Arbetssökarblogg

Usch vilken vidrigt hurtig sökajobbblogg. Det måste vara ett skämt. Eller så är det en arbetsförmedlignsanställd som flippat. Usch.

Klassiker

Jag är ju obstinat och emot klassiker. Men det finns några få undantag. Ett av dem är Karin Boyes Kallocain. Den är veckans klassiker i Expressens serie. Hade den inte varit så otroligt ful, hade jag köpt den till bilagan igår. Nu köper jag hellre en annan upplaga, eller ska jag kanske lyssna på den? Med gamle favoriten Leif Pagrotsky som uppläsare kan det ju bli hur bra som helst! Han är ju dessutom kort, bara en så´n sak!

Många ord blir det

NationalNovelWritingMonth. 50000 ord under november. Vissa andra har gjort det.

Imorgon börjar det. Det ultimata testet. Kan jag överhuvudtaget skriva längre sammanhängande text än en bloggpost? Det är på den nivån det är. Där är ambitionen. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska skriva om.

10:54

Klockan är fem i elva och jag har gjort allt jag planerat att göra idag, förutom att baka ut degen som är på skållning. Jag har ingenting jag måste göra förutom att placera mina pensionssparpengar, vilket verkar vara en omöjlighet.

När tiden kommer i allt för stora tomma sjok blir den för mycket.


Uppdaterat: När man har för mycket tid kan man tillslut, efter mycket om och men, få tummen ur och försöka fixa pensionssparandet. Då kan det visa sig att det är ett tekniskt fel som gör att man inte alls kan få det gjort. Inte via dator i alla fall. Det kan vara lite irriterande. Jag får vara vänlig och återkomma i mitten av november (!) då felet kanske skulle vara avhjälpt.

Skock-tips?

Trots idogt googlande var det enda jag lyckades prestera en jordärtskocksoppa som var långt ifrån så god som jag föreställt mig. Den var dessutom väl krånglig. Därför efterlyser jag härmed tips på andra rätter att använda skockorna. Har cirka 300 gram kvar hemma, ett flertal kilon i jorden.
Jag tänker potatis- och skockgratäng. Vad mer?

En rörelse

Jag kan inte gå förbi en tom lokal utan att tänka att

här... här kanske man skulle kunna starta något? en rörelse?

Det hela faller alltid på att jag
1. inte har någon som helst aning om vad rörelsen skulle kunna gå ut på, eller rättare sagt hur den skulle kunna dra in pengar.
2. vägrar starta eget och inte har hittat någon som vill anställa mig för att sitta i en snygg lokal och tja, dricka kaffe och blogga?

Mer eller mindre blå

Ute?

Jag hör om skolan på Östermalm som har förbjudit eleverna att ha häng på byxorna. Man kan undra mycket, men jag undrar en sak:

Är det inte ute med häng?

Godnattsaga

Jag plöjjer Arne Dahl-deckare som talbok. Har hållit på sedan i slutet av sommaren, och nu har jag bara en kvar. Är lite besatt. Jonte lyssnar också, och vi har ett flertal gånger kommit på oss själva med att prata om medlemmarna i A-gruppen och övriga karaktärer som om de vore våra vämmer.

Uppläsaren är Torsten Wahlund, grymt bra. Mest av allt lyssnar jag på kvällen, när Jonte somnat, istället för att läsa. Det brukar gå bra, tills jag somnar och börjar väva in handlingen i drömmarna, det kan bli hur konstigt som helst.

Igårkväll gick det så där. Jag var inne på slutklämmen på Efterskalv. Och det var det mest spännande avsnittet av alla i de nio böcker jag hittills hört. Jag låg med uppspärrade ögon. Hjärtklappning. Händerna hårt knutna.

En kvart senare, när boken var slut, var det fortfarande omöjligt att somna.

Ännu ingen svält

Svälten är bortmotad i dörren. Det var inte den här månaden det var CSN-betalar-månad!

Hurra
Hurra
Hurraaaaaa!

Jag undrar dock vad de där 65 högskolepoängen skulle vara bra för. Några jobb ger det mig uppenbarligen inte, och inte blev jag särskillt smart heller. Och det mesta har jag glömt.
Året på eftergymnasial komvuxutbildning däremot, var faktiskt värt ett CSN-låneår. Det var roligt, och den delen har jag nog en chans att betala igen innan jag dör.

Åh.

Fredrik Sahlin, det gamle snyggot, får ett eget tv-program. Och i premiäravsnittet ska han intervjua Mikael Nykvist. Det kan bli som... ja. för mycket för mig.

Nej tack.

HAR DU FUNDERAT PÅ ATT ARBETA SOM SÄLJARE MEN ALDRIG TAGIT STEGET?

