samhällsomstörtande idé aka big brother big brother

Idag börjar ToppKandidaterna, svt´s nya politikerdokusåpa. Unga människor som tycker en massa har blivit framvalda av bland annat Superblatten som är redaktör för Gringo, och tjejen som en majoritet av sveriges befolkning aldrig kommer referera till än annat som Ronja Rövardotter.
För två dagar sedan började Big Brother. Det ryktas att det tog sex timmar innan folk hade, just det, inför kamerorna. (Min åsikt är att det serien har sålt sig. För länge sedan. Den var bättre förr. Och jag borde veta, jag har bott i ett riktigt BB-kollektiv).
Men lugn, jag har kommit på det vinnande konceptet. Kasta om såporna!
Spärra in Wannabe-politikerna i ett hus i 100 dagar.
Tvinga ut Big Brother-deltagarna på gator och torg och låt dem ha en åsikt om något mer väsentligt än silikonbröst och intriger.
Det kommer nog inte att behövas några utröstningar, de flesta kommer droppa självmant, ur båda kategorierna. Sist kvar får välja mellan att få en miljon, nya bröst eller bli stadsminister. Och en statsminister är ju också väldigt känd, så tänk noga över ert beslut, bimbos! Blir det inte revolution av det här, ja då vet inte jag.

tuffast i stan

här har du, mikebike! På med dem på conversen om du vågar.
(jag har blivit utmanad, här. Det gäller vem som är tuffast på berget. Som om det skulle vara någon tvekan... Och apropå kändisar har min kära Farmor sålt albyl till Povel Rammel. Det slår väl allt?

blogga mer

Jag har kommit på mig själv med att önska att vissa personer skulle börja blogga. I går var jag på födelsedagskalas, där min käre Farbror B underhöll oss alla. Han borde börja blogga! Och berätta hur han lyckats klara sig undan jobb de senaste 12 åren, ge tips på hur man bäst utnyttjar aktivitetsgarantin och håller sig undan de år det är valår. Och hur kassörskorna på banken i hans närmaste stora stad reagerar, då han identifierar sig med ett legg som gick ut 1991, och då det inte duger tar upp ett foto på sin son istället. Och om sin son som är så klock, och sin fru som är så klok, fast han kanske inte vill erkänna det. Om Löjliga Familjens ständiga bravader helt enkellt.
Har också framfört vissa påtryckningar till Ks ex A, han borde också blogga! Så himla rolig, och kan allt om populärkultur tror jag. En bra berättare är han med. Och så är det lite trist att vi inte ses så ofta nuförtiden, hans blogg skulle kanske kunna vara ett surrogat?
Och den där Kulturslackern, han kom visst aldrig igång med sin blogg. Synd.
Och så finns det ju de som kanske inte borde blogga men gör det ändå. Tur att internet är stort. Det är bara att blunda när man set något kasst.
(det här inlägget är tillägnat min gamla svensklärare, jag tror det var han som var kristen och åkte på motorcykelpoängpromenad med sitt kristna MCgäng och hade peruk, som hävdade att man inte kan börja en mening med "och". Det kan man visst, det blir skitbra.)

snöterapi

Idag har jag ägnat mig åt snöterapi. Om man är en så tuff tjej som jag är, och jobbar med snöröjning, så är snöterapi av högsta vikt. Sitter man i en skruttig redskapsbärare som stinker spolarvätska och hydrualolja, och svär, varje gång det snöar, blir det lätt så att man börjar hata snö. Speciellt som det har en tendens att förstöra ens fritid, då man inte vet när man ska jobba och inte.
Dagens snöterapi bestod av gammal hederlig längdskidåkning. Det var länge sedan sist, men oj så gött! Åkte med Mamma och J på en golfbana, med backar som ibland var lite... sena, eller hur Mamma?!? Och blev påmind om att snö inte bara är av ondo. Det var viktigt. Jag hade dock föredragit om den hade hållit sig på golfbanorna.

utmaning

Fick en utmaning av El Mango. Och den måste jag ju försöka anta.
Så här är det:
Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

1, Jag kan inte gå förbi en bäck utan att kolla om det är några fördämningar i den. Är det så, måste jag ta bord dem. Detta är ett släktdrag, tror jag. Det hörde till mina barndomssomrar att rensa bäcken vid torpet.

