeta utan att riskera att bli sjuka på grund av saker som inte har att göra i arbetsmiljön. Det handlar om att alla allergiker ska ha möjlighet att ha precis samma jobb som alla andra, så länge det inte är ett arbete som ofrånkomligt involverar diverse allergener.

Att komma bärandes med sitt husdjur och bli nöjd över att träffa på "rätt" personal, som ger en tillåtelse att ta med djuret in, handlar inte om att man träffat personal som tar hänsyn. Då har man träffat på personal lika hänsynslös som man själv är. Att hunden är liten, med betoning på liten, har inte ett dugg med saken att göra. När personalen står där med utslag och rinnande ögon spelar det ingen roll om det är ett stort eller litet djur som orsakat det. När personal kanske inte kan gå in i ett rum för att hjälpa en vårdtagare på grund av att anhöriga tagit med sig den lilla kenneln, det är en arbetsmiljöfåga, inte en fråga om huruvida vårdtagaran skulle livas upp av ett djur.

Att skribenten i fråga ropar högt om rättigheter och hänsyn, och samtidigt påstår sig ha erfaraenhet av pälsdjursallergiker, underbygger inte hennes trovärdighet. Hade hon haft "erfarenhet av hundallergi" hade hon aldrig skrivit en så urbota dum insändare. Eftersom skribenten inte verkar ha allt för stor empatisk förmåga, skulle hon nog behövt ett eller annan allergichock för att förstå det orimliga i sin argumentation.

Att räkna antalet allergiker bland personalen på ett äldreboende gör kanppast till eller från. För vad händer när sommarvikarien i sin tur måste ersättas av en vikarie på grund av sin allergi? Hur skulle det kännas att vara den som var tvungen att sättta p för diverse djurbesök för att man inte bara är den nya på jobbet, utan även är allergisk. Vilken timvikarie skulle bli lyssnad på om hon eller han försökte säga stopp i dörren till anhöriga med sällskapsdjur i släptåg, om det hade varit tillåtet gången innan de hälsade på?

Det handlar inte om personalens samarbetsvilja, det handlar om rätten till en bra arbetsmiljö. Om tryggheten att veta att man valt ett yrke där man inte riskerar att bli sjuk av sin allergi.

Det handlar inte om att missunna vårdtagare ett återkommande glädjemoment. För om vårdtagaren också är allergisk?

Det kommer aldrig vara praktiskt omöjligt, 2007 och alla andra år i framtiden, att ta med sig djur när man besöker ett vårdhem. Men det borde. Det borde vara en självklarhet att se mer till de som arbetar med att vårda ens anhöriga, än till sin knähund.

Värre än allt

Det finns en kategori människor som är värre än alla andra. De ickehänsynstagande hundägarna. Jag är, efter att ha läst en insändare i dagens gp, så arg att jag inte kan skriva om det ens. Hoppas det kan komma ur mig en eller annan svarsinsändare imorgon.
Tills dess: AS!

tack som fan BK

Burgerking friterar sina kycklingburgare i samma olja som fiskburgarna. Tack som fan. Jag tror jag ska gå dig och få chock. Bara för att jävlas. Idioter!

fjortis eller kärring?

Mitt evighetssökande efter den perfekta handväskan ger mig ålderskris igen. Står och klämmer på en rutig, poppig sak. Tänker att det där döskallemärket kan man sprätta bort, så ser det inte riktigt lika fjortis ut.

Sedan köper jag ändå en beige väska, bara för att slippa letångesten ett tag.

Jag kan ju alltid sy på ett märke, för att göra det hela lite mindre medelålders.

Varför inte här?

Så här i den mentala förberedelsefasen för höstens träning surar jsg över att det här inte finns i Göteborg.

Storbildsskärmen är min vän

Träffen jag gärna hade ogjord

Och så häde det som jag bävat för i ett år. Jag såg min f.d chef. En av de få människor som jag verkligen, verkligen tycker illa om på riktigt. En som har pajjat en massa. En av de som fortfarande får mig att inte klara av att vara riktigt mig själv på jobbet, inte släppa in någon. En mur som skydd, trots att jag vet att det inte behövs. En av de jag tänkt på att jag inte vill se mer, aldrig någonsinn, och varit orolig för att jag har vetat att den dagen kommer komma.

