Dagens insändarsida i GP bjöd på en ovanligt dum åsikt. De bjuder ofta på sådana, men få ämnen engagerar mig mer än skräp, parker och offentlig miljö och vad den används till. Om jag och GP hade varit kompisar så hade jag skrivit en insändare. Men nu har GP valt att ignorera mig, en gång för alla, vilket gör att jag inte tänker bjuda dem på någon smaskig debatt.
Så här löd insändaren:
”Röda Sten kan bli en grön och trevlig park
Utsikten över älven och inloppet till Göteborgs hamn är underbar och det finns en fin strandpromenad med bryggor där fritidsbåtar kan lägga till. Men hur ser det ut vid Röda Sten? En kal, ogästvänlig servering och en stor, ful grusplan utanför.
Istället tycker jag att Göteborgs Stad skulle göra planteringar med buskar och träd, samt sätta ut bord och bänkar där man kan äta sin medhavda matsäck. Kanske en fin park med bajamajor, som i Slottsskogen?
Vad jag har sett finns det bara en enda soptunna på hela detta område. Det skulle kanske bli mindre skräpigt om det var tätare mellan dem? Uteserveringen kunde också göras betydligt trevligare med bekvämare möbler och parasoll.
Röda Sten har alla förutsättningar att bli ett ännu populärare rekreationsområde för turister och stadsbor, men då måste något göras!
Anna Ljungkvist”
Den här damen har så fel så hälften kunde vara nog. Vi behöver inte fler stora parker i Göteborg fulla med fulla turister, kulturkoftetanter eller bord och bänkar vid vart enda liten buske. Det räcker med Slottskogen, Botaniska och Trädgårdsföreningen. Lägger man ihop dessa med alla de små gröna plättar som finns på alldeles lagom många ställen i Göteborgs innerstad, har man redan där en yta som är större än vad damen i fråga någonsin kommer att vara villig att punga ut i skattepengar för dess skötsel. Det finns ju dessutom långtgående planer på att förvandla området på andra sidan, till höger om brofästet, till ännu ett gigantiskt ”Slottskogen”. Den planen innehåller säkerligen bajamajor, och jag råkar veta att där finns båda träd och buskar, samt att det förbereds för en eventuell badplats. Perfekt turistfälla.
Det finns papperskorgar och bänkar överallt i stan, och i förorterna, det är när det kommer till tömning och skötsel det tryter. Och, framförallt, det hjälper inte hur många papperskorgar man ställer ut, när det är brukarna som inte har vett att använda dem.
Röda Sten städas varje morgon klockan sju ungefär. Jag har cyklat över Älvsborgsbron och sett dem, varje dag. Där är inte exceptionellt skräpigt, men inte heller så värst rent. Skräp slänger folk dock lika mycket på gräsmattor som på diverse hårdgjorda ytor, det är jag helt säker på.
Göteborg behöver behålla de ytor som finns för lite mer kravlöst häng, platser där man inte kan säga nej till en och annan utomhuskonsert med förevändningen att gräsmattan skulle ta skada om det var för mycket folk på den. Den här stan behöver ytor som dels kan fungera vid stora jippon som inte är tillräckligt stora eller mainstream för att platsa på till exempel Heden, men dels kan erbjuda ett alternativ, både till överfulla skärgårdsspårvagnar och gröna gräsmattor knökfulla med småbarnspicknickar och frisbeehuliganer.
Bryggorna vid Röda Sten är ett av de bästa hängställen i stan. De är nästan lika bra som de i Malmö, kan jag tänka mig. Det gör inte ens något att här inte är så värst badvänligt, det är snarare en fördel. De som gillar bad kan åka någon annan stans. Bryggorna utgör ett mycket mer välkomnande alternativ än de på andra sidan älven, befolkade av överklassen och dess tjusiga båtar.
Och långbordet, byggt av en hel lång radda picknickbord, säkert tio meter långt, borde väl fungera även åt damen i fråga när det ska ätas hurtig medhavd matsäck? Det är inte precis så att de uteserveringar som finns vid Röda Sten ockuperar varenda sitta-och-äta-svettiga-ostmackor-yta. Jag har mer en vision om ett schysst kalas där ute. Fullt genomförbart, möblemanget finns ju redan där.
Damen i fråga kan inte ha varit ute vid Röda Sten, eller inte tittat sig omkring när hon var där, eller så saknar hon förmåga att räkna till mer än ett, för där finns långt fler soptunnor än så. Och att hon klagar på uteserveringens brist på parasoll, när de faktiskt har parasoll, tyder på något liknande. Att hon tror att Park- och Naturförvaltningen / Göteborgs Stad skulle provsitta alla uteserveringars möbler innan de godkände dem, det är lite för mycket.
Men visst, sitt du vid datorn och gnäll över träd- och buskbrist vid Röda Sten. Hade du lyft blicken hade du kanske sett alla de träden som redan finns där.
Snälla Göteborgs Stad, ”gör” inget åt Röda Sten. Låt det vara som det är. Så kanske vi slipper både turister och ouppmärksamma, sura damer.
söndag, juli 30, 2006
lördag, juli 29, 2006
100
Jag har funderat. Fram och tillbaka. Tror att det var Silverfisken som började. Och är det då bra, eller bara pinsamt, att ta efter? Vissa anser sig vara för snobbiga för sån´t här. Men kom igen. Det är ju roligt att gotta sig i andras liv. Och att vräka ur sig saker om sitt egna. Och ja, Cliff Hanger bad ju så snällt. Så håll till godo, här kommer min lista.
1. Jag tror inte att det finns 100 intressanta saker om mig.
2. Även om så skulle vara fallet, skulle jag nog inte avslöja alla här.
3. Mitt tangentbord är, som vissa kanske har märkt, lite väl överkänsligt.
4. Jag är ganska dålig på att stava
5. Men jag anser mig vara ganska bra på att skriva ändå
6. Jag är bra på att rensa ogräs
7. Men jag är ännu bättre på att kantskära
8. Jag har astma
9. Och pollenallergi. Inte helt praktiskt i mitt yrke
10. Jag har haft en piercing i läppen.
11. Skulle blivit fler, men det gjorde för ont.
12. Nu är jag vuxen och har hål i öronen bara
13. Jag är kort
14. Och jag har kortkomplex.
15. Jag läser sliskig chiclitt och skäms lite för det (men inte tillräckligt mycket för att inte erkänna det här)
16. Jag läser ungefär en bok i veckan. Men inte bara chiclitt, inte alls.
17. Jag tror ofta att jag hör folk som skjuter, fast det bara är smällare eller vad som helst.
18. Jag har bott i en extremt sunkig förort som nästan fick mig att bli rasist innan jag flyttade därifrån
19. Jag tror att mina vänner som bor i förorten och påstår sig stortrivas, ljuger lite.
20. Jag köper för många böcker
21. Jag köper däremot nästan aldrig skivor
22. Jag är kär i 50-talsinredning
23. Och har gjort en hel del soprumsfynd.
24. Jag kan spela piano
25. Jag kan spela tre ackord på gitarr, men min bror är duktig.
26. Jag tror att jag kan tyska, fast jag aldrig tagit en enda tyskalektion. Det visar sig varje gång att jag bara hittar på.