2, Jag är riktigt dåliga på att lära mig ladda ner. Har fått förklarat för mig hur jag ska göra 1000 gånger, men det blir ändå alltid fel på ett eller annat sätt när jag försöker (så det är ingen idé att sätta mig i finkan för det)

3, Jag är periodvis lite besatt av att spara på diverse från och kärnor i frukter, för att så dem och se om något kommer upp. Har till och med gjort morotstricket i nästan vuxen ålder

4, Är jag högt upp vill jag välldigt gärna spotta ner. Speciellt om det är vatten under, typ från Stena-färjor eller broar

5, Jag hatar syntetisk melonsmak. Förmodligen för mycket tresmaksglass i barndomen.

Utmana fem andra bloggare... Nja. Det vet jag inte om jag vågar. Men jag börjar med Jojjo och Kurage. Lite blygare inför folk som jag aldrig träffat på riktigt. Och så kan jag dra till med Örjan också. Det får duga.

bättre än p3 guld?

Imorgon ska jag minsann på Skivbolagsfest! Releasepartaj! För min bästis är minsann skivbolagsDirektör! (Nästan i alla fall). Jag är så exalterad. Äntligen får jag frottera mig med lite roligare människor. Äntligen får jag ta på mig gala-kläderna. Hoppas på pälsväder. Och röda mattor, men det kanske är lite för mycekt begärt av en popfest. Är så stolt!

toastmaster

På bussen klockan 06:32 imorse satt det tre stycken mycket tuffa byggnadskillar, på väg till jobbet, på raffen tror jag. De sitter i ett sån´t där "mitt-emot-säte", där man sitter två och två mitt emot varandra. På den lediga platsen, brevid den hårdaste killen, har han...
en Brödrost! Helt öppet, han har inte ens en plastpåse till den. Detta är det enda han har med sig till jobbet, denna alldeles vanliga torsdag. Killen måste verkligen vara förtjust i rostbröd, om han tar med sig rosten till jobbet. Hoppas han inte glömde att ta med sig den hem igen, till kvällsmackan.

Lite besatt

Jag har blivit lite besatt av det här hur många besökare jag har här och så. Därför kan jag meddela att jag nu ligger på plats 753 på Bloggtoppen. Men något ska jag ju roa mig med. I övrigt har det varit en helt rutten dag. Jag kräver bättring!

senast sedda 11 och 12

Var Van Veeteren filmerna Borkmans punkt och Munsters fall. Båda bygger på böcker av Håkan Nesser. Jag tyckte om böckerna, jag tyckte om filmerna. Det konstiga var att filmerna sins emellan var ganska olika. Borkmans... var småtrevlig som en engels deckare, Munster... var mycket ondare, sorgligare och hårdare. Ändå hade de, så vitt jag vet, samma regissörer och allt. Det här är inte precis några extremt välproducerade filmer, det känns som om de vill rida på Beck-vågen, men de lyckas ändå lite bättre. Skådisarnas miner var dock mycekt bättre än deras repliker, vilket ibland kunde bli lite konstigt. Och jag kunde tycka lite synd om skådisarna, som fick säga så konstlade saker när de hade så´n toppen-mimik.

p3 guldgalan -varför fick inte jag komma?

Smygkikade på p3 Guldgalan igår. På TV, till stort förtret. Jag som lyssnar på P3 nästan varje dag och är riktigt snygg ibland, varför fick inte jag komma? Orättvist.
Några reflektioner:
Hårdrockarna på första raden var jävligt roliga. De var liksom för tuffa för att applådera ordentligt, men vågade ändå inte låta bli helt att applådera, vilket ledde till något slags konstigt mellanting, med attityd så det räckte och blev över.
Robyn och Karolina Kluft, är inte de egentligen väldigt lika?
Jenny Wilson fick vara med lite för mycket. Representerar hennes klädstil det tantmode som det ryktas ska komma så vill inte jag vara med. Hon såg för sjutton ut som drottning Silvia. Fast kanske lite värre.
Mina favoriter fick för få, eller inga, pris. Orättvist. Men Laleh fick två, och det förtjänade hon bannemej.
Hur gammal är egentligen Chrsitian Falk? Eller har även han drabbats av den där gråhårs-åkomman som någon i Idol eller vad det var hade?
Och hur gammal är Orup? Och vad gjorde han där? Han hade minsann inte grått hår heller, skumt.
Och hon som var med i Tre Kronor, Sanna Bråding, hur kan hon fortfarande se exakt lika dan ut? Hennes karriär i den mästerserien var ju ändå ett bra tag sedan?
Många frågor, få svar. ALlt hade varit mycekt enklare om jag fått komma. Då hade jag dessutom fått användning av min fina päls.