ELLER DU KANSKE REDAN IDAG ARBETAR SOM SÄLJARE MEN VILL ARBETA MED EN MER TACKSAM PRODUKT?

DÅ SKA DU HÖRA AV DIG TILL OSS.

Tvättex Direktservice AB är ett väletablerat företag sedan 26 år tillbaka med kontor i 5 av landets största städer. Vi säljer tvätt -och rengöringsmedel som levereras till konsumenter i hela Sverige.

Nu ska vi utöka vårt Göteborgs kontor med ytterligare 3-4 säljare.
För omgående anställning söker vi därför dig som :

- funderat på att bli säljare, men ännu inte tagit steget.

- tror på sig själv men utan att sväva i det blå.

- har bestämt sig - jag ska lyckas i karriären.

- är säljare, men som vill gå vidare i karriären.

- vill lite mer än alla andra.

Du uttrycker dig väl i tal och skrift och är beredd att ta klivet mot en framtida säljkarriär.

Utbildning med 100%-ig uppbackning sker på vårat Göteborgskontor.

Är du rätt person att anställa? - Ring oss och berätta om dig själv.

Fyfan. Sluta skrik.

Äntligen

Efter andra besöket kan jag bara kosntatera: Jag har hittat en favoritfrisör. Det trodde jag aldrig skulle hända. Jag trodde jag var evigt dömt att hoppa runt mellan olika, den ena sämre än den andra, och få fula fluff-fönade frisyrer, alternativt snea luggar.
Min favoritfrisör kommer ihåg mig. Man kan prata om både skinheadmode som det snyggaste och om pelargoner med henne. Man behöver inte ens springa hem och duscha det första man gör när det är färdigklippt.

Det känns riktigt, riktigt bra.

Åh nej.

Vad trist när man hittar en av ens bästaste gymnasieklasskamrater på facebook, och så visar det sig att han gått med i "Ja till livet".

Ave Maria

Det är bara att erkänna. Jag tycker jättemycket om körsång. Speciellt i kyrkan. Jag blir alldeles rörd, trots att jag är så okristlig. Och börjar sakna mitt eget körsjungande som fick ett abrupt slut i åttan då jag blev ombedd att inte ha kängor då vi skulle lussa på NK.
Men mitt i allt det vackra, börjar jag tänka

Tänk om de sjöng Havre Maria?

Och då är det kört. Släktens förbannelse fnissigheten attackerar. Och jag har numera ett litet sår på insidan av läppen. Något får man ju ta till när man inte får skratta.

1003

Fler än tusen inlägg. Borde jag skaffa mig ett liv?

Ölkulturstadsvandring

Igår var vi alltså på ölkulturstadsvandring. Något som verkligen rekommenderas! Ett hett tips är dock att ta på sig rejält med kläder om man ska ut på stadsvandring så här års. Det var rejält kallt, vilket förtog lite av förnöjsamheten emellanåt. (Där hade långkalsongerna kommit väl till pass, men de hade jag ju skippat tidigare på dagen)