27. Jag gick mediaprogrammet på gymnasiet, på samma skola som en viss annan bloggare och även min lillebror.
28. Jag gick första året på gymnasiet två gånger, bara för att jag tyckte det var så tråkigt.
29. Jag har jobbat med att sälja ICA-kurriren.
30. Och med att ringa folk och fråga hur ofta de har ätit sill i glasburk. Sedan fick jag en av cheferna på det stället som kollega i en helt annan bransch, det var roligt.
31. Jag har haft tuppkam
32. Jag har haft extremt misslyckade dreads, jag såg ut som en ananas som fått elchock.
33. Jag har haft ungefär 12 olika hårfärger.
34. Jag är inte ostraffad.
35. Jag har aldrig kastat sten på polisen
36. När jag var liten var jag kär i min slöjdlärare, Per Gessle, Dylan Mc Kay, han i den där serien om de som bildade ett band, med flera.
37. Det finns bloggar som jag läser nästan varje dag men aldrig skriver några kommentarer på.
38. Jag är sjukt bebissjuk. Alldeles för bebissjuk.
39. Jag sa ”halleda” om en bebis, vars jugoslaviska mamma inte fattade någonting.
40. Min släkt har väldigt många interna uttryck.
41. Det kan vara svårt att veta ibland, om det är ett släkt-uttryck eller bara halländska.
42. Men jag är född i Mölndal
43. Jag hatar min f.d chef väldigt mycket, men det finns nog andra jag hatar mer.
44. Jag har tränat orientering.
45. Jag har skitdåligt lokalsinne
46. Men jag är bra på att läsa kartor
47. Jag tycker om att baka kakor, men sedan nyttighetstrenden började råda här hemma blir det inte av.
48. Jag sa tack och hej, utan att ens säga tack och hej, till en stor del av min dåvarande bekantskapskrets för några år sedan.
49. Min favoritfilm är Spring Lola
50. Jag saknar att stå i mörkrummet hela dagarna
51. Jag saknar gymnasiet ganska mycket, hela det.
52. Jag saknar också vissa personer som har fallit bort ur bekantskapskretsen.
53. Jag såg en gammal kompis på tv igår.
54. Jag brukar kolla på Babyboom i hemlighet. Trots att det inte ens är bra.
55. Jag tror att jag är händigare än vad jag är.
56. Jag skryter om min träning trots att jag tycker det är fånigt. Speciellt träningsvärk.
57. Jag hatar när musik är på för högt.
58. Jag är arbetslös
59. Jag funderar på om jag fått en lön för mycket eller inte från min f.d arbetsgivare.
60. Jag trodde det skulle vara tryggt och bra att jobba kommunalt.
61. Jag är lättlurad.
62. Och jävligt bitter.
63. Jag har gått på värsta bonneskolan. Det var roligt. De tyckte nog att vi var fåniga stadsbrudar, när vi jublade över att vi lyckades köra traktorerna framåt.
64. Jag har traktorkort.
65. Jag har motorsågskort.
66. Jag har tagit simborgarmärket.
67. Men det dröjde väldigt länge innan jag lärde mig simma.
68. Jag har just sett the Wedding Singer för första gången i mitt liv. Den var så där.
69. När jag var liten badade jag tills jag blev blå om läpparna, det gör jag inte längre.
70. Jag har räddat min lillebror från att drunkna i badkaret. Som tack fick jag en magnet av mina föräldrar
71. Jag lider av ett smått arbetarkomplex, som börjar gå över.
72. Jag tycker han i Prison Break är skitsnygg.
73. Jag har kvar mina vinylskivor i vardagsrummet, för jag vill nog vara en sådan som lyssnar på vinyl, men vinylspelaren står på vinden.
74. Jag tycker om att tvätta, men inte lägga in den rena tvätten i lådor och skåp.
75. Jag tror jag har kommit på vitsen med att tvätta gardiner
76. Jag sätter alltid etiketter på mina matlådor, för det får mig att känna mig duktig.
77. Jag använder min mobiltelefon väldigt lite.
78. Men jag skickar fler sms än jag får.
79. När jag var liten var jag skiträdd för Den Lilla Vampyren.
80. Och mupparna. Eller om det var fragglarna,
81. Jag är ganska bra på att virka.
82. Jag har en tendens att ge nära och kära presenter jag knåpat ihop själv, vilket kanske inte alltid är så uppskattat.
83. Jag har ingen aning om hur man sköter orkidéer, vilket är lite opraktiskt då jag för närvarande är vääxt-passare, inkluderat just orkidéer.
84. När jag gick på högstadiet funderade jag på att bli lokförare.
85. Lite senare funderade jag på att jobba på begravningsbyrå. Båda är ungefär lika bizarrt.
86. Jag har sjungit i ett hc-band som var… så där. Jag fick dessutom sparken.
87. Jag har också sjungit i musikskolans ungdomskör hela mellan och högstadiet, tills ledaren bad mig att inte haa dr. martensarna på mig när vi skulle lussa på nk.
88. Jag mår fortfarande illa efter min maginfluensa, men jag har ätit lite chips ändå. Dumt.
89. Jag ser inte poängen med att ha körkort.
90. Jag håller för närvarande (inte exakt just nu) på att plöja igenom serien Cold Feet, kanske den bästa serien. Efter varaje avsnitt utbrister jag ”Åhh, det här var det bästa”. Tyvärr vet jag redan hur fruktansvärt sorgligt allt kommer sluta.
91. 40,2 kmh är mitt nuvarande hastighetsrekord på cykel.
92. Motsvarande för bil är nog 90.
93. Jag har alltid velat bli journalist, men det vet jag inte om jag vill längre. Inte på en dagstidning i alla fall.
94. Jag dricker alkohol lite för snabbt för mitt eget bästa. Jag hävdar att det beror på att jag mest dricker med killar. Som väger lite mer och tål lite mer. Men några fyllehistorier blir det inte här.
95. Jag tycker att tjejer generellt är snyggare än killar. Men jag är inte flata för det.
96. Jag äger väldigt många linnen, men inte en endaste prickig topp. Måste åtgärdas.
97. Jag sminkar mig aldrig. Började aldrig när det var dags, och nu vet jag inte hur man gör.
98. Det kan dock, allt som oftast, få mig att känna mig som en liten lillasyster när jag ska gå ut med mina tjejkompisar.
99. Jag är extremt ointresserad av sport, men surar ändå lite för att jag inte fick tummen ur och anmälde mig som funktionär på Friidrotts EM. Det skulle sett snyggt ut på cv:t.
100. Jag hatar NallePuh-stringtrosor.
Vassego.
1. Jag tror inte att det finns 100 intressanta saker om mig.
2. Även om så skulle vara fallet, skulle jag nog inte avslöja alla här.
3. Mitt tangentbord är, som vissa kanske har märkt, lite väl överkänsligt.
4. Jag är ganska dålig på att stava
5. Men jag anser mig vara ganska bra på att skriva ändå
6. Jag är bra på att rensa ogräs
7. Men jag är ännu bättre på att kantskära
8. Jag har astma
9. Och pollenallergi. Inte helt praktiskt i mitt yrke
10. Jag har haft en piercing i läppen.
11. Skulle blivit fler, men det gjorde för ont.
12. Nu är jag vuxen och har hål i öronen bara
13. Jag är kort
14. Och jag har kortkomplex.
15. Jag läser sliskig chiclitt och skäms lite för det (men inte tillräckligt mycket för att inte erkänna det här)
16. Jag läser ungefär en bok i veckan. Men inte bara chiclitt, inte alls.
17. Jag tror ofta att jag hör folk som skjuter, fast det bara är smällare eller vad som helst.
18. Jag har bott i en extremt sunkig förort som nästan fick mig att bli rasist innan jag flyttade därifrån
19. Jag tror att mina vänner som bor i förorten och påstår sig stortrivas, ljuger lite.
20. Jag köper för många böcker
21. Jag köper däremot nästan aldrig skivor
22. Jag är kär i 50-talsinredning
23. Och har gjort en hel del soprumsfynd.
24. Jag kan spela piano
25. Jag kan spela tre ackord på gitarr, men min bror är duktig.
26. Jag tror att jag kan tyska, fast jag aldrig tagit en enda tyskalektion. Det visar sig varje gång att jag bara hittar på.