dagens citat

Jag är så stolt för jag sa en så smart sak när jag pratade med K:
"Det är ingen idé att vara pryd när man inte vill vara det"
Erkänn bra?!? Jag ska nog brodera det på en bonad. Eller en liten prydnadskudde.
Korsstygn verkar vara lite modernt. Men jobbigt. Fast det kan ju bli väldigt tjusigt. Hittade det här mönstret, på Darin (som verkar ha blivit något av en favorit hos mig, hur jan det komma sig?)

senast sedda 10

Var filmen Crash. Med Sandra Bullock ni vet. Och Matt Damon. Men jag hade glömt hur Matt Damon ser ut, så jag vettisjutton vem han var i filmen.
Den här filmen är lite så där finurlig med paralell-historier och lite hopp i tiden hit och dit. Den handlar om människor som är jätte-super-onda rasister allihop, men ibland är de lite goda.
Visst, det var lite finurligt och alla var väldigt onda, men inte bara, men det var också allt. Jag förstår inte riktigt hypen av den här filmen, jag hade väntat mig något bättre. Det var ingen dålig film, men den var heller inte bra.

"Ingen vet hur många svin det finns"

Ojdå, hur ska det gå? Det har säkert med sockret på vägarna att göra, att vildsvinen kommer fram och svinar. Det finns mycket roligt i den här artikeln, men bäst var ändå pappersversionen, där Bonde Nilsson (bara att han är hallänning och heter Bonde i förnamn) citeras: "Ingen vet hur många svin det finns". Roligt också att vildsvinen "blir som tonåringar" när mamman skjuts. Samt citatet "Ingen jägare vill väl skjuta bebisar" Ehhh... där försa han sig nog, vi snackar väl ändå kultingar och inte bebisar?
Tack GP för att vi av någon outgrundlig anledning fick hallands-upplagan av dagens tidning!

jag visste det!

Har ju tidigare försökt beskriva kyleffekten. Nu har SMHI härmats, någonstans måste ju de få inspiration ifrån, och beskriver det hela med bilder. Så om ni inte fattade när jag skrev om det, kanske ni fattar nu?

1000

Tusen besökare!
Någon som vet en vettig räknare, som inte tar med ens egna besök? Som ignorerar ens ip-nummer?
Tills dess spelar jag med, och hurrar för mig själv, att tusen personer tycker om mig. Tack tack.
För att fira riktigt ego så får ni här en bild på mig. Varsågoda!

det fina med att vara småsjuk

är att man får vara hemma från jobbet (trots lite extra ont i magen just därför)
att man får titta på tv på dagen
att man får köpa smågodis
att någon annan lagar middag
att man får sitta framför datorn ganska mycket
att man får få mer ont i huvudet av att läsa det man borde, men det går utmäskt att läsa det man gillar
att man får ha på sig sunkiga kläder
att man kan gå och handla när det inte är rusningstrafik i affären (där upptäckte jag dock att det verkar vara rusningstrafik jämt. När man tror det är tomt är affären full av pensionärer ochb fyllgubbar. Eller var det pensionärerna som luktade fyllgubbe?)
att man får känna sig lite lite som en prinsessa!

sött och salt

Det pågår ett experiment i vårt avlånga land. Ett experiment som till en början låter helt sjukt, vem kom på idén? Jag vill nog inte veta. Experimentet går i alla fall ut på att man använder socker istället för salt för att halkbekämpa på vägarna. Det ska tydligen vara nästan lika effektivt, men är bättre för miljön, växterna nära vägarna, och bilarna. Dock är det dyrare än salt, då det inte framställs industriellt på samma sätt. Forskarna kommer nu ut med en brasklapp, det är en del av experimentet som ännu inte utvärderats färdigt:
Hur påverkar sockret djuren?
Och det är här jag blir lite orolig. Jag menar, man har ju sett på Nannyaktuen vad en rejäl sockerchock kan göra med kidsen. Tänk då hur det kan påverka de stackars djuren. Jag ser det framför mig: en flock vildsvin som först slickar på motorvägen, glider runt med sina stora tungor, och sedan flippar totalt, springer runt runt och bara skriker. Hur bra är det för trafiken?

mandel, halstabletter och torkade aprikoser

jag borde äta något vettigt. Men jag håller på att lura mig själv att sluta med den vedervärdiga snusersättningprodukt jag trott att jag vart beroende av i ett år. Fick lite gamla bilder av pappa idag, och måste bara dela med mig... det är jag längst till vänster.

