Snyggosoffan

Jag hade tänkt visa den här soffan, som jag såg för en stund sedan i typ Homes & Gardens. Men jag var lite för lat för att resa mig från datorn, hämta tidningen och luska reda på en bild. Ibland blir man dock belönad som lat, för jag hittade bild på Soffan i en anna blogg. Den är så snygg så hälften vore nog. Den är aldeles för snygg för vår lägenhet. Och någon ny lägenhet, för att matcha Soffan, har vi nog inte råd med.

Åh, ser ni?!? Den matchar min blogg!

Slumpen

Skulle bara ner och lämna tillbaka boken, för att sedan ta en snabbpromenad för att reka ett område med odlingslotter som jag är lite sugen på. Så sprang jag på K och M. I dörren till bibblot. Efter att vi utarbetat en suverän plan fick jag med mig K på min rekogniceringstur. Väl där träffade vi på en kvinna som ville att vi skulle äta upp hennes mangold. Det ville vi så klart, så det var bara att möla ner så mycket som fick plats i väskan. Sedan blev det en suveränt god lunch. Med nyskördad mangold, räddad från den eventuellt kommande frosten. Bara så där. Ibland är det bra att springa på folk.

Frukt är också godis

Jaha. Så det är alltså idag det är Halloween, läser jag i tidningen. Tur att man inte bor i usa. Tur att man bor i ett hus med portlås. Tur att det regnar ute. Det hade varit retligt att behöva ge godis till snorungar. När man kan äta upp det själv.

Smakpolisen spanar

Genom teknikens under kan man få den mest skrämmande insikt i folks privatliv. Av någon underlig anledning får vi ibland upp någon annans i-podspellista på vår dator. Vi vet inte vems det är. Men vi misstänker bratsen ovanför. Och vad lyssnar människan på? Vad har han eller hon fyllt sin fina musikmaskin med? Alla möjligheter ligger öppna. Man kan stoppa i precis vad man vill. Och människan har valt. Tommy Nilsson och soundtracket till GhostBusters. Inget mer. Det är så man blir rädd för sina medmännisor. Lite rädd för världen, rent utav.

Skogen är bra

Skogen är riktigt bra. Glöm inte det. Det är bra för själen att dra på sig gummistövlarna ibland.

Massa svamp!

Av någon anledning var det första gången i mitt 27-åriga liv som jag plockade svamp igår. Det kan bero på att jag var kräsen när jag var liten. Eller något annat.

svamp

Svamppremiär. Någon gång ska vara den första.
Fortsättning följer, dags att däcka.

fanjävlaskit

Det hjälper inte att det "bara" är PMS, DET GÖT DET BARA VÄRRE!!!
Jag kommer börja lipa på avslappningen om jag går och tränar idag. Bäst att låta bli. Bäst att stanna hemma och böla ifred.

Tjuvlån

Idag på bibblot så krånglade självutlåningsapparaten. Som vanligt. Två av de tre böckerna gick bra att låna, men vid den tredje sa apparaten att nehejdu, den där boken är inte till hemlån. Och ågot kvitto ville den inte bjussa på. Så jag gick och skulle låna hos den livs levadne biblotikarien istället. Mycket trevligare. Ställde mig lite frågande till apparatens vägran att låna ut den tredje boken. Då sa bibliotikarien:
"Jaha, det är kö på den boken. Men du kan få låna den ändå"
Så får man väl inte göra! Någon hade ju paxat den boken, de hade ju bara missat det och ställt ut den i hyllan istället. Samtidigt så hade jag ju ingen aning om att boken var bokad. För jag hittade ju den i hyllan. Och jag ville ju gärna låna den. Så jag gjorde det. Och nu känner jag mig ond och elak och måste läsa ut boken jätte-fort, så att jag kan lämna tillbaka den och den kan vidaredistribueras till sin rättmätige låntagare. Synd bara att den är på 463 sidor.

I tidigaste laget

Snitt-tulpaner nu? Är inte det lite väl tidigt? De ska ju inte komma förrän i januari! Det är nästan värre än tidig julskyltning. Tänk vad de måste ha drivit dem hårt. Öst över en massa äckliga hormoner säkert. Eller är det kanske den varma hösten som fått tulpanernas vårkänslor att spritta redan nu?