27. Jag gick mediaprogrammet på gymnasiet, på samma skola som en viss annan bloggare och även min lillebror.
28. Jag gick första året på gymnasiet två gånger, bara för att jag tyckte det var så tråkigt.
29. Jag har jobbat med att sälja ICA-kurriren.
30. Och med att ringa folk och fråga hur ofta de har ätit sill i glasburk. Sedan fick jag en av cheferna på det stället som kollega i en helt annan bransch, det var roligt.
31. Jag har haft tuppkam
32. Jag har haft extremt misslyckade dreads, jag såg ut som en ananas som fått elchock.
33. Jag har haft ungefär 12 olika hårfärger.
34. Jag är inte ostraffad.
35. Jag har aldrig kastat sten på polisen
36. När jag var liten var jag kär i min slöjdlärare, Per Gessle, Dylan Mc Kay, han i den där serien om de som bildade ett band, med flera.
37. Det finns bloggar som jag läser nästan varje dag men aldrig skriver några kommentarer på.
38. Jag är sjukt bebissjuk. Alldeles för bebissjuk.
39. Jag sa ”halleda” om en bebis, vars jugoslaviska mamma inte fattade någonting.
40. Min släkt har väldigt många interna uttryck.
41. Det kan vara svårt att veta ibland, om det är ett släkt-uttryck eller bara halländska.
42. Men jag är född i Mölndal
43. Jag hatar min f.d chef väldigt mycket, men det finns nog andra jag hatar mer.
44. Jag har tränat orientering.
45. Jag har skitdåligt lokalsinne
46. Men jag är bra på att läsa kartor
47. Jag tycker om att baka kakor, men sedan nyttighetstrenden började råda här hemma blir det inte av.
48. Jag sa tack och hej, utan att ens säga tack och hej, till en stor del av min dåvarande bekantskapskrets för några år sedan.
49. Min favoritfilm är Spring Lola
50. Jag saknar att stå i mörkrummet hela dagarna
51. Jag saknar gymnasiet ganska mycket, hela det.
52. Jag saknar också vissa personer som har fallit bort ur bekantskapskretsen.
53. Jag såg en gammal kompis på tv igår.
54. Jag brukar kolla på Babyboom i hemlighet. Trots att det inte ens är bra.
55. Jag tror att jag är händigare än vad jag är.
56. Jag skryter om min träning trots att jag tycker det är fånigt. Speciellt träningsvärk.
57. Jag hatar när musik är på för högt.
58. Jag är arbetslös
59. Jag funderar på om jag fått en lön för mycket eller inte från min f.d arbetsgivare.
60. Jag trodde det skulle vara tryggt och bra att jobba kommunalt.
61. Jag är lättlurad.
62. Och jävligt bitter.
63. Jag har gått på värsta bonneskolan. Det var roligt. De tyckte nog att vi var fåniga stadsbrudar, när vi jublade över att vi lyckades köra traktorerna framåt.
64. Jag har traktorkort.
65. Jag har motorsågskort.
66. Jag har tagit simborgarmärket.
67. Men det dröjde väldigt länge innan jag lärde mig simma.
68. Jag har just sett the Wedding Singer för första gången i mitt liv. Den var så där.
69. När jag var liten badade jag tills jag blev blå om läpparna, det gör jag inte längre.
70. Jag har räddat min lillebror från att drunkna i badkaret. Som tack fick jag en magnet av mina föräldrar
71. Jag lider av ett smått arbetarkomplex, som börjar gå över.
72. Jag tycker han i Prison Break är skitsnygg.
73. Jag har kvar mina vinylskivor i vardagsrummet, för jag vill nog vara en sådan som lyssnar på vinyl, men vinylspelaren står på vinden.
74. Jag tycker om att tvätta, men inte lägga in den rena tvätten i lådor och skåp.
75. Jag tror jag har kommit på vitsen med att tvätta gardiner
76. Jag sätter alltid etiketter på mina matlådor, för det får mig att känna mig duktig.
77. Jag använder min mobiltelefon väldigt lite.
78. Men jag skickar fler sms än jag får.
79. När jag var liten var jag skiträdd för Den Lilla Vampyren.
80. Och mupparna. Eller om det var fragglarna,
81. Jag är ganska bra på att virka.
82. Jag har en tendens att ge nära och kära presenter jag knåpat ihop själv, vilket kanske inte alltid är så uppskattat.
83. Jag har ingen aning om hur man sköter orkidéer, vilket är lite opraktiskt då jag för närvarande är vääxt-passare, inkluderat just orkidéer.
84. När jag gick på högstadiet funderade jag på att bli lokförare.
85. Lite senare funderade jag på att jobba på begravningsbyrå. Båda är ungefär lika bizarrt.
86. Jag har sjungit i ett hc-band som var… så där. Jag fick dessutom sparken.
87. Jag har också sjungit i musikskolans ungdomskör hela mellan och högstadiet, tills ledaren bad mig att inte haa dr. martensarna på mig när vi skulle lussa på nk.
88. Jag mår fortfarande illa efter min maginfluensa, men jag har ätit lite chips ändå. Dumt.
89. Jag ser inte poängen med att ha körkort.
90. Jag håller för närvarande (inte exakt just nu) på att plöja igenom serien Cold Feet, kanske den bästa serien. Efter varaje avsnitt utbrister jag ”Åhh, det här var det bästa”. Tyvärr vet jag redan hur fruktansvärt sorgligt allt kommer sluta.
91. 40,2 kmh är mitt nuvarande hastighetsrekord på cykel.
92. Motsvarande för bil är nog 90.
93. Jag har alltid velat bli journalist, men det vet jag inte om jag vill längre. Inte på en dagstidning i alla fall.
94. Jag dricker alkohol lite för snabbt för mitt eget bästa. Jag hävdar att det beror på att jag mest dricker med killar. Som väger lite mer och tål lite mer. Men några fyllehistorier blir det inte här.
95. Jag tycker att tjejer generellt är snyggare än killar. Men jag är inte flata för det.
96. Jag äger väldigt många linnen, men inte en endaste prickig topp. Måste åtgärdas.
97. Jag sminkar mig aldrig. Började aldrig när det var dags, och nu vet jag inte hur man gör.
98. Det kan dock, allt som oftast, få mig att känna mig som en liten lillasyster när jag ska gå ut med mina tjejkompisar.
99. Jag är extremt ointresserad av sport, men surar ändå lite för att jag inte fick tummen ur och anmälde mig som funktionär på Friidrotts EM. Det skulle sett snyggt ut på cv:t.