Och trots att det var ett av de bästa tillfällena att se honom, var det skit. Jag behövde dock inte använda mig av en endaste av de repliker jag så väl tänk ut att jag skulle fälla när jag sprang på honom, för han undvek mig effektivt och tassade långa omvägar runt vårt bord hela kvällen. Detta borde gjort honom väldigt kissnödig, då vi effektivt spärrade ingången till toaletterna för hans del. Inte så lite rätt åt honom.

Ändå kunde jag inte riktigt låta bli att konspirera med min kära make, att om föredetta cheffskapet skulle drälla omkring i krokarna längs vår hemväg skulle han få en eller annan råsop. Det var skönt att tänka på.

En träffad. Två kvar.

Semesteralkoholismen håller i sig

Helgen fortsatte ju i festivalens täcken/töcken. Jag var en sväng på en av alternativfestivalerna, som jag dissat så stenhårt innan, och minsann skrävlat om att det var värt 700 spänn att slippa lyssna på progg. Det står jag fast vid, så jag höll mig till ett bluegrassband. Det var omöjligt att komma ihåg vad det hette. (jag får svårare och svårare att komma ihåg band- film och boknamn. Och den förmågan var inte precis bra innan heller. skyller på den biologiska klockan).
Öl intogs på StGeorges, senare på Majornas krog. MK kunde för kvällen stoltsera med inte mindre än två trubaduer, kvinnliga. De körde alla hits, alla. De klarade sig fint så länge de höll sig inom sitt eget tonregister, något de dock inte lyckades med så bra. Min kära mor var nära att bli uppraggad av en trolig sverigedemokrat. Eller så ville han bara ha upprättelse för att han vart på väg att bli utkastad. Så kan det gå. Majornas krog, spännande nästan jämt.

Idag har jag bara druckit öl till middagen. Känns lite tomt.

Mellanlandande

Idag. Blev det den alternativa festivalen. Gratis, men med en förfärande mängd hippies, lyssnades det på ett bluegrassband som var helt okej.

Sedan. En öl på ett av ställena från förr, StGeorges. Det var väldigt, v'ldigt längesedan jag var där. Drabbades av lite akut E-saknad, och då menar jag inte drogen utan kompisfrånförr.

Nu. Mellanlandning. Allt känns fortfarande lite festivaligt. Hemma och andas lite, knäppa upp kjolen och låta magen välla ut.

Snart. Majornas krog med mamman och hennes man. Och min man. Ska bli spännande.

Hela tiden. Ett regn som inte är ett regn. Fukt. Råkar två kroppsdelar röra varandra mer än en kort stund blir det svettigt så det nästan rinner.

(Och jag orkar inte med brevtemat längre. En vecka fick räcka).

Kära ickefestivalbesökare! del2

Hej Igen!

Här kommer nu en rapport från resten av kvällen (oj, tänk er smhisjövädersrösten på det); Vi väntade ut regnet och avnjöt en och annan finöl innan det var dags att bege sig tillbaka till festivalområdet. Och när vi kom dit, såg vi följande:

The Hives. Var bra. Det är maffigt att känna marken gunga, på ett ickejordbävningsläskigt sätt. Jag tänker att jord, sammanpressad gräsmatta och lera inte borde fortplatan rörelse så värst bra, så tänk då vad det hoppades! Själv stod jag mitt emellan scenen och storbildskämarna, och jag måste redan nu avslöja att det bitvis var storbilden som räddade kvällen. Fler storbildsskärmar åt folket! Speciellt oss som inte är så lång och ståtliga, men alla är värda att se artisternas miner och ansiktsuttryck när de spelar. Och trots att jag enligt vissa betraktas som ett teknikgeni, så kan jag villigt erkänna att jag är djupt imponerad över att tekniken funkar, att de kan filma och visa samtidigt!
Den där Pelle är mer än lovligt egofixerad, men det är omöjligt att inte falla för hans charm ändå. Och, när de skulle spela en ny låt, verkade till och med han inse att alla deras låtar låter... likadant.
Jag ger Hives 3 av 5 pilsnerflaskor.*

Primal Scream. Om detta band är jag pinsamt okunnig, skulle det visa sig. Jag ställer mig i festivalrapportörernas skamvrå och erkänner lite tyst med darrande röst, att jag blandat ihop Primal Scream med Pearl Jam. (Maken ropar kulturskymning, och jag kan inte annat än hålla med). Hur som helst. Det här med scennärvaro och publikkontakt. Man kan tycka att det mest är snicksnack, men när det brister faller verkligen allt. Primal Scream var skittråkiga. Ett enda långt trist bröt. Vi gick efter tre låtar, tror jag.
Primal Scream får en trasig pilsnerflaska av fem möjliga.