Det hela började vid Ullevi Norra. Ett stort gäng damer och gubbar, vissa ville synas mer än andra, och så ett par-tre stycken under 60. Guiden hade röstväst, något som jag tycker är otroligt komiskt efter att ha konfronterats med en sådan på mitt förra jobb. Jag har lite svårt att ta folk iklädda nätväst med datahögtalare på, seriöst. Den här var dock lite mer diskret än tidigare exemplar. Så jag blev inte hur distraherad som helst.
Vi tittade på Prippsgubbens grav, samt Wieselgrens. Wieselgren var nykterhetsrörelsekämpe, men på den tiden propagerade de för öl, för det var i alla fall bättre än brännvin. Lite som i Ryssland idag, har jag hört. Logiskt, men ändå inte. Lite som jag själv kan propagera för att mer finöl minskar fuldrickandet. Guiden berättade också om att hela området runt Stampen var täckt av bryggerier, som allt eftersom köptes upp av Pripps. Även Lyckholms och Carnieges historia gicks igenom. Och ett antal legendariska krogar. Två pubbesök var också utlovade under vandringens gång. Det första var på Ölhallen 7an (som jag alltid trott hetat sjuans ölhall), där ägarinnan berättade om ställets historia och att det är den enda ölhallen i Sverige som har tillstånd att servera starköl utan att servera mat. Samt att en kines köpte stället i början av 1990-talet och ville göra kinakrog av det hela, vilket han lyckligtvis itne fick. Vi fick dricka en öl som specialbryggts för att hylla 7ans stammisar. Det var en blandning av porter och pilsner, för de brukade tydligen beställa in en av varje och sedan blanda. Påminner lite om punktidens slattdrickande... fast mer förfinat. Och godare. Det var en helt okej öl, men mycket rostad smak och choklad, lättdrucken, men den saknade ju en del av porterns fördelar. Det är Grebbestads Bryggeri som gör den, och som jag förstod det så hette den kort och gott Ölhallen 7ans.
Efter ytterligare en svängs traskande och guidande var det dags för det sista pubstoppet, som var på Bishops Arms på Järntorget. Eller Bierhallenplatz som Järntorget kallades förr då den var full av ölhallar. Dåförtiden fanns där kägelbanor och karuseller som arbetarna kunde roa sig med, men det tyckte stadens borgare var alldeles för osedligt så de rev alltihop.
På Bishops fick vi en öl från favoritbryggeriet Dugges! Nämligen deras robusta porter Bältesspännaren. En mycket god porter, söt och karamellig, men inte riktigt så torr som de allra godaste kan vara. Tyvärr serverades den helt utan skum och alldeles för kall, så i början var det svårt att känna så mycket smaker. Det är ursäktligt i ett sån´t här fall, när det kommer en stor grupp och det ska hällas upp mycket till många på kort tid, men tyvärr har jag varit med om konstigt tempererade öl där innan. För att inte tala om den gången jag fick ett diskmaskinvarmt glas och mitt sällskap en öl som gått ut. Hon som hällde upp verkade dock vara kunnig på ölen annars.
På det stora hela är Bishops på Järntorget inte riktigt lika bra som de andra Bishops Armsen i stan. Utger man sig för att vara ett ölfinsmakarställe så tycker jag man får stå för det också. Jag hade inte gnällt om kvarterskrogen serverat ölen fel. (Eller jo kanske, eftersom just vår kvarterskorg är rätt bra på öl). Eller är det kanske så att JärntorgsBishop är upplärningsstället? Att alla får börja där, för att sedan "flytta upp" till något av de andra när de är fullärda? Eller är det bara så att jag börjar bli en ölsnobb utan dess like?

Nykvist som Blomkvist, Micke som Kalle

Mmmmm Mikael Nykvist Mmmmmmm

Jag är FÖR Mikael Nykvist som Blomkvist när Millenniumtriologin blir film. Jag har varit hemligt kär i Mikael Nykvist ända sedan han var med i det finfina svtprogrammet Känsligt Läge och pratade om sina barn, iförd fiberpäls. Det är sånt jag faller för. Och Blomkvist kan behöva någon som gör honom lite bättre, för trots att jag försökt förtränga det så var jag faktiskt mer än lovligt skeptisk till honom i den första boken. Sedan drabbades även jag av Millenniumtriologipsykosen och hyllade alltihop reservationslöst.

Noomi Rapace som Lisbeth blir säkert väldigt bra också. Men nu undrar jag, borde man inte, ur ett rent moraliskt perspektiv, vara emot hela filamtiseringen, eftersom Stieg Larssons ehhh... livskamrat som han var omnämd i GP, är upprörd och tycker fy och blä och Stieg skulle inte alls vilja att hans böcker behandlades av Bäck-teamtet. Riktigt så pk vill jag dock inte vara, jag ser istället fram emot att bli underhållen.

Och den stora frågan som återstår nu är: Kommer Paolo Roberto spela sig själv? Med bravur eller väldigt pinsamt? Och vad tycker han egentligen om att vara med i den där boken?

Premiär

Idag var det långkalsongspremiär. En aning för tidigt, visade det sig. Det blev väldigt svettigt i solen.

Krogrunda

Ikväll ska vi på Stadsvandring med tema Ölkultur. Mycket spännande! Jag har velat gå på stadsvandring i flera år nu, så det ska bli kul.

sådärja

ett jobb att söka:
popartist!

ett bisarrt ord att läsa:
Caffeterior

två tråkiga

Två väldigt tråkiga saker jag borde göra varje dag:

1. Laga och äta lunch. Det är så tråkigt att laga och äta ensam att jag blir tokig.

2. Söka jobb. Åtminstone gå in på amv.se och se så att det inte finns några jobb jag absolut borde söka. Det ger mig väldigt ont i magen. Förlåt om jag är bortskämd bortom det acceptabla, om jag är en ond slapp och slö a-kasseparasit, men jag vill inte jobba som säljare eller personlig assistent. Jag vill få välja lite, lite mer än så.

Skyll skyll

Ja. Jag vet att man får skylla sig själv om man köper garn på loppis. Att man inte kan ha en aning om vad den som nystat det pysslat med. Att man inte kan ha några förväntningar. Att man inte vet vad som döljer sig i nystanen, men man kan ju hoppas att den lilla pappersbiten som är nystad på visar sig visa något smaskigt. (Hittills mest fina små femtitalslappar inne i nystanen från min farmor, förövrigt förstklassiga fina nystan utan en knut!).