100. Jag hatar NallePuh-stringtrosor.
Vassego.
fredag, juli 28, 2006
mitt sommarlov
Bloggare. Är det vi som i hemlighet jublade när det skulle skrivas uppsats i skolan, men inte riktigt vågade erkänna hur mycket vi gillade det, för vi visste ju att skriva saker, det vara inget man skulle gilla. För då kanske man var en Plugghäst. Jag var sådan i alla fall. Men jag skrev egna tidningar också. Och väldigt mycket dagbok. Och väldigt många brev. Så jag var nog en plugghäst. Om man räknar bort matte, gympa och kemi.
Grattis till oss i alla fall, nu kan vi få utlopp för vårt skriv-bekräftelsebehov någon annan stans än på mellanstadiet. Tur, annars vet man inte vad det skulle blivit av oss.
(Okej, det kanske bara är jag som ser på det så här, jag vet inte)
Grattis till oss i alla fall, nu kan vi få utlopp för vårt skriv-bekräftelsebehov någon annan stans än på mellanstadiet. Tur, annars vet man inte vad det skulle blivit av oss.
(Okej, det kanske bara är jag som ser på det så här, jag vet inte)
pest eller kolera
Jag vet inte vad som är värst. Det faktum att jag kräktes en gång i halvtimmen (förutom mellan fyra och fem då jag sov på badrumsgolvet), eller att jag hade Boten Anna akompanjernades till det, hela natten lång. Undrar nu om jag kommer kräkas varje gång jag hör den, eller börja tänka på den varje gång jag kräks.
Idag har jag träningsvärk i magen och en vätskebrist som inte är av denna värld. Men jag har knixat till en plats i soffan där jag kan ligga och läsa blogg. Tur.
Idag har jag träningsvärk i magen och en vätskebrist som inte är av denna värld. Men jag har knixat till en plats i soffan där jag kan ligga och läsa blogg. Tur.
onsdag, juli 26, 2006
läskig väntan med bloggen
Jag börjar tycka att det är lite läskigt. Att "republisha" bloggen. När man sitter där och stirrar på skärmen, några bluppar snurrar, och den snällt meddelar att det kan ta några minuter om man har en "large blog". Och så stannar den, på 12%. Och jag hinner tänka på hur faktiskt väldigt lång tid jag lagt ner på den här bloggen, och hur skrämmande få texter som finns sparade på annat håll (förutom den där pärmen hos släktingarna som jag inte vet hur aktuell den är). Och hur surt det skulle vara om allt bara försvann. Har blivit tröstad med att de kan nog sin sak, har en massa uppbackningar, servrar och ja, jag vet inte vad, jag kan inte sån´t där. Men man vet ju aldrig. Datorer är ju som bekant inte att lita på.
Så tickar det igång igen, och jag kan andas ut. För den här gången.
Så tickar det igång igen, och jag kan andas ut. För den här gången.
Landet-skills
Jag hade glömt att man måste kolla i hallonen ifall där finns maskar. Tur att kidsen kan lära en. Å andra sidan, så har ju hallonmaskarna bara levt på hallon i hela sitt liv, så de är ju i princip hallon de med. Jag hade nog ätit dem med, om jag hade hittat några.
Annars satt den där, Landet-kompetensen. Landet är hur bra som helst, men jag skulle inte vilja bo där jämt. Det bästa är att det är så tyst. Och att hallonen är så goda.
Annars satt den där, Landet-kompetensen. Landet är hur bra som helst, men jag skulle inte vilja bo där jämt. Det bästa är att det är så tyst. Och att hallonen är så goda.
tisdag, juli 25, 2006
för jag drar nu
Ut på Landet. Jag har inte riktigt något eget Landet, så jag snyltar på andras. Men det går ju bra det med. Tillbaka på onsdag. Om inte förr.
måndag, juli 24, 2006
hierarkierna är rubbade
Jag är arg nu. Arg på riktigt.
Cykelrummet i vårt hus är överbelamrat. Men där, som i alla andra, råder en informell hierarki som är stenhård och rättvis. Och som tyvärr ignoreras av mindre nogräknade egoistiska lallare.
Den som anväder sin cykel mest har rätt till den bästa platsen. Jag är en av de få som anvädner min cykel flitigt. Vi är, noga räknat, två tre stycken. Över hälften av de som har sina cyklar ståendes där använder sina cyklar mindre. Cirka en tredjedel använder aldrig sina. (Trots att vissa av dem är skitfina, och säkert kostat mer än min). Det är den första kategorin av de jag stör mig på, de så kallade rika-jävla-aldrig-cyklisterna. De borde fatta att använder man inte cykeln, ska den inte stå där. Sälj den, släng den, ställ in den i ert egna förråd. Gör vad ni vill med era cyklar, men flytta på dom!!! Men nästan ännu värre, är kategorin hjärnsläpp-och-det är-nästan-tur-att-de-cyklar-så-sällan-för-attans-vad-mycket-olyckor-det-skulle-varit-annars-för-vi-har-total-brist-på-empati-cyklisterna; de som använder sina cyklar en gång om året ungefär. Och just när de varit ute på sin årliga cykeltur, efter att ha grävt fram sin velociped, efter att först ha luskat ut hur det var den såg ut med hjälp av uteslutningsmetoden, d.v.s provat vilket lås deras nyckel passade i, så kommer de tillbaka, glada i hågen tror de att de är både goda och sportiga människor, och just då råkar min cykel vara ute på sin dagliga rastning, och så ställer de sin cykel på MIN plats!!! Maken till socialt inkompetenta människor finns inte! Och de ska minsann inte komma och skylla på att de är nyinflyttade eller att det var deras barn cyklar, för de har väl förhoppningsvis en hjärna att tänka med. Jag filar på en arg lapp att sätta upp, men tyvärr är det ingen idé för de kommer aldrig att se den. De har ju redan varit nere sin årliga vända i cykelrummet.
Cykelrummet i vårt hus är överbelamrat. Men där, som i alla andra, råder en informell hierarki som är stenhård och rättvis. Och som tyvärr ignoreras av mindre nogräknade egoistiska lallare.
Den som anväder sin cykel mest har rätt till den bästa platsen. Jag är en av de få som anvädner min cykel flitigt. Vi är, noga räknat, två tre stycken. Över hälften av de som har sina cyklar ståendes där använder sina cyklar mindre. Cirka en tredjedel använder aldrig sina. (Trots att vissa av dem är skitfina, och säkert kostat mer än min). Det är den första kategorin av de jag stör mig på, de så kallade rika-jävla-aldrig-cyklisterna. De borde fatta att använder man inte cykeln, ska den inte stå där. Sälj den, släng den, ställ in den i ert egna förråd. Gör vad ni vill med era cyklar, men flytta på dom!!! Men nästan ännu värre, är kategorin hjärnsläpp-och-det är-nästan-tur-att-de-cyklar-så-sällan-för-attans-vad-mycket-olyckor-det-skulle-varit-annars-för-vi-har-total-brist-på-empati-cyklisterna; de som använder sina cyklar en gång om året ungefär. Och just när de varit ute på sin årliga cykeltur, efter att ha grävt fram sin velociped, efter att först ha luskat ut hur det var den såg ut med hjälp av uteslutningsmetoden, d.v.s provat vilket lås deras nyckel passade i, så kommer de tillbaka, glada i hågen tror de att de är både goda och sportiga människor, och just då råkar min cykel vara ute på sin dagliga rastning, och så ställer de sin cykel på MIN plats!!! Maken till socialt inkompetenta människor finns inte! Och de ska minsann inte komma och skylla på att de är nyinflyttade eller att det var deras barn cyklar, för de har väl förhoppningsvis en hjärna att tänka med. Jag filar på en arg lapp att sätta upp, men tyvärr är det ingen idé för de kommer aldrig att se den. De har ju redan varit nere sin årliga vända i cykelrummet.