Lyckligtvis, efter lite shopping av dyr läsk i flaska utan kork, för flaskor med kork är tydligen ett vapen kära vänner, gick vi vidare för att titta på Lady Sovereign. Och det här visade sig bli den bästa överraskningen på hela festivalen! (Hello Saferide bleknde verkligen i jämförelse). Jag hade sett en intervju med Ladyn i fråga, som jag valt att benämna som Lady S tills jag blir säker på hur man egentligen uttalar hennes konstiga "efternamn". Och hon verkade lite tuff. Lite snygg. Det visade sig nu vara en underdrift. Den här tjejen, blott nitton år, visade sig vara hur cool som helst! Tuffast i stan, och London that is, lätt. Rolig som få. Och, kanske det bästa av allt, hon lät ju som Leila K! Min kanske största bortglömda favorit! Som Leila K fast i bra mycekt bättre skick, korsat med Princess Superstar. Och hiphop, eller grime som det här tydligen heter (vilket jag trodde var mycket sämre än så här), ska avnjutas live. Bättre finns inte! Och när hon körde en cover på Sex Pistols (!) Pretty vacant kunde det inte bli bättre. Enda smolket i den här konsertupplevelsebägaren var att jag inte såg hela konserten.
Och Lady Sovereign får självklart fem av fem pilsnerflaskor!

Det där var ju svårttoppat. Manu Chau var näst på tur. Skulle det bli bra eller bara trams? Någostans mitt emellan visade det sig. Första låten var ett enda långt, alldels för långt, jammande. Sedan tog det sig, öven om det jammades lite för friskt konserten igenom. Jag har svårt för hejdlöst jammande, även om jag rent intellektuellet kan förstå att det ska vara så med viss musik. Manu såg ut som en sleten uteliggare med en bordsduk på huvudet och solar på skjortan, och hans band bestod av biffiga latinos som dock inte var helt oävna på höftvickande. För att uppskatta den här kosnerten till fullo skulle man nog helst stå långst fram och dansa jordbävningsframkallande. Att stå längre bak och kunna ana scenen och se ordenligt på storbild var dock inte helt fel det heller. Och framför oss stod ett väldigt sött och förälskat fjortishiphop-par som gjorde det hela ännu lite bättre. De var så söta.
Det här är en konsert som känns roligare att ha varit på, än att verkligen vara på. Han är rolig att ha sett, helt enkellt. Det var ju typ enda gången någonsin han spleade i Sverige. Kommer han någon mer gång ska jag ha lärt mig lite spanska och kanske även frächat upp mina obefintliga franskakubnskaper, för hade man fattat vad han sjöng hade det nog lyfts ännu ett snäpp.
Manu Chau får ändå tre och en halv av fem pilsnerflaskor.

Och så. Äntligen, enligt mitt sällskap och äkta make. Väntan var över. The Pouges äntrade scenen. Och ja. Jag vet inte vad jag ska säga. Samvete, moral, etik och estetik och musikalitet slåss i mitt huvud.
Sångaren, Shane McGowan, var aspackad. Och asknarkad också säkert. Något han varit rätt så konstant de senaste tjugo åren, om jag förstått saken rätt. Något som gjorde att han under 90-talet blev sparkad från bandet. Men tillbakatagen några år senare. Det är trots allt han som skriver låtarna. Blir inte samma sak utan honom.

Konserten började miserabelt. Ett band med en sångare så full att allt blir sämre än ett fylleskrål, där sluddrandet når oanande höjder. Eller lågvattenmärken kanske är en bättre benämninig. Som dessutom har en hel massa tekniska problem, som de skyller på Primal Scream som senast var de som stod på den scenen. Vilket gör att gitarrerna låter fy. Inte ens den käcka flöjten kan rädda situationen. Inte heller det, jo det är motsägelsefullt men det går, coola, dragspelat kan styra upp det här. Efter tre, ja jag vet inte ens om man kan kalla det låtar, lämnar sångaren scenen. En annan bandmedlem får rycka in, något jag får intrycket av att de stått beredda att göra hela tiden. Redo att backa upp, rycka in, hålla upp, torka rent, göra en insats. Som alkishustrur. Och det är outsägligt sorgligt och pinsamt. Jag börjar tänka på andra som är fulla på jobbet. Andra anhöriga som står redo i kulisserna. Överallt, hela tiden.