Köper man garn som inte kommer dirkt från en rejäl affär av typen Bojans Handarbete, om man är lite för feg för att handla av denna skräckinjagande dam som spänner ögonen i en och suckar om man inte på två röda kan klämma ur sig exakt vilken kvalisort man vill ha, får man ta det man får.

Men måste man få ett straff bara för att man köper det där garnet med den otroligt snygga färgen på sunkloppisen? Måste garnet verkligen vara av varannan meter mitt inne i andra härvan, när enochenhalv tossa är färdig? Sträcker sig tant Bojans makt verkligen så långt?

Snabbfika i nästanförorten?

Precis brevid vår närmaste mataffär, a.k.a SkitHemköp, fanns det tidigare en restaurang som var ganska bra. För några månader sedan stängde de för renvering. Men nu har det visat sig att de inte bara renoverat lite, utan där ska bli något annat. En Waynes Coffee närmare bestämt. Det känns lite konstigt. Jag tror inte att behovet av att springa in på hörnet och köpa en kaffe att ta med sig till sitt flashiga reklamjobb är så värst stort här. Visserligen behövs det något alternativ till det fruktansvärt äckliga kafet i tipshörnan, porrtidningaribarnhöjdsurgubbe-stället. Men därifrån till att det kommer att gå runt med en snabbmatskedjekafé är steget långt.
Visserligen kryllar här av både lattemammor och lattepappor, men de går väl hellre till något lite mysigare ställe än ett hak beläget vid Majornas mest trafikerade gatukorsning? Det finns ju redan en hel gata med kaféer ett stenkast bort.

Är nästa steg ett 7elva i backen upp till berget? McFjonken borta på Jaegerdorf?

Hellre ett BishopsArms i så fall, om jag får välja. På toppen av Berget, så det är nedförsbacke hem.

Principbeslut

Idag har jag tagit ett principbeslut. Trots diverse dissningar i obskyra krönikor, har jag bestämt mig för att ja. Jag vill ha alla mumintrollsmuggar. Som av en händelse kom jag över en av de sista limiterade för sommaren idag. Bra.

Oj. En stor del av min samling säljs för 800 spänn styck på tradera. Nu blir jag lite nervös. Eller så slipper jag pensionsspara. Gött.

Träffa på

Maken var ledig idag. Bara en så´n sak! Inte nog med det, efter visst runtvimsande på Åhléns, vad håller de på med? , saluhallen, Soppdax och duckande för diverse trottar på Apoteket, träffade vi Brorsnor med tjej och kompisfrånförr. Jag tycker verkligen verkligen om att träffa folk på stan helt oförhappandes. Speciellt just dem. Speciellt just när man då får gå och fika istället för att åka hem.

Planerat

Det känns bra att ha både jul- och nyårsafton planerad. Så att jag är vuxen på något sätt i alla fall. Mitt i den extremt misslyckade karriären.

tråååk 2

En annan sak som är tråkig är när man faktiskt har väldigt nära till en fruktaffär, så är den bara skit. Nästan inget ekologiskt alls, gammal ful frukt och dålig koll på sorter. När man nu bemödat sig att gå dit för att slippa tråkfrukten på Hemköp. Dessutom var deras fyrakronorschokladkakor, föga förvånande, jätteäckliga.

trååååk

Hela den här dagen verkar bestå av tråkerier och dåligt samvete. Med framtidsångest.

Fyfan vad tråkigt.

Undras om det hjälper att gå ut? Eller äta choklad?

Mysterie

Att sockarna aldrig går jämt upp när man tvättar är en sak. Men hur kan örngott och påslakan läggas in ett och ett, för att sedan, när tvätten är klar, befinna sig inuti ett och samma påslakan? Hur kommer de in? Samtidigt som de tvättas?

Konferens 2

Jo, det var som jag trodde. Och bra. Det var bra också, jag måste påpeka det.

Där fanns rättshaverister utan dess like.

Jag skulle haft, inte bara öronproppar utan kanske toppat med hörselkåpor om jag skulle ha lyckats sova.

Det får vara bra så.

Konferens

Jag har aldrig i hela mitt liv varit på konferens. Bara på en och annan temadag, men de har alltid tagit slut i betrygggande avstånd till kvällen. Så är det när man jobbar som städerska, tidningsbud, vårdbiträde, telemarketare, sopslusk och trädgårdsarbetare. Och när man endast har varit med i obskyra organisationer med landsmöten där man sovit på golvet i sovsäck utan liggunderlag för det orkade man inte ta med sig, vilket ur raggningssyfte var en dålig plan, där det endast serverades veganmat. (Förutom en gång då det gräddades våfflor hela lägerhelgen, det kommer jag aldrig att glömma. Vilken service!) Där kvällsaktiviteterna bestod i att titta på en dålig kopia av en oöversatt 180 minuter lång dokumentärfilm om Chomsky. Om man inte fick hångla. Men det fick man nästan aldrig.