namnförnedring och ordvitsar

Först av allt vill jag klargöra två saker:
1, jag heter Lisa på riktigt
2, jag är mycket nöjd med att heta det. Det passar mig, mina föräldrar var nog mycket förutseende.
Jag tror dock, eller vill i alla fall tro, att de flesta namnen har sina nackdelar. Lisa-Fisa är ju ganska självklart och uttjatat, även om det var länge sedan jag hörde det. Det finns värre. Att bli kallad för Liza Minelli har jag alltid tyckt varit grymt pinsamt och förnedrande. Fråga mig inte varför. Det finns också en vedervärdigt käck sång som innehåller mitt efternamn, men det är inget jag tänker avslöja här.
Häromdagen var jag på ett ganska seriöst projektmöte på jobbet. Jag försökte vara mån om att göra ett gott intryck, för det fanns folk där som jag skulle vinna på att de tog mig på allvar. Men så kom vi till en fråga om olovliga parkeringar. Någon av de som bestämmer sa att ja, vi kanske blir tvugna att utrusta personalen med bötesblock om det parkeras hur som helst. Självklart kunde jag inte hålla mig, utan utbrast: ja, jag kan ta hand om den saken, jag har ju redan rätt namn! Ingen av de viktiga gubbarna skrattade... (utom en, men han flinar för det mesta). Jag kände mig lite dum, men varför måste allt vara så satans seriöst bara för att det är möte?
Och tänk vad roligt det skulle vara att få dela ut parkeringsböter... Skulle passa mig perfekt!

ännu mera tävling

Idag har jag tävlat igen. Denna veckan har Friskis gratis provapå, så det är en massa nya där. Jag stilade som bara den med min beundransvärda kondition, styrka och framför allt koordination jag samlat på mig under mitt år som sportig tjej. (Lite kanske kommer från mina långa och imponerande jazzdans- och konståkningskariärer också). Kan rekommendera alla att passa på att gå på ett pass, men ni kan ju redan nu känna er besegrade av mig.
Nybörjarna var inget att hänga i granen precis. Jag såg minst en gubbe som låtsades sträcka vadmuskeln när han började bli lite trött. Det var ett helt gäng nya gubbar där, så nu har jag att retas med för några veckor. Tyvärr dök det också upp ett fåtal exemplar av två andra kategorier motionärer: Hästtjejer (de har långt hår och är rysligt duktiga på både kondition, koordination och styrka, men de är inte lika snygga som mig) och Fridatjejer (döpta efter den vedervärdiga tjejtidningen Frida, som de ser ut att läsa. Fridatjejerna är onda för att de fnissar och pratar under stretchingen. Men de blir nog inte långlivade där, de små liven. De lär ju inte ens ha insett att det är stenhård tävlan och ingenting annat som innerst inne driver de riktigt tuffa och äkta friskis-motionärerna. Sådana som mig alltså. (Som kommer att ha träningsvärk imorgon igen.)

senast sedda 9

Var "Galen i kärlek", ännu en film som man som seriös filmsnobb-wannabe kanske inte får tycka om. Men jag tyckte den var rolig. Förutsägbar och klent manus, visst. Men Jack Nicolsson är bra som vanligt. Och det är det som gör filmen. Det passade perfekt på en tjejkväll med mamma och farmor. Fast vi har förmågan att fnissa åt det mesta. Eller hur?!?
Nu har jag sett två filmer på raken med Amanda Peet. Jag har nog lite svårt för henne, eller kanske bara för de rollkaraktärer hon spelat. Varför tror jag alltid att skådisarna är på riktigt, privat, så som de är på film?

öppna!

Igår var jag och min sambo ute och åt på fin restaurang. Där var också ett sällskap med några vuxna och några barn. En av männen i sällskapet reste sig och gick på toaletten. Det var något som ett av barnen, en liten pojke, inte riktigt kunde gå med på. Han sprang efter och ställde sig utanför toan och bankade på:
"Öppna, det är bara jag, Hampus! Öppna!"
Nej, mannen ville inte alls öppna när han var på toa. Det kan man ju förstå. Men det ville inte lillkillen förstå. Han fortsatte banka på dörren, tappade till slut tålamodet och skrek:
"Öppna dörren innan jag blir alldeles skogsgalen!"
Skogsgalen... vilket fint uttryck!