Jag vet inte vad han gjorde off stage. Om han bara pissade. Drack mer sprit. Knarkade. Hade scneskäck.

När han kommer tillbaka så vänder det. Han blir bättre. Men en cigg stadigt i munnen, tävlandes med rökmaskinerna, blir konserten bara bättre och bättre. Sånginsatsen stiger. Det sjungs inte så fel. Tonerna hålls. Skrålandet är mer som det ska vara. The Pouges har aldrig, så vitt jag vet, gått ut på att sjunga fint och rent. Det är skrålmusik som nu håller sig på rätt sida gränsen. Mellansnacken är som den värsta fyllebunt, men sången håller. Och att kunna lyfta något så miserabelt och sorgligt till något så bra är verkligen, verkligen imponerande. Det är väl det som är en hel del alkoholiseters största kompetens, att göra ett bra jobb trots fylla.
Plötsligt är det inte pinsamt och hemskt. Det är cyniskt av mig, men ja, det blev bara bättre. Omorlaliskt nog av mig så skiter jag i hans missbruk. Jag jämför med Ozzy, och tänker att ja, Shane är kanske i bättre skick i alla fall. Trots fortsatt supande. Eller kanske inte.

En del av sluddrigheten får sin förklaring i att Shane saknar fler tänder än han har. Inte så konstigt att det då sluddras en del.
Och övriga bandet verkar andas ut. Verkar känna att ja, vi behöver inte stå på helspänn för att backa upp. Det flyter, det här. De slappnar av. Röjjer loss. Dragspelarne hoppar jättehögt i luften och flaxar med benen, så där som hardcore-gitarristerna gjorde i Umeå -95. Och det blir, trots allt, riktigt, riktigt bra.

Betyg då? Det är omöjligt. Någonstans mellan noll och fyra pilsnerflaskor. Eller både och. De är dock redan uppdruckna av Shane McGowan, i brist på ordentlig Guinness.



*vaddå pilsnerflaskor? Jo. Bloggen måste ibland leva upp till sitt namn. Och vad pysslar den riktiga buskisen med, den som jag älskar att hata, om inte att smälla i dörrar och dricka pilsner?

Hej ickefestivalbesökare!

Här kommer en halvtidsrapport från WayOutWest;
Ville bara tala om att ni missat något. Hello Saferide var riktigt riktigt bra. Annika Norlin verkade glömma bort texten till If i don´t write this somng someone I love will die lite, men det gjorde inget. Några nya låtar spelades, vilka var bra men man vill ju alltid helst höra det man redan hört. Publiken bestod av fjortonåringar och mig.
Nu är jag hemma och tankar mackor (festivalmat = tokdyrt!) och finöl (ljummen folköl i plastmugg lockar inte). Samt vilar mina stackars fötter. Att stå på hårt plastgolv är inte ergonimiskt.

Snart är det dags igen!

/Lisa, Er vimmelreporter

Kära lilla besökarbarn!

Vad bra att du ser det viktiga här i världen, och utbrister i en park full av diverse rariteter;

Kolla! Dom har vattenpölar här!

Tack.

Hejdå från en tjuvlyssnande parkarbetare.

Kära Franska Praktikanter!

Hjrätligt välkomna ksa ni vara till er praktikperiod här i Sverige. Jag vill bara, för att underlätta och göra er vistelse här så trevlig som möjligt, påpeka en sak. Märk väl att messmör och smör inte är samma sak.

Jasså? Redan försent?

Okej. Men ha det så bra resten av tiden.

Vänligen
/Er svenska i nöden

Kära festivalen!

Wayoutwest, vad gör ni? Varför har ni laggt in Hello Saferide och Koop samtidigt? Borde ni inte räknat ut att de drar ungefär samma publik? Nu får ni nog ta och stuva om lite i schemat, jag vill ju trots allt ha valuta för pengarna.
I övrigt måste jag berätta att jag är djupt imponerad över hur långt staket ni bygger.
Hoppas att allt är bra annars. Vi ses snart!
Kram kram!

/Besökare

Goddag Bonnier Tidskrifter!