Nu däremot. Konferens. Fredag till lördag och ja, det inkluderar översovning. Det inkluderar supé och dans till de senaste hitsen hela natten. Det inkluderar åka dit och hem ihop. Det inkluderar en väldig räcka av timmar att spendera, inte ett ögonblick av i fred och ensamhet. Däremot fullt av socialiteter hela tiden.

Jag har ingen aning om hur man beter sig i sådana här sammanhang. Det inkluderades inte i min uppfostran. (Herregud, jag fick ju inte ens läsa Kalle Anka). Jag vet inte hur man slipper dansa utan att betraktas som socialt störd. Jag vet inte hur man vänligt men bestämt lämnar ett gäng rättshaverister med ett par glas för mycket innanför västen. (Fast just det borde jag kanske lärt mig på de där landsmötena). Jag vet vilka bestick man ska börja äta med, men det är bara för att jag i ren skräck och självbevarelsedrift läser varenda Magdalena Ribbing-spalt jag kommer över. Det är dessvärre det enda som fattas. Jag har också blivit avrådd från att läman nyckeln i låset. Från och med nu börjar ett mantra ta form i mitt huvud:

Börjamedytterstabestickenlämnaintenyckelnilåset Börjamedytterstabestickenlämnaintenyckelnilåset Börjamedytterstabestickenlämnaintenyckelnilåset

Jag kommer defenitivt få mer att blogga om i alla fall!

Någon som har något mer tips?
Och, den svåraste frågan av alla: vad ska jag ha på mig?

Hittad

Jag började ju egentligen med Bookcrossing för att jag behövde rensa ut i bokhyllan. För att det inte längre räckte med dubbla rader för att få plats med alla böcker. Men de senaste dagarna har det strömmat in release alerts, någon har toksläppt böcker nere i Klippan. Så då kunde jag så klart inte låta bli att gå dit och se om några fanns kvar. Och jag hittade en! Efter att ha cirkulerat omkring som en skum typ runt, runt några hus, så hittade jag faktiskt en påse med en bok, hängandes på ett staket, helt enligt anvisningarna från internet. Mycket spännande!

Till mitt boksamlarförsvar måste jag påpeka att jag i min tur släppte två böcker i samma område, så min bokhög har på det stora hela minskat med en, och den kommer jag också att släppa igen, efter att jag läst den.

Om någon mer vill leta, kolla här.

Dålig timing

Precis sekunderna innan jag upptäcker att det är extremt fint väder ute och jag bara vill gå ut, sätter jag igång värsta brödbaket. Och så är det minst en och en halv timme kvar tills jag kan lämna lägenheten. Jag valde dessutom ett bröd som ska jäsa i två halvtimmesomgångar samt stå i ugnen 40 minuter, och det är ju ingen tid man hinner på långpromenad på.
Sedan läser jag på mailen att någon bookcrossar som en tok vid Klippan och det vore ju väldigt roligt att ge sig ut och försöka hitta de böckerna. De hänger säkert bara där och väntar på mig, frågan är om någon annan inte förstår det och tar dem innan brödprojektet är färdigt.

Men trimlimpa, det låter ju gott!

Sugen

Så läser jag det här. Och blir bara så otroligt sugen! Det är dessutom makens gamla hemtrakter. Så fint. Och med fem rum. Två kakelugnar, en öppen spis och en braskamin. Jag skulle kunna tänka mig att jobba här. På vintern skulle jag tassa omkring barfota eller i raggsockar på de vackert slitna trägolven och aldrig få några stickor i fötterna och elda i alla kaminer, baka bröd och skriva romaner. Maken skulle få ta hand om de tre lintottiga barnen som alltid var glada och aldrig snoriga. De skulle rita teckningar till mig. Och så skulle vi driva ett mikrobryggeri i det gamla bruket. Med de snyggaste etiketterna på våra ölflaskor.

Det skulle vara misstänkt likt en reklamfilm, alternativt ett heminredningsreportage.