Visserligen var jag värd snittblommor idag, men inte tulpaner för sexti spänn bunten. Det hade varit som att äta semla.

Hurra och reklam!

Idag fyller lilla brorsnor år! 24 år. Men han är inte hemma och låter sig gratuleras, utan återigen ute på turné. Och jag är så omåttligt stolt!
Om ni känner att ni vill gratuelra på den stora dagen, köp deras skiva. Finns från 15 november, men undertiden kan ni tjuvlyssna på MySpace. Gör det.

Hurra hurra och grattis på födelsedagen!

Blåst

Okej. det blåser. Men inte så himla mycket. Jag har ett eget storm-mått. På vår gata sitter inte gatubelysningen på vanliga lyktstolpar. Den hänger i vajrar som är spända mellan hus och stolpe. Om lamporna verkligen gungar, då blåser det mycket. Det gör de inte än.
Och inte ett enda träd har blåst ner, så vitt jag kan se härirån. Trist, jag som hade så många visioner om att jag skulle rycka ut som eh hjälte med motorsågen i högsta hugg. Men om ni behöver mig, så skrik!

Fritt fram!

Inte för att jag skriver så himla intressant och tokbra hela tiden. Men efter att inte fått en endaste liten kommentar på mina senaste inlägg, har jag nu dragit slutsatsen att ni, som läser, är ungefär lika lata som mig. Man drar sig för att kommentera när man måste skriva in en massa bubbliga bokstäver. Jag provar att ta bord WordVerification för den här gången. Vi får se hur det går. Men om spam-monstret anfaller igen, får ni vackert bita i det sura äpplet.
Tack och hej.

AtillÖ

A is for age:
27 ochetthalvt

B is for booze of choice:
Beror på tillfället. Guiness är nästan alltid gott, rödvin är gott till mat, whisky kan vara gott lite när som helst.

C is for career:
Åh, detta mörka kapitel i min annars så helgjutna personlighet.
Har haft diverse ströjobb, en påbörjad Universitetsutbildning som stannade av vid 65 poäng, en eftergymnasial yrkesutbildning inom trädgård, och vad blev det av det? Arbetslös. Borde plugga mer för att få större chans att få jobba med exakt det jag tror att jag vill, men jag tycker egentlgien att min utbildning och kompetens ska räcka, att det är andra som inte har vett att uppskatta den.

D is for your dad’s name:
Pappa Per (a.k.a BrädePer)

E is for essential items to bring to a party:
ett glatt humör, snygga örhängen och dricka.

F is for favourite song at the moment:
Mr Sandman med The Chordettes

G is for favourite game:
Yatzy eller Backgammon eller Alfapet. Allt handlar om vem man spelar emot, det viktigaste är att få känna sig smart.

H is for home town:
Göteborg. Majorna.

I is for instruments you play:
Har spelat piano under i princip hela grundskolan tills jag insåg att det inte var tillräckligt punk.

J is for jam or jelly you like:
Svartvinbärsmarmelad.

K is for kids:
Ja tack.

L is for living arrangements:
Bostadsrätt med äkta man.

M is for mother’s name:
Annika.

N is for name of your crush:
Rekan

O is for overnight hospital stays:
Ingen, så vitt jag vet.

P is for phobias:
Grodor.

Q is for quotes you like:
Jag kommer aldrig ihåg sån´t.

R is for relationship that lasted the longest:
Nuvarande. Snart fem år.

S is for sartorial style:
(jag fattar inte riktigt vad sartorial betyder, men jag översätter lite fritt till favorit):
Lite tantigt, lite snyggt.

T is for time you wake up:
Halv nio är målet.

U is for underwear:
Åhléns. Snyggast och bäst.

V is for vegetables you love:
De första morötterna på sommaren.

W is for weekend plans:
Kanske konstert på lördag, annars ingen större plan.

X is for x-rays you’ve had:
Bara tänderna.

Y is for yummy food you make:
Soppor och bröd.

Z is for zodiac sign:
Vädur.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till:
De som känner sig träffade och sugna.