desperata hemmafruar
13 avsnitt av Desperate Housewives på en helg. Nu vet jag i alla fall hur jag inte ska bete mig ifall det skulle dra ut på tiden med att skaffa jobb. Och jag tror jag har fått fyrkantiga ögon, och klämskador av hörlurarna på kuppen. Det är hårt att vara slö.
söndag, juli 23, 2006
så mycket starkare än du
Igår gjorde jag något helt otroligt. Var på puben. (Jag tänker inte avslöja vilken, men jag kan meddela att jag inte har varit där någon gång tidigare, konstigt nog). Efter en och annan öl var det dags att kissa. Inne på toa var det ingen kö, själva toalett-rummet verkade ledigt. En titt på låset: Inget rött sken där inte. Men dörren var lite trög. Ja ja, det kan ju dörrar vara, den har väl slagit sig eller nå´t. Tänkte jag och tog i. Ryclte och drog lite halvhårt i dörren, men inte mitt allra hårdaste. Döm om min förvåning, när det satt en stackars tjej där inne. Kissandes. Och hojtandes: Det var jävlar vad stark du var! Jag hade lyckats dra sönder hela den haspen, som jag inte fattat att den suttit där, som ersättare för det vanliga låset som inte var riktigt funktionellt. Resten av kvällen fick alla brudar antingen hålla igen dörren åt varandra, eller förlita sig på originallåset, som visserligen gick att låsa, men det var inte lika pålitligt när det gällde att låsa upp. Annars öppnade sig dörren, sakta men säkert. Vilken kväll! Det är inte lätt, när man är så stark som jag. Jag vill härmed passa på att be alla berörda om ursäkt. Nästa gång ska jag knacka när dörren är trög. Förlåt.
lördag, juli 22, 2006
Nätverk
Jag har varit och nätverkat. Om man nätverkar med trädgårdsnördar, så kan den största frågan för kvällen plötsligt bli vad ett par körsbärsörhängen egentligen är för sort, på latin. Så blev det nästan i kväll. Men vi drack många öl också. Och jag fick minst fem nya telefonnummer som kan leda till jobberbjudanden, men som det är tveksamt om jag kommer våga ringa. Trevligt var det i vilket fall som helst. Och ett bra led i min självförtroendes-rehabilitering. Tack och gonatt.
torsdag, juli 20, 2006
dålig kombination
Varför gör man shorts som bleks i solen? Kanske för att man tjänar pengar på det, visst, men ändå. I min närhet finns två par shorts, ett par som inhandlades förra året på JC i modell herr, ett par som inhandlades nyligen på BikBok modell dam. Båda är sisådär sju nyanser ljusare på framsidan av låren. Och nej, det är inte vi som varit mjöliga om händerna, det går inte bort i tvätten. Verkar inte bli värre i tvätten heller.
Shorts är ju ändå byggda för att användas i solen. Det är ju då man har behov av dem. Jag tycker det är osedvanligt dumt. Dumma kapitalism. Nu måste jag ju köpa ett par till.
(förresten så har det vita strecket på min kind försvunnit spårlöst igen. Så ni kan andas ut. Verkar ha varit en tillfällig, lokal brist på pigment.)
(förresten ursäkta den konstiga bilden, eller snarare allt det överflödiga vita runt om. det vägrar att fixa sig.)
smart idé
Jag skulle vilja ha ett USB-minne inopererat i hjärnan. Dit man kunde ladda över saker, när man är för trött för att gå upp och skriva dem, för trött för att diktafona dem, och för rädd att glömma dem tills dagen efter. Jag tänker som allra bäst, eller i alla fall mest, precis innan jag somnar. I går natt kom jag på den här idén till exmepel. Bland annat. Vad jag kom på mer, kommer ingen aldrig någonsinn att få reda på. För det har jag glömt. Men det var något smart, det vet jag.
onsdag, juli 19, 2006
samlat
Fick äntligen tummen ur, charmade in mig på banken och kom ut med en hel massa myntrör. 2000 spänn, i enkronor, blev det. Vi har samlat parkeringsmynt för länge. (Dags att skaffa plånbok med myntfack)
dyrt
Varför är det fortfarande så dyrt med sacco-säckar? Det borde bara vara vi i hela världen som är lite sugna på en. Varför kostar de då femhundra spänn, när de borde vara nästan gratis? Var finns det hemliga rest-lagret, och när ska det reas ut? (Ja. Vi har blivit med TV-spel)
mystiskt
Jag har fått ett vitt streck på kinden. Ett halvrunt. Det ser ut som om jag gått omkring med ett väldigt konstigt plåster hela sommaren, som har gjort att inte en enda solstråle har träffat just den biten av kinden och gjort den lika fin och fräsch som resten av fejjan. (Jag har duschat men det hjälpte inte).
äckligt
I går på Hemköp var det en snubbe som kom ut med nybakade baugetter som han skulle fylla på i en snitsig korg, där de ligger och ser aptitretande ut. Den sista baugetten ramlade av plåten och ner på golvet. Det inte helt rena butiksgolvet, säkert fullt med hundbajspartiklar. Snabbt som attan lade han i den i den då inte lälngre så fräscha korgen. Kollade sig omkring, flinade och gick vidare. Där försvann min baugette-aptit.
tisdag, juli 18, 2006
att dricka ur
Idag fick jag två sådana här muggar gratis. Ibland är det bra att falla för reklamen, att låta sig gå med i en och annan kundklubb.
Inte för att jag på något sätt behövde fler muggar. Redan när jag flyttade hemifrån, för sisådär sex år sedan, hade jag 36 olika koppar och muggar. Min släkt är en samlarsläkt. Det samlas på skedar och serviser, som fås på födelsedagar. Det springs på loppisar och auktioner. Och när någon flyttar hemifrån, så gör alla en skåpsresning. För en hemifrånflyttare tar tacksamt emot både det ena och det andra. Eller? När det var brorsnors tur att flytta hade han lärt sig. Han sa nej tack till det mesta. Ville inte ha en endaste udda assiett, inga muggar eller koppar. Det är en slags trygghet för mig, det där med alla kopparna och annat husgeråd från olika håll. Att det finns människor som ville ge dem till mig.
Jag vill inte vara utan en endaste av alla mina muggara och koppar, som nu är betydligt fler än 36. För jag när en dröm om ett hus. Eller en sommarstuga där de kan komma väl till pass. Till auktionsfynden en passande glasveranda. De udda femtiotalskopparna i en stilenligt renoverad sportstuga. Apoteksservisen till de stora kalasen, de där Betydelsefulla festerna i livet. Kombinerat med rosenknoppsservisen. Muminmuggarna, varje dag. (Det blev en ny idag). De blå kopparna... i en lekstuga kanske? De nya svarta: bara för mig och raringen, på en solvarm trapp. Pandamuggarna? Av nostaligska skäl, vid ett avlutat slagbord med barn runt. Barn som just börjat sin bana som djurrättare, men det ska gå över. Den blå höganäsmuggen som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån, min aldeles egna kaffemugg. De små Stig Lindberg-kopparna, bara för att jag gillar tanken på att han har producerat något så fint, för att det skulle användas på sjukhus. Och för att det är växter på.
måndag, juli 17, 2006
Spinning - en första utvärdering
- Jag har aldrig i hela mitt liv svettats så av att motionera. Om inte bastu räknas som motion.