Ladda i tid

Jag var en sväng på Granit idag. Där har de nu börjat sälja glögg. Så nu är det jul, bara så ni vet. De gav mig en inbjudan till ett kundjippo, en "uppladdning inför advent" som skulle vara den 26 oktober. Är inte det lite tidigt att börja ladda för advent i slutet av oktober? Finns det inte viss risk att luften går ur en om man börjar ladda och peppa och så är det ändå fyra veckor kvar innan det ens börjat? Och sedan yttterligare fyra veckor till dopparedan? Jag anar en stor risk för otålighet, misströstan och förmodligen även ångest. Inte bra där, Granit!

jobba

Och så tvingar jag mig själv att läsa på platsbanken, för det ska man ju göra som aktivt arbetssökande. Men jag mår bara illa.

Kan någon ge mig ett bra jobb nu? Jag är bra på det mesta och inte så dyr i drift. Kan börja efter ytterligare en tids semester. Eller genast, om det är absolut nödvändigt.

Städa städa stäada städa städa

Idag ska jag städa, har jag planerat. Men det finns fler än ett försummat städområde i det här hemmet. Det är inte bara dammråttorna som frodas i hallen och tandkrämsklet på badrumsgolvet.

Jag städar aldrig i datorn. Trots att jag lär mig det av löpsedlarna allt som oftast, att då blir den så mycket snabbare och bättre. Nej, jag bara lusar ner den med att ladda ner samma pdf-dokument om trygghetsvandringar tre gånger, hämta ner bilder från msn-konversationer som jag inte vet var de hamnar, strö redigerade bilder lite varstans, spara saker på sju olika ställen fast det inte behövs.
För att inte tala om tangentbordet. Riktigt ostädat. Bläk.

Den andra

Koloni- och trädgårdsnördsbloggen är lite tillsnyggad. Bara som ett besökstips, så här i största allmänhet.

A-gruppen

Polisen gillade bullarna så mycket att de gärna vill komma hit igen på fika. Själv flippade jag någonstans när de började berätta att de är brottsplatstekniker. Jag började fantisera om A-gruppen och sedan var det kört. De är visserligen inte tekniker, men oj så tuffa.

Bak

Ironin bara skvätter omkring mig den här förmiddagen. Jag står och bakar bullar till ett möte med representanter från näpo. Som ett fåfängt försök att sona gamla synder? Eller som något att ta sig för, hålla i händerna, knåda ut. För en som varit livrädd för snuten sedan fyra års ålder bir det här inte lätt.

Ensemble cést tout

Har man läst bästboken Tillsammans är man mindre ensam och nu funderar på om man ska våga gå och se filmen eller om man bara kommer att bli besviken, kan jag nu bara ställa mig och skrika:

Fritt fram!

På något sätt tycker jag att titeln blir snyggare på franska än på svenska, trots att min franska inte är så där strålande.

Se filmen. Den är nästan lika bra som boken. Man retar sig visserligen lite på att Audrey Tautou är lite för snygg i början när allt ska vara misär, men det är också min enda invändning. Att Guillaume Canet, som spelar en av de manliga huvudrollerna inte saknar likheter med en viss McDreamy är bara en bonus. Dessutom blir man hångelsugen. Och de där två meningarna kommer så fel ihop. Ja.



(Framförallt tycker jag att brorsnor med tjej ska se filmen. Det lär ju vara en av de få franska filmerna med svensk text som går på bio nu, och som dessutom är jättebra!)

Julöl?

Vi har varit på ölprovning igen! Med oss den här gången var Helena och Jonas. Kul att ses! Och roligt att gå på provning igen. Vi slapp överförfriskade gubbar som såg ut att komma från Borås den här gången, men ölen däremot... ölen! Här känner jag att nej, jag är inte finsmakare nog och ordentligt skolad i ölsmakandets och nörderiets ädla konst. (trots övning i Köpenhamn...) Temat på provningen var nämligen: Ett år gammal julöl! Jag kan ju säga att ingen av dessa kommer hamna på min dryckönskelista!
Här kommer min, helt opretentiösa och personliga provningslista:

1. Pripps Julöl
Doft: Lite knäckig, honung, kål
Färg: Halvmörk, glögg
Smak: Vattnig och lättdrucken
4 av 10

2. Nils Oscars Kalasjulöl
NilsOscars har ju kanske världens snyggaste etiketter, men det kommer man inte långt med i det här fallet.
Doft: Lite gammalt, kål, sött, karamell
Färg: mörk bärnsten
Smak: Liten beska, luktar godare än den smakar.
4 av 10

3. Three Hearts Julöl export
Doft: torr, rostad
Färg: Mörkt rödaktig
Smak: Honung, kanel
3,5 av 10

4. Slottskällans Nisse
Doft: Honung
Färg: Ljust brun
Smak: Inte mycket smak, liten beska, rostat men klent, honung i eftersmaken, kardemumma och kanel
3,5 av 10

5. Åbro Julbock
Doft: Knäck, bränd, honung, något speciellt men odefenierbart
Färg: Brun
Smak: Sött, surt, honung
6 av 10