bli känd

Idag var det en artikel i GP som handlade om hur man blir kändis genom att blogga. Och jag vet inte varför, men jag slog genast ifrån mig. Hårt. Jag gör absolut inte det här för att bli känd. Jag vill inte bli känd.
Nu när vi konstaterat det, så undrar jag bara: Vad är det egentligen för fel med att vilja bli känd? Varför är det en så´n tabu att vilja att några fler än ens nära och kära ska veta om vem man är, och kanske bli lite rik på kuppen? Är man rädd för att inte bli tagen på allvar? Det blir man ju inte i alla fall, av så värst många. Det är nog inte så roligt att vara känd som man kanske skulle kunna tänka sig om man bara tänker lite snabbt på det. Men oavsett hur det är, varför får man inte vilja bli det? Som vilken karriär som helst? Kan det verkligen bara var småsintheten som gör att ingen vill bli utpekad som någon som vill bli kändis?
Får tänka lite mer på det där.

läskigt

Vi har ett telefonnummr som ganska många ringer fel till. Man tror det är lätt att komma ihåg, men när man väl ska slå det så blandar man ändå ihop siffrorna. Det verkar vara ett gäng som har liknande nummer som folk ska ringa till och tror att de kan numret till, men alltså hamnar hos oss.
Idag hände det dock något stort. Alldeles nyss faktiskt. Självaste Hennes Majestät Drottningen ringde hit! Och frågade efter Hanna och Dani! I alla fall lät det så. Nu kommer jag undra i resten av mitt liv vilka Hanna och Dani är.

orättivst!

Åh fy fan vad jag är arg. Så har var det:
Jag var på väg hem från träningen. Hade äntligen fått med mig cyklen hem från jobbet, tyckte inte att den skulle få stå där hela tiden. Cyklade på vägen som går ner mot Jaegerdorfsplatsen. På cykelbanan. Inte särskilt fort. Då börjar plötsligt en gubbe skrika på mig och peka. Först trodde jag att han skrek "Salt! salt!" men så kom jag på att det för det första inte behövdes saltas och för det andra var jag inta på jobbet, och han kunde ju inte veta att jag är halkbekämpare. Då fattade ajg att han skrek
LAMPA, LAMPA! och pekade fram på min cykel. Och grejjen är, att jag har:
1, cykelhjälm
2, reflexer
3, cyklar inte för fort eller på trottoarer
4, LAMPOR! En röd blinkande där bak, och en orange fram. Den orange, som den här gubbjäveln valde att ignorera så han kunde få vara Mr Vän av ordning, har jag valt speciellt för att jag anser att starkare lampor bländar andra cyklister. Och min lampa lyser alldeles lagom. Men det förstod nog inte Herr Suridiot, han kan nog inte cykla. Jag blir så förbannad när folk anklagar andra för saker som inte stämmer, och lägger energi på totalt fel saker. Det är inte fel att vara surkärring/gubbe om det är befogat. Men han kunde väl lagt energin på att jaga folk som inte plockar upp efter sina hundar istället. Jag har trampat i åtta hundskitar idag på jobbet. Frisk luft med utomhusjobb? My ass! Eller hundarnas, snarare. Därför har jag rätt att gnälla. Och rätt att gnälla på andra sm gnäller på fel saker. Så det så.

(och apropå cyklar vill jag ha en sån här cool lampa. den hade jag aknske kunnat slå i huvudet på honom? Om någon vet en bra cykeldator får ni gärna tipsa också. Ska införskaffas snart)

säljare -jajjamän

Med inspiration från Mikebike på Bloggfrossa, som tydligen råkat ut för en riktigt läskig försäljare, och el mango, som råkat ut för en lurig telefonförsäljare, så ska jag härmed avslöja något ur mitt förflutna; Jag har jobbat som telefonförsäljare. Och telefonintervjuare. Med detta vill jag inte på något sätt hävda att det är synd om telefonförsäljare, bara berätta att man kan få vara med om en hel del i den branchen.
Jag har försökt sälja ICA Kurriren, vilket jag var extremt dålig på. Vi hade små remsor med namn och telefonnummer på de vi skulle ringa. Jag lyckades alltid vara den som ringde till de som hade dött. Eller de som vi fått fel uppgifter om, som bara var barn. Inte ens med hjälp av de remsorna med folk som bodde där det mest bor snorrika människor, lyckades jag med att tjäna ihop mer än busspengar till och från jobbet. Annars var de remsorna mest populära. Folk påstod att de rika kärringarna inte kunde med att säga nej, för då skulle folk kanske tro att de var fattiga. Jag tyckte det var ett konstigt resonemang. Min chef på det här stället var hårdrockare på kvällarna, och tyckte han var väldigt tuff. Han ville att jag skulle ta kort på hans tuffa hårdrocksband. Men först skulle bara hans solbränna från den senaste utlandssemestern försvinna, så det inte såg konstigt ut i förhållande till de andra bandmedlemmarnas bleka hud. Företaget hann dock gå i konkurs/bli uppköpt eller vad det nu var som hände, innnan han bleknat tillräckligt. Det gick på några veckor, sedan såg jag dom aldrig mer.
Jag sålde också Arbetet Ny Tid ett kort tag. Dom gick också i konkurs.
Men det värsta var nog första gången jag skulle göra min första telefonintervju. Jag skulle prata med personen i fråga, och en annan tjej satt med medhörning och skulle knappra in på datorn vad IP sa. Skitnervöst. En av de första frågorna, när jag med nervös stämma hade presenterat mig, var hur gammal intervjupersonen var. (detta för att se om han passade in i målgruppen). Han var sisådär 79, och vi fick inte intervjua någon över 75. (de antogs inte hänga med och se all den reklamen som våra uppdragsgiavre ville att de skulle sett. Konstigt, de lär ju sett en del på tv).
Jag började ursäkta mig och förklara för gubben att han tyvärr var för gammal för just den här undersökningen. Men då kom det, snabbt som attan:
-Hur gammal är du då lilla flickan?
-20, men det hör inte hit. (jag var typ 20 då)
-Oj oj, då behöver du någon med rejäl stock, en yngre förmåga än mig!
Klick.