- Det kan delvis bero på att fläktsystemet var trasigt
- Jag höll på att ramla av cykeln flera gånger.
- Det var svårt att stå upp och cykla. Mycket svårt. Tillslut smygsatt jag. För att inte skämma ut mig.
- Så sa ledaren: Och nu ska vi ut och åka båt. Och Bot-låten Anna kom. Jag undrar om han inte förstått, eller om han skojade. Jag undrar vad som skulle vara värst.
- Nu är jag jätte- jätte-trött i benen.
Ifall det blir mycket bloggadne imorgon, kan jag redan nu avslöja att det i så fall beror på träningsvärken Allan som gör att jag inte kan gå. Men vi får se. Nytt pass är redan bokat.
- Det kan delvis bero på att fläktsystemet var trasigt
- Jag höll på att ramla av cykeln flera gånger.
- Det var svårt att stå upp och cykla. Mycket svårt. Tillslut smygsatt jag. För att inte skämma ut mig.
- Så sa ledaren: Och nu ska vi ut och åka båt. Och Bot-låten Anna kom. Jag undrar om han inte förstått, eller om han skojade. Jag undrar vad som skulle vara värst.
- Nu är jag jätte- jätte-trött i benen.
Ifall det blir mycket bloggadne imorgon, kan jag redan nu avslöja att det i så fall beror på träningsvärken Allan som gör att jag inte kan gå. Men vi får se. Nytt pass är redan bokat.
kroppsliga experiment
Idag ska det ske. Jag har blivit övertalad att följa med på Spinning. Som jag alltid föraktat. Vad är det för vits att cykla och cykla utan att komma någonstans? Innerst inne är jag grymt nervös för att det ska avslöjas att jag i själva verket inte har någon som helst kondition alls, inte en gnutta flås, och att jag kommer falla ner avsvimmad och slå mig i huvudet på en pedal så blodet sprutar. Och detta bara efter uppvärmingen. Det kommer bli en hård dag.
söndag, juli 16, 2006
skriv ordentligt för sjutton
Idag toppas GP av nyheten om olyckan i Berg- och dalbanan. Under den feta rubriken SKRÄCKFÄRDEN skriver man att:
Ett söndrigt kedjelås var enligt Liseberg orsaken till gårdagens olycka i Lisebergsbanan....
Söndrigt? Vaddå, så vanligtvis är det skojsigt, men igår var det inte det, för då var det söndrigt? Någonting är antingen sönder eller trasigt. INTE söndrigt. Så skriver man inte. Inte i seriösa nyhetsmedier, inte på förstasidan. Möjligtvis i någon blogg någonstans, men inte där. Det är fult. Så det så. När ska jag få betlat som smakpolis?
Tyvärr finns inte texten på GPs hemsida. De kanske tog sitt förnuft till fånga.
Ett söndrigt kedjelås var enligt Liseberg orsaken till gårdagens olycka i Lisebergsbanan....
Söndrigt? Vaddå, så vanligtvis är det skojsigt, men igår var det inte det, för då var det söndrigt? Någonting är antingen sönder eller trasigt. INTE söndrigt. Så skriver man inte. Inte i seriösa nyhetsmedier, inte på förstasidan. Möjligtvis i någon blogg någonstans, men inte där. Det är fult. Så det så. När ska jag få betlat som smakpolis?
Tyvärr finns inte texten på GPs hemsida. De kanske tog sitt förnuft till fånga.
Ny favorit
Jag har hittat en ny favorit. Om någon blandar ihop mig med henne, så gör det inget. Och det är okej, hon får heta samma som jag. För jag vill vara lite som henne. Verka så där cool och bra på att skriva lite mer på riktigt. Och så där rolig.
Här är hon:
Onekligen
Här är hon:
Onekligen
lördag, juli 15, 2006
den lille rörmockaren
Kommer hem från semestern. Märker efter en stund att det är orimligt blött under handfatet. Och jojomen, det läcker. I skarven där pinnen till knoppen går in i röret. Droppar så det står härliga till, om man krämar på lite. En liten, liten flod som letar sig ner mot golvbrunnen. Kanske inte så konstigt att vi har fukt?
Nu kommer det fram, macho-komplexet i mig. Sambon börjar fråga om vi kanske känner någon som kan fixa, någon som är bra på sådant där med rör. Men nej. Klart jag ska fixa det. Kan själv. Som värsta femåringen. Så fort det är något som behöver göras; byggas, skruvas, lagas, hamras, sågas, konstrueras, fixas, som har det minsta lilla aura av grabbighet över sig, så kommer det. Kan själv! Jag ska minsann fixa både det ena och det andra. Inte be någon om hjälp, för hur svårt kan det vara? Nu sitter jag här och samlar mod. Imorgon ska det skruvas. Och fixas. Som den värsta Super Mario.
Nu kommer det fram, macho-komplexet i mig. Sambon börjar fråga om vi kanske känner någon som kan fixa, någon som är bra på sådant där med rör. Men nej. Klart jag ska fixa det. Kan själv. Som värsta femåringen. Så fort det är något som behöver göras; byggas, skruvas, lagas, hamras, sågas, konstrueras, fixas, som har det minsta lilla aura av grabbighet över sig, så kommer det. Kan själv! Jag ska minsann fixa både det ena och det andra. Inte be någon om hjälp, för hur svårt kan det vara? Nu sitter jag här och samlar mod. Imorgon ska det skruvas. Och fixas. Som den värsta Super Mario.
fredag, juli 07, 2006
behöver jag semester eller har jag afasi eller vad det heter?
Köpte frimärke igår, till superviktigt brev. I en liten kiosk. Skulle fråga om de hade någon brevlåda i närheten.
- Har ni någon gräsklippare här?
Ehhh. Nej.
- Har ni någon gräsklippare här?
Ehhh. Nej.
torsdag, juli 06, 2006
Sitta inne
Jag har lite dåligit samvete. Att jag sitter här, i mörkret. Har till och med fortfarande nattlinne på mig. Och fixar ännu en kopp kaffe.
Jag som är ledig. Och det är ju så fint väder ute. Rekordfint. Jag borde tvätta diska städa handla packa göra musli bädda plantera sätta upp hallampan sortera slänga skura. Eller åtminstone läsa en bok som gör mig lite smartare titta på mina papper så jag inte glömmer allt jag kan kolla upp lite adresser söka jobb gå ut i solen cykla och bada kolla upp bussar åka till mamma ringa och fixa ladda hem bortglömda sommarprogram lägga mig i solen eller i skuggan.
Men jag sitter här. I hallen. Framför datorn. Fast fönstrena är öppna i alla fall. Och diskmaskinen blev just klar. Och jag har vattnat blommorna och nopprat dom. Bara resten kvar nu då.
Jag som är ledig. Och det är ju så fint väder ute. Rekordfint. Jag borde tvätta diska städa handla packa göra musli bädda plantera sätta upp hallampan sortera slänga skura. Eller åtminstone läsa en bok som gör mig lite smartare titta på mina papper så jag inte glömmer allt jag kan kolla upp lite adresser söka jobb gå ut i solen cykla och bada kolla upp bussar åka till mamma ringa och fixa ladda hem bortglömda sommarprogram lägga mig i solen eller i skuggan.
Men jag sitter här. I hallen. Framför datorn. Fast fönstrena är öppna i alla fall. Och diskmaskinen blev just klar. Och jag har vattnat blommorna och nopprat dom. Bara resten kvar nu då.