Ä är för älsklingstrend:
50-tal.

Ö är för en önskan just nu:
Att alla ska leva lyckliga i alla sina dagar.
(Och att jag blir av med mitt duktighetskomplex. Eller att jag börjar träna igen. Eller båda).

LillGudrun

Balkisen är säkrad, alla krukorna är räddade. Båten kommer att kollas (nej, jag har ingen men min Pappa). Nu kan stormen komma!

Förra gången, efter den lite mer tuffa stormen Gudrun, stod jag i gatan i ösregn i varselkläder och handsågade en stor björk som självmordsstörtat. Det var lite mer action. I år sitter jag här med motorsågskort och allt, helt i onödan. Och tänker på de träden som var mina träd. Och tanten som alltid ringde och oroade sig för en av de mest bastanta träden på hela Hisingen. Hon hade fått för sig att det skulle störta in rätt på hennes balkong, och krävde en halvtimmes övertygande med diverse proffisga termer för att bli lugn. Tills nästa gång det började blåsa lite. Jag undrar vem som pratar med henne nu.

Får ni ett träd över er, och har en motorsåg och skyddsutrustning i bakfickan, så kan ni ringa mig. Så kommer jag och sågar loss er. Jag längtar så efter lite action. Men mest av allt längtar jag efter den underbara motorsågslukten. Blandingen av olja, bränt trä, skog, lite bensin, och något odefenierbart, som måste vara adrenalin, spänning och respekt.

Lysande!

I går kväll när det var sovdags. Det var något som låg där och liksom sken. Inte mobilens outtröttliga blinkande under nattduksbordet. Inte väckarklockans visares trötta sken. Inte mannens grönlysande klockradio. Det var något överst i bokhögen. En stund trodde jag att det var armbandsklockan från mormor som blivit tokig. Men den låg ju inte där. Och inte var det ljus utifrån som reflekterades. Var tvungen och sträcka ut handen och grabba tag i det lysande. Det var en bok! Förlåt, om jag nu avslöjar en stor överraskning. Men jag kan inte hålla inne det. Pocketboken "Och fjättra Lilith i kedjor" lyser i mörkret! Riktigt läskigt! Så brilljant! Tidigare har alltid Lotta Kuhlhorn kommit överst på min bokdesigner-topplista. Jag kommer ständigt på mig själv att köpa/låna böcker som hon gjort omslaget till, utan att veta om det. Hon är suverän. Men det här, det var något i hästväg. Nästan omöjligt att somna!

Boken är skriven av Åsa Schwarz och omslaget är gjort av Ivica Prgomet Officiell hemsida: http://www.lilith666.com/

Dagens jag mötte Lassie 2

det var lägne sedan det spanaades kändisar, men idag var det dags! En från FC Z minsann. Tveksamt om det verkligen kan kallas för kändis, men jag väljerer att göra min vardag lite mer spännande genom att tänja på gränserna.
Kristoffer Andersson, heter han tydligen. På väg från Goth-butiken vid Domkyrkan. (NEJ, jag var inte inne där.)

Bildbevis

Tossorna och vanten som vägrade dö.