kreativa dagar på jobbet

De senaste dagarna har ajg och min kollega varit otroligt kreativa på jobbet. Vi har hittat en hel massa andra sätt som vi skille kunna försörja oss på.
1, rensa folks källarförråd åt dem och ta snuskigt mycket betalt
2, designa, sy och sälja gosedjur som ser ut som skadedjur
3, tillverka och sälja talande papperskorgar, typ sådana dom hade på Mc Donalds när man var liten (inte för att jag fick gå på McDonalds när jag var liten, men man har ju hört ryktena)
4, tillverka och sälja ett slags bokhylla som man har i taket, och liksom knäpper fast böckerna så de sitter fast med framsidan neråt, på ett sätt som var myclet finurligt uträknat, tog lång tid att komma på och framför allt var svårt att förklara.

Med dessa briljanta affärsidéer ska vi nu ta och ringa upp vår gamla företagsekonomi-lärare, och be honom genast dra tillbaka våra dåliga betyg, för nu har vi lärt oss. Det finns inget som sporrar en att komma på nya idéer på företag så bra som att inte ha det bra på jobbet... visst är vi smått genialiska?

sex på tv

Vem, jag undrar bara vem, har gett BigBrotherLinda plats i tidningen att gnälla om det nya snusk-programmet i TV? Ursäkta, men det är lite för sent för att man ska kunna ta vare sig dig Linda, eller kvällstidningrna på allvar. För sent att bli feminist och hålla på sig, lilla vän. Du har redan haft sex på tv. Synd för dig att du ångrar dig, men det skulle du tänkt på lite tidigare. Det är frivilligt att vara med i dokusåpor. Det är frivilligt att vika ut sig, och visst, gör du det, men kom inte och låtsas vara nån moraltant efter det.
Och förresten, på tidningen såg det där sexet i kvällens "skandal-tv" mest ut som en väderkarta. En sån där som visar hur molnen rör sig.

vi börjar bli vuxna

det finns listor där man kan kolla hur många vuxenpoäng man har. Där man bland annat kan kryssa i om man prenumererar på någon dagstidning, har lån, fast jobb m.m. Men jag tror att det är lite mer subtilt ändå. Den senaste tiden har jag observerat följande tecken på vuxenhet:
-Vi hade kundvagn när vi handlade för ett tag sedan. Inte nog med det, jag släppte även före en snubbe som bara skulle köpa två saker.
Folk runt omkring mig skaffar förhållanden med , eller gör slut påförhållanden med, folk som är bra mycket yngre
Min favorit kompis-från-förr har klippt av sig sina dreadds, efter 14 år!
Jag fäller kommentarer som den jag skrev om i går, att det är skönt med rutiner.
Jag inte bara sparar på alla kort med stämplar från pocketshop, jag går och löser in dem när jag fått tio också.
Och det kommer mera, vänta bara... Det kan vara stora förändringar på gång.

tävla med killarna?