6. Slottskällans tomte
Doft: Kål
Färg: Koppar
Smak: Kryddig, alkoholsmak, beskare, syrlig, mera ale.
6 av 10

Som avslutning tröstade jag mig med en öl jag valt själv. Det blev en Samuel Adams Cream Stout. Äntligen ett gott öl! Med smak av kaffe, grädde och choklad.
Favoriterna från Köpenhamn var annars Thisted Bryghus Limfjords Porter som jag drack på CharliesBar, oj vilket ölhak! Fyra till sex sorters RealAle, som var gott, generellt, men inte lika smakrikt och mer lättdrucket än jag trodde. På Carlsberg Visitor Center drack jag en Carlsberg Semper Ardens Honning Ale som var riktigt tuff, eller kanske rättare sagt en tjejöl. Smakade mer honung än öl, men den var riktigt, riktigt god! Trist att det bara är Jacobsen av den familj av lite roligare öl som Carlsberg gör som finns i Sverige. I Danmark fanns också flera varianter av Carls som var schyssta. Jag provade Carls Ale som var god. Carls Hvede däremot var inte den godaste veteölen jag druckit. På BrewPub, som är ett microbryggeri med pub och restaurang, åt vi inte bara kanske världens godaste chokladpannacotta med körsbärsölmarinerade körsbär, vi drack dessutom deras porter, kallad Cole Porter, som verkligen var smarrig!

Nu ser jag fram emot Portermässan i november. Porter ska bli min grej, hade jag tänkt.

Köpenhamn 2

Jag provade 15 öl. På fyra dagar. Duktigt, tycker jag.

Köpenhamn

Va? Äntligen?

Doris Lessing? Men henne har jag ju faktiskt läst!
100 poäng till mig!

Semester

Nu får det vara nog för ett tag. Vi drar på semester!

viktigt test

	Hvem er du i Mummidalen?
	Mitt resultat: Mummimamma Du er Mummimamma! Du er snill og omtenksom. Hvis noen har et problem går de til deg for råd, og du har ofte en løsning.
	Ta denne quizen på Start.no

Vi ska aldrig skaffa bil

För de där parkeringspengarna, alla mynt som tydligen bara väller in hos oss, de är bra att ha. För ett år sedan räknade vi ihop. Pillade i peng efter peng i papprör. Då gav det sisådär två tusen. De tog vi glatt med oss på bröllopsresan. Eller i alla fall inväxlade på konto.

Nu, efter endast ett år samlande, visade det sig att vi har skrapat ihop tusen pix. Perfekt till Köpenhamnsresan!

Nu återstår bara problemet att jag måste skriva ut biljetterna och inte kan få tag i någon skrivare. Biblioteket kanske? Copyshopen? När jag blir stor ska jag skaffa mig en egen skrivare. Kanske om ett år, när myntburken börjar svämma över igen?

Uppdaterat: Klart jag inte behöver skaffa skrivare när det är så enkelt att skriva ut hos copyshoppen! Trots surgubbe!

Fel i fingrarna

Som ett litet hån skriver jag in funbeat.se istället för facebook.com i adressfältat. Varenda gång. Det går av någon underlig anledning automatiskt.

Som om jag skulle ha så duktigt med träning att registrera. Jag som mest bara latar mig framför facebook.

Värd

Sådärja. Nu har jag styrt upp en hel helgs städdagar i bostadsrättsföreningen. Är jag inte värd en trea nu?

så där...

Har inte internet blivit lite tråkigt?

Oj

Jag råkade köpa två par nya jeans idag. Bäst att passa på när man hittar som passar. Snälla, säg ingenting till arbetsförmedlingen bara!

Seriositetsdilemma

Det är bara svennetanter som går på friskisochsvettis yoga. Inga riktiga, seriösa yogaister, även om vi gärna vill låtsas att vi är det. Och det är inte så dödsseriöst andligt, vilket är väldigt skönt. Och det är fler än jag som är en aning oviga.
Men fy f-n, vad har de andra tanterna för fötter egentligen? Jag får asäckliga fötter varenda gång jag beträder de där mattorna. Och så blir jag påmind om mig själv att jag även ligger på de där mattorna, gosar in äcklet i hårbotten säkert.

Dilemmat lyder som följer: Ska jag bryta hela oseriositetskonsensuset, träda in i hippemajboträsket och köpta mig en egen yogamatta? Sätta mig över mina medsvenneyogaister, göra mig lite bättre, förstöra det avslappnade sköna? Och slippa fotsvamp och annat skabb?