Handarbetets Vänner

Min karriär som virkare går sådär för tillfället. Jo, jag fick tag i en virknål. Det dramat löste sig. Och jag började virka och virka. Mormorsrutor var planen. Först såg de väldigt speciella ut. 742-kantiga istället för fyrkantiga. Med hål lite här och var. Men efter ett tag lyckaders jag bemästra mormorsrutevirkningens svåra konst. Och producerade ett par tossor. Hur snygga som helst. Och sköna. Och funktionella.
Igår var det dags för nästa steg. Vantar. I fluffigt garn. Det gick som smort. Ena vanten blev nästan klar. Bara ett litet problem. Garnet började ta slut. Det svarta garnet som var den huvudsakliga ingrediensen. Idag var det dags att köpa mer. Självklart fanns det inget mer. Köper man garn på rea så ska man köpa så mycekt man behöver på en gång. Inte komma tillbaka en månad senare och vilja ha mer. Nu har jag lärt mig det. Ett nystan räcker inte till ett par vantar. Bara till en och en halv. Så nu skulle vanten dö. Att döda den var dock lättare sagt än gjort. Jag planerade att repa upp den lite snabbt och lätt, och göra lite mer randiga vantar av det svarta som inte räcker till ett par, och ett nytt, tjusigt grått garn. Då visade det sig att det svarta garnet trivdes väldigt bra med sig själv i halvfärdig vantform. Det har tussat till sig under natten. Hur man än drar så repar det inte upp sig lätt och ledigt. Det vill sitta ihop. Inte alls beblanda sig med något grått, inte slita sig från sig själv. Inte ändra skepnad alls. Högst motvilligt släpper den halvfärdiga vanten ifrån sig tussar av det fina garnet. Två decimeter åt gången, om man har tur. Det ger mig en identitetskris. Jag vet inte längre om jag är den duktiga, harmoniska handarbetaren jag trodde att jag var. Det lutar mer åt att jag är arg, frustrerad, dum och lite dålig.
Trots självinsikten började jag fundera på en sak. Senast i dagens tidning gjordes det reklam för ett Stick-kafé. Det verkar vara en väl spridd tradition, att träffa vilt främmande eller inte så främmande människor och sticka tillsammans. Det kan man läsa om på var och varannan stick-blogg. Men virkarna då? Vi som tycker att två metallpinnar är en för mycket, vi som kanske inte är de största K.Fasset-fansen, vi som inte handarbetar fram hela vår garderob, vi som är lite tuffare helt enkelt?
Jag funderar på att lansera begreppet VirkPUB. Man träffas, dricker lite smuggelöl, virkar lite, kanske äter lite salta pinnar. Och i ett hörn ska det finnas en sandsäck, att användas när frustrationen blir större än inspirationen.

Terapi

Allting går lite dåligt idag. Det är lätt att bli lite sur. Det fick bli en stunds fingerfärg, som terapi. Och färgballonger. Kan rekommenderas.
Kolla vad fint!

Om du har lite större tålamod, lägg pärlplattor. Mitt tålamod tog slut när det visade sig att man inte kunde spara sina mästerverk som man vill. Snålt. Inget strykjärn och lukten av bränd plast.

Tipsen har jag snott från gp som hittade dem här. Nu ska jag nog avrunda konststunden med lite Etch-a-sketch. Internet är fantastiskt.

Män som hatar kvinnor

Så. Nu har jag också läst den omtalade boken. Den som "alla" säger är så bra. Jag tycker så här:
Den är väldigt fängslande. Inte en bra att läsa när man är på semester, har mycekt att göra eller på något annat sätt förväntas göra annat än att läsa. Det är spännande, ibland så man måste läsa jättefort för att få veta vad som händer.
Det kokas kaffe på varannan sida i boken. Nästan vad som än händer ska det kokas kaffe. Antingen var det den mest vardagliga sysslan som författaren kunde komma på, att användas som lite utfyllnade mellan spänningen och grubblandet och, ibland, snuskandet. Han hade gärna fått variera sig lite. Det var mycket mackor också. Med inlaggd gurka. Vem har inlagd gurka på mackan i verkligheten? Å andra sidan, vem har fotografiskt minne och är superhacker eller ja, och så vidare jag tänker inte avslöja för mycket. Men karaktärerna känns lite väl Hollywood.
Min andra invändning är att skurkarna i historien inte är lite onda. De är inte bara nazister eller kvinnomisshandlare, utan även pedofiler och ja, supersuperonda. Det hade räckt att de var antingen eller, vi hade fattat grejjen ändå. De hade fortfarande varit osmakliga.
Min tredje invändning är att författaren varit allt för stolt över sina kunskaper om svenska nazister. Det ska namedroppas titt som tätt, utan att det tillför något alls. Sina kunskaper där kunde han gärna få credd för någon annan stans, jag förstår inte ritkigt varför de är så viktiga att stila med i det här fallet.
Min fjärde invändning är att boken innehåller alldeles för mycket produktplacering. Det räcker att nämna till exempel datormärken och modeller en gång, om det anses vara relevant. Inte varje gång det ska datas.
Jag kommer ändå läsa nästa. Det kan få räcka att en bok är fängslande, men det är trist när man anar att den skulle kunna vara så mycket bättre.