Idag var första träningen den här terminen. Men inte den sista, för nu har jag köpt årskort på friskis. Lite vuxet, lite läskigt.
Och nu kommer ett erkännande:
Jag har omvandlat friskisträningen, denna hälsosamma individuella friskvårdsaktivitet, denna demokratiska motionsform där alla är välkomna, till en stenhård tävling! Jag går på de lättaste passen, knör in mig bland snubbarna i 35-75 års åldern, sedan kör jag stenhårt. Det bästa är männen mellan 35 och 45. De tar åt sig så mycket, medan de äldre ler lite överseende, även om de minsann försöker göra armhävningarna dubbelt så snabbt, vilket bara leder till att de bara orkar en tredjedel så många som alla andra. Själv gör jag alla rörelser så jobbbiga det går, sneglar på snubbarna med en min som förmätet säger: "jaså, ni gör som friskisledaren, ja det gör ju inte jag för jag behöver minsann lite mer utmaning, så jag gör den här mycket jobbigare varianten". Och så blir jag rysligt nöjd med mig själv för jag är bäst. Och har inte alls lust att gå på de lite mer krävande passen. Där skulle det ju kunna hända att jag inte vann! Visst är jag inte så lite dryg? Mouahaha!

back to life back to reality

Varsågod, nu får du också den gamla hiten i huvudet. Eller?
Idag har jag vuxet nog slängt i mig repliken "jo, men det blir skönt med lite rutiner". Men jag ångrade mig snabbt idag, när jag kom tilllbaka till jobbet efter en ganska kort och en aning uppstyckad julledighet, och fann mig vara asförbannad efter att ha varit där i en kvart. Ibland undrar jag vad jag gör där. Speciellt som det händer så mycket när jag inte är där. Överkörd? Jajjamän, det gäller ju att passa på när Lisa har semester!

mesvänsterpartiet siktar snett

Läste igår i min ypperliga källa till kritik av vänsterpartiet, dvs GP, en notis som jag inte riktigt kan smälta. Det stod att vänsterpartiet i Göteborg vill förbjuda privatägda gym, för att "kommersiella motionsanläggningar kan skapa ångest hos de som inte har råd att gå dit". De kräver i en motion till partistyrelsen att gymmen ska kommunaliseras. Det här är ett väldigt fånigt förslag, och en aning felriktat. Problemet ligger väl inte i att vissa får en dålig känsla för att de inte har råd att gå på gym, utan snarare på planet att världen är jävligt orättvis och kapitalismen är ond, vilket inte avhjälps av att mesvänsterpartiet vill förbjuda komersiella gym. Så jävla typiskt vänsterister att rikta in sig på att vissa kan tänkas känna något, kan tänkas känna sig lite förtryckta. Det luktar förtrycksboxar lång väg. Se till att lägga energin på att försöka genomföra något vettigt istället. Annars är det risk att jag råkar rösta på miljöpartiet istället, enbart för att de har haft ett ännu sämre förslag, nämligen att gräva upp Linnegatan och återskapa en bäck som fanns där en gång i tiden. Men det är bara ett rykte, de kanske inte vill det på riktigt.
Nej, jag har ett annat förslag till vänsterpartiet: Lägg energin på de viktiga frågorna istället, eller varsågod, ta mitt förslag: Sex timmars friluftsdag! Det är ju två önskningar i en, både arbetstidsförkortning och motion, (även om man missar chokladen), så det kanske skulle vara mer värt att lägga krutet på. Fast ni har kanske inget krut? Naturgas kanske mer är er melodi?

senast sedda 8

var filmen A lot like love. En söt och trevlig romantisk komedi, varken mer eller mindre. Krävde inte så mycket av mig, vilket var tur en dag som denna.

senast sedda 7

Var filmen Flight plan. Handlar om en kvinna som ska flyga mellan Berlin och någonstans i USA. När hon går ombord på planet har hon med sig sin sexåriga dotter, men under färden försvinner dottern. Eller var hon ens med från början? Det kanske bara var kvinnan som förträngde att dottern var död? Jaha, den här filmen var lite väl långsökt. Kan inte låta bli att jämföra med Panic Room, även den med Jodie Foster, som var bra mycket mer spännande.

så skönt

Äntligen slipper man demonstrera, bedriva arbetsplatskamp, skriva insändare, kravalla, affischera och annat jobbigt (och olalgligt, usch!). Nu blir det ekelt att protestera och skapa opinion!
Kolla bara på det här:
http://www.namninsamling.com/site/
Kan ju vara något till och med för de bittraste vänsteristerna?!?