Tutut tutut
Jag vaknade i morse, strax efter att jag stängt av väckarklockan och bestämt mig för att låta bli att vara så duktig och gå upp klockan nio trots ledighet, av sirener utanför. Och sedan dess har jag funderat. Är det sant att man kan höra skillnad på sirenerna om det är en polis, brandbil eller ambulans som kommer? Förutom då när polisen lägger till det lite mer tuffa amerikanska tjutandet, då blir det ju ganska uppenbart vilka som är ute och luftar däcken.
Jag har enda sedan barnsben fått höra att det är skillnad, att det minsann tutas på väldigt olika sätt beroende på fordon. Men nu börjar jag undra om det är mig det är fel på, jag som annars trodde att jag var ett litet uns musikalisk, det ligger ju ändå i slälkten. För jag kan inte höra någon skillnad. Eller är det bara en modern myt? Någon alla dagisungar blir itutade, men som jag ännu inte vuxit ifrån för jag gick på dagis så väldigt kort tid? Skulle behöva en rejäl olycka (fasat helst utan att någn blev skadad) i pedagogiskt syfte, när hela räddningstjänsten ryckte ut på lång rad, och turades om att tuta, för att kunna bringa rätsida i detta.
Jag har enda sedan barnsben fått höra att det är skillnad, att det minsann tutas på väldigt olika sätt beroende på fordon. Men nu börjar jag undra om det är mig det är fel på, jag som annars trodde att jag var ett litet uns musikalisk, det ligger ju ändå i slälkten. För jag kan inte höra någon skillnad. Eller är det bara en modern myt? Någon alla dagisungar blir itutade, men som jag ännu inte vuxit ifrån för jag gick på dagis så väldigt kort tid? Skulle behöva en rejäl olycka (fasat helst utan att någn blev skadad) i pedagogiskt syfte, när hela räddningstjänsten ryckte ut på lång rad, och turades om att tuta, för att kunna bringa rätsida i detta.
äckliga barn
Lillgamla barn måste vara något av det värsta som finns. De provocerar mig något oerhört. Det är nästan lika illa som en film med dåliga barnskådespelare. Jag tror dock att det går hand i hand, dåliga barnskådisar är det just för att de är lillgamla. Jag har verkligen inget emot väluppfostrade, eller rent av artiga barn. Men små ungar som klämmer ur sig rätt saker att säga, bara för de vet att alla vuxna kommer att skratta åt hur låtsas-förnuftiga de är, och de som vattenkammar luggen för att de tror att de är något. Kan man skylla på föräldrarna? Det måste väl vara deras fel när knattarna är lite för lugna och beskedliga, men kan, vid tillräckligt mycket trugning, brista ut i en falsk version av valfri Taubedänga?
Jag var nog också ganska lillgammal ibland när jag var liten. Och det är något som jag fortfarande kan visa exempel på ibland, vilket gör mig lite rädd för mig själv. Men jag tror inte att jag var så lillgammal när jag var riktigt liten, kanske med vissa skrämmande undantag som jag aldrig kommer erkänna, och lite beroende på hur man defenierar liten. Jag var lillgammal, som ni kanske har märkt, vid tolv års ålder. Och då var det liksom inte längre föräldrarnas fel, utan mitt eget. Sedan gick det som tur är bara utför.
Ett ännu mer enerverande barn är det på bilden ovan. Kanske inte renodlat lillgammal, men dessto mer läskig. Steve Urkel från Family Matters. Jag ryser bara jag tänker på det. Värre tv-serie kan inte ha producerats. Mer enerverande karaktär kan inte någon ha knåpat ihop. Jag är rädd för att vakna på nätterna, med hans Did I do that? ekande i huvudet.
onsdag, juli 05, 2006
vad har jag gjort?
Nu kommer jag inte våga kolla mailen på en vecka. GPs praktikanter kommer skicka ett argt tro-inte-att-du-är-något-mail. Bäst att gå och dammsuga, som mormor skulle gjort.
Jobbjakten har startar eller hjälp, nu avslöjar jag min forna karriär som skribent
När man är arbetslös kan man inte ligga på latsidan eller shoppa varje dag. Därför har jag idag författat och skickat iväg följande mail:
Hej!
Följande text fick jag publicerade av er på Världens Gång, genom blodsband och säkerligen en hel del tjat, någon gång under 1991:
"DISKNING
Skvalp, kluck, klirr, rassel.
När man diskar kan det låta på många olika sätt...
Den hårda diskaren
Låter så här:
Klirr, skvätt, klirr, rassel, rassel, SKVÄTT!
Humm, suck, stön, mutter.
Det är en person som tycks vara arg på disken, istället för
att vara arg på dom som lät honom göra det ensam. En aggresiv
diskare som blir helt galen om något råkar gå sönder, då han
får utlopp för all aggressivitet mot allt och alla. Det kan ofta hända att diskaren helt lämnar köket efter en sådan här olycka.
Den glada diskaren
Kan låta ungefär såhär:
Skvätteliskvätt, rasselirassel, och lite glatt klirreliklirr.
Trallalala, tjoho!
Oftast en van diskare, som insett att det inte är någon idé
att vara sur. Sjunger gärna på någon retlig melodi.
Skulle något gå sönder så utbrister den glatt:
-Nej men ohh, en olycka händer så lätt! Inget kalas utan kras!
Tur att det inte var den antika koppen från moster Svea som gick sönder!
Kortsagt en mycket positiv person.
Den noggranna och effektiva typen
Denhär typen diskar inte så ofta.
Låter såhär:
Skvalp, skvalp, skvätteliskvalp, klirr.
Diskar effektivt. Det största kännetecknet:
Diskar även utanpå glasen och under tallrikarna.
Tycker att det är roligt att diska, bara det inte blir för ofta.
Kortsagt:
Effektiv och halvglad, ovan men dock så effektiv."
(Vad jag vill minnas så redigerade ni den nog lite).
Då var jag tolv år gammal, vilket kan förklara den lätta auran av lillgammelskap som kan anas runt den där texten. Jag fick 50 kronor i ersättning, och det här var på den tiden då det bara kostade femton spänn attt hämta ut pengar på Posten. Nu börjar pengarna tryta, och jag vill härmed meddela att jag står till ert förfogande igen. Jag har utökat min repertoar, och skriver nu om fler saker än folk som diskar. Jag är inte så dyr i drift, men idag kostar det ju säkert 50 kronor att få ut pengar, så ni kanske kan höja ersättningen något.
Så var inte blyga. Det är bara att höra av sig, så inkommer jag med passande alster på studs.
Med Vänliga Hälsningar:
Lisa [efternamn censurerat här]
www.buskisblog.blogspot.com
Ibland hisnar det i magen när jag skickar iväg mail. Så här får man ju inte göra, egentligen. Var ska denna dagen sluta?
Hej!
Följande text fick jag publicerade av er på Världens Gång, genom blodsband och säkerligen en hel del tjat, någon gång under 1991:
"DISKNING
Skvalp, kluck, klirr, rassel.
När man diskar kan det låta på många olika sätt...
Den hårda diskaren
Låter så här:
Klirr, skvätt, klirr, rassel, rassel, SKVÄTT!
Humm, suck, stön, mutter.
Det är en person som tycks vara arg på disken, istället för
att vara arg på dom som lät honom göra det ensam. En aggresiv
diskare som blir helt galen om något råkar gå sönder, då han
får utlopp för all aggressivitet mot allt och alla. Det kan ofta hända att diskaren helt lämnar köket efter en sådan här olycka.