(Det är Stieg Larsson som skrivit boken. Läs mer här.)

Flottchockslyx

Brunch ute på lokal. Det är sex timmar sedan, först nu börjar jag bli hungrig igen. En lyx utan dess like, utan att vara snordyrt. Det ska bli en tradition. En gång i månaden. Mot att jag kommer igång med träningen igen. De där gifta-kilona måste förbli en myt. Man kan ju inte gå och slöa till sig hur som helst.

Finsprit

Ryan Air är ju lite spännande. Man blir försenad titt som tätt, men det är väldigt billigt. Ingen mat, ingen lyx, exakt likadan inredning som på GeKås. Men med en finess. Förrs gången det flögs var det A bag of Vodka som fångade min fascination. Den här gången har de utvecklat konceptet. Wirre i plastpåse. Det ni!

Inte riktigt i samma klass som detta finsamkarparadis precis.

Partaj utan dess like!

Visserligen partajades det hejdlöst. Alla utom den allra tuffaste hårdrockaren svängde sina lurviga. Nästan alla öl tog slut. Jag tror att alla hade skitkul. Jag hade det och min man hade det. Det har rapporterats om träningsvärk både här och där.
Men. Nu har jag en liten fråga. Det är dags för någon av er festdeltagare att lätta på ert samvete. Det är okej att erkänna nu. Vem av er gick lite över gränsen och tog lyktstolpen/konstverket från Chapmans Torg med sig hem?

Alldeles alldeles underbart.

Perfekt! Alltihop! Och nu är jag Fru R. Hur coolt som helst.
Tack alla nära och kära.

Nu blir det Dublin!

Mycke nu

Den där Stursk, hon är inte bara styvnackad, hon är frisörska också. Så bra!


Jag gifter mig i övermorgon. Det blir nog så att bloggandet får stå tillbaka ett litet tag. Det får ni tåla, kära vänner. Ses snart, kram kram!

Runt runt runt

Jag liksom bara vankar omkring. Tar mig inte för, slutför inte. Gör inte alls så mycket så jag når upp till den acceptala duktighetsnivån. Och när jag väl gör något, är det något konstigt. Men det tar så mycket energi, att vara lite så där nervös hela tiden. Och det tar så´n tid att somna, när man har fjärilar i magen.

Ikväll ska det provas frisyr. Herregud. Snart är det dags på riktigt. Inte ¨så konstigt att jag är lite ofokuserad. Måste gå in skorna.

Favoriter

I min favoritlista på nyligen.se har jag 29 stycken bloggar. Sedan har jag en hög till med favoriter, som inte pingar. Med detta kan jag bara konstatera, att jag kommer inte att hinna jobba. Aldrig någonsin mer. Om ingen betalar mig för att läsa blogg. Det är dessvärre inte så troligt.

Vilka dom är allihop? Nä, det känns av någon anledning lite för privat för att lista. Det är lite som att ens läsdagbok, där jag skriver upp vilka böcker jag läst och lite vad jag tyckte om dem. Den vill jag helst inte att någon läser. Trots att jag inte har några problem med att berätta för folk vad jag läst. Det känns som om folk som skulle läsa en sådan lista skulle se något slags hemligt mönster och avslöja mörka, mystiska hemligheter om min personlighet, som jag inte ens visste om själv. Oviljan liknar lite min skräck för gymnasielärare. Gymnasielärare kan se rakt igenom en, avslöja allt. Även om det inte finns något att avslöja. Usch, det är läskigt.

En öl är en öl är... fyra öl

Vi skulle ju bara ta en fika, kompisfrånförr a.k.a Cristyfame. Det visade sig dock snart att vi båda hoppats på att den andra kanske skulle kunnna tänka sig att ta en öl. Nu när det var så bra tid. Nuförtiden när öl är så gott. Och öl är bättre än kaffe på kvällen, för man blir inte lika upppiggad. Öl kunde vi tänka oss, öl fick det bli. Till på köpet på det där stället med de klena toa-låsen. Så jag fick berätta min anekdot. Tyst, så ingen annan skulle höra. Man vill ju inte bli lynchad.