(jag lovar att inte skaffa mig ett medelåldersnewagebroderat material till mattan om jag nu skaffar någon)

p.s jag har provat hemma lite med liggunderlag istället. Funkar inte alls. d.s

Nörd

För att spä på myten om mig själv som datanörd måste jag visa hur det såg ut på vårt så kallade skrivbord som egentligen är ett köksbord som hotar att rasa vilken minut som helst. Men egentligen handlar kaoset bara om hur onördig jag är. Hade jag kunnat något litet mer om datorer hade det aldrig behövt vara så här krångligt.

Dödsföraktande fikapaus

Jag vet inte vad de gör, jobbar förmodligen. Men de ser ut som om de sitter och fikar. Jag blir helt nervös, åt dem, för de verkar ju inge ha minsta lilla höjdskräck själva.

Uppvärmning

Som en uppvärmning inför kvällens träning, eller kanske som ett blidkande av den träningsvärk jag pinsamt nog fick efter det superharmoniskaharpmusikpasset i tisdags, har jag idag:
klippt uppemot 20 cm högt, blött gräs på 300 kvadrat
sågat ner ett haltv äppelträd
grävt i den lerigaste lerjorden

Träningen kommer gå så bra så.

jaja jag vet

Jag vet att det är det tråkigaste som finns när folk berättar om sina drömmar. Men det här är min blogg och jag gör som jag vill. Och förresten är jag inte den enda.

Kan ingenting

Straffet för hjärnmisshandeln bestod i att jag drömde mardrömmar om min gamla mellanstadielärare. Jag hade av någon anledning blivit tvingad att komma tillbaka och göra om alla prov, som visade sig vara extremt svåra för jag hade glömt allt jag någonsinn lärt mig i grundskolan (det kan eventuellt vara överrensstämmande med verkligheten). Och jag försökte och försökte, tills jag storgråtande ylade åt honom;

Men jag förstår ju inte vart du vill komma! Vad vill du åt? Vad ska jag egentligen svara på de här frågorna?

Sven K du skulle bara veta hur du plågar dina elever så här 1,2,3 många år efteråt.

Schizofrent

Först ett pågränsentillförhippiebuskis-avslappningspass på friskis. Sedan direkt in med lurarna med talbok, mitt i värsta gisslandramat och ond bråd död. Jag börjar bli rädd att min hjärna utsätts för lite för hårda prövningar ibland.

panik

För att inte drabbas av hjälpjagharblivitarbetslös-panik såg jag till att ladda upp med mycket att göra. Nu har jag så mycket att göra att jag får hjälpvadjagharmycketattgöra-panik istället. Till råga på allt åkte jag nästan hela vägen ut till kolonin innan jag kom på att det var nycklarna jag glömt hemma. När jag kom hem skrev jag en lista på alla dessa viktiga saker jag måste göra, och kom fram till att det var cirka åtta innan tisdag. Plus att jag ska se det nya Greys Anatomy avsnittet och lata mig. Och börja träna.

Och kanske, kanske ska jag söka några kurser på GU för säkerhets skull. Eller ska jag det?

Jag vet. Jag är en bortskämd jävel. Men även jag kan väl få stressa upp mig lite ibland?

Bokmässan i siffror

Antal besöksminuter: 340
Antal köpta böcker: 13
Antal köpta anteckningsböcker: 2
Antal köpta kalendrar: 1
Antal fikapauser: 1
Antal bitar insmugglad mycket god kaka: 2
Antal minutrar sittandes lyssnandes på Gunnel: 40
Antal spenderade kronor: oj så många
Antal kassar vi var behängda med när allt var över: oändligt antal.

Arbetsförnedringen nu är jag tillbaka!

Det är väldigt väldigt svårt att inte låta sina frustrationer över a-kasseregler, arbetsmarknaden, säsongarsystemet och ja, samhället, gå ut över handläggarna på arbetsförmedlingen. Så kan vi inte bara bestämma att allt är deras fel?

Det är inte heller lätt att undgå att känna sig rutten och dålig när man kommer till arbetsförmedlingen. Man är ju misslyckad som inte har ett ordengligt jobb. Man känner ju sig som om man är en lat jävel som är ond bara för att man kanske inte jublar när handläggaren tvingar en att skriva att man kan tänka sig att jobba som personlig assistent trots att man verkligen inte vill och tänker att det verkligen skulle vara synd om vårdtagrna, för man har ju ingen som helst rätt att säga nejtack. Och när man försynt frågar om huruvida man kommer bli tvungen att ta det där sopåkarjobbet i Kiruna och flytta ifrån sin familj, och handläggaren svarar med ett på gränsen till vampyraktigt leende och huvudet på sne, att det är ingen fara, det behövs många personliga assistenter häromkring, då känns det en aning hopplöst.