Den glada diskaren
Kan låta ungefär såhär:
Skvätteliskvätt, rasselirassel, och lite glatt klirreliklirr.
Trallalala, tjoho!
Oftast en van diskare, som insett att det inte är någon idé
att vara sur. Sjunger gärna på någon retlig melodi.
Skulle något gå sönder så utbrister den glatt:
-Nej men ohh, en olycka händer så lätt! Inget kalas utan kras!
Tur att det inte var den antika koppen från moster Svea som gick sönder!
Kortsagt en mycket positiv person.
Den noggranna och effektiva typen
Denhär typen diskar inte så ofta.
Låter såhär:
Skvalp, skvalp, skvätteliskvalp, klirr.
Diskar effektivt. Det största kännetecknet:
Diskar även utanpå glasen och under tallrikarna.
Tycker att det är roligt att diska, bara det inte blir för ofta.
Kortsagt:
Effektiv och halvglad, ovan men dock så effektiv."
(Vad jag vill minnas så redigerade ni den nog lite).
Då var jag tolv år gammal, vilket kan förklara den lätta auran av lillgammelskap som kan anas runt den där texten. Jag fick 50 kronor i ersättning, och det här var på den tiden då det bara kostade femton spänn attt hämta ut pengar på Posten. Nu börjar pengarna tryta, och jag vill härmed meddela att jag står till ert förfogande igen. Jag har utökat min repertoar, och skriver nu om fler saker än folk som diskar. Jag är inte så dyr i drift, men idag kostar det ju säkert 50 kronor att få ut pengar, så ni kanske kan höja ersättningen något.
Så var inte blyga. Det är bara att höra av sig, så inkommer jag med passande alster på studs.
Med Vänliga Hälsningar:
Lisa [efternamn censurerat här]
www.buskisblog.blogspot.com
Ibland hisnar det i magen när jag skickar iväg mail. Så här får man ju inte göra, egentligen. Var ska denna dagen sluta?
tisdag, juli 04, 2006
inkomster och utgifter
Andra dagen som arbetslös har jag firat med shopping. Det kan tyckas vara lite dumt och oansvarigt, att säga upp sig, veta att man inte kommer ha någon inkomst inom en överskådlig framtid (förutom en go semesterersättning då), men jag har mina argument slipade. För det första, så har alla mina shorts, utom möjligtvis ett par, krymt i garderoben under vintern. Och jag vill varken gå i långbyxor eller med rumpan bar. För det andra, så var jag på Huvudkontoret och lämnade in arabetsgivarintyget direkt, istället för att posta det. Där tjänade ajg både en dag och ett frimärke. Och frimärken är dyra nuförtiden, om de ens finns. Och, sist men inte minst, så blev jag ju, tack vare försäkringskassan, rik häromdagen. Så lite shopping var jag nog värd.
måndag, juli 03, 2006
Arbetsförmedlingen: jag ger dig min morgon och min dag
Kom till arbetsförmedlingen klockan halv elva i förmiddags. Tyckte att jag var ganska duktig som var där en halvtimme efter öppningsdags. Det är ju trots allt min allra första dag som arbetslös i dag. Det visade sig snart att det inte bara var min första dag som arbetslös, utan väldigt många flers. Nummerlapp: 33. Första utropet jag hörde: 3.
Vid tolvtiden blev det mitt nummer. Jag fick dock bara lämna namn, för att sedan få vänta en liten stund till. Det var okej om jag ville gå ut och vänta en stund, bara jag var tillbaka inom 30-40 minuter. Eftersom det trots allt är väldigt fint väder ute, gick jag ut. Var tillbaka efter 35 minuter, sisådär 13:40. Vid 14:30 blev det min tur. Allt för att få en lapp med ett datum på när jag ska komma tillbaka, även känt som handlingsplan. Tack för det, arbetsförmedlingen!
Vid tolvtiden blev det mitt nummer. Jag fick dock bara lämna namn, för att sedan få vänta en liten stund till. Det var okej om jag ville gå ut och vänta en stund, bara jag var tillbaka inom 30-40 minuter. Eftersom det trots allt är väldigt fint väder ute, gick jag ut. Var tillbaka efter 35 minuter, sisådär 13:40. Vid 14:30 blev det min tur. Allt för att få en lapp med ett datum på när jag ska komma tillbaka, även känt som handlingsplan. Tack för det, arbetsförmedlingen!
lördag, juli 01, 2006
en stor kärlek
Jag kan inte hålla mig från att ge er det ultimata sommar-läs-tipset. Skulle ju inte skriva mer om böcker, eller i alla fall inte alla böcker, men här kommer det första undantaget. (Det blir nog fler.)
LÄS: Doppler av Erlend Loe.
En aldeles vanlig, duktig, norsk medelklass- familjefar vurpar med cykeln i skogen. (Bara det att han är en cykelentusiast gör honom automatiskt till en lite bättre människa än genomsnittet i min världsbild). Han slår sig ganska illa, och när han ligger där i skogen, ont i huvudet som fan har han , och kan inte resa sig, så nås han av en insikt. Han är alldeles för duktig. Han har varit alldeles för duktig ända sedan dagis. Det är dags att han slutar vara så förbannat duktig, och det är dags att han slutar träffa alla dessa människor som han ändå inte tycker om. Han bestämmer sig därför för att flytta upp i skogen. Han beger sig hemåt, hämtar tält och lite annat utrustning, för att sedan slå sig ner i en skog någon kilometer utanför villaområdet där han bott. Väl i skogen bliri han bland annat kompis med en älgkalv för att han dödat dess mamma, han får besök av sin son och tränar sig på att göra ingenting.
Det här är lätt en av de bästa böckerna Erlend Loe skrivit. Kanske slagen av Naiv.Super, eller möjligtvis Expedition L. Allt jag begär av er, är att ni ska läsa den. Visst, ibland luktar det lite väl mycket Aarto Paasilina om det, men erkänn, Loe gör det faktiskt bättre, och man blir nästan lite kär.
LÄS: Doppler av Erlend Loe.
En aldeles vanlig, duktig, norsk medelklass- familjefar vurpar med cykeln i skogen. (Bara det att han är en cykelentusiast gör honom automatiskt till en lite bättre människa än genomsnittet i min världsbild). Han slår sig ganska illa, och när han ligger där i skogen, ont i huvudet som fan har han , och kan inte resa sig, så nås han av en insikt. Han är alldeles för duktig. Han har varit alldeles för duktig ända sedan dagis. Det är dags att han slutar vara så förbannat duktig, och det är dags att han slutar träffa alla dessa människor som han ändå inte tycker om. Han bestämmer sig därför för att flytta upp i skogen. Han beger sig hemåt, hämtar tält och lite annat utrustning, för att sedan slå sig ner i en skog någon kilometer utanför villaområdet där han bott. Väl i skogen bliri han bland annat kompis med en älgkalv för att han dödat dess mamma, han får besök av sin son och tränar sig på att göra ingenting.
Det här är lätt en av de bästa böckerna Erlend Loe skrivit. Kanske slagen av Naiv.Super, eller möjligtvis Expedition L. Allt jag begär av er, är att ni ska läsa den. Visst, ibland luktar det lite väl mycket Aarto Paasilina om det, men erkänn, Loe gör det faktiskt bättre, och man blir nästan lite kär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)