Är det inte olagligt att vara så ful som ni? Att hitta på att man har en skuld på 50 öre (!) och samtidigt lägga på för en ny halvårsprenumeration på fakturan? Så att man ska känna sig tvungen att betala sin ofantliga skuld, för räknignar måste man ju betala, och då, helt utan att kunna välja, tvingas betala för ett antal nummer till av tidnigen?

Ni kan leta i helvettet efter er femtiöring.

/Prenumerant

Bästa Sommaren

Tack för att du gjorde dig omaket att sluta regna bort. Om årstider dessutom besitter förmågan att få bort låtar som går om och omigen i mitt huvud skulle jag bli än mer tacksam. Annars nöjer jag mig med lite sol. Det känns ju nästan som om man är på utlandssemester fast man är på jobbet. Förutom då att man måste jobba.

Tack återigen.

Mvh
Nöjd trädgårdsarbetare

Kära myggor!

Varför är just armbågarna extra intressanta att stickas i?

Vänligen;
En dubbelstucken

Hej Annika Norlin!

Jag har räknat ut att du kommer att befinna dig i Götet både på fredag och lördag. Och förmodligen där emellan, eftersom du ska spela med Hello Saferide på fredag och Säkert! på lördag.

Ifall du vill, kan vi kanske hänga där emellan? Vi skulle kunna åka ut till min kolonilott och kanske ta en öl eller två. (Ifall du saknar körsångerska så kan jag alla dina låtar, i alla fall när jag hör dem på skiva, bara så du vet. Det skulle också lösa den prekära situation jag befinner mig i, då jag är för fattig för att se uppträdandet båda dagarna. Jag har biljett till fredag, det behöver du inte bekymra dig om).

Vänliga Hälsningar;
Ett fan.

Hej Stobées trädgård

Kära Park- och Naturförvaltningen i Göteborg!

Den finns en park. Som inte är skött alls, förutom att gräset verkar klippas ibland. Där finns häckar. Rosor. Perenner. Gräsmatta. Ogräs. Skräp. Ovårdat plank och bänkar.

Jag är en jättebra parkarbetare. Något av en ogräsrensarexpert. Jag har tålamod. Jag är skräpplockarkapabel. Jag kan handha de mest nödvändliga maskinerna. Jag vet vad som är perenner och vad som är ogräs, oftast.

Jag är dessutom billig i drift och kan gärna jobba ensam.

Om ni ger mig pengarna, ger jag er parken. Den är från 1741 och förtjänar lite bättre än hur den behandlas idag. Det kan det väl vara värt?

Vänligen;
Lisa R

hellre sent än inte alls

Första kulgassen för i år. Femte augusti.

Men vilken glass! Apelsinchoklad och Lakriscitron. I rån. Dinglandes med benen. Med tiggande svanar cirkulerandes.

Världsförälder

Jag har gått på reklamen. Köpt mig ett samvete. I brist på egna barn, är jag numera världsförälder. Bli det du med. Gott samvete är billigt. (Och den där revolutionen kommer ju ändå aldrig).
Klicka här då.

2

Idag har jag träffat två bloggare i verkliga livet. (två som inte är min man eller vänner som jag kände innan jag började blogga). Det ni! Inte illa!

Fundera Grönt kom förbi på jobbet. Henne visste jag inte riktigt om det var hon som var hon, men det var det.
Och sedan kom Helena och bjöd på lyxig picnic!

Vad är detta?

Vad är detta?
1. Ett snyggt linne i största allmänhet
2. En del av en pyjamas som ser ut som om man enbart ska ha på sig i sängen

gummitrend

Först var det gummiarmbanden. Fanns på var och varannans arm.
Nu gummiskorna. På varenda fot. (Jag kanske kan tjäna storkovan på min pepparrot?).

Men vad kommer nästa gummitrend att bli? Badmössor?

Kolla Kolla

Jag har varit och klippt mig. Det blev akut, efter att jag klippte mig själv förra veckan och bara skulle "ta lite till". Ta lite till = klippa helt skevt och för mycket, visade det sig.

Det här är första gången på väldigt länge som jag varken inte får Kennedyfrisyr eller måste springa hem och tvätta håret omedelbart efter klippningen. Jag tror minsann jag hittat en frisörska som jag kan komma tillbaka till! Det var på tiden, det har jag aldrig haft förut. Synd att det inte var den billigaste, men det var värt det.