Vi hade så mycket att prata om. Konsultgubbar att hylla, utbildningar att bli sugna på, vadgörhan/honnuförtiden-haranger att reda ut. EN öl räckte ju inte långt, det förstår ju vem som helst.

Spam? Nej tack!

Förlåt. Jag måste döda spam-monstret. Därför blir det vågiga bokstäver för er, mina kära kommentatorer. Hoppas ni står ut. Jag lovar att försöka stänga av dem så fort monstret är besegrat.

Rövarstråt

Jag blev kidnappad och förd till utlandet i helgen!

Tack L, K och H! Ni är de bästaste bästa!

Lets go shopping Dear!

Igår kom det att pratas om det kommande shoppingcentrat i Högsbo industriområde. Och det började lysa i både mina och Snegurotjkas ögon. Vi som var sådana antikapitalister. Som minsann inte skullle konsumera en massa onda, kapitalistiska varor. Vilken tur att det gick över! Hon toppade dessutom med en historia om Freeport, och jag inser att jag nog behöver åka dit. Vi behöver nog också en bil för kommande shoppingutflykter.
Idag blir det bröllopsfesttillbehörs-shopping. I Kållered. Gamla goa Kålleredköpstadshopping. Undas om jag inte har lite brist på... värmeljus och servetter också?

Asså?

Självklart var det dags för ett personlighetsstest!

Du är

Ernst Billgren
Trygghetsfaktor: 36 %

Du jobbar lite för att vara rörlig.
Det är ju bra på arbetsmarknaden, tänker du. Det är rätt tänkt.
Så du hänger med. Du är pigg på nytt, men vårdar dina gamla upptäckter.
Säkert lycklig i dina förhållanden. Kräsen utan att tappa perspektiven.

Lämpliga yrken: AD på reklambyrå, Stjärnjournalist på lokaltidning, Musiker.

Men jag tycker inte riktigt om Ernst B. Kanske svarade lite fel?

Testet hittar du här.

Lurt

Det är något lurt med yahoo-mail. Idag fick jag ett brev som de daterat så här:

Date: Thu, 01 Jan 1970 01:08:19 +0100

Ehhh. Dom skojar med mig.

Dr McLove

Och så hittar jag ett nytt avsnitt av Greys. Och text till. (Jag gjorde ett felval när jag började kolla på tv-serier inte på tv. Jag härdade mig inte och kollade utan text, då hade jag varit en pärla på engelska nu. Jag blev subtitlesberoende. Dumt.)
Resten av förmiddagen skuttar jag omkring för mig själv. Snart är det dags, ska bara få ett telefonsamtal, skutta lite mer och kaffet ska bli klart. Åhhh Greys!

en liten stund

Varje dag, minst en gång om dagen, en liten stund, tänker jag på mitt gamla jobb. Och blir jätte, jättearg. Det går på två sekunder, sedan finns all frustration där, intakt. Nästan värre, det lilla som skulle kunna gått över fylls lätt upp av den dos frustration som kommer av att jag fortfarande blir frustrerad. Det är fortfarande ofattbart hur människor kan bete sig så illa mot varandra. Hur människor som är så uppenbart misslyckade i sin uppgift har så pinsamt dålig självinsikt att de inte säger upp sig på studs. Att de vägrar fatta att de gjorde ett val, när de tackade ja till sitt jobb, och att de inte kan komma efteråt och vara förvånade över vad det innebar, vad det krävde, att de inte hade vad som krävdes. Det är aldrig okej att gnälla över att man är chef när man slickat röv för att bli det halva livet.
Hur extremt dåligt saker och ting kan fungera, på grund av så få människor. Att några personers brist på mänsklig personlighet kan pajja så mycket.
Jag har aldrig känt mig så hatad. Det tar en stund innan det går över.