trädgård i papper

Har blivit lite smittad av alla inredningsbloggar och pysselbloggar. Hittade en finurlig sak dock: trädgård i påse. Tillsätt bra vatten! Tveksamt om det funkar, men det är ett bra initiativ! Och bra mycket snyggare än att odla tomater direkt ur jordsäcken...
HIttade länken här, hos en tjej som verkar vara grymt pysslig med scrapbooking. Scrapbooking känns mest som ett fint ord på pyssel som existerat länge. Men allt pyssel är bra pyssel, så länge det inte är för mycket färdiggjort, typ de färdigbyggda kinderäggsfigurerna.
Till och med fiskar pysslar, kan jag meddela att jag lärde mig idag på sjöfartsmuseét, där det fanns en fisk som hette piprensare. Där ser man...

senast sedda 6

var en "ligga hjärndöd på soffan"-film, som till råga på allt gick på tv. Kändes lite old school att kolla på film på tv! Och filmen var "Sliding doors". Det som var bra var just att det krävdes lagom lite tankeverksamhet, att favoriten Aimee Mann var med på soundtracket, att man blev påmind om mode man tyckte var fint när man gick på gymnasiet och att jag började tänka på en tjej i gymnasiet som jag tyckte var så snygg, att just det, det var ju Gwyneth Palthrow som hon var lik. Filmen bygger på två paralella historier, vad som händer om huvudpersonen hinner med tåget och vad som händer om hon missar det. Alla snubbar i filmen är onda, ljuger men är rätt så charmiga ändå, vilket de inte hade varit i verkligheten. Men så får hon ju skylla sig själv när hon drar fel slutsatser när hon spionerar på sina grabbar. Eller? Nja, det tycker inte jag, de kunde ju kammat sig istället. Och av någon underlig anledning störde jag mig mest på att inte min favorit James Nesbitt (det är alltså han som är på bilden) var med i filmen. Den hade varit bättre då. Alla filmer blir bra med James. James eller Owen.

en riktigt bra insändare?

Måste dela med mig av en höjdare från gårdagens GP:

Vad gör man när man bloggar?
Plötsligt stod ordet "blogg" att läsa på var och varannan tidningssida. Varifrån kommer ordet och vad betyder det? Förr berättade eller kåserade man, är det det man gör när man "bloggar"?
Medan jag är i farten vill jag påpeka ytterligare ett mysterium. Varför skriver och säger man "klockrent"? "Kristallklart" och "glasklart" är begripligt, men "klockrent"? Ett "kristallklart övertramp är talande, vilket inte ett "klockrent" är.
Helge Samuelsson

Den här insändaren är ju... klockren. Jag förstår inte riktigt, men jag misstänker att han är skitsur. Och det är ju smart att ta upp två klagomål, så kanske chansen att få med insändaren i tidningen ökar? Eller hur tänkte du egentligen, Helge?
Jag är ju själv något av en professionell gnällkärring, dock mest i andra forum, typ bostadsområden, även om en och annan insändare har slunkit ur mig, men jag måste erkänna mig besegrad. Man kan läsa mellan raderna vilket uppretat tonfall han har, men han skriver inget klart och tydligt. Mycket subtilt och stilrent! Mitt egna "vän av ordning" handlar ju mer om att jag glor på hundägare tills de, åtminstone, plockar upp efter sin egen hund, lierar mig med tanter som spionerar på sina grannar som slänger skräp på fel ställe, blir extremt arg när folk slänger skräp eller spikar i väggarna efter klockan 21, plockar gnällande upp skräp, och skulle jag vågat, skulle jag alltid skrikit efter de tuffa killarna att "Hallå, du tappade något!" varenda gång de slängde silverpappret från cigarettpaketen på marken. Det är ju dock inte speciellt stilrent eller subtilt precis...

hejdå mormor!

Idag har vi begravt Mormor. Fint och mycket sorgligt så klart. Jag är helt slut.
Hade tänkt ut ett ämne att skriva om idag, men jag skippar det. Ni får tåla er tills en annan dag. Och jag lovar, snart ska jag byta ut min nuvarnade bild. Det är inte alls jul längre. Och jag tycker verkligen inte om julpynt för länge. Kanske borde rensa lite i verkligheten också.

gott nytt år!

Nytt år. 2006, ja då ska man skriva fel i några månader, och "bäst före datumen" blir lite luriga att fatta en trött torsdagseftermiddag på Hemköp.
Jag har inte avgivit några nyårslöften, för det är lite töntigt. Men jag har som ambition att skaffa mig lite större muskler.
Nu laddar jag inför två tv-program:
ett av skaparna av Wallace & Gromit samt armbryterskan från ensamheten. Innan dess är det tyvärr bara skit på tv. Som Ivanhoe och Strul. Måste man plågas med dåliga filmer bara för att man antas vara bakfull?