Ursäkta

Ursäkta mig att jag tokbloggar idag. Det är så att jag ska till doktorn och är så himla nervös. Jag hatar att gå till doktorn. Tror alltid att doktorn ska tycka att jag inte har där att göra, att jag är för frisk och upptar hans eller förhoppningsvis hennes tid i onödan. Att det faktiskt finns andra människor som är sjuka på riktigt. Att jag kan väl gå här och hosta, det är inget nytt och det går ju över. Att jag bara ska ha och ha, en massa medicin hela tiden. Jag kan väl nöja mig med den jag har. VårdCentralen är faktiskt ingen serviceinrättning.
Usch, det är nästan som att gå och klippa sig. Det brukar jag dock inte göra i onödan, snarare tvärtom, försent.

Jag har råkat ut för en doktor som tyckte jag var dum i huvudet för att en annan doktor sagt åt mig att operera bort födelsemärken, för det är minsann inga skönhetsoperationer de utför.
Jag har råkat ut för en doktor som var slemmig och satt och smörjde in sina exemiga händer hela tiden och tyckte att jag var för klen för att jobba med trädgård. Han föreslog inte att jag skulle träna.
När jag var liten hängde jag mest hos en astmaochallergi-läkare som inte tyckte om barn, inte det minsta. När ajg var tolv och nybliven djurrättsaktivist förklarade han för mig att jag tyvärr aldrig skulle kunna jobba med djurförsök, eftersom jag är pälsdjursallergiker. Det är, sett ur dagens synvinkel, ganska komiskt.
Jag har gjort en hel hög halsodlingar. Det är det värsta som finns i hela världen. Hela min doktorsskräck bottnar nog i att jag är rädd för halsodlingar, förutom att jag är där i onödan. Kommer säkert att få göra en idag med. Bara för att. Som straff för att jag upptar deras tid.

Go Paul Go Paul!

Nu är det höst och då är det snart vinter och då ska det delas ut nobelpris på kompisfrånförr`s födelsedag. Jag läste hos Bokmoster att DN lagt ut lista från vadslagningsföretag. Om vem som får Litteraturpriset. Av listans 32 namn har jag läst något av fyra, tror jag. Men, jag vet ändå vem jag hejjar på. I någon slags vanligaläsare-perspektiv vill jag att priset ska gå till någon jag läst. Och vem hittar vi på litan, om inte bästaste Paul Auster. Inte så högt upp, inte så troligt. Men Ändå. Det är honom jag skulle valt. Han kan få dela det med sin fru också. De är värda ett halvt var.

Ursäkt

Haha vad det är bra med mens! Äntligen en anledning att smälla i sig ALL choklad i hela skafferiet. Fast kanske inte oboypulvret, det blir lite torrt. Tur att man har varit på Netto och shoppat billighetsaftereight. Men för att inte bli för tjock och osund så får jag inte ta hela kartongen till datorn och bara möla in. Nej, den måste stå kvar i skafferiet tio steg bort, och jag får bara ta två åt gången. Så får jag motion när jag hämtar mer. Varje gång. Hur smart är inte det?

Jag tror jag ska tipsa motionsguiden!

Kontinentalt?

Kontinentalt verkar ju vara något positivt. Till exempel Malmö, det är kontinentalt, och trevligt. Jag gillar Malmö fast jag aldrig är där. (Det kanske är lättare då). Kontinentalt, det är lite hur som helst. Dricka alkohol mitt på da´n, ta det lite lugnt, sovmorgon rent utav.
Vårt tidningsbud verkar vara en aning kontinentalt. Han eller hon kommer med tidningen vid halv tolv. Om han eller hon kommer alls. Ibland måste han eller hon ha vikarie, för då kommer tidningen hlav sju, typiskt svenskt.
Men jag vill inte äta kontinental frukost. Jag vill läsa tidningen, äta yoghurt med musli, och kaffe och c-vitaminochjärn-brus, vid åtta på morgonen. Eller kanske nio, om jag vill skrota runt lite först. Inte nå´n jäkla croissant och sur apelsinjuice vid lunchdags!

Förresten så har jag varit tidningsbud själv. Så jag har rätt att klaga. Så det så.

Över

Det går över tills du gifter dig!

Vad är det som ska gå över? Kommer jag sakna det?
Bara två veckor kvar.
Lite magsår. Mycket lycka.